"Jesus hade sagt att han hade kommit för att betala hela mänsklighetens samlade skuld för alla de fel vi gjort. Ingen tog hans liv den där kvällen – han gav det frivilligt", skriver Andreas Nielsen i en påskkrönika.
Det var kväll, allt hade blivit mörkt. Nästan alla hade gått hem, lärjungarna hade skingrats, några gömde sig. Alla var förvirrade och förtvivlade. Det som de hade byggt sin tillvaro på de senaste tre åren hade på mindre än ett dygn slitits ifrån dem. De hade sett sin närmsta vän bli torterad, offentligt förödmjukad och till sist mördad. Kvar fanns stanken av svett, blod och i munnen kunde man känna dammet som hundratals fötter hade rört upp från gruset.
Där uppe på en kulle, som heter Golgata, hängde några män uppspikade på var sitt kors. Det var i och för sig inget ovanligt. Korsfästelse användes vid de allra värsta brotten och var det mest brutala dödsstraffet. Det brukade ske på en offentlig plats. På en skylt ovanför brottslingarnas huvud hade man skrivit deras brott. Det här skulle avskräcka andra. På skyltarna kunde det stå: rövare, mördare, våldtäktsman och andra fruktansvärda saker. Men en sak var ovanlig denna fredagskväll. Mitt emellan två dömda, som benämndes ”rövare”, hängde en man som inte hade fått sitt brott fastställt. Hans namn var Jesus. Son till Maria, född i Betlehem och uppvuxen i Nasaret.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar