26 jan. 2020

Söndagspsalmen: Psalm 5 och 6


NÅD SOM EN SKÖLD - Psalm 5

Bibelläsning: Psalm 5
"Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld." (Ps 5:13 FB)

Psalm 5 är en morgonbön under förföljelse. Psalmisten ber och vi får också be orden:
"Lyssna till mina ord, HERRE! Ge akt på mina suckar! Hör mig när jag ropar om hjälp, du min konung och min Gud, ty till dig ber jag.
HERRE, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt."
(vers 2-4)

Psalmen avslutas med att konstatera att Gud omger den rättfärdige med nåd som med en sköld.

Den sköld som beskyddar oss är Guds nåd. Det är inte vår egen rättfärdighet eller förträfflighet som beskyddar oss. Det är precis tvärtom! Då vi litar på våra egna gärningar är vi helt oskyddade. Men den som söker sig till Herren blir omsluten av hans rättfärdighet och nåden bildar en sköld runt henne.

Romarbrevet skriver om denna rättfärdighet:
"...en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem." (Rom 3:22-24 FB)

Då du känner dig misslyckad och fördömd får du se dig själv friköpt och iklädd denna rättfärdighet. Låt nådens sköld skydda dig.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Nåd som en sköld.


HERREN HAR HÖRT - Psalm 6

Bibelläsning: Psalm 6

"HERREN har hört mitt rop om nåd, HERREN har tagit emot min bön." (Ps 6:10 FB)

Psalm 6 är bön i djupaste nöd:
"Min själ är mycket förskräckt. HERRE, hur länge?" (vers 4)
"Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar." (vers 7)

David uttrycker i psalmen sin fruktan och sin kraftlöshet genom ändlösa nätter.

Det är lätt hänt att våra böner fastnar där. I mörkret och i hopplösheten. Vår bön kan ibland bli ett fortsatt ältande av våra problem, fast i bönens form. Och efter vår bön kan vi känna oss ännu mer nedtyngda än då vi började be. Vi kanske under bönen har umgåtts med våra problem i stället för att umgås med Herren.

Men Davids bön fastnar inte i fruktan och kraftlöshet. Den tränger igenom mörkret. Bönen slutar med förvissningen om att Gud har hört bönen och att problemet nu ligger hos Honom.

Förhållandena hade inte förändrats, men vetskapen att Gud hade hört bönen gav lindring i problemen. Bönens funktion är inte att umgås med våra problem, utan att lyfta upp problemen till Herren som hör, tar emot vår bön och bär våra problem.

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila." (Matt 11:28 FB)

- Mannakorn att tugga på under dagen: Herren hör min bön.

Inga kommentarer: