Varför blev Gud så arg då han gick på gudstjänst?

Den första april 2008 startade vi rupeba.se. Nu fyller vi tio år och under de åren har vi publicerat över 10.000 inlägg. För att fira det kommer vi en stund framöver att publicera  några av inläggen som hunnit bli tio år gamla.
___________________________________

Bloggpredikan inför söndagen den 3 augusti 2008

Söndagens texter behandlar på olika sätt förhållandet mellan lära och liv. Hur hänger de ihop? Vad är viktigast?

Texten från gamla testamentet (Jes 1:10-17) handlar om att Gud blir upprörd då han ser hur hans folk firar gudstjänst. Vi kan läsa hur Gud tydligt talar om hur trött han är på att se folkets meningslösa gudstjänster. Han säger till och med att han hatar festerna och gudstjänsterna och att han tycker de är en börda för honom och att han är trött på att bära dem?

Var det inte bra att de hade gudstjänster? Jovisst, det hade ju Gud själv föreskrivit.

Vad tror du att Gud skulle säga om våra gudstjänster i dag? Skulle han säga att han är trött på alla våra meningslösa ceremonier och gudstjänstformer som aldrig når fram till honom utan bara tillfredsställer oss själva?

Jag vet inte, men jag vet vad som var Guds huvudinvändning till de gudstjänster han beskriver i Jesaja: Det som hände på gudstjänsten hängde inte ihop med det livet man förde utanför gudstjänsten.

Guds uppmaning till sitt folk i Jesaja är att folket skall rena sig och sluta göra det som är ont. Acceptera inte förtryck av de svaga, ta dig av dem som har det svårt och lider. Guds upprördhet handlar om att läran och livet måste hänga ihop. Det räcker inte att vi lever rätt en gång i veckan då vi går på gudstjänst. Det som händer på gudstjänsten måste forma oss så att det påverkar hela vårt sätt att leva, också då vi inte går på gudstjänst.

Söndagens text från brevlitteraturen (Jak 1:22-25) handlar om att vi ska var ordets görare och inte bara dess hörare, och texten från evangelierna (Matt 23:1-12) talar mot fariséerna och de skriftlärda. De hade rätt undervisning, men fel liv och Jesus uppmanar oss att göra som de säger, men inte som de gör.

Det handlar om lära och liv. Inte lära eller liv. Det finns många i dag som säger att läran inte är så viktig och att det är viktigare med livet. Men det går inte att skilja dem åt. De måste höra ihop. Det står inte att vi ska vara görare, utan att vi ska vara både hörare och görare. Livet utgår från Gud och vad han har sagt och inte omvänt.

Livet börjar hos Gud. I gudstjänsten och i den personliga gemenskapen med Jesus. Därifrån får vi gå vi ut och göra gudsrikets gärningar i Jesu efterföljd: förkunna och hjälpa dem som lider.

Läran och livet måste gå hand i hand.

/PB