Det kan vara en himmelsvid skillnad i den betydelse kyrkan lägger i dophandlingen som handlar om frälsning från mörkrets makter och den syn som många sekulära föräldrar har på dophandlingen. Kyrkan gör det inte heller lättare då man säger både att dopet är nödvändigt för frälsning och att alla barn i alla fall är Guds barn.
Britta Häll skriver i en ledarartikel i Kyrkans Tidning:
"Oklarheter i vad dopet betyder är ändå ett problem. Prästerna lär vara de första som upptäcker oklarheterna, men följder får de för alla inblandade. Ludvig Lindelöf och Filip Stensman, två prästkandidater, skrev i höstas en debattartikel i Kyrkans Tidning om att prästers doptal rimmar illa med de liturgiska doptexterna. Den teologiska innebörden är enligt dem att dopet är nödvändigt för frälsning och att barnet före dopet är ”redan märkt av synden”. I doptalet säger präster i stället att alla barn är Guds barn.
Diakonen Johan Sobelius motionerade i kyrkomötet 2009 om ett förklarande tillägg i kyrkohandboken till inledningstexten om ”dop i krissituation”. Om det är så brådskande att döpa ett döende barn att man inte ens behöver invänta prästen, då signalerar detta till föräldrarna att barn måste döpas för att få komma till himlen. Den synen på dopet ville Sobelius att kyrkan skulle avvisa. Men läronämnden sa nej till ett tillägg. Att dopet frälser är det enda kyrkan kan och behöver påstå, betonade läronämnden. De odöptas eventuella frälsning är en fråga som måste hänga i luften."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar