Om tolerans och intolerans - del 4

DEN TOLERANTA KYRKAN
Då jag läste Kejll O Lejons bok Tyckandets tyranni, fick det mig att fundera på hur begreppen tolerans och intolerans används. Jag rekommenderar för övrigt att du köper och läser boken själv.

Ska kyrkan vara tolerant eller intolerant? Svaret verkar kanske självklart, för vem vill vara intolerant? Men så lätt är det inte. Kyrkan måste var både och, både tolerant och intolerant. Tolerant mot syndare, men intolerant mot synden? (Med syndaren menar jag förstås inte vissa personer. Vi ingår alla i det begreppet).

En av huvudanklagelserna i breven till församlingarna i Uppenbarelseboken var att församlingen var tolerant mot vissa falska läror som florerade i församlingen (Upp 2:14-15 + 20). Den som skriver brevet hade förväntat sig att församlingen skulle vara intolerant mot dessa företeelser.

Församlingen måste vara mycket tolerant mot människor som kämpar med olika problem. De människor som till exempel kämpar med sitt drogberoende måste få all tolerans, kärlek och stöd från församlingen. Församlingen måste vara tolerant mot alkoholisten, men intolerant mot alkoholen.

Kyrkan har normalt haft klara kriterier mot vad man ska vara intolerant emot:
-missbrukaren som inte har något vilja att förändra sin livsstil
-aktivt kriminella
-sexuella relationer utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna
-förtryck och utnjyttjande av andra människor
-lögner
...och mycket annat som strider mot Guds ord.

Men samtidigt som kyrkan är intolerant mot synden, måste den vara tolerant mot den som kämpar med synden. Kyrkan måste alltså vara både tolerant och intolerant. Intolerant mot det som är fel, men tolerant mot oss alla som misslyckas till att leva upp till det vi vill vara. Det är inte alltid lätt, men det är viktigt att våga vara det.

/PB