Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen. Utvecklingen går fort. Så sent som i fredags förra veckan kom vi hem från Lettland. Förra söndagen hade Rut och ja ansvaret för gudstjänsten på kåren i Västerås. Sedan stängde plötsligt Sverige, ja hela Europa.
I tisdags skulle vi haft Hemgruppen hemma hos oss, men den blev inställd, huvudsakligen berodde det på att vi hade äldre medlemmar i vår grupp (äldre i detta sammanhang betyder äldre än oss).
Alla vi som är över 70 ombeds eftertryckligt att hålla oss hemma och inte träffa andra människor. Skälet till att vi ska hålla oss hemma är inte omsorgen om vår hälsa, utan snarare omsorgen om alla andra. För om vi går ut och blir smittade kommer vi att ockupera alla intensivvårdsplatser så att det inte finns plats för dem som är under sjuttio.
På hotellet vi bodde på i Lettland bodde det också en busslast med asiater. Vi såg på dem lite misstänksamt. Det är ju därifrån corona-epidemin kommer. Ungefär samma misstänksamma blick kan vi mötas av de stunder vi vågar oss utanför dörren. Man måste ju handla mat. En dag i veckan tog vi en långpromenad till köpcentret i Hälla för att handla mat. På hemvägen tog vi bussen med våra matkassar. Den för oss okände busschauffören såg på oss och frågade:"Så ni har vågat er ut idag?" med en blick som sa "Vad har ni ute att göra?" Mest besviken var jag nog för att han såg att jag var över sjuttio. hur kunde han se det? Utifrån kanske jag ser äldre ut än inifrån. Inifrån är jag snarare i övre tonåren, eller kanske lite äldre.
Så hemgruppen blev inställd. Och det blev även hornmusikövningen på torsdag och en tid framöver.
I morgon skulle jag egentligen åka till Norge för en Nordisk ledarutbildning, men den blev också inställd. I början av maj var det planerat att vi skulle tala på en bibelhelg i Bergen för de tre kårerna där. Den blir också inställd eftersom man inte har några möten i Norge under nuvarande förhållanden. Vi fick frågan om vi kunde tänka oss att sända våra bibelstudier för bibelhelgen digitalt. Vi får se hur det blir med det.
Vad gör man då man är hemma en hel vecka? Jo vi gör exakt detsamma som vi skulle ha gjort i livet före Coronan. Med den skillnaden att vi har haft alla mentorssamtal på telefon i stället för att resa omkring i hela landet. Så det har blivit många timmar i telefon under veckan.
Jag har också börjat läsa Colliers bok om William Booth, Guds General. Det var många år sedan jag läste den sist. Då jag tar fram boken tänker jag ofta på en god vän jag hade i Norge. Han är hemma hos Herren nu. Jag gjorde en intervju med honom i Göteborgs närradio i slutet på 1980-talet. Där berättar han att han fastnade i missbruk av alkohol och narkotika i 20-årsåldern. Han satt sedan fast i sitt missbruk i över 15 år. 30 gånger försökte han ta sitt liv genom att ta dödliga doser, blev inlagd på sjukhus, magpumpad och lagd i respirator. Till slut sa överläkaren till honom att det inte var någon idé att fortsätta försöka ta livet av sig. Överläkaren, som själv var ateist, sa till min vän att det måste finnas någon gud som inte ville att han skulle dö än. Ingen normal människa skulle kunna överleva de överdoser han tagit.
Nåväl min vän blev frälst, kom till vår Bibelskola och började arbeta bland missbrukare på Frälsningsarméns Fyrbåkskår i Oslo. Nu kanske du undrar vad han har med boken att göra? Jo, han sa ofta, jag kan fortfarande höra honom säga det: "Varje frälsningssoldat borde läsa "Guds General" minst en gång varje år". Han sa det antagligen för att han menade att det var viktigt för varje frälsningssoldat att bli gripen av den vision som en gång födde fram Frälsningsarmén.
Nu har jag skaffat ett antal exemplar av boken som finns i nytryck och jag kan sälja den för 40:-. Nu i Corona-tider kan det vara bra att läsa något meningsfullt och inspirerande. Läs mer om boken här: https://rupebabutiken.blogspot.com/2020/01/har-du-inte-last-den-har-boken-tidigare.html
Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar