I dagens morgonkoll får Mats Tunehag, Marie Willermark, Stanley Sjöbeg och Ulf Ekman komma till tals. Ämnen som tas upp är att lära från historien, hämnd, bön och prövningar.
Varför kollapsade Sovjetunionen och vad kan vi lära?
Mats Tunehag skriver i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:
"Innan jul var det 20 år sedan Sovjetunionens kollaps. Ett land blev 15 länder. Ett imperialistiskt imperium föll samman. Kommunismens lögner blev avslöjade. Den socialistiska ekonomins systemfel ledde till bankrutt.
Vi som växte upp i Sverige under kalla krigets dagar – och under den socialdemokratiska hegemonin – fick lära oss att den stora skillnaden var att östblocket hade en annan ekonomisk politik än det kapitalistiska USA. Men det var inte den avgörande skillnaden. Det handlade ytterst om frihet, sanning och människovärde – även i den ekonomiska politiken."
"Innan jul var det 20 år sedan Sovjetunionens kollaps. Ett land blev 15 länder. Ett imperialistiskt imperium föll samman. Kommunismens lögner blev avslöjade. Den socialistiska ekonomins systemfel ledde till bankrutt.
Vi som växte upp i Sverige under kalla krigets dagar – och under den socialdemokratiska hegemonin – fick lära oss att den stora skillnaden var att östblocket hade en annan ekonomisk politik än det kapitalistiska USA. Men det var inte den avgörande skillnaden. Det handlade ytterst om frihet, sanning och människovärde – även i den ekonomiska politiken."
Hämnd bör inte populariseras
Marie Willermark - "Kanske är det en tillfällighet, men i så fall en lämplig sådan.
Det finns stora affischpelare på sta’n som annonserar TV3s nya serie Revenge – Hämnd. Samtidigt har Svenska Dagbladet haft en artikelserie om Svåra minnen och kom igår till frågan om skuld, hämnd och upprättelse.
Suzanne Kaplan, som forskar och undervisar om försoning intervjuas. Hon säger bland annat att man inte får tillbaka sin värdighet om man hämnas och att bitterhet sliter sönder och fräter. Hon ger insiktsfulla och praktiska kommentarer."
Hydes märkliga tjänst – ett föredöme i bön
Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän - "John Nelson Hyde är en viktig förebild som behöver uppmärksammas. Överallt dit jag kom som ung missionär i Pakistan, fick jag frågan om jag visste vem ”den bedjande missionären” var. Jag hade aldrig hört hans namn tidigare. Men tack vare honom hade tusentals hinduer och muslimer omvänt sig till kristen tro. Hans mål var först att få vinna en människa till kristen tro varje dag, under ett helt år. Drygt 400 tog emot Jesus under det första året. Därefter hade han ett mål att vinna två personer till frälsning varje dag och ett år senare hade han som mål att vinna fyra människor varje dag till kristen tro. Sedan blev det ofta tio omvändelser varje dag och än fler när hela byar tog emot Jesus Kristus som Frälsare i påtagliga andliga besökelsetider."
Bit för bit, steg för steg
Ulf Ekman skriver i Världen idag - "Många gånger har jag förundrats över hur vi kristna lätt flyr från det som kan kännas svårt, tungt eller besvärligt. Jag kan även märka det om jag förkunnar om något som ligger lite utanför vad man förväntar, eller på ett lite annorlunda sätt än hur man vill att det ska låta.
Det finns ett felslut vi väckelsekristna ofta gör, säkert omedvetet. Eftersom Bibeln talar klart om seger, får vi på något sätt för oss att svårigheter och lidande då innebär nederlag. Nederlag vill vi inte ha. Men ett liv i seger innebär inte ett liv utan prövningar, attacker, temporära motgångar och tråkiga överraskningar. Livet är fullt av detta. Men i detta finns något annat och Paulus uttryckte det så väl när han sa; ”i allt detta vinner vi en överväldigande seger.” Utgången är det avgörande. Vår reaktion på attacken är det viktiga. Tilliten på Herren när han inte märks eller syns, men ändå finns där, är det centrala. Han ger inte bara en snabb fix för att jag ska komma ur eländet jag hamnat i, utan nåd, hjälp till att både härda ut och få en utväg."
Marie Willermark - "Kanske är det en tillfällighet, men i så fall en lämplig sådan.
Det finns stora affischpelare på sta’n som annonserar TV3s nya serie Revenge – Hämnd. Samtidigt har Svenska Dagbladet haft en artikelserie om Svåra minnen och kom igår till frågan om skuld, hämnd och upprättelse.
Suzanne Kaplan, som forskar och undervisar om försoning intervjuas. Hon säger bland annat att man inte får tillbaka sin värdighet om man hämnas och att bitterhet sliter sönder och fräter. Hon ger insiktsfulla och praktiska kommentarer."
Hydes märkliga tjänst – ett föredöme i bön
Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän - "John Nelson Hyde är en viktig förebild som behöver uppmärksammas. Överallt dit jag kom som ung missionär i Pakistan, fick jag frågan om jag visste vem ”den bedjande missionären” var. Jag hade aldrig hört hans namn tidigare. Men tack vare honom hade tusentals hinduer och muslimer omvänt sig till kristen tro. Hans mål var först att få vinna en människa till kristen tro varje dag, under ett helt år. Drygt 400 tog emot Jesus under det första året. Därefter hade han ett mål att vinna två personer till frälsning varje dag och ett år senare hade han som mål att vinna fyra människor varje dag till kristen tro. Sedan blev det ofta tio omvändelser varje dag och än fler när hela byar tog emot Jesus Kristus som Frälsare i påtagliga andliga besökelsetider."
Bit för bit, steg för steg
Ulf Ekman skriver i Världen idag - "Många gånger har jag förundrats över hur vi kristna lätt flyr från det som kan kännas svårt, tungt eller besvärligt. Jag kan även märka det om jag förkunnar om något som ligger lite utanför vad man förväntar, eller på ett lite annorlunda sätt än hur man vill att det ska låta.
Det finns ett felslut vi väckelsekristna ofta gör, säkert omedvetet. Eftersom Bibeln talar klart om seger, får vi på något sätt för oss att svårigheter och lidande då innebär nederlag. Nederlag vill vi inte ha. Men ett liv i seger innebär inte ett liv utan prövningar, attacker, temporära motgångar och tråkiga överraskningar. Livet är fullt av detta. Men i detta finns något annat och Paulus uttryckte det så väl när han sa; ”i allt detta vinner vi en överväldigande seger.” Utgången är det avgörande. Vår reaktion på attacken är det viktiga. Tilliten på Herren när han inte märks eller syns, men ändå finns där, är det centrala. Han ger inte bara en snabb fix för att jag ska komma ur eländet jag hamnat i, utan nåd, hjälp till att både härda ut och få en utväg."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar