"Här är inte...man och kvinna..."

För en tid sedan blev Ulf Ekman intervjuad i en morgonsoffa på en samling för pingstpastorer i Uppsala. Ulf Ekman gjorde då ett uttalande om att kvinnor inte var lämpliga som församlingsföreståndare. Detta uttalande har väckt en rad reaktioner.

Själv är jag uppväxt i Frälsningsarmén, där det är lika vanligt om inte vanligare, med kvinnliga församlingsföreståndare som med manliga. Jag har alltid haft svårt att förstå argumenten från kvinnoprästmotståndarna, trots att även jag utgår från en konservativ bibelsyn.

Linda Bergling har en intressant infallsvinkel på frågan i en artikel i Dagen:
"- Syndafallet blev en maktkonstruktion där mannen skulle råda över kvinnan, och det har för många blivit bilden av hur man och kvinna ska fungera, säger hon.
-Jag tror att i Jesus är maktkampen över, och Gud för oss tillbaka till tiden före syndafallet, där vi kan stå sida vid sida i ett ömsesidigt underordnande för att ge varandra plats och utrymme, säger Linda Bergling."

Teologen Håkan Kenne, också han i Dagen, följer upp frågan som Linda Bergling kommenterar och skriver att i den kristna gemenskapen återförs över- och underordnad till förhållandet före syndafallet:
"-Jag läser om hur Gud i dopet skapade församlingen som något helt nytt. I församlingen upplöstes den dåvarande samhällsordningen med kulturella markörer som satte människor över eller under varandra. Här var alla likvärdiga inför Gud och en slav kunde profetera Guds ord till sin ägare."

Stefan Swärd skriver i sin blogg:
"Jag tycker att det är bra att påminna sig om att Frälsningsarmén har varit drivande i att lyfta fram kvinnor i tjänst, och när deras verksamhet startade i Sverige, leddes det av en kvinna, Hanna Ouchterlony. I Evangeliska Frikyrkans historia kan vi finna framstående kvinnliga profiler, Nelly Hall (tror jag hon hette) var en framstående predikant på Torpkonferenserna under sent 1800-tal. ÖM:s grundare slogs för kvinnliga predikanter och sände ut många kvinnor som evangelister och predikanter, de brukade föraktfullt kallas för Ongmans flickor. Man behöver komma ihåg att detta inträffade när jämställdhetsagendan i samhället inte existerade, det fanns inget tryck utifrån att lyfta fram kvinnliga predikanter, utan vid den tidpunkten var det mycket kontroversiellt både innanför och utanför kyrkan.
När man ska tolka Bibeln i denna fråga är det viktigt med helhetsperspektivet. I ett kort blogginlägg kan man inte gå in på ingående teologiska diskussioner. Tycker dock att Gal. 3:28 att i Kristus är vi inte man eller kvinna, måste vara ett övergripande tolkningsperspektiv. Bibelord som 1 Kor 14:34,35 om att kvinnor ska tiga i församlingarna, och inte undervisa enligt 1 Tim. 2:12, måste tolkas i ett Bibliskt helhetsperspektiv. Det finns ett antal exempel i Bibeln på kvinnor som ledare, förkunnare, och lärare - och av detta måste man dra slutsatsen att Pauli uppmaningar inte kan betraktas som generella, utan måste vara kulturellt anpassade påbud. Även den mest konservativa kristna gruppering har ju inte heller klarat att driva detta konsekvent, att kvinnor har varit lärare för barn har aldrig ifrågasatts, och hon har kunnat vara predikant i vissa situationer, t.ex. i rollen som missionär. Jag drar i varje fall slutsatsen att de restriktioner i kvinnors tjänst som finns i dessa bibelord, inte är generella eller Bibelns samlade undervisning. Akvila och Priscilla var ett gift par som ägnade sig åt undervisning enligt Apg. 19 och vi har också ett antal exempel på kvinnor som medarbetare och deltagare i apostoliska team."

Mikael Karlendal skriver i sin blogg:
"Nu har jag nyligen läst ett intressant inlägg (Why Arguments against Women in Minstry aren’t Biblical) i denna fråga av NT-professorn Ben Witherington III på hans blogg. I detta inlägg försvarar han kvinnans rätt att predika och undervisa, och han gör detta som exeget, som bibelutläggare, inte utifrån några politiska idéer. Jag tycker att han argumenterar övertygande, och då tänker jag på hur han resonerar kring 1 Kor 14 (om “kvinnan tige…”) och 1 Tim 2 (om att Paulus inte tillåter kvinnor att undervisa). Vad tycker månne bloggens läsare om detta?"

Dagen skriver:
"Ulf Ekmans kommentar kring kvinnliga föreståndare väcker reaktioner. Pingstpastor Anethe Carlsson tycker att ledarna i hennes rörelse behöver tydliggöra var man står i frågan. Men pingstföreståndaren Pelle Hörnmark menar att det råder ingen som helst tvekan om att kvinnor i pingströrelsen kan vara föreståndare."

Då Frälsningsarmén startade sin verksamhet i Sverige var man helt ensam att acceptera kvinnliga församlingsföreståndare.

Nu, mer än 120 år senare, ser det ut som det är den helt dominerande uppfattningen i den svenska frikyrkyrörelsen.

(PS. I morgon kommer en fördjupningsartikel om kvinnliga pastorer på rupeba.se.)

Peter Baronowsky

Ska foster med Downs syndrom få leva??

Torbjörn Tännsjö skriver i Aftonbladet:
"Det är inte fel att vilja ha perfekta människor"
Filosofen Torbjörn Tännsjö om fosterdiagnostik
Fler och fler väljer att abortera foster som har Downs syndrom. Fosterdiagnostik har gjort det möjligt.
Hur långt kan diagnostiken gå?
Och finns det faror med att välja bort svaga individer?
– Det är inte farligt att välja bort sjukdomar, det kan tvärtom leda till ett bättre samhälle, säger filosofen Torbjörn Tännsjö. "

Läs mer>>

Några medlemmar i Claphaminstitutet svarar i en annan debattartikel i Aftonbladet:
Fasansfull retorik från Torbjörn Tännsjö>>

Teologiprofessor: Internet har förändrat kristenheten

"Bilden av hela kristenheten kommer att förändras radikalt under de närmaste åren. Det menar den finsk-amerikanska professorn i teologi Veli-Matti Kärkkäinen. Och internet har redan förändrat kristenheten, anser han. Pingströrelsen och de karismatiska kyrkorna växer snabbt i världen, även om tillväxten är ojämn. Men det är inte den karismatiska rörelsens frammarsch som är den stora förändringen inom snar framtid utan det sker inom de traditionella kyrkorna."
Det skriver Dagen i ett reportage om Kärkkäinen. Kärkkäinen ser inte internet som ett hot mot kyrkorna, utan som ett naturligt inslag i kristenheten.

Professorn ser i framtiden en kommande positionering i två poler inom kristenheten. Den katolska kyrkan, med ca 1000 miljoner medlemmar och karismatikerna med ungefär lika många anhängare. Därefter kommer de ortodoxa kyrkorna och de övriga protestantiska kyrkorna som en klar minoritet.

Liknande strömningar inom kristenheten stöds av många religionssociologiska undersökningar. Bibeltroende församlingar ökar och bibelliberala församlingar minskar.

Som Kärkkäinen påpekar så behöver inte internet ses som ett hot för kristenheten. Den kan även ses som en tillgång. Det gäller bara att vi använder oss av den så att den kristna rösten finns med på den stora marknaden där dagens uppfattningar formas.

Den här sidan, http://www.rupeba.se/, vill vara just en sådan röst. Den försöker inte alls vara objektiv utan den vill föra fram ett starkt budskap om Bibelns trovärdighet och om Jesus som Herre. Inte bara över känslorna utan även över förståndet.
Även om vi ofta tar in artiklar som andra skrivit, så är urvalet av artiklar i sig själv opinionsbildande.

Så om du inte vill bli påverkad. Läs inte den här sidan. Det du läser på den här kan till och med förändra ditt liv.

peppebaron

Läs mer i artiklen om Kärkkäinen i Dagen>>

Kristen radio 24 timmar om dygnet

Radio Linköping meddelar på sin hemsida:
Nu har vi startat...
Starten har gått. Vi sänder nu 24 timmar om dygnet.Välkommen att lyssna och njuta av mer musik på dagen och mer prat på sen kväll och natt.
mvh Radio Linköping

Är Norrmalmskyrkan ett tecken på att traditionella frikyrkan håller på att kollapsa?

Stefan Swärd fortsätter att reflektera på sin blogg över Norrmalmskyrkans beslut att viga samkönade par. Han konstaterar att sådant beslut bara fattas i utdöende församlingar. En församlingen som tidigare haft 3000 medlemmar har i dag 266 medlemmar. I ett församlingsmöte kunde en majoritet av 28 personer rösta igenom detta beslut. Stefan Swärd skriver:
"Återigen till Norrmalmskyrkan, Stockholms första baptistförsamling. Den 7 november kommer chefen för Europeiska baptistfederationen till Stockholm, han är britt och heter Tony Peck (Evangeliska Frikyrkan är också medlemmar i Europeiska Baptistfederationen). Jag har då möjlighet att vara med honom så mycket jag hinner den helgen. En fråga jag kommer att ta upp med honom är var gränserna går för att kalla sig baptistförsamling. Jag anser att Norrmalmskyrkan har gått över gränsen. Ett kännetecken för en baptist och en baptistförsamling är att Bibeln är rättesnöret för lära och liv och ställd ovanför församlingsmöten, kongresser, samfundsledare och andra auktoriteter. Hur man utifrån Bibeln radikalt kan ändra i äktenskapssynen är utöver min förmåga att begripa. Jag har en stark känsla av att Tony Peck kommer att dela mina betänktligheter. Det blir ett intressant samtal.
Och är inte allt detta uttryck för att den traditionella frikyrkan fullständigt håller på att kollapsa. En församling som en gång i tiden har haft 3000 medlemmar, idag har 266 medlemmar, och en majoritet på 28 medlemmar kan klubba igenom ett beslut, som aldrig tidigare har fattats av en kristen kyrka i Sverige, och aldrig någonstans i världen av något baptistsamfund. Och knappast av någon enskild baptistförsamling i hela världen, även om jag på den punkten inte kan vara helt säker, det finns ju förmodligen miljoner baptistförsamlingar i världen.
Och kan man inte konstatera att det endast är utdöende och kraftigt tillbakagående kyrkor som går i denna riktning? Eller kan man ge något exempel på någon dynamisk väckelserörelse i världen som går i denna riktning? Svenska Kyrkan som står näst i tur, har halverat sina gudstjänstdeltagare under senaste 20 åren, trots oändligt mycket mer ekonomiska resurser än vad vi har i frikyrkorna."

Läs mer>>

Var går gränsen mellan svek och mognad

Tidningen Dagen rapporterar om splittringen inom partierna inför omröstningen om samkönade äktenskap.

En av dem som uttalar sig i tidningen, Stefan Jonäng, säger att han bytt åsikt sedan valet 2005. Han säger vidare att många av dem som kryssade in honom förmodligen gjorde det på grund av hans tveksamhet inför könsneutrala äktenskap.

Då man i demokratiska val väljer in en person med en speciell åsikt, gör man förmodligen det för att man vill att denne ska föra fram den åsikten och rösta för den. Om den personen sedan verkar för den motsatta åsikten under valperioden, skulle de flesta beteckna det som ett svek. Men inte Stefan Jonäng.

På frågan om inte väljarna uppfattar hans byte av åsikter som ett svek, svarar Stefan Jonäng: "-Jo, i vissa fall kan det säkert det. Men å andra sidan hoppas jag att de ska ha nått samma mognad som jag."

Inte nog att han själv menar att han uppnådd en högre grad av mognad. Han till och med förklarar alla människor som inte delar hans åsikt som omogna.

Skulle det inte kunna vara tvärtom? Att mognad är att våga stå kvar på sin övertygelse, även om opinionsvindarna svänger?

peppebaron

"Tragedien har rammet svensk frikirkelighet - frafallet fra Guds ord er blitt tydeligere"

Dagen skriver:
"Norrmalms baptistförsamling i Stockholm säger ja till vigsel av homosexuella. Beslutet togs på söndagen på ett församlingsmöte.
Därmed blir Norrmalmskyrkan, som är en av de större församlingarna i Baptistsamfundet, den första enskilda frikyrkoförsamlingen som öppnar för vigsel av homosexuella. Samfundet har ännu inte beslutat om ett ställningstagande i frågan."

Med anledning av Norrmalmskyrkans beslut har många bloggare skrivit kommentarer. Den norske Bloggaren Björn O. Hansen skriver:
"Tragedien har rammet svensk frikirkelighet - frafallet fra Guds ord er blitt tydeligere.
"Så har tragedien rammet svensk frikirkelighet. En grense er passert når Norrmalms baptistförsamling i ettermiddag gikk inn for å si ja til å "vie" homoseksuelle. Nå var det kun 49 av menighetens medlemmer til stede. 28 av disse stemte ja, 14 nei og syv stemte blankt. Forsamlingen har 266 medlemmer. Et lite mindretall av menighetens medlemmer har dermed sørget for å gjøre et famøst vedtak klart i strid med Guds ord."

Stefan Swärd kommenterar på sin blogg:
"Vår närmsta granne som baptistförsamling är Norrmalms baptistförsamling, det har varit Sveriges ledande baptistförsamling från 1850-talet och framåt. Som första frikyrka i Sverige har man nu beslutat att införa homovigslar. Beslutet är logiskt, jag är dock överraskad över att det har kommit så pass snabbt. De liberala frikyrkorna i olika samfund, som har orienterat sig bort från Bibelns undervisning och kyrkans 2000-åriga praxis på samlevnadens område, och därmed fullt ut accepterat utomäktenskaplig samlevnad och könsneutral samlevnad, det vore ologiskt att inte viga samkönade par. Norrmalmskyrkan är konsekventa och står för sin linje, och det är bra. Sedan har jag för min del en helt annan hållning i frågan om Bibelsyn och samlevnad.
Förespråkarna för kyrkans anpassning till tidsandan brukar ju ofta framföra evangelisationsargument, kyrkan måste hänga med sin tid, vi måste undvika att ta ställning i frågor som stöter bort folk m.m. Om detta stämde borde Norrmalmskyrkan vara en trendkyrka, som drar många nya människor till församlingen, jag noterar dock att det var 49 medlemmar närvarande på församlingsmötet som fattade beslutet, enligt tidningen Dagens uppgifter. Församlingen har idag under 300 medlemmar, eftersom bara 49 var med på ett avgörande församlingsmöte, så är förmodligen medelåldern ganska hög bland medlemmarna. Det var inte så länge sedan församlingen hade 700 medlemmar."

Ulf Ekmans syn på kvinnliga föreståndare väcker starka reaktioner

Vid Ulf Ekmans frukostutfrågning i Pingstkyrkan i Uppsala sa han bland annat att kvinnliga föreståndare var oförenligt med Bibeln undervisning. Därmed distanserar sig Ulf Ekman i denna fråga från den stora majoriteten av frikyrkor som välkomnar kvinnliga föreståndare.
Många frikyrkor, däribland Frälsnignsarmén, har betydligt fler kvinnliga föreståndare än manliga.

Läs artiklar i Dagen:
- Ulf Ekmans kommentar kring kvinnliga föreståndare väcker reaktioner. Pingstpastor Anethe Carlsson tycker att ledarna i hennes rörelse behöver tydliggöra var man står.
- Ulf Ekman: Det är ingen jämställdhetsfråga - utan en teologisk fråga

Ge dem något att äta

I går morse då jag redigerat färdigt dagens inlägg på rupeba.se, skannade jag igenom rubrikerna och såg plötsligt på ett nytt sätt rubriken "Ge dem något att äta".

Det var rubriken till kommentaren till Dagens bibelläsning: Ge dem något att äta. Kommentaren utgick från Jesu ord till lärjungarna i förbindelse med bespisningsundret där två fiskar och fem bröd räckte till femtusen män, förutom kvinnor och barn. "De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva." (Matt 14:16 Bibel 2000).

Kommentaren var skriven ur ett västerländskt perpektiv där folk i stort sett inte går hungriga. Men nu slog den bokstavliga betydelsen emot mig i rubriken: "Ge dem något att äta". Jag tänkte på situationen i Lettland:
-där vi just startat ett program för att ge skolluncher till barn där föräldrarna inte haft råd att betala för barnens skolluncher
-där vi startat ett program för att öka antalet matpaket till fattiga familjer
-där vi varje vecka delar ut över tusen portioner i våra soppkök och matserveringar

Vi beundrar verkligen alla duktiga medarbetare som finns i Frälsningsarmén i Lettland. Men det finns så många fler som svälter än dem som vi kan hjälpa. Och Jesu ord "Ge dem något att äta" utmanar oss att gå vidare...

Ifrågasatt fredspristagare

Beskedet om att Barack Obama har tilldelats Nobels fredspris har mottagits med blandade reaktioner.

Dagens Nyheter skriver: "Gratulationer och tvivel. Blandade reaktioner efter offentliggörandet."

Dagen skriver: Obama vann fredspriset – men valet möter hård kritik

Björn Lindahl i SvD skriver: Han får priset för tidigt - ”Som att ge litteraturpriset till en som skrivit sin första bok.”

Många kommentatorer är starkt negativa. Till exempel Aftonbladets Staffan Heimerson: ”Han har inte gjort något för fred.” (Skärmklippet ovan kommer från Aftonbladet)

Svenska Freds ordförande skriver på Newsmill:
"Norska Nobelkommitten har tappat greppet. Utnämningen av Obama är skamlig och motverkar sitt syfte.
USA spenderar årligen 600 miljarder amerikanska dollar på sina militära styrkor. Det utgör hälften av världens samlade militära utgifter. USA innehar idag 2700 av världens 8000 kärnvapenstridsspetsar. I dagsläget bedriver USA två krig där tusentals civila dödas varje år. Senast i förra veckan kom nya rapporter på hur civila dödats av flygstridskrafter och andra offensiva delar av det amerikanska kriget mot terrorismen i Afghanistan, operation Enduring Freedom.
Obama må vara en bättre president än George W Bush. Men det kvalificerar knappast någon till att per automatik få världens finaste fredsutmärkelse. Utmärkelsen säger en hel del om hur mycket krig Nobelkommittén tycker är okej för att fortfarande ses som en fredshjälte."

De kommentarer som är försiktigt positiva har förhoppningen att Obamas fredspris kommer att vara med och påverka utvecklingen mot fred i framtiden. Men som en bloggare påpekar: Normalt får man fredspriset för vad man gjort och inte för vad man förväntas göra: Somliga får det postumt, andra får det i förväg

Barns frälsning

På lördag inbjuder Frälsningsarmén i Lettland till en utbildningsdag för dem som arbetar med barn i våra församlingar. Söndagsskollärare, juniorsoldatledare och andra barnarbetare från hela landet samlas då i Riga för en inspirationsdag och en dag då man presenterar och samtalar om olika material för barnarbetet. I Lettland behöver vi dessutom material både på lettiska och på ryska. Fyra av våra kårer är rysktalande och de övriga lettisktalande.

En fråga som ofta diskuterats i västvärlden de senaste trettio åren är om man ska tala med barn om deras behov av frälsning. Vissa perioder har man, i sin iver att inte påverka barnen för mycket, helt undvikit ämnet. Juniorarbetet har då blivit en öppen junioförening där frälsningsfrågan och frågan om kristen livsstil tonats ned.

Vår önskan att inte påverka för starkt kan ibland ha blivit ett hinder för barnen att överlåta sig till Jesus och ta emot frälsningen. Alla människor behöver bli frälsta. Barn är också människor och Jesus framhåller starkt att vi ska låta barnen komma till honom.

Borde vi inte bli lite frimodigare och mer radikala i vår frälsningsförkunnelse för barn? Kommentera gärna.

/PB