Efter pingstupplevelsen...

Jag berättade förra MITT I VECKAN om boken "De talade med andra tungor" av John Sherill. Det är en bok som jag läste  för 35 år sedan då vi drabbades av Guds i den karismatiska väckelsen. Du kan läsa det inslaget HÄR.
Om du vill läsa mer om detta kan du köpa boken på nätet från Nya Musik i Jönköping. Den kostar 45 kronor.

I boken berättar också Sherill hur svårt det var för honom som objektiv reporter som studerar andedop och tungotal som kritisk analytiker, att våga ta steget och uppleva det i sitt personliga liv. Han berättar om hur han som "självupptagen, inåtvänd och upptagen av mina egna problem öppnar mig själv för att lära känna andra människor, bekymrar mig verkligen för andra människor, vill verkligen vara till hjälp".

Sherill berättar också på vilket sätt han använder tungotalet i sitt liv: dels då han upplever skönhet i naturen och hans engelska ord inte räcker till, och dels då han ska vara förebedjare och inte vet hur han ska uttrycka sig.

Han berättar ett exempel:
   "Jag minns en kväll då jag bad i tungor för en man i vår församling. Hans hustru hade anförtrott oss att hennes man inte kunde sova på nätterna. Det var allt hon sa och då jag knappast kände mannen var det meningslöst att försöka be en bön från förståndet för honom.
   Jag vaknade klockan tre den här morgonen, klarvaken och med den övertygelsen att mannens problem var ett gammalt agg till en kamrat på hans arbetsplats. Han hade aldrig förlåtit denne person en gammal oförätt. Jag kände att jag måste gå och tala med honom om detta. Jag kunde somna om igen först när jag beslutat mig att gå.
   Vid närmare eftertanke följande morgon verkade detta vara en alltför impulsiv och förmäten handling. Vilken tänkbar ursäkt skulle jag kunna komma med för att jag trängde mig på en annan människa med en sådan fråga? Jag försökte uppfylla mitt löfte - till vem visste jag inte - från natten genom att ringa upp mannens sekreterare och boka tid för ett möte med orden "någon gång när det passar Bill". Det fungerade inte! Denne mycket upptagne man hade en tillgänglig timme samma dag och klockan tre satt jag på hans kontor, rädd för hur det stod till med mitt förstånd.
   - Bill, sa jag, jag hoppas att du vill förlåta mig om jag har fel, men jag har en märklig känsla....
   Och så förklarade jag jag för honom tankarna som hade väckt mig.
   När jag slutat satt Bill och stirrade på sina händer. Jag kunde höra hans sekreterare skriva maskin utanför på kontoret. Skrivmaskinens klocka som klingar när man kommer till slutet på högersidan klingade fyra gånger innan Bill svarade mig.
   - Hur i hela välden kan du veta det där.......?" 

Det finns naturligtvis mycket mer att berätta från den boken, men jag lämnar den här. De närmaste torsdagarnas MITT I VECKAN kommer att handla om associationer som boken väckt hos mig.

/PB