Tidig söndagsmorgon i Västerås, Pingstdagen den 31 maj

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Och inte vilken söndag som helst. Det är Pingstdagen. Dessutom är det mors dag. 

Den  här helgen skulle vi ha varit på Frälsningsarmén i Ronneby om  det inte hade varit Coronatider. Vi skulle ha haft bibelstudier på lördagen och pingstgudstjänst på söndagen. Men vi hoppas att tillfället kommer tillbaka vid ett senare tillfälle.

Som de flesta av er känner till håller jag dagligen på med "UTMANINGEN - Gamla Testamentet på två år". Ett tema som ständigt återkommer är att vi inte ska glömma bort vad Gud har gjort. Ett sätt att inte glömma var att ha återkommande högtider.

Ja, vi fortsätter fortfarande att fira gudstjänster för att minnas de stora händelserna påsk, pingst, och  jul, även om de flesta svenskar idag kanske har glömt bort vad det var man inte skulle glömma under de olika högtiderna.

Ett annat sätt att minnas i Gamla Testamentet var att sätta upp minnesstenar. Då barnen sedan kom och frågade vad dessa stenar betydde kunde de till exempel  svara "De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför Herrens förbundsark" (Jos 4:5-7).

Nu för tiden är det inte så många av oss som går omkríng och reser minnesstenar för att sedan hoppas att någon ska fråga oss varför vi har rest denna sten för att vi då ska få berätta vad Gud har gjort för oss.

Men även om vi inte reser stenar är det viktigt att inte glömma bort vad Gud har gjort för oss. Hur brukar du göra för att i tacksamhet komma ihåg Guds gärningar?

Ett sätt som jag använder just nu är att jag lägger ut mitt vittnesbörd på bloggen för att inte glömma. Idag har jag kommit till del tre i mitt vittnesbörd som handlar om min egen pingstuppelvelse. Serien fortsätter i morgon och några följande dagar.

Men nu är det pingstdagen. Men det är inte bara något vi ska minnas idag, det är något vi kan uppleva idag. Då Jesus talar om den kommande pingstdagen sa han: "Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten strömma fram" (Joh 7:37-38)

Ha en välsignad pingstdag, en välsignad ny vecka och ett välsignat liv
Peter Baronowsky

Mitt vittnsbörd - Del 3 - GENOMBROTTET

Några av ungdomarna på kåren hade suttit hemma hos oss hela söndagseftermiddagen för att samtala och be. Sedan blev det dags att åka in till Stockholm för att gå på söndagskvällsmötet på sjätte kåren. Hornmusikkåren skulle spela och strängmusikkåren skulle sjunga. Det gjorde vi varje söndagskväll.
 

Men detta möte blev inte som alla andra. Då vi kom till vittnesbördsmötet blev det inte som vanligt. Min minnesbild av vittnesbördsmötena på sjätte kåren är denna: Först var det tyst länge och sedan reste sig fru Eriksson och avgav sitt vittnesbörd. Om det därefter blev tyst tillräckligt länge så att det nästan blev pinsamt, reste sig även herr Eriksson och avgav sitt vittnesbörd. 

Men den här kvällen var det annorlunda. Vittnesbördsmötet ville aldrig ta slut. Den ene av ungdomarna efter den andre skulle bara vittna. Vi fick höra röster som aldrig tidigare hade hörts i ett vittnesbördsmöte. Det var något speciellt med det mötet.

Efter mötet kom brigadör Fredriksson fram till mig. Brigadör Fredriksson var gammal och han kom på alla möten på kåren. Han hade alltid sin Bibel i högra handen. Den här kvällen ville han säga något till mig. Han höll upp sin högra hand med Bibeln och handen skakade kraftigt på grund av den höga åldern. Han sa ”Nu är det många år som jag inte har känt igen Frälsningsarmén, men nu börjar jag känna igen den igen.” Kort därefter fick han flytta hem till Herren.

Brigadör Fredriksson var så gammal att han hade varit med om stark väckelse tidigare i sitt liv. Många i mellangenerationen hade kanske aldrig upplevt en stark väckelsevind. Men Brigadör Fredriksson var så gammal att han förstod vad som höll på att hända.

Efter mötet var det kaffe för alla. Vi samlades kring borden i soldatrummet och det var alldeles fullt i rummet. Det hade varit ett speciellt kvällsmöte och nu satt alla och hade det trevligt tillsammans. Till slut föreslog kårledaren, major Lundkvist, att vi skulle avsluta dagen med att böja knä vid våra platser och tacka Gud för dagen, och det gjorde vi.

Det var då det brakade loss. Jag var musikmästare och vid sidan av mig knäböjde fem-sex av de yngre musikanterna. Plötsligt föll den Helige Ande över oss, precis som på den första pingstdagen, och vi förlorade fullständigt fattningen. Vi uppförde oss säkert som om vi vore druckna. Vi ömsom grät och skrattade och prisade Gud och det är ju inte vad unga män i 25-årsåldern normalt gör.  Jag minns det hela som i en dimma. Efter en stund reste vi oss och raglade ut i musikantrummet. Där föll vi på nytt på knä i en stor ring, omfamnade varandra, grät, skrattade och prisade Gud. Efter en stund, jag vet inte om den var lång eller kort, reste vi oss och omfamnande varandra raglade vi skrattande ut mot soldatrummet igen.

På väg ut mot soldatrummet är det en lång smal korridor på sjätte kåren. Då vi började ragla genom den smala korridoren så ser jag att herr Eriksson just har börjat gå in korridoren i motsatt riktning. Herr Eriksson var en av de finaste och trognaste musikanter som någonsin funnits. Jag såg skräck i hans ögon då han insåg att skulle komma att möta oss i den smala korridoren. Han måste ha tänkt för sig själv ”Varför gick jag in i den här korridoren just nu?” Men jag var ändå hans ledare i musikkåren och herr Eriksson hade en del respekt för mig, så han ställde sig utmed väggen och försökte göra sig smal som ett frimärke och då vi passerade honom log han vänligt mot oss och nickade. Han måste ha tänkt: ”Det som jag ser nu, är det bra eller dåligt?”

Den kvällen förändrades mitt liv. Jag blev döpt med den Heliga Ande. Jag fick ett helt nytt sätt att tänka. Jag fick helt nya prioriteringar i mitt liv. Jag gick till skolan där jag var lärare och arbetade varje dag, men mina tankar var bara uppfyllda av Jesus och hur jag skulle kunna följa honom på bästa sätt.

Under många år var jag väldigt försiktig med att berätta om denna upplevelse. Jag var lite rädd att andra skulle tro att det är så man ska uppleva Andens dop. Jag tror att Gud har ett alldeles speciellt individuellt sätt att möta varje individ. Jag säger inte att det är så här man ska uppleva det. Jag säger bara att det var så här jag upplevde det.

/PB

PS
I morgon kommer del 4 av vittnesbördet

Psalmer från Psaltaren varje onsdag och söndag: Psalm 37

VAD BEGÄR DITT HJÄRTA?

Bibelläsning: Psalm 37
"Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär" (Ps 37:4 FB)

Jesus frågar vid några tillfällen "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Om Jesus skulle ställa den frågan personligen till dig nu, vad skulle du svara? Vad är ditt hjärtas längtan? Vad är det du hoppas ska hända? Och vad är det du absolut inte vill ska hända?

Gud vill att vi ska komma till Honom och uttrycka vår längtan efter vad han ska göra i vårt liv? Ibland kan vi då genom den Helige Ande få en förvissning om att Gud kommer att besvara vår bön: "...han skall ge dig vad ditt hjärta begär"

==> Mannakorn att tugga på under dagen: ”Vad vill du att jag ska göra för dig”?

Dagens andakt 31 maj

”Jesus svarade: Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig” (Joh 14:23-24)

”Lust att läsa Bibeln, får man av att läsa Bibeln”, brukade vi säga när väckelsen var ny och Bibelordet öppnade sig för oss på ett nytt och omtumlande sätt. Och visst läste vi Bibeln och visst fick vi lust att läsa ännu mer. Vi läste i soffan, vi läste på bussen, vi läste på toaletten, vi läste i badet – ja det var nästan så att vi läste Bibeln till och med i duschen. Det var som om vi inte kunde läsa oss mätta. Vi läste ”Levande Bibeln”, och den var verkligen levande. De tidiga upplagorna var så dåligt inbundna att bladen ramlade ur så fort man öppnade boken - och vi spred på detta sätt Guds ord runt oss var vi gick. 

Men det är inte alltid den där stora lusten att nära sig själv med Guds ord infinner sig. Då var vi utsvultna. Senare blev vi nästan dästa och det var inte alltid lika lockande att slå sig ner med Guds ord. Då fick vi lära oss att om vi vill hålla det inre livet friskt och levande, måste vi disciplinera oss till att ge näring åt vår inre människa. 

När det gäller kroppen, är det inte alltid vi känner för att äta, men vi äter ändå – därför att vi vet att om kroppen inte får näring så dör den. Så är det också med vårt inre. Vi behöver ständig påfyllning av Guds ord för att hålla oss levande som kristna.

 BÖN

Tack Gud att jag idag har tillgång till ditt eget Ord, Bibeln. Tack för att jag får läsa en portion i den idag, och på så sätt ge näring till min inre människa, till det andliga liv som du planterat i mig genom din Ande.

UTMANINGEN 31 maj - 5 Mos 6 + 7

GLÖM INTE BORT...

Bibelläsning: Femte Moseboken 6
Läs bibeltexten här

"Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft" (5 Mos 6:5 FB)

Vi har så lätt för att glömma. Också viktiga saker. Och här möter oss den allra viktigaste saken: vår relation till Gud.

Gud vet att vi så lätt glömmer det viktiga och ger oss här tips på hur vi ska komma ihåg det viktigaste:
-lägg orden på hjärtat (vers 6)
-inskärp orden hos dina barn (vers7)
-tala alltid om detta; när du sitter, när du går, när du lägger dig, när du stiger upp (vers 7)
-bind orden om din hand och om din panna (vers 8)
-skriv orden på dörrposterna och på dina portar (vers 9)

Och då Herren har hjälpt dig genom alla dina trångmål ska du inte glömma bort hur det var och vem som har hjälpt dig (vers 12).

Vilka av dessa råd följer du för att du inte ska glömma bort det viktigaste? 

- Mannakorn att tugga på under dagen:  "Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft." (5 Mos 6:4)

________________
Innehåll:
Kärlek till Gud och Hans ord
- Hör Israel (vers 4)
- Lägg Hans ord på hjärtat (vers 6)
- Akta dig för att glömma...(vers 12)
- Gud är en svartsjuk Gud (vers 15)
- Berätta för dina barn (vers 20)

Kommentar:
Avsnittet vers 4-9 anses ofta som det mest centrala i 5 Moseboken. Jag skulle till och med vilja säga att det är det mest centrala i hela Bibeln och i hela kristendomen. Det handlar om vår relation till Gud och vår relation till Guds ord.

Först kommer det det som Jesus pekar ut som det viktigaste budet i hela Bibeln: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft" (vers 5 och Matt 22:37). Det är vårt gensvar på Guds totala kärlek till oss.

Sedan kommer vårt förhållande till Guds ord. Detta är så viktigt att du måste inrätta ditt liv så att du hela tiden ska bli påmind om hur viktigt det är. 
Du ska tala om Guds ord (vers 7):
- när du sitter i huset
- när du går på vägen
- när du lägger dig
- när du stiger upp
Du ska fästa Guds Ord (vers 8):
- på din hand 
- på din panna
Du ska skriva upp Guds Ord (vers 9):
- på dörrposterna i ditt hus
- på dina portar

Vårt förhållande till Guds Ord är enligt Jesus det som avgör om vi verkligen älskar Gud eller inte:
"Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord" (Joh 14:23)
"Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord" (Joh 14:24)

Till eftertanke:
I kapitlet får vi många tips på hur vi ska göra för att bli påminda om Guds Ord.
- Vad gör jag för att fokusera på Guds Ord genom dagen?

- Vad tänker du om förhållandet mellan Guds Ord och vår kärlek till Jesus?

VÄLSIGNELSER

Bibelläsning: Femte Moseboken 7
Läs bibeltexten här

"Om ni nu hör....och håller fast vid dem....ska han älska dig och välsigna dig..." (5 Mos 7:12-13 FB)

I Bibeln möter vi både villkorliga och ovillkorliga profetior. De ovillkorliga profetiorna talar om vad som kommer att hända i framtiden. De villkorliga är beroende på hur vi gensvarar till Guds erbjudande. De är ofta formulerade så här "Om ni... skall Herren...".

Här möter vi en villkorlig profetia. Herren säger till sitt folk vad som kommer att hända om de hör Herrens ord och följer vad Herren har sagt. Då kommer Herren att välsigna den som följer hans ord, välsigna hans livsfrukt, välsigna hans ägodelar.

Det finns ett samband mellan vår lydnad till Herren och välsignelsen över vårt liv. Välsignelsen kanske inte alltid ser ut som vi tror att den ska se ut, men löftet gäller! Det lönar sig alltid att följa Herren!

- Mannakorn att tugga på under dagen: Det lönar sig alltid att följa Herren!
_________________
Innehåll:
Israel och de främmande folken.
- Ett folk helgat åt Herren (vers 6)
- Ett välsignat folk (vers 14)
- Låt dig inte skrämmas av dem (vers 21)

Kommentar:
Bestämmelserna att inte blanda sig med de andra folkslagen då man kommer in i löfteslandet grundar sig på faran med religionsblandning (vers 4). Israel var ett heligt folk, Guds eget som Gud hade utvalt (vers 6). Det värsta brottet på gudsrelationen är att tillbe andra gudar vid sidan av Gud. Det är lika illa som otrohet i ett äktenskap.  

Israeliterna uppmanas att inte ens låta guldet och silvret från deras avgudar komma in i deras hem och orena det.

På samma sätt ser Herren idag som något avskyvärt om vi tar in element från andra religioner i våra kyrkor. Det går inte att kompromissa med synden. Det kommer att leda till fördärvet.

Till eftertanke:
- På vilka områden kan vi idag frestas att kompromissa med synden?

Då man verkligen är förälskad i en annan person är man normalt inte benägen att dela den personen med någon annan.
- Försök att förstå hur mycket vi skadar Gud genom att släppa in "avgudar" i våra liv? Antingen de är religiösa avgudar eller att vi avgudar saker vissa saker eller vanor mer än Gud.

Mitt vittnesbörd - Del 2 - "Det nya livet"

Många år hade gått sedan den dagen jag befallde mamma att böja knä tillsammans med mig i lägenheten på Lidingö.

Rut och jag hade gift oss och fått vårt första barn. Vi hade köpt vårt första hus, ett radhus i Sollentuna, och både Rut och jag hade bra arbeten som vi trivdes med. Vi var båda musikledare på Sjätte kåren även om jag för min del inte hade speciellt långtgående religiösa intressen. Jag trivdes med livet och förmodligen hade inga argument i hela världen kunnat få mig att bli motiverad för att ändra något i mitt liv. Då jag ser tillbaka på mitt liv under den tiden brukar jag beteckna mig själv som "kulturell salvationist". Jag gjorde det som frälsningssoldater gjorde, utan att vara det i hjärtat.

Men så började vi höra talas om väckelsen i Stockholm. Det kom rykten om att ungdomar hade börjat tala i tungor. Vi hörde också talas om att dom hade startat en ny ungdomskör ”Det nya livet.” Någon av mina yngre musikanter från sjätte kåren var också med i kören.

En lördagskväll skulle kören sjunga på tredje kåren i Stockholm och vi bestämde oss för att gå dit. Jag vet inte varför. Jag är inte helt säker, men jag tror nog att det var Rut som föreslog det. Jag skulle aldrig ha föreslagit något sådant. Sånt var inte vanligt i Stockholm. Tillhörde man sjätte kåren gick man inte på tredje kåren eller någon annan kår. Man hade nog med det som hände på sin egen kår.

Men vi gick till tredje kåren den där kvällen. Kören hette som sagt ”Det nya livet” och det var verkligen nytt liv. Jag blev verkligen berörd av vad jag såg. Vi såg människor som vi känt i många år som verkade vara helt förvandlade. De kom ner till oss efter mötet och kramade om oss och bara lyste av kärlek och värme, fastän vi kom från sjätte kåren. Jag visste inte vad som hade hänt med dem. Jag visste inte ens om att man kunde förvandlas på det sättet. Men, jag blev avundsjuk, eller törstig är kanske ett bättre ord. Jag visste inte vad det hette, det som de hade upplevt, men jag ville också ha det!

Jag började mer och mer öppna mig för möjligheten att Gud ville göra något mer i mitt liv. Vi ungdomar började samlas i vårt hus för att samtala, läsa Bibeln och be. Rut och jag var lite äldre än de andra ungdomarna och vi var de enda som hade ett eget hus, så det blev den naturliga samlingspunkten.

Efter en av dessa spontana ungdomssamlingar i vårt hus åkte vi in till söndagskvällsmötet på sjätte kåren. Det mötet kom att bli den stora vändpunkten i mitt liv. Jag återkommer till det i nästa avsnitt.

Kommentar till bilderna
Bild 1: Skivomslaget på en skiva med Det Nya Livet. (Om du ser en uniformsmössa till vänster i bilden, så finns jag under den)
Bild 2: Baksidan på skivomslaget.
Texten lyder:
"Varför kallar man en ungdomskör för Det nya livet? Bland annat för att det handlar om något mer än en gammal rörelses musiktradition i ny tappning. När man fylls av en glädje som inte kan tiga, måste den få ta sig uttryck. Till exempel i sång.
Kören består av ett 50-tal ungdomar från Stockholms olika frälsningsarmékårer, under ledning av Åke Pettersson. Sitt namn har den fått av sin viktigaste uppgift - den att berätta att Jesus är livet, det nya livet. Det budskapet vill den här skivan förmedla."

Jag var 29 år gammal, men jag visste inte så mycket om det nya livet i Gud, men det skulle inte dröja länge innan jag plötsligt förstod.

Mitt vittnesbörd - Del 1 kan du läsa HÄR.

/PB

Inför söndagen: PINGSTDAGEN

(Från kyrkoaretstexter.se)
Jes 12, Ef 2:17-22, Joh 7:37-39 och Apg 2:1-11 (som läses varje år), Ps 104:27-31

Den Helige Ande kan ibland vara svår att beskriva med ord, men dess verkningar är desto mer synliga.

I samtalet med Nikodemus liknar Jesus Anden med vinden. Vi kan inte se den, men vi ser hur träden rör sig och påverkas av vinden. Både det hebreiska ordet ”ruach” liksom det grekiska ”pneuma” betyder ande, vind eller andedräkt. Det är Guds Ande som ger liv. I skapelsen blåste Gud andligt liv in i människan och hon vandrade i gemenskap med Gud!

Vatten och törst används i dagens text från Joh 7. Det visar hur Anden är livsnödvändig för det andliga livet, men vi måste ha en törst efter den. Den Helige Ande kommer aldrig över någon som inte vill det.

Läs mer här:  https://www.facebook.com/kyrkoaretstexter/photos/a.476168509074475/3301153449909286/?type=3&theater

Dagens andakt 30 maj

”Men håll fast vid det ni har tills jag kommer” (Upp 2:25)

Jag är fascinerad av vimplar. Sådana där vimplar som hänger uppe dygnet runt i alla väder. När vinden tar tag i vimpeln fladdrar den så stolt och vecklar ut sig med alla sina färger. Andra dagar, när det är vindstilla hänger vimpeln rakt ner som en trasa utefter flaggstången. Våra kristna liv är som den där vimpeln. Vissa dagar blåser Andens vind friskt genom våra liv och vi kan veckla ut vår fulla potential. Andra dagar, verkar det inte hända något alls.

Poängen med vimpeln är emellertid att den hänger kvar antingen det blåser friskt eller är vindstilla. Som kristen har jag ett ansvar att hålla mig fast vid Jesus varje dag antingen han behagar använda mig till något stort eller jag bara får hänga med och se på när han använder andra. Bibeln använder ibland ordet ”förbli”. Till exempel säger Jesus i Joh 8:31 ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria”. 
Förblivandet i Guds ord, att vi läser och begrundar Bibelordet, är viktigt, för det är ett tecken på sant lärjungaskap.

BÖN

Jesus, hjälp mig idag att hålla fast vid dig och ditt ord, antingen du vill använda mig fullt ut i tjänsten eller om du vill att jag bara ska vara stilla i vila.

UTMANINGEN 30 maj - 5 Mos 5

MELLAN GUD OCH MÄNNISKA

Bibelläsning: Femte Moseboken 5
Läs bibeltexten här


"Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er"  (5 Mos 5:5 FB)

Moses uppgift var verkligen att stå mellan Herren och människorna. Han fick förmedla till folket vad Herren talade och inför Herren bad Moses för folket.

Den kristnes uppgift är densamma idag. Vi får ständigt be för människorna runt omkring oss, för vår stad, för vårt land och för vår värld.

Men vi är också Guds förbindelselänk till folket. Hur ska de kunna höra Guds ord om vi inte förmedlar den till människorna? Hur ska de kunna förstå Guds kärlek och trofasthet om vi inte demonstrerar det i våra liv?

Det är ett stort ansvar att vara kristen. Om vi inte står mellan Gud och människan kanske Gud aldrig når fram till den människan.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Mellan Gud och människa.

_________________
Innehåll:Tio Guds bud:
- Inte tillbe andra gudar (vers 7)
- Inte missbruka Guds namn (ves 11)
- Hålla sabbatsdagen (vers 12)
- Visa aktning för far och mor (vers 16)
- Inte dräpa (vers 17)
- Inte begå äktenskapsbrott (vers 18)
- Inte stjäla (vers 19)
- Inte vittna falskt (vers 20)
- Inte ha begär till din nästas hustru (vers 21)
- Inte ha begär till din nästas ägodelar (vers 21)

Kommentar:
Här börjar Moses andra tal som handlar om hur vi ska leva ett gudfruktigt liv (Kap 5-28). Moses börjar talet med att påminna om de tio buden som han tog emot vid Sinai.

Budorden citeras i Nya Testamentet:
- översiktligt: Jesus Matt 19:18f och Paulus Rom 13:9
- hedra din far och mor: Jesus Matt 15:4 och Paulus Ef 6:2
- inte mörda: Jesus Matt 5:21 och Jakob 2:11
- inte begå äktenskapsbrott: Jesus Matt 5:27, Paulus Rom 2:22, Jakob 2:11
- inte stjäla: Paulus Rom 2:21
- inte ha begär: Paulus Rom 7:7

Kapitlet avslutas med Guds önskan för alla sina barn: "Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller mina bud" (vers 29) och en uppmaning att alltid göra det Herren befallt, att inte vika av varken åt höger eller vänster och att alltid följa den väg Gud befallt att vi ska gå (vers 32-33)

Till eftertanke:
Moses beskrivs ofta som en "mellanman" mellan Gud och människa.
- På vilka sätt kan vi vara "mellanmän" mellan Gud och människor? Försök beskriva olika sätt.
- Hur tycker du vi lyckas i vår uppgift att vara "mellanmän"?
- Vad kan vi göra för att förbättra vår kallelse att vara "mellanmän"?

Mitt vittnesbörd - Del 1 - Avundsjuka

Vi brukar varje vecka presentera något vittnesbörd på rupeba.se. Den här veckan lägger jag ut mitt eget vittnesbörd. Jag skrev det för några år sedan i fem eller sex delar. Här kommer del 1. De följande delarna kommer de närmaste dagarna.

Avundsjuka är förmodligen den effektivaste evangelisationsmetoden. Paulus har förmodligen rätt då han säger att avund ibland kan vara det enda sättet att nå fram till människor med budskapet (Rom 11:14).

Paulus kanske tänkte så här: ”Då andra människor ser vilket härligt liv jag lever i Kristus, kommer de att bli avundsjuka och vilja få del av samma liv.”

Jag tror att jag är en ganska svårevangeliserad person. Jag har lätt för att trivas med saker sådana de är och känner normalt inte något behov av förändring. Men då jag ser tillbaka på mitt liv så ser det ut som om avundsjuka har varit en drivkraft i mitt andliga liv. Ja, det är inte så att jag är stolt av det, men jag tror dessvärre att det är sant.

Jag var väl åtta-nio år gammal då vi flyttade hem till Sverige efter att ha bott i Frankrike i fem år. Vi bodde då i ett av Frälsningsarméns hus på Lidingö. Min äldre bror Jan var två och ett halvt år äldre än jag och hans högre ålder beviljade honom vissa privilegier. Han fick till exempel åka själv till juniorsoldatmötet på Templet i Stockholm varje måndagskväll. Han fick åka Lidingötåget själv och vara med om en massa spännande saker på juniorerna som jag aldrig fick vara med om. Jag var ju för liten! Jag fick sitta hemma varje måndagskväll tillsammans med mamma, medan den där brodern, fick åka ut i stora världen och ha roligt. Detta var inte så lätt för en ung man att bära och jag var säkert en del avundsjuk på den äldre brodern.

Men en dag gick det för långt. Det finns gränser för vad en ung man kan tåla. En måndagskväll kommer den äldre brodern hem glädjestrålande och berättade att han blivit frälst på juniorsoldatmötet. Tror ni att jag blev glad? Nej det blev jag inte. Orättvisorna här på jorden måste ha gränser. Han där fick åka Lidingötåget och gå på juniorsoldatmöte varje måndag, och nu till råga på allt har han blivit frälst. Och vad har jag blivit: Ingenting!

Ilsket befallde jag min mamma att böja knä tillsammans med mig vid sängkanten, för nu skulle också jag bli frälst. Om han där har blivit frälst, så ska jag minsann bli det också.

Jag minns tydligt den där sängen där vi böjde knä, men jag tror inte att den händelsen satte några djupa spår i min andliga utveckling. De händelser som verkligen förändrade mitt liv kom långt senare i mitt liv. Jag återkommer till det i nästa avsnitt.

Så här såg jag nog ut på den tiden. Bilden är inte från Templet utan från Stockholms sjätte kår. Bilden prydde framsidan på en av Frälsningsarméns publikationer och texten löd: ”Medan pappa predikar”. Den unga damen som sover i mitt knä är min lillasyster.

Jag blev omsider juniorsoldat på sjätte kåren i Stockholm. En av de andra junirosoldaterna hette Rut Hanson. Vi blev "stora" soldater samtidigt, ja vi till och med gifte oss samtidigt. Med varandra.

/PB

Professor: Vården av äldre med covid-19 är dödshjälp

- Världen idag -
Många äldre med covid-19 dör i onödan, anser geriatrikprofessor Yngve Gustafson. Detta sker på grund av den ”palliativa vårdfilosofi” som har funnits inom äldrevården under lång tid, menar han. Han talar om snabba beslut om palliativ vård utan noggrann undersökning.

Hittills har närmare 4 000 personer dött av covid-19 i Sverige. Av dem har närmare hälften bott på äldreboenden. Världen idag har i flera artiklar uppmärksammat den till synes bristfälliga vården av äldre med covid-19.

Läs mer här:  https://www.varldenidag.se/nyheter/professor-varden-av-aldre-med-covid-19-ar-dodshjalp/repteo!KJHzcWU84o1K4fKVlzP4Wg/

Dagens andakt 29 maj

”Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset” (Kol 2:14)

Det vilar en dom över varje människa. Oavsett hur ”goda” människor vi är och även om vi aldrig medvetet har syndat. Domen, skuldebrevet finns där sedan Adams och Evas dagar och ligger fast som ett arv i våra gener - potentialen att synda finns hos alla. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23).

I Jesus Kristus ogiltigförklaras emellertid denna dom för ”skuldebrevet” så fyllt av krav och anklagelser revs sönder när Jesus dog på korset. Då betalade han priset för varje människas synd. Denna rätt till frihet sker emellertid inte automatiskt. Varje människa måste själv komma till Kristus, han som ”äger” försoningen – och hämta ut sin skuldfrihet. Vi blir frälsta - räddade från domen.

Ordet frälst kommer egentligen från fornnordiskans ”frihalsad”. En tjuv fick ofta avtjäna sitt straff genom att han slogs i järn. Han fick en järnring runt sin hals och tjudrades fast vid en skampåle, där alla kunde se honom. När tjuven hade avtjänat sitt straff, kom smeden och såg till att järnringen runt hans hals knipsades av så att tjuven blev fri igen. Det hette då att han frihalsades – det ord som senare blev till vårt nutida frälst.  

BÖN

Jesus, låt mig idag leva till din ära. Tack att du har sonat min skuld och att jag får hänvisa till din död på korset, när egna och andras anklagelser hotar att stjäla min frid.

UTMANINGEN 29 maj - 5 Mos 4

VAR ÄR DITT HJÄRTA?

Bibelläsning: Femte Moseboken 4
Läs bibeltexten här

"Men om ni där söker HERREN, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ"  (5 Mos 4:29 FB)

I detta kapitel varnar Moses folket för avgudadyrkan. De är på väg in i det utlovade landet och där kommer de att möta nya kulturer som tillber främmande gudar. Han varnar för avgudabilder av människor eller djur (v.16-18), och att tillbe himlakropparna (v. 19).

Att leva omgiven av en kultur som inte tillber Herren kan vara svårt. Det är lätt att vi blir indragna i avgudadyrkan av vår tids avgudar, och av allt som vill stjäla den plats som Herren ska ha i våra liv. Det är lätt att vi slutar att vara helhjärtade och låter vår kristna tro bara vara en del av alla de ting som vi ger vårt hjärta åt.

I detta sammanhang möts vi av uppmaningen i dagens bibelord om att söka Herren av hela vårt hjärta och av hela vår själ. Var är mitt hjärta idag?

- Mannakorn att tugga på under dagen: Var har jag mitt hjärta?
_______________
Innehåll:- Vers 1-24
Uppmaningar att lyda Herren och inte glömma vad han har gjort för sitt folk.
- Vers 25-40
Profetia om att Israels folk en gång ska skingras bland folken (vers 27).
- Vers 41-43
Fristäderna öster om Jordan
- Vers 44-49
Introduktion till de tio budorden

Kommentar:
Moses påminner om vad Gud har gjort för israeliterna och uppmanar att hålla fast på det som Gud har förordnat.

När de kommer in i löfteslandet kommer de där att möta människor som tillber andra gudar. Moses varnar för att ta till sig främmande gudar eller att tillbedja avgudabilder av djur eller himmelens stjärnor.

Moses varnar också för konsekvenserna om inte israeliterna trofast håller fast vid sin Gud. Då kommer Herren att skingra dem och driva bort dem till olika hednafolk (vers 26-28). Detta är en upprepning av vad Gud tidigare sagt (3 Mos 27-35). Profetian om judarnas förskingring som resultat av trolösheten mot Gud återkommer även senare (5 Mos 28:64-67).

Till eftertanke:
Varningar för att tillbe avgudar återkommer i detta kapitel.
- I vilka sammanhang möter vi idag tillbedjan av främmande gudar inom och utanför kyrkan?
- Vilka värderingar möter vi idag som attackerar den kristna tron?
- På vilka sätt kan materiella ting bli våra avgudar?
- Var är mitt hjärta?