Morgonkoll 9/1

rupebas morgonkoll den nionde januari

Bön påverkar och förändrar

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän - "När motståndet är starkt och förhållandena är mycket svåra, då behövs mer än en bedjare. Bönens hemlighet är att mobilisera många i gemensam bön. Ester hade sju kvinnor med i sin bönegrupp, dessutom vädjade hon om andligt stöd av ”alla judar som fanns i Susan” (Ester 4:16).
Bön ger alltså större resultat när många ber tillsammans. Förebedjarna är då som en armé inför mörkrets välde och i samverkan med himmelska härskaror. ”Vi strider mot … furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna” (Ef 6:12)."


Svenskarna fortsätter att ge trots kristider

Dagen - "Frälsningsarmén: Väldigt många är nya givare - det handlar om flera tusen.
2011 var ännu ett år där ekonomisk kris dominerade tidningssidorna. Men svenskarna fortsätter ändå att ge under julen. Det säger flera av de kristna hjälporganisationerna som Dagen talat med."


Hög tid att bruka Bibeln!
Hans Weichbrodt i Världen idag - "I en allt turbulentare värld är det lika viktigt som någonsin att hålla fast vid Bibeln som kompassen för det kristna livet. Ska det vara möjligt måste man naturligtvis ta del av Guds ord regelbundet. Här är det en stor välsignelse att som kristen få vara en del av kyrkan som är Kristi kropp. I till exempel. gudstjänsten läses, sjungs, bes och predikas Bibelns budskap om och om igen. Även om olika delar av Kristi kyrka ofta har tvistat och haft olika åsikter angående vad Bibeln faktiskt säger i olika frågor, så är det ändå uppmuntrande att se den samstämmighet som rått om de grundläggande kristna sanningarna i Bibeln. Detta dock bara när man hållit fast vid den klassiskt kristna grundhållningen att Bibeln verkligen fullt ut är Guds ord! Som exempel kan nämnas tron på att Jesus Kristus i en person är fullt  ut Gud och fullt ut människa och genom sin försoningsdöd och uppståndelse den enda vägen till Fadern."



In English

What is Lacking?

James Card - "What seems to be lacking in our modern Army, in my judgment, is the expectation that Soldiers will actually take the commitments of the Articles of War seriously. We have allowed life at the Corps to become, like many other churches (and indeed like much of our society in general), a spectator sport. Our people expect us to entertain them, teach them, provide for their needs; but do not expect to contribute much to the process. Ought we to insist that when our people promise to "spend all the time, strength, money and influence I can in supporting and carrying on the Salvation war" they actively do something about that commitment? Perhaps we might ask them which local officer position they would like to train for at the same time they sign the Articles of War."