Kjell.o.lejon@liu.se
Här kommer recensionen som jag fått per e-post. Den har även varit införd i Dagen:
"Det finns ingen svensk mediapersonlighet, som inte vill kallas tolerant. Samtidigt är spektrat av de åsikter som kan framföras påfallande smalt. Detta är detta, som professor Kjell O. Lejon i Linköping vill väcka debatt kring med sin nya bok, Tyckandets tyranni (BV förlag). Kjell O. Lejon har ett intressant perspektiv, genom att han har disputerat i USA och varit professor där.
Själv formulerar han problemet så: ”Allt skall tolereras, utom de som inte tolererar allt – även om de har verkligheten på sin sida.” Han anför en utomstående iakttagare, den danske kulturjournalisten Andreas Harbsmeier: ”Jag upptäcker inga ideologiska skillnader, från Aftonbladet till Svenska Dagbladet. Alla tidningar verkar drivas av samma liberala upplysningstradition” Det, som gäller tidningar, gäller i hög grad också andra mötesplatser, alltifrån TV:s pratprogram till lärarrummet och personalmatsalen.
Samtidigt som man gärna vill se sig som tolerant, visar man ofta en tydlig intolerans. Måltavlan är, säger Kjell O.Lejon ”de traditionellt kristna med socialkonservativ hållning.” Är det tänkbart att på Aftonbladets kultursida hävda att fosterfördrivning innebär utsläckande av mänskligt liv? Medicinskt sett är det ingen tvekan om saken. Men det får inte sägas, därför att det faller utanför toleransens trånga cirkel. Inom den finns endast det som innefattas i ”de progressiva spetsfundigheterna” – för att tala med Dostojevskij.
I ett intressant avsnitt spårar Kjell O.Lejon uppkomsten av begreppet tolerans. Han pekar på den bibliska bakgrunden: Varje människa är skapad av Gud. Det innebär att varje människa har en okränkbar värdighet. Varje människa har också ett medvetande om gott och ont samt ett yttersta ansvar. Han för en intressant diskussion kring vad Aristoteles betytt i sammanhanget. Denne tänkte sig att det finns en mänsklig substans, något som gör människan till människa, oavsett hur hon sedan är. Det är, menar Kjell O. Lejon, respekten för människan, som är toleransens grund. Eroderas denna grund, finns snart bara ordet tolerans kvar, medan intoleransen breder ut sig. Han pekar också på att de samhällen, som inte har arvet från Hellas och Jerusalem är just intoleranta.
Kjell O. Lejon har talat ur hjärtat, som man kan göra i det stora landet i väster, som har plats för så mycket mer, därför att det är så stort. Det finns bara en sak, som kan överbevisa om att han har fel. Det är att han efter denna bok kallas att skriva på de stora kultursidorna och att tala från TV:s soffor och från de akademiska katedrarna om just – tolerans."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar