1) Att den ifrågasätter Guds ord.
2) Att den i många fall är lik vad som i övrigt kan beskrivas som en klassisk kristen teologi.
3) Att den gör Jesus, hans död och hans uppståndelse till något överflödigt.
4) Att den spelar ut saker mot varandra som Nya testamentets författare håller samman.
Låt oss ta dessa i tur och ordning, och låt oss för enkelhets skull använda följande avsnitt ur Första Johannesbrevet som utgångspunkt: ”Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen. Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande” (1 Joh 4:1–6).
Det första och mest uppenbara kriteriet på falsk lära är att den ifrågasätter den nytestamentliga undervisningen. ”Den som känner Gud lyssnar till oss”, skriver Johannes, och därmed är samtidigt en dom uttalad: att medvetet gå emot sådant som förkunnas i den heliga Skrift är synonymt med att ta avstånd från Kristus. Mest uppenbart är förstås detta när vi sätter vår lit till helt andra ideologier eller religioner än den kristna. Men också inom kyrkan är synen på bibelordet något helt och hållet avgörande. Att vi kan göra olika tolkningar är en sak – men att aktivt vända sig emot sådant som Jesus och apostlarna håller för sant och riktigt kan aldrig vara neutralt för vår andliga hälsa.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar