31 maj 2022

Vittnesbördet: VÄCKT AV VÄCKELSEN


- Från Stridsropet. Text: Teresia Jansson , Foto: Fredrik Bratterud -

Peter Baronowskys föräldrar var frälsningsofficerare och hans eget engagemang i samfundet var stort. Ändå saknades trosgnistan inombords. När 70-talets karismatiska väckelse drog in över Sverige vaknade en andlig hunger hos Peter och efter ett starkt gudsmöte blev ingenting sig likt.

— Vi var ”kulturella salvationister” som gjorde allt det som en frälsningssoldat ska göra men det fanns ingen gudsrelation, säger Peter Baronowsky om ungdomstiden i början av 70-talet.

Han är idag, tillsammans med hustrun Rut, mentor åt frälsningsofficerare i Sverige och Lettland. Fem av Peters barndomsår tillbringades på fransk mark tack vare föräldrarnas utlandstjänster. Därefter bosatte sig familjen på Lidingö i Stockholm.

Peters två år äldre bror brukade ta tåget till stan och Frälsningsarméns kår (församling) Templet för att gå på juniorsoldatmöte på måndagskvällar. Efter ett sådant tillfälle kom han hem strålande av glädje och berättade att han blivit frälst.

DEN LEVANDE RELATIONEN MED GUD SAKNADES

— Någon måtta fick det ju vara! Om han hade blivit frälst så skulle jag också bli det, han skulle inte få någonting som inte jag fick, säger Peter skämtsamt men tillägger att han på den tiden inte riktigt visste vad det hela innebar.

— Den starkaste dragningskraften i mitt andliga växande har varit avundsjuka, fortsätter han och hänvisar till Paulus uttalande i Romarbrevet 11:14: ”… i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem.” (SFB15)

Hur som helst så böjde han som nioåring knä vid sängkanten och beordrade sin mor att be med honom till frälsning. Ingenting anmärkningsvärt hände i och med detta men livet i och utanför Frälsningsarmén rullade på.

Så småningom blev det giftermål och tre barn kom till världen, Peter utbildade sig och arbetade som lärare och Rut jobbade inom Landstinget. Båda hade betydelsefulla uppgifter inom musiken i Frälsningsarméns Sjätte kår på Kungsholmen, numera Internationella kårplanteringen, men som sagt saknades den levande relationen med Gud.

"DEN DAGEN BLEV MITT LIV TOTALFÖRVANDLAT"

Under mitten av 70-talet slog den karismatiska väckelsen till i Sverige och Peter och Rut fick höra att fenomenet hade fått fäste i Sjunde kåren, numera Söderkåren, där en gospelkör på 60 ungdomar höll till. En dag deltog makarna i en gudstjänst på Tredje kåren, numera Kår 393, när kören medverkade där.

— Folk blev andedöpta och föll till golvet och vi såg hur glädjen flödade över hos dem. Även om jag inte riktigt förstod vad som hänt så blev jag avundsjuk och väldigt törstig på en förändring i mitt liv, minns Peter.

Vid ett annat tillfälle var en skara samlad för att dricka kyrkkaffe när kårledaren höjde rösten för att be för dagen och de närvarande gick ner på knä.
— Då föll den helige Andes kraft över oss, såsom det beskrivs i Bibeln under pingsten. Vi förlorade kontrollen och var som berusade, vi grät och skrattade, raglade omkring, föll på knä och prisade Gud, säger Peter.
— Den dagen blev mitt liv totalförvandlat och jag var som i ett rus i flera veckor efteråt. När jag vaknat upp undrade jag varför ingen berättat om detta för oss tidigare. Alla tvivel försvann, jag fick en orubblig tro på Guds ord, en mening med livet och något att brinna för, fortsätter han.

RIKTIGA GUDSMÖTEN

Händelsen kom att forma resten av makarnas liv och förändrade tankar, prioriteringar och mål. På fredagskvällarna anordnade de bönemöten hemma i radhuset i Sollentuna. Ibland var fler än 40 personer på plats och även här blev människor frälsta och döpta i den helige Ande då de fick tungotalet som gåva.
— De som kom längtade efter riktiga gudsmöten. Det var oerhört speciellt och jag känner stor tacksamhet över att ha fått uppleva när Guds ord verkar och människor blir starkt berörda, säger Peter.

FLYTTEN TILL NORGE OCH VÄCKELSEN DÄR

Fem år senare såg han en annons i tidningen Stridsropet om att Frälsningsarméns folkhögskola i Norge behövde en bibellärare. Han sökte tjänsten och fick den men ville inte ta något förhastat beslut. Därför sa han till Gud att han skulle slå upp sin Bibel där han var i sin dagliga läsning och om det där stod att han och Rut skulle åka till Norge så skulle de göra det. Peter skrattar när han påpekar att grannlandet knappast brukar omnämnas i den heliga skriften.
— När jag slår upp Bibeln så läser jag: ”Du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal…” (Hesekiel 3:5). I vår situation visste jag att detta betydde att vi skulle flytta till Norge, säger han.

Under de nio åren där kom de tre sönerna att växa upp och den kristna väckelsen nådde också dit. Peter och Rut fortsatte att anordna bönesamlingar i sitt hem och fick inbjudningar att tala här och var i både Norge och Sverige. På folkhögskolan anordnades ibland bibelhelger och då kunde ett tiotal personer bli frälsta vid ett och samma tillfälle. På internatet skulle det vara ordning och reda och lärarna turades om att gå vakt om kvällarna.
— Ungdomar smög över till varandra med biblar för att be tillsammans och vi som gick tillsyn skulle skriva upp vilka som var ute och sprang men man ville ju inte gärna sätta dit dem som var på bönemöte, säger Peter muntert.

"TILL LETTLAND VILLE VI ABSOLUT INTE ÅKA"

Flytten gick därefter till Västsverige och makarna fick i uppgift att bygga upp Frälsningsarméns sociala institut för utbildning, utveckling och utvärdering av Frälsningsarméns olika verksamheter. Paret rustade också upp en konferensanläggning i Stockholm och höll i ledarutbildningar och annat. Efter 20 års arbete med detta fanns det planer på att gå i pension men då kom en förfrågan om att bli ledare för Frälsningsarmén i Lettland.
— Dit ville vi absolut inte åka, påpekar Peter men tillägger att de snart insåg att Gud ändå ville att de skulle dit.
— Där fick vi uppleva en väldig växt inom Frälsningsarmén. Vi lärde oss att älska landet och vi hade det fantastiskt fint, fortsätter han.

Efter 3,5 år gick han och Rut formellt i pension i Lettland, men fick en fråga från Norge om att vara mentorer för de yngre officerarna. När fyra år passerat där återvände de till Sverige där de fick sina nuvarande uppdrag.

HAR IBLAND BLIVIT IFRÅGASATT

Utöver detta skriver makarna böcker om den kristna tron, exempelvis om förlåtelse, andliga gåvor och andakter. Peter nämner att de karismatiska inslagen inte alltid har setts på med blida ögon och ibland blev han och de omkring honom ifrågasatta. Men glädjen över att få vara med om denna väckelse har överglänst detta. Peter ger som exempel när han mötte en kvinna som hoppade på kryckor. Hon led av väldiga ryggbesvär och läkarkåren hade dömt henne till ett liv i rullstol.
— Men när vi lade händerna på henne och bad så knäppte det till i hennes rygg och plötsligt reste hon sig upp och slängde kryckorna, utbrister Peter glatt.
— Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag ha velat göra allt precis likadant, fast det är klart, man säger ju att repriser aldrig blir lika bra, avslutar han.

Fakta Peter Baronowsky
Ålder: 75 år.
Bor: I villa i Västerås.
Familj: Fru, 3 söner, 3 svärdöttrar och 8 barnbarn.
Sysselsättning: Undervisar, predikar, skriver böcker.
Läser gärna: Bibeln och biografier.
Intressen: Resa, njuta av livet tillsammans med Jesus, familj och vänner.
Favoritbibelord: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar” (Joh 8:31)

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 2-2022



DAGENS ANDAKT, den 31 maj



”Jesus svarade: Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig”
(Joh 14:23-24) 

”Lust att läsa Bibeln, får man av att läsa Bibeln”, brukade vi säga när väckelsen var ny och Bibelordet öppnade sig för oss på ett nytt och omtumlande sätt. Och visst läste vi Bibeln och visst fick vi lust att läsa ännu mer. Vi läste i soffan, vi läste på bussen, vi läste på toaletten, vi läste i badet – ja det var nästan så att vi läste Bibeln till och med i duschen. Det var som om vi inte kunde läsa oss mätta. Vi läste ”Levande Bibeln”, och den var verkligen levande. De tidiga upplagorna var så dåligt inbundna att bladen ramlade ur så fort man öppnade boken - och vi spred på detta sätt Guds ord runt oss var vi gick.

Men det är inte alltid den där stora lusten att nära sig själv med Guds ord infinner sig. Då var vi utsvultna. Senare blev vi nästan dästa och det var inte alltid lika lockande att slå sig ner med Guds ord. Då fick vi lära oss att om vi vill hålla det inre livet friskt och levande, måste vi disciplinera oss till att ge näring åt vår inre människa.

När det gäller kroppen, är det inte alltid vi känner för att äta, men vi äter ändå – därför att vi vet att om kroppen inte får näring så dör den. Så är det också med vårt inre. Vi behöver ständig påfyllning av Guds ord för att hålla oss levande som kristna.

 BÖN

Tack Gud att jag idag har tillgång till ditt eget Ord, Bibeln. Tack för att jag får läsa en portion i den idag, och på så sätt ge näring till min inre människa, till det andliga liv som du planterat i mig genom din Ande.

 

"VAR INTE RÄDD, UTAN TALA OCH TIG INTE" - Apg 18


Bibelläsning: Apostlagärningarna 18

Läs bibeltexten här

"En natt sade Herren i en syn till Paulus: ´Var inte rädd, utan tala och tig inte´!" (Apg 18:9 FB)

I Apg 18 är Paulus fullt upptagen med att predika: "...var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias." (Apg 18:5 FB).

Paulus förkunnelse möts som vanligt av motstånd. Då möter Herren Paulus med orden "Var inte rädd, utan tala och tig inte" (Apg 18:9 FB)

Det är ord som vi också kan få ta emot för dagen i dag.

==>Mannakorn att tugga på under dagen: Var inte rädd, utan tala!

 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Fortsatt förföljelse

Paulus förkunnelse utlöser förföljelser på den ena platsen efter den andra.
- "Men de gick emot honom och hånade honom" (vers 6).
- "...gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus" (vers12)

Det var förmodligen inte någon överraskning för Paulus. Då Ananias kallades att gå och be för Paulus var det med orden: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn.  Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."  (Apg 9:15-16).

Jesus hade sagt: " Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er. Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er" (Joh 15:18-20)

Till eftertanke:
Jämför med situationen i våra dagar då det gäller världens hat och förföljelser. Vad kan vara orsaken om vi inte upplever förföljelse?

Vad gör Paulus mitt under alla förföljelser?
Det verkar som om Paulus bara har en enda tanke i huvudet, vad som än möter honom: "Paulus var helt upptagen med att predika ordet" (Vers 5)

Till eftertanke:
Vad tror du det var som drev Paulus, oavsett hur mycket förföljelser han utsattes för?

Nya människor kommer i funktion
I detta kapitel får vi också möta Akvila och Priskilla samt Apollos.
Till eftertanke:
Ta reda på mer om dessa personer. Vem var de? Vad gjorde de? Det står en hel del om Apollos i Nya Testamentet.

30 maj 2022

Gåvoboken del 12 - Frukt och gåvor

 


Nu har vi talat om de andliga nådegåvorna, och gåvor är ju temat för denna bok. Men det är svårt att tala om Andens gåvor utan att samtidigt säga något om Andens frukt.

KRAFT OCH SINNELAG

De två kapitlen i Nya Testamentet som huvudsakligen talar om hur vi kan använda de andliga nådegåvorna finner vi i första Korintierbrevet kapitel 12 och kapitel 14. Mellan dem finns kapitlet om kärleken. Kärleken är en del av Andens frukt. Guds kraft, som uttrycks i de andliga nådegåvorna, måste balanseras av Jesu sinnelag, som uttrycks i Andens frukt.

Men Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23)

Frukt och gåvor är inte samma sak. Gåvor är normalt något som ges och tas emot vid ett bestämt tillfälle. Frukt däremot är något som växer fram under en längre tidsperiod. Andens gåvor skulle vi kunna säga är Jesu övernaturliga gärningar och Andens frukt är Jesu sinnelag.

Bibeln uppmanar oss både att göra samma gärningar (Joh 14:12) som Jesus och att ha samma sinnelag (Fil 2:5) som Jesus.

Guds kraft, som uttrycks i de andliga nådegåvorna, måste balanseras av Guds sinnelag, som uttrycks i Andens frukt.

Tänk om Jesus hade haft den makt att göra under som det berättas om i Nya Testamentet, utan att vara besjälad av kärlek och omtanke om människorna. En ondskefull person som hade haft samma makt och styrka skulle ha varit en mycket farlig person. Eller om Jesus hade varit full av kärlek, glädje och frid, men saknat kraft att hela och befria människor. Då hade vi kanske bara kunnat läsa i evangelierna att man förde fram alla som var sjuka och besatta av orena andar till Jesus och att han sa till dem: ”Jag älskar er”, utan att åstadkomma någon förändring.

Jesus vill inte att vi skall välja kraft eller sinnelag, Han vill att vi skall leva i Guds kraft, styrda av Guds sinnelag.

Ibland kan vi möta en underbar kristen människa, som verkligen lever ett fromt liv och manifesterar Andens frukt i sitt liv, men som helt saknar Guds kraft att bryta igenom och förmedla befrielse och helande till andra. Det är det ena diket.

I det andra diket finner vi evangelisten som reser land och rike runt och producerar mirakler på löpande band. Men efter en tid visar det sig att evangelisten under en längre period levt i omoral och tillsammans med en annan kvinna än den han är gift med. Omgivningen får ofta svårt att få detta att gå ihop. Man frågar sig ”Hur kan Gud använda människor som lever i pågående synd på ett så kraftfullt sätt?

Jag tycker svaret är enkelt. Om inte Gud kunde använda orena kanaler, vem i all världen skulle han då kunna använda? Nådegåvor utdelas inte efter förtjänst. I sådana fall skulle de heta förtjänstgåvor och vara något som vi kunde berömma oss av.

Mognaden och karaktären följer inte med gåvan. Om jag får en cykel medföljer inte förmågan att cykla. Det måste jag lära mig. Om jag får nya badbyxor medföljer inte förmågan att simma med. Gåvan kan vara fullkomlig, men mognaden att använda den följer inte med automatiskt. Därför heter det nådegåvor.

Kom ihåg att om någon talar i tungor, betyder det inte att den är andligare än den som inte talar i tungor. Det kan till och med vara så att det är den minst andlige ibland oss som talar i tungor mest. Det betyder bara att den som talar i tungor har tro och frimodighet nog att använda det som Gud ger.

Vilket är då viktigast, gåvorna eller frukten? För min del vill jag hellre vara tillsammans med en människa som präglas av Guds sinnelag och saknar Guds kraft, än att vara tillsammans med en kärlekslös människa som är full av Guds kraft. Men å andra sidan kan jag tänka mig att den som blev frälst eller helad under den orene evangelistens kampanj, tackar Gud för sin frälsning eller sitt helande även om evangelisten har avslöjats och fått avbryta sin tjänst.

Om Gud vill använda någon för att hela en människa letar han inte efter ett redskap som är rent nog. Då skulle han nog få leta resten av livet. För vem av oss syndar inte? Han söker en människa som har tro och frimodighet nog att låta kraften från Guds Ande verka i honom eller henne. Efesierbrevet säger ju att samma Ande som väckte upp Jesus från dödsriket bor i varje liten kristen (Ef. 1:19-20).

FRIMODIGHET OCH UTHÅLLIGHET

Hebreerbrevet säger att vi behöver två saker för att få det Gud lovat:

Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.  (Hebr 10:35-36)

Frimodighet och uthållighet är två helt olika saker. Uthållighet är att inte ge upp, utan att tålmodigt vänta på att det som man önskar skall bli verklighet. Med frimodighet är det precis tvärt om. I stället för att tålmodigt vänta, går man in i situationen med kraft för att förverkliga det som man önskar uppnå.

Bibelordet säger att vi behöver både frimodighet och uthållighet för att få det Gud har lovat. I en del fall är det uthållighet som gäller i andra fall är det frimodighet. Det svåra kan vara vilken metod man skall använda i olika situationer. Om vi använder frimodighet, där det skulle ha varit uthållighet kan det bli väldigt fel, och omvänt.


Bibeln uppmanar oss att ha samma sinnelag som Jesus och jag tror varje kristen som tar sitt kristna liv på allvar har en längtan att bli Kristuslik. Men jag tror att man kan bli väldigt besviken och desillusionerad om man använder sin frimodighet för att uppnå detta och bestämt stampar i golvet och deklarerar: ”I Jesu Kristi namn: Jag är lik Jesus!” Det fungerar helt enkelt inte så. Det tar tid att bli lik Jesus. I gemenskapen med Jesus förvandlas vi gradvis till Kristuslikhet.

Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild.(2 Kor 3:18)

Vi förvandlas står det. Detta är en passiv verbform. Det är inte vi som förvandlar oss. Förvandlingen är något som sker då vi lever i bön och gemenskap med Jesus. Men det tar tid och frimodighet är inte den bästa taktiken.

Vid ett tillfälle bad jag tillsammans med en äldre man som hade kommit fram för förbön. Vi kan kalla honom för Oskar. Han berättade att han hade bett om att bli frälst i tio år utan resultat. Det kan man verkligen kalla för uthållighet. Jag försökte förklara för Oskar att Jesus redan hade dött för honom och att han bara behövde acceptera detta och ta emot frälsningen som Jesus hade köpt åt honom på korset. Oskar började förstå att hans taktik av att vänta med uthållighet inte var så framgångsrik. Så småningom förstod Oskar att det var lite frimodighet som behövdes; frimodighet att ta Gud på orden och att våga ta ett steg i tro och ta emot frälsningen från Jesus. Då skedde undret i Oskars liv och han blev frälst.

Vi behöver både frimodighet och uthållighet. Men till olika saker! Uthållighet kan till och med vara det största hindret för att bli frälst.

Uthållighet behöver du för att bära Andens frukt, för att bli helgad, och för att få samma sinnelag som Kristus.

Frimodighet behöver du för att bli frälst, döpt med den Helige Ande, och för att praktisera de andliga nådegåvorna.

Utan frimodighet blir det inga övernaturliga manifestationer i ditt liv.

Om du sitter på en gudstjänst och upplever starkt att Gud ger dig ett budskap, behöver du frimodighet för att bära fram det.

Om du har bett Gud om att få tala i tungor i din bön till Honom måste du frimodigt öppna din mun och tala de ord Anden ger.

Gud behöver din frimodighet för att bära fram ett visdomens ord till den som inte ser någon utväg.

Gud behöver din frimodighet att be för den sjuke som Gud vill hela. 


DAGENS ANDAKT, den 30 maj



”Men håll fast vid det ni har tills jag kommer”
(Upp 2:25) 

Jag är fascinerad av vimplar. Sådana där vimplar som hänger uppe dygnet runt i alla väder. När vinden tar tag i vimpeln fladdrar den så stolt och vecklar ut sig med alla sina färger. Andra dagar, när det är vindstilla hänger vimpeln rakt ner som en trasa utefter flaggstången. Våra kristna liv är som den där vimpeln. Vissa dagar blåser Andens vind friskt genom våra liv och vi kan veckla ut vår fulla potential. Andra dagar, verkar det inte hända något alls.

Poängen med vimpeln är emellertid att den hänger kvar antingen det blåser friskt eller är vindstilla. Som kristen har jag ett ansvar att hålla mig fast vid Jesus varje dag antingen han behagar använda mig till något stort eller jag bara får hänga med och se på när han använder andra. Bibeln använder ibland ordet ”förbli”. Till exempel säger Jesus i Joh 8:31 ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria”. Förblivandet i Guds ord, att vi läser och begrundar Bibelordet, är viktigt, för det är ett tecken på sant lärjungaskap.

BÖN

Jesus, hjälp mig idag att hålla fast vid dig och ditt ord, antingen du vill använda mig fullt ut i tjänsten eller om du vill att jag bara ska vara stilla i vila.

EN NY KUNG – Apg 17


Bibelläsning: Apostlagärningarna 17

Läs bibeltexten här

"De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus." (Apg 17:7)

Det blev en total kulturkollision. I romarriket där det bara fanns en kung, herre och kejsare, kommer det plötsligt ett folk och påstår att de hör till en helt annan herre och kung.

Att bli en kristen, att bli frälst, innebär att byta herre i livet. "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. " (Rom 10:9 FB)

Oavsett vem, eller vad, som varit herre över ditt liv tidigare, så innebär det ett maktskifte att bli frälst. Jag får bekänna Jesus som Herre och leva mitt liv i Guds herradöme, Guds rike.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad får det för konsekvenser för mig i dag att Jesus är Herre i mitt liv? 

ÖVERSIKT -KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE


I Tessalonika - Vers 1-9
Då Paulus förkunnade i Tessalonika blev ett stort antal människor omvända (vers 4). Det resulterade i att en del av judarna blev avundsjuka och ställde till med upplopp och ville ta Paulus till fånga. De anklagade Paulus och Silas för att ha "vänt upp och ned på hela världen" (vers 6).
På natten förde bröderna Paulus och Silas till Berea för att rädda dem (vers 10).

I Berea - Vers 10-14
I Berea var man betydligt mer öppen för Guds Ord. "De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så" (vers 11).
Men judarna i Tessalonika fick reda på att Paulus predikade Guds Ord i Berea och kom dit och hetsade upp massorna mot Paulus och Silas (vers 13).
På nytt fick Paulus fly och kom nu till Athen.

I Athen - Vers 15-34
Paulus predikar på Aeropagen i Athen (vers 22). Där möts han inte av fysiskt motstånd, men blir i stället hånad och ignorerad (32). Bara några få kom till tro i Athen (vers 34).

Till eftertanke:
I detta kapitel får vi rapporter från tre olika platser där Paulus predikar. Antalet omvända och hur Paulus blir mottagen varierar från plats till plats.
- Vad är det som gör att människor blir så fyllda av hat på grund av Paulus förkunnelse?
- I Athen blev det inte så stor framgång och människorna hånade Paulus. Vad tror du var det svåraste för Paulus, att bli fysiskt hotad eller att bli hånad och ignorerad?
- Vilket motstånd möter vi idag? Vad kan det bero på om vi inte möter motstånd?

29 maj 2022

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 29 maj

 


Under nästan hela maj månad har haft vi på rupebasidan haft två "serier" av artiklar som gått parallellt.

I den dagliga bibelläsningen från Nya Testamentet läser vi i maj Apostlagärningarna måndag till fredag. Samtidigt läser vi ifrån min bok "GÅVOBOKEN - Du är rikare än du tror" varje måndag, onsdag och fredag.

I Gåvoboken finns undervisning om de andliga nådegåvorna och hur de kan fungera och i Apostlagärningarna läser vi om hur gåvorna fungerade bland de första kristna (Bilden föreställer helandet av en lam man i Fagerporten i Jerusalem; Apg 3:1-10).

Nu kan man tycka att det var väldigt bra planering att köra de två serierna samtidigt. Men det var inte alls planerat. I alla fall inte av mig. Det var först en bit in i maj jag upptäckte hur väl de passar samman. Ibland blir det bättre än man tänkt.

Vårterminen går nu mot sitt slut och vi håller just nu på att avsluta några större projekt som har hållit oss sysselsatta en hel del. Inför det kommande läsåret (för oss lärare varar ett år från augusti till juni) räknar vi med att ha något större kapacitet att resa på besök till kårer och församlingar. 

Om ni vill boka in oss för besök räknar vi med att ha kapacitet för det. Vi tar inget betalt men tar gärna med oss av våra böcker för försäljning. Om ni är intresserade av ett besök kan ni maila till Rut och mig på info@rupeba.se.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst. För min del blir det Frälsningsarmén i Västerås.

Med önskan om en ny välsignad vecka
Peter Baronowsky



DAGENS ANDAKT, den 29 maj



”Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset” (Kol 2:14)

Det vilar en dom över varje människa. Oavsett hur ”goda” människor vi är och även om vi aldrig medvetet har syndat. Domen, skuldebrevet finns där sedan Adams och Evas dagar och ligger fast som ett arv i våra gener - potentialen att synda finns hos alla. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23).

I Jesus Kristus ogiltigförklaras emellertid denna dom för ”skuldebrevet” så fyllt av krav och anklagelser revs sönder när Jesus dog på korset. Då betalade han priset för varje människas synd. Denna rätt till frihet sker emellertid inte automatiskt. Varje människa måste själv komma till Kristus, han som ”äger” försoningen – och hämta ut sin skuldfrihet. Vi blir frälsta - räddade från domen.

Ordet frälst kommer egentligen från fornnordiskans ”frihalsad”. En tjuv fick ofta avtjäna sitt straff genom att han slogs i järn. Han fick en järnring runt sin hals och tjudrades fast vid en skampåle, där alla kunde se honom. När tjuven hade avtjänat sitt straff, kom smeden och såg till att järnringen runt hans hals knipsades av så att tjuven blev fri igen. Det hette då att han frihalsades – det ord som senare blev till vårt nutida frälst.  
 
BÖN
Jesus, låt mig idag leva till din ära. Tack att du har sonat min skuld och att jag får hänvisa till din död på korset, när egna och andras anklagelser hotar att stjäla min frid.

UTMANINGEN - Psalm 65 och 66


Bibelläsning: Psalm 65
Läs bibeltexten här

"Allt är jubel och sång." (Ps 65:14 Bibel 2000)

Ibland kan allt vara "jubel och sång" som för psalmförfattaren i denna psalm. Han tar ett steg tillbaka och betraktar Herren i stillhet och tacksamhet.

Han tackar Herren för:
-Bönhörelse (vers 3 och 6)
-Förlåtelse (vers 4)
-Herrens mäktiga gärningar (vers 6)
-Att Herren är en tillflykt (vers 6)
-Skapelsens skönhet (vers 10-14)

Vi får låna psalmistens ord i vår tacksägelse och så får vi lägga till våra egna tacksägelseämnen...

Mannakorn att tugga på under dagen: Skriv din egen lista av aktuella tacksägelseämnen och använd dem i din tillbedjan i dag.

Kommentar:
Denna psalm är en lovsång till Gud för hans makt och godhet. Landet har fått fred efter en tid av vedermödor.

Vers 1-6
I frid får man åter tillbe i Jerusalem (vers 2). Nu kan folket åter samlas (vers 3). De välsignelser som kommer över folket beror inte på deras rättfärdighet. Tvärtom, Gud räddar folket trots deras stora synd (vers 4). Det är av nåd som Gud utvalt sitt egendomsfolk. Det är av nåd som de får komma in i Guds närhet i Templet (vers 5).

Vers 7-14
Lovsång till Gud för hans omsorg om sitt skaparverk: bergen och havet, jorden som Herren vattnar för att ge människorna mat.


Psalm 66 - KOM OCH SE OCH HÖR

Bibelläsning: Psalm 66
Läs bibeltexten här

" Kom och se….  Kom och hör, alla ni som fruktar Gud, jag vill låta er veta vad han har gjort för min själ." (Ps 66:5,16 FB)

"Kom och se" skriver psalmisten i vers 5, och senare i vers 16 "Kom och hör ".

Det är inte vilket budskap som helst som erbjuds, utan en inbjudan att komma och se och höra vad Herren gjort för mig. Våra argument för kristen tro och våra utläggningar om den kristna läran faller ofta platt till marken. Det känns ibland som att det inte finns så många som är intresserade att lyssna.

Men med det personliga vittnesbördet är det annorlunda. Den personliga berättelsen når ofta fram. Berättelser ur verkligheten är det som griper tag i människan. Vittnesbördet säger inte hur man ska tro eller vad som är den rätta läran. Vittnesbördet talar om vad Herren har gjort för mig. Det berättar om min egen gudsupplevelse.

"Kom och hör, alla ni som fruktar Gud, jag vill låta er veta vad han har gjort för min själ."

Mannakorna att tugga på under dagen: Kom och hör! Finns det någon som jag kan berätta mitt vittnesbörd för idag?

Kommentar:
Psalmen är en lovsång till Gud och vad han har gjort. Hela världen inbjuds att ta del i vad Gud har gjort för Israels folk (vers 5 och 16).

Psalmisten påminner om då Gud förvandlade Röda Havet till torr mark så att Guds folk kunde bli räddade och då Gud stoppade vattenflödet i Jordanfloden så att Guds folk kunde gå in i det utlovade landet (vers 6). Du kan läsa om de historiska händelserna i 2 Mos 14 och Jos 3.

Psalmisten påminner också om de tillfällen i historien då Guds folk blev ansatta och plågade av andra folk och hur Herren räddade dem ifrån sina fiender ( vers 8-12).

Psalmen avslutas med tacksägelse för att Gud hörde och svarade på sitt folks böner (vers 17-20).


28 maj 2022

Inför söndagen före pingst. Tema: HJÄLPAREN KOMMER


GAMLA TESTAMENTET

5 Mos 31:6-8
 Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: ”Var stark och frimodig, för du ska gå in med detta folk i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem, och du ska utskifta det åt dem som arv. Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.”


EVANGELIERNA
Joh 16:23-33
23  Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. 24  Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig. 25  Detta har jag talat till er i liknelser. Men det kommer en tid när jag inte längre ska tala till er i liknelser, utan öppet förkunna för er om Fadern. 26 Den dagen ska ni be i mitt namn. Jag säger inte att jag ska be till Fadern för er. 27  Fadern själv älskar er, för ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. 28 Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
29 Då sade hans lärjungar: "Nu talar du öppet och inte i liknelser! 30 Nu vet vi att du vet allt och inte är beroende av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud." 31 Jesus svarade: "Nu tror ni. 32  Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. 33  Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen."


BREVEN
Rom 8:31-20
31  Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? 32  Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?
33  Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34  Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36  Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. 37  Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38  För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.


PSALTAREN
Ps 33:18-20

18. Men Herrens ögon ser till dem
        som vördar honom,
    till dem som hoppas på hans nåd,
 19. för att rädda deras själ från döden
    och hålla dem vid liv
        i hungerns tid.

 20.Vår själ väntar på Herren,
    han är vår hjälp
        och vår sköld.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)


DAGENS ANDAKT, den 28 maj

”En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar” (Jes.35:8-9)

Under det kalla krigets dagar var Berlin en del av Västtyskland, även om staden geografiskt låg långt inne i det kommunistiska Östtyskland. För att kommunikationerna mellan Berlin och den övriga västvärlden skulle fungera, fanns en transitväg rakt igenom Östtyskland fram till Berlin. Den var omgiven av stängsel och för att få färdas på den vägen behövdes ett speciellt visum. De allra flesta östtyskar, som bodde i Berlins grannskap fick aldrig möjligheten att beträda den här vägen. Den var till endast för de människor som bodde i det fria Västeuropa eller i Berlin. Jag kan tänka mig människorna i Östtyskland, som bodde granne med vägen och som såg alla som färdades på den. Jag kan förstå om de hade en längtan att på samma sätt få färdas fritt, bort från det ockuperade området.

Vår värld är under ockupation av ondskan. Men det finns en transitväg till vår himmelska bestämmelse, en helig väg. Den är öppen för alla, som hämtat ut sitt visum, förlåtelsen och reningen i Jesus Kristus.

BÖN

Herre, tack att jag får följa den heliga vägen. Bevara mig ren så att jag får fortsätta att vandra på den. Tack att du då kommer att leda mig rätt.


Psalm 64 - ORD SOM SÅRAR


Bibelläsning: Psalm 64

Läs bibeltexten här

"Ty de gör sina tungor skarpa som svärd, bittra ord lägger de an som pilar" (Ps 64:4 FB)

Ord kan såra. En del ord är avsedda att såra. Andra ord kanske inte alls är det, men träffar ändå som pilar.

Ord som skadat oss kan sitta kvar länge, som pilar som fastnat i vårt inre. Orden påminner oss om sin närvaro hela dagen och följer med oss in i sömnlösa nätter. Alla blir vi träffade någon gång.

Den enda lindring vi kan uppleva få finns i gemenskapen med Herren. Han förstår vad vi går igenom. Han har själv varit där. Då han var försvagad av tortyr hörde han folkmassan ropa om honom: "Korsfäst! Korsfäst!"

I psalmens sista vers tar författaren sin tillflykt till Herren. Du är också välkommen dit: "Den rättfärdige gläder sig i HERREN och tar sin tillflykt till honom." (vers 11)

Mannakorn att tugga på under dagen: Jag får glädja mig i Herren och ta min tillflykt till honom.

Kommentar:
Psalmen består av två delar.

I den första delen (vers 2-7) ber David om Guds beskydd för hotelser från alla fiender. Fienderna attackerar verbalt och lägger planer på att skada honom.

I den andra delen (vers 8-10) griper Gud in och låter fiendernas egna ord leda till deras fall.

Den avslutande versen är en lovsång till Herrens beskydd för alla som har ärliga hjärtan.

27 maj 2022

Gåvoboken del 11 – Översikt och funktion av andliga nådegåvor

 


Innan du börjar läsa om de olika nådegåvorna kan det vara bra att repetera kapitel 6 om principerna för de andliga nådegåvorna.
Då det gäller tjänstegåvorna använder Gud det jag har. Då kan det vara relevant att ställa frågorna –”Vem är jag?” – ”Vad kan jag göra?”
Då det gäller de andliga nådegåvorna använder Gud det jag inte har. Då är det mer relevant att fråga –”Vem är den Helige Ande som bor i mig?” – ”Vad kan den Helige Ande göra genom mig?


Som han vill

Många kristna har ett passivt förhållningssätt till de andliga nådegåvorna och säger att om Gud vill ge mig någon gåva så gör han säkert det utan att jag behöver bry mig så mycket om det.

Bibeln rekommenderar inte ett passivt förhållningssätt till de andliga gåvorna. I stället får vi uppmaningen:

"Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna". 
(1 Kor 14:1)

Då Bibeln talar om de andliga gåvorna står det att Anden fördelar gåvorna som han vill.

Det är förmodligen vanligare att tala i tungor bland pingstvänner än bland lutheraner. Betyder det att Gud vill att pingstvänner ska tala i tungor oftare än lutheraner? Jag tror inte det. Jag tror inte att Gud frågar om du är pingstvän, lutheran eller frälsningssoldat. Uttrycket ”som han vill” handlar nog mer om att gåvorna skall vara till nytta.

Om det är så att pingstvänner talar i tungor i högre utsträckning än lutheraner, beror det nog mer på att det har undervisats mer om tungotal inom pingströrelsen än inom den lutherska kyrkan. Pingstvänner har då blivit mer förberedda och mottagliga för den gåvan. Tron kommer ju av att höra förkunnelsen, och vår tro växer inom de som vi hör förkunnelse. Så vi skulle kunna säga att vi alla är offer för den förkunnelse vi har blivit utsatta för.

Därför ser det ofta ut som om en person har en av nådegåvorna. Om jag har blivit använd av Gud till att bära fram ett profetiskt budskap eller att be om helande, så får jag en större tro och beredskap att bli använd av Gud inom just det området. Då behöver det inte så att jag har gåvan, utan snarare att den Helige Ande har mig och kan förmedla gåvan till den som har behovet.

I första korintierbrevet tolv presenteras nio olika gåvor, eller manifestationer av den Helige Ande. Tre av gåvorna skulle vi kunna kalla för urskillningsgåvor eller uppenbarelsegåvor. De gåvorna låter oss förstå saker som vi normalt inte kan förstå med vårt mänskliga intellekt. De tre gåvorna är gåvan att meddela vishet, gåvan att meddela kunskap och gåvan att skilja mellan andar.

Gåvan att meddela vishet

Du sitter i ett samtal med en person som har ett stort problem. Du ser ingen lösning, men medan ni samtalar får du en ingivelse att säga något som löser upp hela situationen. Du kanske blir lika förvånad själv som den du samtalar med och du frågar dig själv: ”Var fick jag det ifrån?

Det kan säkert ha varit den Helige Ande som i samtalet gav dig vishet som översteg din normala kapacitet.

En del människor har en stor naturlig visdom. Men detta är inte gåvan att tala visdomens ord. Gåvan att meddela visdom är då Gud gör något genom oss som vi inte kan producera i egen kraft.

Gåvan att meddela vishet demonstreras tydligt i Jesu liv. Folket som hörde på Jesus häpnade och frågade:

"Varifrån har han fått sin vishet..?"
 (Matt:13:54)

Vid flera tillfällen ställs Jesus inför frågor där det egentligen inte finns något rätt svar. Genom att tala med övernaturlig vishet står motståndarna ofta svarslösa mot Jesus.

Vid ett tillfälle tillfrågas Jesus om det är rätt att betala skatt till kejsaren i Rom. Om Jesus svarar ja ställer han sig på ockupationsmaktens sida och svarar han nej så uppmanar han människorna att bryta lagen. Jesus frågar i stället vems bild det är på myntet som hålls fram. Då de svarar att det är kejsarens bild svarar Jesus:

"Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud".
(Luk 20:25)

Vid ett annat tillfälle kommer de skriftlärda och fariséerna till Jesus med en kvinna som gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Lagen föreskrev att kvinnan skulle stenas för sitt brott. Jesus ville förstås inte säga att man inte behöver bry sig om lagen. Han ville inte heller att kvinnan skulle stenas till döds. Då man frågar Jesus till råds svarar han:

 "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen".  (Joh 8:7)


När de hörde Jesu svar gick de därifrån, den ene efter den andre och Jesus blev ensam kvar med kvinnan. Samtalet avslutas med att Jesus säger till kvinnan:

"Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer". (Joh 8:11)

Normalt är du hänvisad till din egen vishet, antingen den är stor eller liten. Men i speciella ögonblick kan vi få uppleva att Anden manifesterar sig genom att vi får förmedla en gåva att tala visdomens ord i en speciell situation.


Gåvan att meddela kunskap

Några människor har en mycket stor kunskap. Andra lite mindre. Men detta har ingenting med kunskapens gåva att göra. Vår naturliga kunskap har vi i de flesta fall fått arbeta ihop till själva genom studier. Kunskapens nådegåva är emellertid då vi i ett speciellt ögonblick genom den Helige Ande får kunskap om något som vi inte läst om eller hört om.

Gåvan manifesteras tydligt hos Jesus då han möter den samariska kvinnan i Johannesevangeliet kapitel fyra. Berättelsen slutar med att många samarier kom till tro.

Det som öppnade för deras omvändelse var att Jesus upplyser kvinnan om ting som han absolut inte kunde ha någon kunskap om på ett naturligt sätt. Jesus berättar för kvinnan om sitt privatliv, hur många män hon haft och om sin nuvarande situation. Det var ingen kunskap Jesus hade fått genom skvallret på torget eller genom att läsa tidningen. Det var gåvan att meddela kunskap, en kunskap som vi inte kan ta oss själva. Den blir oss given.

Samma gåva kan vi också se i apostlagärningarna då Petrus utbrister: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den Helige Ande” (Apg 5:3). Petrus hade fått kunskap om något som han egentligen inte visste något om.

Ibland kan vi också få uppleva att vi bara vet något som vi egentligen inte vet. Då det händer måste vi be om vishet så att vi använder denna kunskap på ett kärleksfullt sätt.

Kunskapens nådegåva kan också ta sig uttryck i att vi får kunskap i Guds ord.

"Och framförallt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand" (2 Petr 1:20)

Andra Petrusbrevet säger att vi inte kan förstå skriften på egen hand. Vi kan läsa orden i Bibeln och förstå vad som står, men det är bara då den Helige Ande öppnar våra ögon som vi verkligen kan ta till oss det som står skrivet i skriften.

En person kan studera teologi och ha en stor mänsklig kunskap om allt som står i Bibeln utan att förstå Bibelns huvudbudskap om en personlig frälsning. En annan person kanske bara har förstått några få bibelverser, men har öppnat sitt hjärta för Jesus och kommer att leva i evighet genom det.

Jesus hade en övernaturlig kunskap i Guds ord. En kunskap som han inte studerat sig till. Och då Jesus undervisade i templet utbrast judarna förvånat:

"Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?" (Joh 7:15)

Då Jesus undervisade från skrifterna var det en undervisning som var levande och inspirerad av den Helige Ande. Då lärjungarna hade gått Emmausvägen tillsamman med Jesus utan att veta att det var han konstaterade de:

"Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" (Luk 24:32)

I versen före står det att lärjungarnas ögon öppnades. Detta är en vanlig erfarenhet för bibelläsare. Du läser din bibel. Det kan vara ett bibelavsnitt som du läst hundra gånger förut. Men plötsligt sker det! Du ser något som du inte har sett förut! Du tar emot en gåva. Ett kunskapens ord.

Vi borde alltid närma oss Bibeln med bönen från Psaltaren:

"Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag"  (Ps 119:18)

Gåvan att skilja mellan andar

Gåvan att skilja mellan andar var ständigt verksam i Jesu liv. I det första kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om flera tillfällen där Jesus konfronteras med onda andar.

Då Jesus undervisar i synagogan så att alla överväldigades av hans undervisning dyker det upp en man med en oren ande som Jesus befaller att lämna mannen.

Senare i samma kapitel kom man till Jesus med alla sjuka och besatta, och Jesus drev ut demonerna.

Bara några verser senare står det att Jesus gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.

Samma gåva manifesteras även i de första lärjungarnas liv. Paulus konfronterar en spådomsande hos en slavflicka, och tilltalar anden med orden:

"Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne."  (Apg 16:18)

Det är viktigt att lägga märke till att det i dessa exempel inte är människorna som Jesus går emot, utan det onda som håller människorna i fångenskap.

Denna urskiljningens nådegåva används också vid bedömning av profetiskt tal. Vårt förhållningssätt till profetior är inte att vi oförbehållsamt skall tro på varje profetia. I stället uppmanar oss Bibeln att pröva profetiskt tal. Samma princip gäller här. Det är inte personen som bär fram profetian som skall prövas, utan ”vad som sägs.”

Nästa grupp av nådegåvor skulle vi kunna kalla kraftgärningsgåvor. Det är Trons nådegåva, gåvan att bota och gåvan att göra under.

Trons nådegåva

Trons nådegåva är inte detsamma som vår naturliga tro. Trons nådegåva är att på ett övernaturligt sätt bli av med alla tvivel för en bestämd sak i en bestämd situation.

Vi har alla fått möjligheten att tro. Bibeln säger att vi alla har fått ett mått av tro.

... "så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom."  (Rom 12:3)

Då vi lever i gemenskap med Herren, Guds ord och andra kristna så är det naturligt att vår tro växer.

"… ty er tro växer ständigt.."  (1 Thess 1:3)

Det är alltså naturligt att vår naturliga tro växer. Vi börjar med lite tro och ju mer vi vandrar med Herren och hans barn så växer vår tro. Jag är medveten om att det ibland tycks vara tvärtom, att den som är nyfrälst har den största tron medan den som varit med i många år mest lever i traditionen utan att alls ha mycket tro. Men då är det något i utvecklingen som gått snett.

Tro är inte något slumpartat som någon råkar få på samma sätt som man blir smittad av ett virus. Tro kommer huvudsakligen från tre källor: Guds ord, Guds gärningar och Guds person.

"Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord."   (Rom 10:17)

Tron kommer genom att vi tar del av Guds ord och en förkunnelse som bygger på Guds ord. Varje gång vi tar del av Guds ord ger vi den Helige Ande arbetsmaterial att föröka vår tro. Vill du ha en större tro? Skaffa dig en vana att umgås med Guds ord i bön till. Lär dig bibelverser utantill, repetera dem flera gånger om dagen. Ordna din tillvaro så att du ständigt påminns om Guds ord. Se till att du ständigt blir påmind om Guds ord.

"Du skall binda dem som ett tecken på din arm, och de skall vara ett kännetecken på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar." (5 Mos 6:8-9)

Jesus säger att vårt ständiga umgänge med Guds ord är ett av villkoren för att vara hans lärjunge:

"Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar."   (Joh 8:31)

Det är till och med så att det är bara då vi förblir i Guds ord som vi ger den Helige Ande arbetsmaterial att tala till oss. Jesus säger att den Helige Ande skall påminna oss om allt som Jesus sagt. Förutsättningen är att vi lär känna Guds ord. Vi kan nämligen inte bli påminda om något som vi aldrig vetat.

Hur kan det då vara så att några människor som studerar teologi på högskolor och universitet förlorar sin tro i stället för att få tron att växa? En förklaring kan kanske vara att man i högskolestudier är utlämnad till att studera Bibeln på ett sätt som Bibeln säger att den inte kan studeras på, nämligen genom det mänskliga förnuftet:

"Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud."   (2 Petr 1:20-21)

De andra två källorna för att vår naturliga tro skall växa är Guds gärningar och Guds person. Då Jesus gjorde sitt första under vid bröllopet i Kana, där han förvandlade vatten till vin avslutas berättelsen med orden:”... och hans lärjungar trodde på honom” (Joh 2:11)

Då vi får uppleva guds gärningar i våra liv växer tron. Det kan vara en sjuk människa som blir frisk, Guds vägledning i vardagen eller ett profetiskt tilltal som träffar precist. Då Guds gärningar demonstreras inför våra ögon är det lätt att tro.

Och slutligen, ju mer vi lär känna Herren, ju mer växer vår tro. Med människor kan det vara tvärtom, ju mer vi lär känna dem desto mindre tror vi på dem. Men med Gud är det annorlunda. Han är den oföränderlige, den trofaste, den som alltid står fast och den som står kvar vid min sida, även om jag ibland har svårt att uppfatta det.

Så här långt har det handlat om den naturliga tron som Gud har gett oss alla att förvalta. Trons nådegåva däremot är en plötslig tveklös visshet om en bestämd sak i en bestämd situation, där alla tvivel försvunnit.

Som då Petrus säger till den lame mannen:

"Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesus Kristi namn: stig upp och gå!"  (Apg 3:6)

Detta är naturligtvis ett exempel på gåvan att bota. Men det sätt det utförs på demonstrerar även en tillämpning av trons nådegåva. Petrus bara visste att det skull ske.

Även i Gamla Testamentet kan vi se många exempel på trons nådegåva. I Elias liv kan vi läsa om då Elia säger att det inte skall falla regn eller dagg de närmaste åren, annat än på hans befallning. I nästa kapitel utmanar Elia Baalsprofeterna på Karmel och förväntar sig att Herren skall svara med eld på altaret, fastän Elia har gjort det så svårt som möjligt genom att till och med indränka altaret med vatten.

Någon gång kan även vi kanske uppleva att vi bara vet att något skall hända även om allt ser ut att peka i motsatt riktning. Då kan trons nådegåva vara i funktion.

Gåvan att bota

Gåvan att bota är ständigt närvarande i Jesu liv. Förmodligen är gåvan att bota den mest frekventa i Jesu verksamhet tillsammans med gåvan att meddela vishet och gåvan att meddela kunskap.

"Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg." (Matt 15:30-31)

Då vi tänker på gåvan att bota i våra dagar kanske vi främst tänker på stora samlingar där en evangelist ber för den ene efter den andre om helande. Men jag tror att det sker många fler helanden i det tysta än i stora möten. Jag tror att de flesta kristna vid olika tillfällen bett för någon som är sjuk och han eller hon sedan har blivit frisk. Ofta kanske vi inte ens kommer ihåg att vi bett för personen ifråga och glömmer bort både att glädja oss och att tacka Gud för att han har besvarat våra böner.

Det finns ofta en rädsla för att be för någon som är sjuk, för man tänker på hur det skulle bli om personen inte blir frisk. Oavsett resultat tror jag dock att det alltid är rätt att be för den som är sjuk och lider. Vi kan inte styra över resultatet. Men det är alltid rätt att visa omsorg genom att be för den som är sjuk, den som lider eller den som har sorg. Låt det bli naturligt att alltid be tillsammans om både stora och små bekymmer.

Ibland kan vi få uppleva trons nådegåva så att vi bara vet att personen ifråga skall bli frisk. Men då trons nådegåva inte är i funktion får vi be för varandra med vår naturliga tro, antingen den är stor eller liten. Det är alltid rätt att be för den som lider!

Även om vår förbön inte åstadkommer synliga resultat kan den resultera i att en helandeprocess påbörjas. Någon gång kunde även Jesus uppleva ett gradvist helande. Vid ett tillfälle ber Jesus för en blind man. Resultatet av förbönen blev att mannen såg lite bättre, men hade svårt att urskilja vad det var han såg. Människorna såg ut som träd. Då bad Jesus igen och efter det kunde mannen se klart.

Några människor har en stor framgång med att be för vissa sjukdomar, men har väldigt lite framgång med andra. Det finns till exempel människor som med stor framgång ber för dem som har olika långa ben, men saknar helt framgång med att be för helt vanlig huvudvärk. Du tycker kanske att det verkar underligt men det är egentligen inte så konstigt att någon kan utveckla en stor tro för vissa saker som han/hon har sett ske flera gånger och samma person har mycket mindre tro för att andra sjukdomar kan helas.

Gåvan att bota förekommer även i det Gamla Testamentet. Vi kan till exempel läsa om överbefälhavaren Naaman som led av spetälska. Han blev helad då han på Elishas ord doppade sig sju gånger i Jordanfloden.

Även hos de första lärjungarna var gåvan att bota starkt verksam. Jesus hade sagt till sina lärjungar:

"Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, …de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska." (Mark 16:17-18)

Lärjungarna trodde på vad Jesus hade sagt och vi kan läsa om resultatet i apostlagärningarna:

"Man bar ut sina sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att när Petrus gick förbi åtminstone hans skugga skulle falla på någon av dem. Också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade."  (Apg 5:15-16)

Gåvan att göra under

Alla nådegåvorna är egentligen olika sätt att utföra under på. Det är ett under då en sjuk människa plötsligt blir frisk. Det är ett under då någon bär fram ett kunskapens ord om förhållanden som han/hon absolut inte kan ha någon kunskap om. Men den gåva som i Bibel 2000 har fått benämningen gåvan att göra under omfattar alla de under och gåvor som inte omfattas av någon av de andra nådegåvorna. I andra översättningar, som till exempel Folkbibeln kallas denna gåva för gåvan att utföra kraftgärningar.

Gåvan att göra under visar sig på många olika sätt i Jesu liv. Jesus befaller stormen att lägga sig. Jesus utför flera bespisningsunder där han bl.a. får två fiskar och fem bröd att räcka till femtusen män, förutom kvinnor och barn, som kan äta sig mätta. Jesus uppväcker döda, som då han uppväcker sin vän Lasaros från de döda.

Även i det Gamla testamentet kan vi se gåvan att göra under, då Elisa uppväcker en människa från döden.

Då lärjungarna i den första församlingen gick ut för att predika Guds ord, åtföljdes också deras undervisning av gåvan att göra under.

"Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde." (Apg 8:6)

I samma kapitel kan vi läsa hur Herrens Ande ryckte bort Filippos till en helt annan plats.

Även om vi kanske inte så ofta får uppleva liknande manifestationer, är det viktigt att vi är ödmjukt förberedda på att Anden delar ut sina gåvor som han vill. Gud verkar genom människor som har lärt sig att lyssna till honom.

De tre återstående nådegåvorna, att tala profetiskt, tungotal och tydning av tungotal, kan vi kalla för talade inspirationsgåvor.

Gåvan att tala tungotal

Det står inte uttryckligen att Jesus talade i tungor, men han förutsa att de som trodde på honom skulle tala nya tungomål.

"Dessa tecken skall följa dem som tror…de skall tala nya tungomål..." (Mark 16:17)

Gåvan att tala i tungor omnämns i plural och beskrivs med orden ”tala olika slags tungotal”. Tungotalets gåva visar sig alltså på flera olika sätt.

Vi kan i Nya Testamentet tydligt se tre olika sätt som gåvan uppenbarar sig på: 

  1. Att tala ett främmande språk till någon som förstår det språket.
  2. Att be i tungor. Ett privat bönespråk.
  3. Att förmedla ett budskap till församlingen i tungor som sedan åtföljs av uttydning.

 

1.     Att tala ett främmande språk till någon som förstår det språket.

Den första gång vi möter tungotal i Nya Testamentet är på pingstdagen. Det berättas att det på pingstdagen fanns fromma judar från alla länder under himlen i Jerusalem, och då den helige Ande föll över lärjungarna började de tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

"När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte gallileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?

Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar."  (Apg 2:6-11)

Denna händelse slutar med att tre tusen människor blev frälsta och anslöt sig till församlingen.

Det som gjorde så starkt intryck på folket var att lärjungarna plötsligt kunde göra något som de egentligen inte kunde göra. De hade inte gått på språkkurs, de hade inte varit i de länder där man talade det språk som de plötsligt själva talade. Men ändå förkunnade de evangeliet på ett för dem okänt språk för att budskapet skulle nå fram till varje lyssnare.

Den helige Ande kan manifestera sig på liknande sätt även i våra dagar. Följande händelse berättas från en av Frälsningsarméns årskongresser i Stockholm.

Flera tusen människor var samlade till gudstjänst under en kongress i Stockholm. Under gudstjänsten reser sig en person och förmedlar ett budskap på ett okänt tungomål. Den som leder gudstjänsten avvaktar för att se om budskapet skall följas av en uttydning. Då ingen uttydning kommer fortsätter gudstjänsten och många undrade säkert vad det var som hände och varför.

Efter gudstjänsten visade det sig att det i församlingen fanns en kvinnlig missionär som var på hemlandsemester under kongressen. Missionären var vid tillfället mycket missmodig i sitt missionsuppdrag och trött efter allt arbete som inte resulterat i några större resultat. Hon övervägde om hon överhuvudtaget skulle orka resa tillbaka till missionsmarken efter semestern.

Budskapet som kom under gudstjänsten förmedlades på det infödingsspråk som bara hon kunde av alla tusen människor som var samlade. Det var ett budskap av uppmuntran och att Herren hade sett hennes tjänst och visste hur hon mådde, men att han skulle stå vid hennes sida och kröna hennes arbete med framgång för Guds rike.

Resultatet var att missionären med förnyad tro och inspiration kunde återvända till sitt missionsuppdrag. Men under själva gudstjänsten var det ingen annan än missionären själv som förstod vad som hände. Inte ens personen som förmedlade budskapet. Gåvan var ju inte till förmedlaren, utan till mottagaren.

 

2.     Att be i tungor. Ett privat bönespråk.

Detta är kanske den vanligaste formen av tungotal. För många kristna kan tungotal verka konstigt och obegripligt. Man kan kanske försöka förklara det på följande sätt:

Den Helige Ande bor i alla kristna. Till och med hos den kristne som känner sig misslyckad och värdelös bor den Helige Ande med all sin kraft. Den Helige Ande som bor i oss ber ständigt för oss. Man skulle kunna säga att varje kristen är ett vandrande bönemöte.

"På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."  (Rom 8:26-27)

Bönen som pågår inne i dig uttrycks som ”rop utan ord”, eller som det står i en annan bibelöversättning ”outsägliga suckar.” Andens bön i dig beds alltså med ord som du egentligen inte kan säga. Men om du öppnar din mun och med den Helige Andes hjälp talar ut de ljud som kommer så är det som om du släpper fram bönemötet som pågår inne i dig hela tiden.

Ibland kanske du är osäker på vad du ska be om eller hur du ska be. Bönespråket hjälper dig att be för rätt saker i rätt tid och på rätt sätt. Även om du inte själv förstår vad du säger i din bön så vet du att ”Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”

Ordet ”bönespråk” finns inte i Bibeln men Paulus skriver att den som talar med tungor talar till Gud, och då vi talar med Gud brukar vi ju kalla det för bön.

Vi har ibland fått frågan om alla kristna måste tala i tungor. Frågan är egentligen fel ställd. Ordet måste är inte relevant då vi talar om gåvor. Gåvor är inte något vi måste utan något som vi får av bara nåd. Och vem vill avvisa det Gud ger av bara nåd? Och vem vill beteckna gåvor som Gud ger oss som värdelösa eller mindre viktiga?

Bönespråket är den enda yttringen av de andliga nådegåvorna som är till för mig själv. Alla andra gåvor förmedlar jag till andra så att de blir till nytta. Men bönespråket är till för min egen uppbyggelses skull. Och vem behöver inte bli uppbyggd?

"Den som talar med tungor bygger upp sig själv." (1 Kor 14:4)


3.     Att förmedla ett budskap till församlingen i tungor som sedan åtföljs av uttydning.

Tungotal med uttydning eller tolkning har samma funktion som profetia. Enda skillnaden är att profetian först kommer på ett oförståeligt sätt och sedan tolkas eller uttyds av samma person eller en annan person.

Gåvan att tolka tungotal
Gåvan att tolka tungotal är den enda yttringen av nådegåvorna som inte kan operera på egen hand. Den bygger på att någon har sagt något i tungor, så att det finns något att tolka.

Paulus säger att det är bättre att profetera än att tala med tungor, såvida inte tungotalet blir tolkat. Om tungotalet blir tolkat får det samma effekt som profetian, nämligen att församlingen blir uppbyggd.

Man måste komma ihåg att tolkning inte är en översättning. Någon som är kritisk till övernaturliga manifestationer på gudstjänsterna och som sitter och räknar ord kan konstatera att tungotalet var mycket längre än uttydningen, och att det då måste vara något fel med tolkningen eller tungotalet. På samma sätt som med profetia tolkas emellertid budskapet av budbäraren och blir då färgat av budbärarens sätt att uttrycka sig, samt hans eller hennes ordförråd och dialekt.