24 juni 2020

Mitt vittnesbörd del 15: VÄGEN TILL LETTLAND

Så var vi tillbaka på Frälsningsarméns Högkvarter igen för att samtala om vårt nya arbete: Att vara ledare för Frälsningsarmén i Lettland.

Jag tror det var vi som förde det på tal först. Om vi skulle bli ledare för all verksamhet och alla officerare i Lettland vore det väl lämpligt att vi själva blev officerare? Jo, det hade de tänkt tala med oss om.

Vi bad att få gå någon utbildning för att bli frälsningsofficerare. Men de trodde inte det skulle vara nödvändigt eftersom vi under många år undervisat i officersutbildningen i ett antal land.

Vi började förbereda oss för flytten till Lettland. Vi började studera lettiska språket på Stockholms Universitet och vi åkte på studieresa till Lettland och dåvarande Regionchefen i Lettland körde oss runt och introducerade oss på alla kårer och verksamheter i Lettland. 

Så småningom var det dags för oss att bli invigda och ordinerade till Frälsningsofficerare. Ordinationshögtiden föregås av en förbundsdag där de blivande officerarna skriver under "Officerens förbund". Där ingår den blivande officeren ett förbund med Gud där man förbinder sig bland annat att älska Gud över allting och tjäna honom så länge man lever.

Jag tycker det är ett fantastiskt löfte att bygga sitt liv på. Tänk att älska Gud och tjäna honom så länge jag lever. Inte bara så länge jag är i aktiv tjänst. Utan så länge jag lever. Ja, jag vet att jag blivit äldre nu, men jag lever fortfarande och jag har avsikten att älska Herren och tjäna Honom så länge jag lever.

Förbundsdagen hölls på vår hemkår i Nacka och Ordinationshögtiden några dagar senare på Templet (Se bilden).

I förbindelse med vår flytt till Lettland la man ned kåren i Nacka. Den hade då funnits i tio år och genererat fyra officerare.

På ordinationshögtiden fick jag tillfälle att säga några ord och jag påpekade i den stunden att vi var världens yngsta löjtnanter och samtidigt var vi förmodligen världens äldsta löjtnanter. Världens yngsta (vi hade då bara varit officerare i tio minuter) och världens äldsta (de flesta officerarna hade normalt hunnit bli både majorer och andra saker då de var i vår ålder). Allt detta hände i juni 2009. 

Sedan var det dags att förbereda sig för flytten till Lettland. Vi sålde vårt hus i Nacka och magasinerade alla våra ägodelar i ett 24 kubikmeter stort förråd på Shurgard i Skärholmen, och flyttade till Riga i Lettland.

/PB

Nästa avsnitt kommer på fredag
https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Inga kommentarer: