DE TALADE MED ANDRA TUNGOR

Vid en genomresa i Jönköping gjorde vi ett litet stopp på Nya Musik, en kristen bokhandel som funnits i många år. Jag tror inte att vi har dess like i Sverige. I Stockholm existerar knappt en kristen bokhandel längre.

I bokhandeln föll mina ögon på en bok som jag läste för länge sedan under väckelsen på sjuttiotalet: "De talar med nya tungor" av John Sherill. Den kostade 49 kronor. John Sherill fick i uppdrag av en bokförläggare att skriva en bok om tungotalet. Inledningsvis var John mycket skeptisk till tungotal, men efterhand som han reste över jorden och intervjuade människor minskade skepticismen...

Johan Sherill har också skrivit Korset och stiletten, Gömstället, Guds smugglare och Världens lyckligaste.
Här kommer ett utdrag ur boken. Under ett samtal med en av de få som fortfarande var i livet från väckelsen på Azusa Street runt det förra sekelskiftet fick han följande berättelse:

"Min bror, Robert E. McAlister, som nu är död befann sig i Los Angeles när följande händelse utspelades, och han har berättat det för mig. Flickan, som jag kände mycket väl, hette Kathleen Scott och jag har hört om den här händelsen även genom hennes föräldrar.

Händelsen inträffade på en plats som brukade kallas Old Azusa Street Mission. Folk kom från alla delar av världen för att se vad som hände där. Det fanns en stor samlingssal med en ´övre sal´ en trappa upp. Lokalen var öppen dag och natt under många år, med gudstjänster två till tre gånger om dagen och människor befann sig i bön i det övre rummet dygnet runt. Vid slutet av gudstjänsterna brukade folk gå till det övre rummet för att be. När tiden var inne för predikan, brukade någon ringa i en klocka och alla kom då ner för att vara med i gudstjänsten.

Kathleen var i tonåren och hon befann sig i övre rummet vid detta speciella tillfälle. En man kom in i lokalen när en gudstjänst snart skulle börja. Han hörde hur folk bad, så han gick upp i bönerummet. I det ögonblick han kom in reste sig Kathleen, ledd av Anden och pekade på mannen som stod vid trappen,  och talade till honom i åtskilliga minuter på ett tungomål, som hon inte förstod någonting av.

Klockan ringde och kallade folket till gudstjänst, och hon blev avbruten. Alla reste sig upp i rummet och gjorde sig beredda att gå ner till gudstjänsten. Mannen tog Kathleen i handen då hon närmade sig trappan och ledde henne nedför denna fram till talarstolen och väntade där tills församlingen hade lugnat sig. Sedan sa han:

´Jag är jude och jag har kommit hit till denna stad för att närmare lära känna tungomålstalandet. Ingen människa i den här staden vet mitt för- eller efternamn. Ingen i denna stad vet vad jag har för yrke eller någonting annat om mig. Jag kom hit för att lyssna på predikningar i avsikten att smula sönder dem och använda dem i föreläsningar mot den kristna religionen.


När jag kom in i rummet började denna flicka tala hebreiska. Hon berättade för mig mitt för- och efternamn och talade om för mig varför jag befann mig i staden och vad jag sysslade med. Därefter uppmanade hon mig att omvända mig. Hon berättade saker om mitt liv som det är omöjligt för någon i denna stad att känna till´.


Sedan föll mannen på knä och ropade och bad, som om hans hjärta skulle brista".

_________________

Kommentar: Varför hör vi så sällan om sådana berättelser i våra dagar? Har Gud förändrat sig eller är det Guds folk som inte längre längtar och törstar efter en beröring av Herren?


/PB