18 maj 2022

Gåvoboken del 7: Sammanfattning av första delen av boken


I den här boken har jag valt att skilja på tjänstegåvor och nådegåvor. De har helt olika förutsättningar och fungerar på helt olika sätt.

Tjänstegåvorna gör bruk av det jag har

Tjänstegåvor har med vår identitet att göra. Hur passar jag in i Kristi kropp? Vem är jag? Är jag en fot eller hand?

Tjänstegåvor har att göra med den uppgift som jag ska utföra med i Kristi kropp.

Tjänstegåvorna gör bruk av min personlighet, det som jag är och har.

Då det gäller tjänstegåvorna är det rätt att fråga sig vilken gåva jag har. Det gör mig gott att veta att jag har en herdefunktion eller profetfunktion i församlingen och att veta att jag kan utvecklas i det som passar min personlighet.

I de andliga gåvorna gör Gud något genom mig som jag inte kan göra själv

De andliga gåvorna är en demonstration av den helige Andes närvaro och kraft. Anden bor i mig och vill träda fram på olika sätt så att det blir till nytta.

I de andliga gåvorna gör Gud något i mig som jag inte kan göra själv.

Då det gäller nådegåvorna kan det begränsa Gud att fråga vilken gåva jag har fått. Det är den helige Andes gåvor. Han bor i mig. Och om han får mig, kan han framträda på olika sätt, som han vill, så att det blir till nytta.  Det är bättre att fråga på vilket sätt den helige Ande vill framträda just nu, och om han vill göra det genom mig.

I del 1 av Gåvoboken försökte jag definiera de olika slagen av gåvor för att vi lättare ska kunna förstå hur de fungerar i våra liv.

Den kommande del 2 är mer en praktisk tillämpning av de olika gåvorna. 

DAGENS ANDAKT, den 18 maj



”Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord”
(Rom 10:17)

Om människor ska komma till tro måste de först ha hört Guds ord. För att de ska höra Guds ord krävs det att någon förkunnar. Jesus liknar ofta förkunnelsen av Guds ord med såningsmannen som sår i jorden. ”Att , är att börja odla någonting medelst frön”. Så står det i en ordbok på Internet. Där kan man också läsa att verbet odla innebär att man förbereder jorden, gödslar, vattnar och på andra sätt får en växt att växa.

Gud vill att vi ska vara flitiga att så ut frön, det vill säga att vi ska börja odla någonting i andra människors liv. Det han vill att vi ska så ut är Guds ord. ”Utsädet är Guds ord” står det i Lukas 11:8. Precis som i naturen måste jorden, människan, förberedas för att ta emot Guds ord, någon måste så Gudsordet in i människan och sedan måste detta gödslas och vattnas för att det ska bli en växt av det lilla fröet. Detta är människans uppdrag, att förbereda jorden, att så att gödsla och vattna, men det är Gud själv som står för växten. ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten” säger Paulus i 1 Korintierbrevet 3:6.

När vi förkunnar, dvs. berättar om Jesus för andra, sår vi ut frön som Gud kan låta växa till en stark tro hos andra människor.

BÖN

Hjälp mig idag att berätta för någon om Jesus. Och påminn mig om att det är detta som är mitt uppdrag. Sedan står du Herre, för tillväxten av tro hos henne eller honom.

ATT LIDA FÖR EVANGELIET – Apg 9


Bibelläsning: Apostlagärningarna 9

Läs bibeltexten här

"...jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull." (Apg 9:16)

Då Jesus kallar Paulus till att bli en kristen och en lärjunge gör han det med orden om att Paulus kommer att få lida mycket. Paulus blir inte kallad till kristen för att få ett bekymmersfritt liv i välstånd. Hans kallelse kommer även att innebära lidande.

Det fick Paulus fort uppleva. Han kom till Damaskus för att jaga och fånga in de kristna. Paulus var "rasande av mordlust mot Herrens lärjungar" (Apg 9:1). Men så mötte han Jesus, blev frälst och började vittna om Jesus. Omedelbart gjorde man upp planer på att döda Paulus i Damaskus: "De lurade på honom ... dag och natt för att döda honom"(Apg 9:24). Han lyckades fly och kom till Jerusalem och predikade där, men också där försökte de röja honom ur vägen (Apg 9:29).

Jag kanske inte möter samma motgångar som Paulus, men att vara Jesu lärjunge och att varje dag ta upp mitt kors och följa Jesus kommer att innebära uppoffringar och lidande även för mig.

"Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre ... utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud." (2 Tim 1:8)

==> Mannakorn att tugga på under dagen:  Följ mig (Jesus)

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE


Saulus möter den han förföljer - Vers 1-9
Saulus är full av mordlust på väg till Damaskus för att fängsla de kristna han kunde finna och föra dem till Jerusalem. Plötsligt  bländas Saulus av ett ljussken som gjorde honom blind och han hör en röst som säger "Jag är Jesu den du förföljer" (vers 5).

Saulus och Ananias - Vers 10-19
Saulus förs blind till Jerusalem och börjar be. Saulus var en välutbildad teolog och förstår antagligen att han mött den Messias som skrifterna talar om.
I bönen får han se en syn att det ska komma en man som heter Ananias och lägga händerna på honom. Då ska ha få sin syn tillbaka och bli fylld med den helige Ande.
Problemet var att Ananias inte visste något om vad Gud planerat, och Ananias var precis som du och jag. Vi kanske hör dåligt vad Herren vill säga till oss och om vi hör kanske vi är upptagna med andra saker som vi tycker är viktigare:
Till eftertanke:
Hur reagerar Ananias då Herren ber honom gå till Saulus? Hur brukar du reagera då Herren ber dig om något?

Saulus predikar - Vers 19-31
Så fort Saulus blivit kristen börjar han med frimodighet predika om  att Jesus är Guds son.
Till eftertanke:
Hur reagerade människorna på hans förkunnelse och plötsliga omvändelse?

Petrus förmedlar helande och uppväcker en död kvinna - Vers 32-43
Petrus förmedlar helande till Eneas som varit sjuk i åtta år och väcker upp Tabita från de döda.
Dessa under blev kända i hela Joppe och många kom till tro på Herren.
Till eftertanke:
Evangeliet spreds inte bara med ord, utan framför allt genom att lärjungarna utförde tecken och under. Vilken plats har tecken och under i vår verksamhet idag?

17 maj 2022

Syttende mai i Moss, Norge

Idag är det Norges nationaldag och vi gratulerar alla norrmän till den stora dagen.

Ett av mina favoritklipp från den dagen är då näst yngsta barnbarnet i Norge träder fram. Detta spelades in för två år sedan, 2020.

Det kom en hälsning från nationaldagen i Norge. Det är ett av våra "norska" barnbarn vid firandet av "Syttende-mai" utanför Frälsningsarméns lokal i Moss.

Hon säger: "Flaggan är hissad, musiken har ljudit och nu återstår bara den fråga som vi alla ställer oss: Får vi glass och varmkorv i år också. Gratulerer med dagen." https://www.dropbox.com/…/VIDEO-2020-05-17-09-05-28%281%29.…



DAGENS ANDAKT, den 17 maj



”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare”
(Heb 12:2) 

När jag gick i skolan fick vi lära oss att gå balansgång på en bom, som hissats upp ett stycke ovanför golvet. Det var spännande att balansera på den, för även om den inte låg så väldigt högt, hade det inte varit så trevligt att ramla ner ifrån den. Ängsligt tittade man ner, för att vara säker på att man satte fötterna på den smala bommen och inte bredvid. Då kom läraren och undervisade oss om, att enda sättet att hålla sig kvar på bommen, var att hålla kroppen upprätt och se rakt framåt mot ett fästmärke i ögonhöjd vid slutet av bommen. Jag kan minnas hur svårt det var att först lyfta blicken från fötterna upp till fästmärket och sedan att hålla blicken stadigt fäst vid detta. Men jag kan också minnas vilken fantastisk känsla det var att märka att balansen infann sig, och att jag faktiskt kunde balansera hela bommens längd utan att falla ner, om jag bara lydde lärarens råd.

I det kristna livet gäller samma princip. När vi ängsligt försöker sätta fötterna rätt i livets balansgång, faller vi hela tiden, men Gud vill att vi ska ha Jesus Kristus som ett fästmärke, och att vår blick ska vara stadigt fäst vid honom.

När Petrus gick på vattnet, ja han gjorde faktiskt det, bar vattnet honom så länge som han höll blicken stadigt fäst vid Jesus, men när han började se på vågorna sjönk han som en sten.

BÖN

Herre, hjälp mig att idag lyfta min blick och se på dig. Hjälp mig att förvänta att du ska hjälpa mig att hålla stadig kurs i det som är mitt uppdrag för den här dagen. Tack att du vill vara med och ge stadga och liv åt allt jag gör.

"GÅ NU..." – Apg 8


Bibelläsning: Apostlagärningarna 8

Läs bibeltexten här

"Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde" (Apg 8:26)

Efter att Stefanos stenats utbröt en häftig förföljelse mot de kristna i Jerusalem. De flesta kristna skingrades över hela Judeen och Samarien. En av dem som fick fly från Jerusalem var Filippos, en av de sju som tillsammans med Stefanos var socialarbetare i församlingen.

Filippos kom till huvudstaden i Samarien och började predika Guds ord och utföra tecken och under (Apg 8:6+13). Det resulterade i en stor väckelse. Många blev frälsta och lät döpa sig. Mitt i väckelsen kallar Gud Filippos till en öde väg i Gaza.

Det kanske är lättare att höra Guds kallelse från en öde väg i Gaza till den stora väckelsen i Samarien än omvänt. Men mitt i den stora väckelsen där Filippos stod i centrum kallades han ut till en öde plats. Det resulterade i att en ensam etiopier på genomresa fick bli frälst.

Tänk om det i dag sitter en "ensam etiopier", eller en ensam svensk, eller en ensam invandrare och ber att någon ska komma till honom eller ringa till honom och berätta om Jesus.
-Kommer jag att höra det?
-Och om jag hör det, kommer jag att lyda?

==> Mannakorn att tugga på under dagen:  Hjälp mig, Herre,  att vara som den vise mannen som både hör och gör vad du säger. (Matt 7:24)

 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

 

Svår förföljelse - Vers 1-4

Då Stefanos stenades blev det startskottet på en svår förföljelse i Jerusalem. Alla församlingsmedlemmar, utom apostlarna, skingrades över Judéen och Samarien (vers 1). Man gick så långt att man försökte utplåna församlingen då man gick från hus till och drog fram både män och kvinnor (vers 3). Saulus själv stod i spetsen för denna förföljelse.

Men det verkar som om Satan gjorde självmål då han fick igång en stor förföljelse av kristna. I stället för att utplåna församlingen, fick den hjälp att spridas ut över hela Judéen och Samarien.

De som lyckades undkomma förföljelsen försökte inte dölja sin tro. I stället gick de omkring och predikade evangeliet (vers 4).
Till eftertanke:
Idag kan det se ut att vara mer liv i den kyrka som lever i förföljelse än i den kyrka som är accepterad av samhället. Vad tänker du om det?


Filippus i Samarien - Vers 4-13
En av dem som hade flytt från Jerusalem var Filippus. Han var, tillsammans med Stefanus, en av de sju socialarbetarna som man valt i kapitel 6. Hans uppgift var egentligen inte att predika utan att dela ut mat. 

Men då han alldeles ensam kommer till huvudstaden i Samarien har han ingen mat att dela ut, så han ställer sig att predika. Och folket började hålla sig till Filippus då de hörde hans förkunnelse och såg de tecken han gjorde (vers 6). Många människor kom till tro och lät döpa sig (vers 12).

Till eftertanke:
Det verkar som om de första lärjungarna var totalt fokuserade på att förkunna Kristus. Det var det viktigaste för dem. Speciellt med tanke på det budskap de fått på pingstdagen om att Jesus skulle komma tillbaka. Jesus hade talat om att det finns två vägar: vägen till livet och vägen till förtappelsen. Det var viktigt och det var bråttom. Hur är det med fokuseringen i våra församlingar idag?

Apostlabesök i Samarien - Vers 14-25
Då man fíck höra i Jerusalem att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes  för att be att de nyomvända skulle få del av den helige Andes kraft, "för Anden hade inte fallit på någon av dem" (vers 16).
Då de bad för de nyomvända kunde man tydligen se något påtagligt resultat av deras förbön. Simon såg att Anden gavs och ville betala pengar för att få denna kraft (vers 18-19).
Till eftertanke:
Vad tror det var som gjorde att Simon blev så imponerad av förbönen om den helige Ande?

Från det stora mötet till mötet med en enskild människa - Vers 26-40
Från den stora väckelsen i Samarien kallas Filippus till en öde väg (vers 26). Där får han leda en etiopisk hovman tillfrälsning.
Förföljelsen i Jerusalem ledde alltså till väckelse i Samarien och till att evangeliet förs vidare till den afrikanska kontinenten.

16 maj 2022

Gåvoboken del 6: ANDLIGA NÅDEGÅVOR

 


Då Paulus skriver om de nio andliga nådegåvorna inleder han med orden:

Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.  
(1 Kor 12:7)

Denna vers ger svar på tre viktiga frågor om de andliga gåvorna: Till vem? Varför? Hur?

Till vem?

Både före och efter uppräkningen av gåvorna betonar Paulus att dessa gåvor är till för var och en. Var och en betyder alla kristna. En del kristna har den uppfattningen att gåvorna bara ges till vissa utvalda, speciellt ”andliga” eller ”begåvade” kristna. Men det stämmer inte med Bibelns undervisning. Det kunde möjligen vara sant i Gamla Testamentets dagar, då Gud utrustade utvalda människor till speciella uppdrag. Men i Nya Testamentet gäller en annan princip. På pingstdagen utgöt Gud den helige Ande över alla människor. Den Helige Ande är given till alla människor, men alla människor har inte tagit emot den gåvan. Du tar emot den Helige Ande då du blir frälst. Det är det som händer i frälsningen, du föds på nytt av den Helige Ande. Du har blivit ett tempel för den Helige Ande. Du är den platsen där den Helige Ande bor.

De andliga nådegåvorna finns hos dig därför att den Helige Ande bor i dig. Då det står att de andliga nådegåvorna är givna till var och en betyder det att alla kristna kan göra bruk av de andliga nådegåvorna. Eller det kanske är mer korrekt att säga att det är den Helige Ande som gör bruk av oss då vi tillåter honom att förmedla en andlig nådegåva.  

Har du inte låtit Anden framträda i dig, så har du ännu inte i tacksamhet använt det som Gud av bara nåd har gett dig.

Varför?

Nådegåvorna är inte givna för att det skall vara lite mer intressant och spännande på gudstjänsterna. Nådegåvorna är inte heller givna för att några kristna skall kunna stoltsera över sin utrustning och andra kristna känna sig underlägsna och åsidosatta. Det var kanske för att undvika det som Gud gav det till alla. 

Gåvorna är givna för att de skall vara till nytta. Till nytta för församlingen som får ta emot en profetia till förmaning eller tröst. Till nytta för den som är sjuk och får ta emot helande. Till nytta för den som varken vet ut eller in och får ta emot ett ord av visdom till vägledning.

Nyttoprincipen är alltså en bärande tanke då det gäller gåvorna.

Hur?

Bibel 2000 beskriver gåvorna som att Anden framträder. Att Anden framträder betyder att något som finns hela tiden plötsligt träder fram och blir synligt.

Olika bibelöversättningar uttrycker detta med olika ord, men med samma innebörd. I Folkbibeln och i 1917 års översättning beskrivs de andliga gåvorna som att Anden uppenbarar sig. I levande Bibeln kan vi läsa att den helige Ande visar sig genom de andliga gåvorna. I flera engelska översättningar används uttrycket ”manifestation of the Spirit” (En Andens manifestation) för att beskriva vad en andlig nådegåva är för något.

Vad de olika bibelöversättningarna gemensamt beskriver är att en andlig gåva är att Anden som ständigt finns närvarande i den kristne träder fram, visar sig eller manifesterar sig.

Här ser vi en avgörande skillnad mellan en tjänstegåva och en nådegåva. Tjänstegåvan finns där hela tiden. Du kan vara en evangelist eller herde hela tiden. Också de stunder du inte evangeliserar eller visar en herdes omsorg om andra människor. En herde är en herde till och med då han eller hon sover. Tjänstegåvan har normalt sin utgångspunkt i vem du är, i dina naturliga gåvor eller din personlighet.

Nådegåvorna, de andliga gåvorna, är däremot något som träder fram och uppenbarar sig i vissa situationer. De kan framträda i vilken kristen som helst, men det finns ingen människa som t.ex. äger gåvan att profetera. Om inte Gud ger ett budskap i den stunden får profeten vara tyst. Det finns ingen som äger gåvan att bota sjuka. Om någon disponerade den gåvan fritt, skulle han kunna tömma Södersjukhuset i Stockholm på en dag, för att nästa dag kunna gå vidare till Danderyds sjukhus.

Vi blir gång på gång smärtsamt påminda om att alla människor vi ber för inte blir friska. Så är det för alla, även för dem som ser ut att ha stor framgång med att be för sjuka. 

En andlig nådegåva är att den helige Ande framträder och gör något genom oss som vi inte själva kan göra.

Den helige Ande bor i alla människor som har tagit emot Jesus. Då den helige Andes närvaro visar sig på ett övernaturligt sätt kallar Bibeln detta för en andlig nådegåva.

En andlig nådegåva är då den helige Ande framträder och gör något genom oss som vi inte själva kan göra. Det finns ingen som har en naturlig fallenhet att bota sjuka, profetera eller göra under. Det är bara Gud som kan göra det och då han gör det genom ett av sina barn kallas det en andlig nådegåva.

Då det däremot gäller tjänstegåvor använder Gud det som vi redan har i vår personlighet.

Den helige Ande kan framträda i vem han vill:

Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder (1 Kor 14:31)

Då Bibeln säger att alla kan profetera innebär det att den helige Ande kan framträda i vem han vill. ”Alla” betyder att om en grupp med hundra troende är samlade till gudstjänst så kan den helige Ande framträda i vem som helst av de hundra. 

Alla kan profetera, men alla är inte profeter

Men det betyder inte att alla har tjänstegåvan att vara profet i församlingen. Profettjänsten är en av de speciella uppgifter, tjänstegåvor, som Gud har insatt i församlingen för att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12). Du kan läsa mer om tjänstegåvan att vara profet i kapitel 10.

Guds vittnesbörd

Då Gud framträder genom en andlig gåva hos en troende så är det en manifestation, en demonstration, ett vittnesbörd om Guds närvaro och kraft. Hebreerbrevet beskriver andliga gåvor som just Guds vittnesbörd:

Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja. ( Hebr 2:4 FB)

I avslutningen av Markusevangeliet kan vi läsa att de andliga gåvorna ska följa dem som tror (Mark 16:17), och i kapitlets sista vers står det att de andliga gåvorna  var en bekräftelse på att Herren var med dem:

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. (Mark 16:20)


Vem får gåvan – och när?

En mycket vanlig uppfattning angående de andliga nådegåvorna är att det är viktigt att ta reda på vilken gåva jag har fått och sedan använda den flitigt så att den inte försvinner.

Bland dem som har den uppfattningen tänker man sig att alla har en gåva, kanske två, och några speciellt ”begåvade” kan ha tre gåvor.

Även om det kan finnas bibelavsnitt som ser ut att peka i den riktningen, så tror jag inte att det är det normala i Bibeln. Vilken nådegåva har t.ex. Paulus? Det ser ju ut som om han hade alla gåvorna - fast vid olika tidpunkter. Han talar i tungor mer än de flesta, han profeterar, han botar sjuka, han uppväcker döda, han talar visdomens ord, han utför kraftgärningar. Vad är det egentligen han inte gör?

Jag tror att det är mycket mer fruktbart att tänka så här: Den helige Ande bor i mig. Han har alla sina gåvor med sig. Det är Hans gåvor. Den helige Ande kan framträda genom mig på många olika sätt, med vilken gåva han önskar, enligt sin vilja så att det blir till nytta.

Vid ett tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla en profetia till förmaning, tröst eller uppbyggelse. Vid ett annat tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett visdomens ord. Vid ett tredje tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett helande till någon som är sjuk.

Om du har en statisk syn på att Gud har gett dig en speciell gåva är det stor risk att du begränsar Gud, och inte är beredd när Anden vill framträda i dig.

Om Kalle tror att Gud har gett honom profetians gåva och den helige Ande, som bor i Kalle med alla sina gåvor, skulle vilja framträda till att bota en sjuk människa, är inte Kalle beredd att stå till förfogande för vad Anden vill göra. Kalle är bara fokuserad på att han har profetians gåva.

Om vi på förhand har bestämt oss för vilka gåvor Gud har gett oss begränsar vi Gud. Jag tror att den helige Ande vill att vi ska vara öppna för de olika sätt han vill träda fram i våra liv så att det blir till nytta.

Då kan man säga att varje nytt tillfälle är en ny gåva. Inte till den som bär fram gåvan, utan till den som har ett behov. Den som är sjuk, eller den som behöver ett visdomens ord.

Den person som Anden framträder genom äger inte gåvan. Det är den helige Ande som äger gåvorna och han fördelar dem som Han vill (1 Kor 12:11). Om den Helige Ande får äga oss är det lätt för honom att träda fram med den gåva som är till mest nytta.

Tänk dig att en människa som är sjuk kommer till församlingen och ber om förbön för helande och vi svarar: ”Den som har gåvan att bota är dessvärre på semester och kommer tillbaka om tre veckor. Vi som är här har helt andra gåvor. Vi kan tala i tungor för dig om du vill.” 

Den helige Ande önskar framträda i oss mycket oftare än vi låter det ske

Låt oss inte låsa fast den helige Ande att bara utföra det vi har bestämt att han kan göra genom oss. Jag tror att Gud är större än så. Låt oss inte begränsa Gud. Låt oss vara öppna mot den helige Ande så att han kan få dela ut sina gåvor som han vill. Den helige Ande önskar framträda i oss mycket oftare än vi låter det ske.

Då vi ser oss om kring ibland kyrkorna är det lätt att konstatera att det oftare förekommer tungotal bland pingstvänner än bland lutheraner. Betyder det att den helige Ande som delar ut gåvorna efter sin vilja hellre delar ut tungotal till pingstvänner än till lutheraner? Tror du att Gud säger till en längtande lutheran som kommer och ber om gåvan att tala i tungor: ”Du är väl ingen pingstvän!”? Jag tror inte det!

Det är förmodligen så att pingstvänner generellt har fått mer undervisning om tungotalets gåva än lutheraner. Resultatet av det är att pingstvänner har en större beredskap och mottaglighet för att låta Anden träda fram på detta sätt.

Min bön är att vi ska vara beredda och mottagliga så att Anden kan använda oss så som Han vill och så att det blir till nytta.

Samma gärningar

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större (Joh 14:12)

Jesus säger att den som tror på Honom ska göra samma gärningar som Jesus. Tror du på Jesus? I så fall gäller löftet dig!

Vilka gärningar gjorde Jesus? Han botade sjuka, han gjorde kraftgärningar, han talade visdomen ord. Han gjorde de saker som vi kallar för Andens nådegåvor. 

Jesus säger att du som tror ska göra samma gärningar, det vill säga låta Anden träda fram, som Han vill i ditt liv. Löftet gäller inte bara dem som tror på tecken och under. Det gäller alla dem som tror på Jesus.

I avslutningen av Markusevangeliet talar Jesus om att vissa tecken skall följa dem som tror. Som exempel på dessa tecken som skall följa de troende nämner Jesus tre av de andliga nådegåvorna: att driva ut demoner, tala i tungor och bota de sjuka. Lärjungarna trodde på Jesus och handlade därefter.

Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. (Mark 16:20)





.


DAGENS ANDAKT, den 16 maj



”Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd”
(2 Kor 9:6) 

Principen att man får skörda vad man sått är giltig inte bara i naturen, utan också i våra liv. Det gäller både det vi sår in i våra egna liv och det vi sår in i andras. Vi kan så det som är gott och uppbyggligt, genom att läsa god litteratur och undvika att ogräs får fäste i våra sinnen genom att låta bli att ta del i det som är ont. Då kommer vi att få skörda rikligt av det som är gott i våra egna liv. Framför allt ska vi så in Guds eget ord, Bibeln, i våra sinnen så att vi lär oss att tänka Guds tankar, känna som han känner och älska som han älskar.

Men vi väljer inte bara vad vi sår in i våra egna sinnen, utan vi avgör också vad det är för utsäde som vi sår in i andra människors liv. Våra ord är som ett utsäde som slår rot i andra människor och växa till en skörd av antingen gott eller ont. Principen är dock alltid densamma. Skörden är alltid av samma slag som utsädet. 

BÖN

Herre, jag ber att det som jag sår idag ska vara av god kvalitet och att det ska vara något gott. Hjälp mig att vara noga med hur jag sår, både i mitt eget liv och i andras.

BE FÖR DEM SOM FÖRFÖLJER ER – Apg 7


Bibelläsning: Apostlagärningarna 7

Läs bibeltexten här

"Herre ställ dem inte till svars för denna synd" (Apg 7:60)

De håller på att stena Stefanos. Men Stefanos ber inte för sig själv. Han ber inte att han ska bli räddad. Han ber för bödlarna. Han ber för dem som förföljer honom.


Det är lätt att be för det som är mitt och dem som är "mina", och det ska vi naturligtvis göra. Men bönen får inte bara stanna där. Bibelordet utmanar oss att be för dem som står emot oss. Dem som vi har svårt att tycka om. De som attackerar min tro. De som gör livet svårt för mig.


Det är kanske de som verkligen behöver mina förböner.


Vem ska jag be för i dag? Jesus svarar: "Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er" (Matt 5:44)

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Tack Herre att du påminner mig om vem jag ska be för idag.


ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Stefanus tal - Vers 1-53

Stefanus håller ett långt tal som svar på översteprästens fråga. I talet går han igenom hela Israels historia: Han talar om Abraham, Isak, Jakob, Josef, Mose, David och Salomo. Genom hela talet citerar Stefanus bibelord från Gamla Testamentet.

Till eftertanke:
Varför tror du Stefanus berättar hela Israels historia, som måste ha varit känd för dem som lyssnade? Varför alla dessa citat från Gamla Testamentet?

 

Stefanus stenas - Vers 7:54-8:1
Stefanus tal slutar med att de som lyssnade blev ursinniga (vers 54) och drev ut honom och stenade honom (vers 59).

Stefanus däremot var uppfylld av den helige Ande och får se in i himlen (vers 55-56). Stefanus ser ut att vara mer bekymrad om bödlarnas väl än om sitt eget (vers 60).

15 maj 2022

Tidig söndagsmorgon den 15 maj

 


Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

De gångna veckorna har jag haft ovanligt bra med tid för att läsa böcker. Det är speciellt tre böcker jag vill nämna:

1/ HUR SKA VI FÖRSTÅ GUD av Timothy Keller
Keller har varit pastor i en stor församling på Manhattan i New York i trettio år.
Han börjar med att berätta om ett tillfälle då en av medlemmarna tog med en kollega från affärsvärlden till en söndagsgudstjänst i Kellers församling. Kollegan levde i den föreställningen att den kristna tron var på utdöende och att det i stort sett var ett fåtal äldre människor som samlades till gudstjänster. Till kollegans stora förvåning bestod församlingen av flera tusen akademiskt utbildade människor, de flesta av dem var unga och bosatta på Manhattan.

I inledningen berättar också Keller om en ny stor undersökning som tankesmedjan "Pew Research" genomfört och som publicerades i Washington Post.
Rubriken löd VÄRLDEN FÖRVÄNTAS BLI MER RELIGIÖS - INTE MINDRE.

Jag har nyligen börjat läsa boken som är på närmare fyrahundra sidor. Jag återkommer eventuellt med fler kommentarer.

2/ PILGRIMMENS KARTA av Magnus Malm
Magnus Malms nya bok heter Pilgrimens resa - Att tänka kristet i ett sekulärt samhälle.

Malm ställer bland annat denna fråga:
- Är Gud ett tillägg ovanpå ett sekulärt liv, eller en utgångspunkt för ett annat sätt att leva?

3/ TILL DE UTSATTAS FÖRSVAR av Ruth Nordström 
Advokat Ruth Nordström har blivit känd som försvarare av den kristna barnmorskan Ellinor Grimmarks rätt att följa sitt samvete och inte medverka vid aborter.

Den boken grep verkligen tag i mig - LÄS DEN!

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

DAGENS ANDAKT, den 15 maj

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet.  Och Guds Ande svävade [eg. "ruvade"] över vattnet. Gud sade: ’ Varde ljus!’ Och det blev ljus” (1 Mos. 1:1-3 FB)

Bibelns beskriver mycket kortfattat vad som fanns innan världens skapelse.  Det var öde och tomt. Det fanns mörker, det fanns djup och det fanns vatten. Det står att Herrens Ande ”ruvade” över detta kaos, innan jorden fick sin ordning genom Guds skaparord.  När Gud sedan sa att det skulle bli ljust, blev det ljust. När han sa att det skulle komma ett åtskiljande valv i vattnet, så blev det så. När han sa att vattnet skulle samlas ihop på en plats så att det torra skulle bli synligt så skedde också detta. Gud sa att jorden skulle frambringa grönska och fröbärande örter, och så blev det. Allt det som Gud sa i skapelseberättelsen skedde. 

På samma sätt som Herrens Ande ruvade över kaos före skapelsen, ruvar hans ande över det kaos som ibland finns i mitt liv, och när han uttalar sitt skaparord över mig återställs ordningen. 

BÖN

Helige Ande, du som tillsammans med Fadern och Sonen en gång skapade världen, du vakar över mig idag. Tack att du kan skapa ordning i kaos genom ditt ord, och att mörkret, på din befallning, blir till ljus.

Psalm 59 och 60


Psalm 59 - VAD MÖTER DIG?

Bibelläsning: Psalm 59
Läs bibeltexten här

"Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd" (Ps 59: 11 FB)

Vad är det som kommer dig till mötes då du vaknar upp till en ny dag? Oro, bekymmer, jäkt eller lidande?

Vi får låta Guds ord komma oss till mötes. Vi får lyfta vår blick och se att någon kommer oss till mötes. Det är Herren själv. Och vad är det han möter oss med? Sin nåd.

Välkommen in i den öppna famnen.

Mannakorn att tugga på under dagen: Gud kommer mig till mötes.

Kommentar:
En sång av David då Saul skickade några av sina män till Davids hus för att döda honom. Davids hustru, som också var Sauls dotter, räddar David genom att släppa ned honom genom fönstret (1 Sam 19:11f).

- David ropar till Gud om hjälp och ber att Gud ska ställa sina förföljare till svars för sina gärningar (vers 2-6).

- Beskrivning av ondskan hos dem som är efter David (vers 7-8).

- David lovsjunger Gud och ber att han inte ska döda dem som är ute efter honom (vers 9-12).

- Ytterligare beskrivningar av ondskan hos dem som förföljer David (vers 13-16).

- David hämtar styrka i lovsången om Guds makt och nåd (vers 17-18).




Bibelläsning: Psalm 60
Läs bibeltexten här

"Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull" (Ps 60:6 FB)

Det finns en sanning. Jesus är den sanningen. Han säger: "Jag är vägen, sanningen och livet" (Joh 14:6).

Sanningen manifesteras i Guds ord: "Summan av ditt ord är sanning" (Ps 119:160)

Idag undermineras tron på att Jesus är sanningen och att Jesus är den enda vägen till Gud. Även tron på Guds ord undermineras idag.

Det behövs människor som håller upp sanningens banér och förkunnar frälsning i Jesus Kristus: "Sanningen skall göra er fria" (Joh 8:32)

Mannakorn att tugga på under dagen: "Sanningen skall göra er fria"

Kommentar:
Israel är omgivet av fiendenationer. Moab i öster, Edom i söder och filisteerna i väster (vers 10). När denna psalm skrevs låg David i krig med arameerna i norr.

Gud tillåter att hans folk blir förödmjukat för att de inte ska förlita sig på människor, utan förtrösta på Gud. Det är bara genom Guds kraft de kan vinna seger (vers 13-14).


14 maj 2022

Inför söndagen. Tema: ATT VÄXA I TRO


FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Hos 14:5-9

  • 5 Jag vill hela dem från deras avfall,
  • jag vill älska dem av fri vilja,
  • ty min vrede
  • har vänt sig ifrån dem.
  • 6 Jag skall bli som dagg för Israel,
  • han skall blomstra som en lilja,
  • han skall skjuta rötter
  • som Libanon.
  • 7 Hans avkomlingar
  • skall breda ut sig,
  • han skall bli lik ett olivträd
  • i fägring,
  • han skall dofta som Libanon.
  • 8 De som bor i hans skugga
  • skall återvända.
  • De skall odla säd
  • och grönska som vinstockar.
  • Minnet av honom
  • skall vara som Libanons vin.
  • 9 Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa?
  • Jag skall bönhöra honom
  • och ta mig an honom.
  • Jag är som en grönskande cypress,
    hos mig finner du din frukt.


  • FRÅN BREVLITTERATUREN
    1 Joh 3:18:24

  • 18 Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, 20 vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber om, det får vi av honom, ty vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 Och detta är hans bud, att vi skall tro på hans Son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. 24 Den som håller fast vid hans budskap förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gav oss.


  • FRÅN EVANGELIERNA
    Joh 15:10-17

  • 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. 11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. 12 Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.


  • FRÅN PSALTAREN
    Ps 98:1-8

  • 1 En psalm.
    Sjung för Herren en ny sång,
  • ty han har gjort under.
  • Han har vunnit seger
  • med sin högra hand
  • och med sin heliga arm.
  • 2 Herren har gjort
  • sin frälsning känd,
  • han har uppenbarat
  • sin rättfärdighet
  • för hednafolkens ögon.
  • 3 Han har tänkt på sin nåd
  • och trofasthet
  • mot Israels hus,
  • hela jorden har sett
  • vår Guds frälsning.
  • 4 Höj jubel till Herren, alla länder!
  • Brist ut i glädjerop och lovsjung!
  • 5 Lovsjung Herren med harpa,
  • med harpa och med lovsångs ljud!
  • 6 Blås i trumpeter och horn,
  • höj jubelrop inför konungen, Herren!
  • 7 Må havet brusa
  • och allt som fyller det,
  • världen och de som bor i den.
  • 8 Må strömmarna klappa
  • i händerna
  • och bergen jubla med varandra

  • (Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)
  • DAGENS ANDAKT, den 14 maj

     


    ”Han som verkar i oss med sin kraft, och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka” (Ef. 3:20) 

    Människan har en naturlig böjelse att tänka att Gud ”inte” är god, eller i varje fall inte ”tillräckligt god”. Detta skapar lätt en grund för otro, och det får oss att vända oss till människor i stället för Gud för att få hjälp. När människorna runt oss sedan inte förmår fylla våra behov blir vi besvikna på dem. Vår besvikelse signalerar avståndstagande, och detta i sin tur gör att människor drar sig undan. Till slut hamnar vi i en ond cirkel där vi avskyr såväl oss själva som dem, som vi upplever har svikit oss, och de andra tappar verkligen lusten att vara tillsammans med oss.

    Tänk om vi i stället kunde ta till oss Guds löfte om att han förmår. I mitt barndomshem hade vi en broderad tavla med bara dessa två ord ”Gud förmår!”. Vilken underbar sanning att bära med sig i livet.

    BÖN

    Hjälp mig Herre, att inte söka hos andra människor, efter det som bara du kan ge. Tack att du förmår göra mer än jag kan begära eller tänka.

    Psalm 58 - TIGA ÄR INTE ALLTID GULD


    Bibelläsning Psalm 58

    "För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger?" (Ps 58:2 FB)

    "Tala är silver, men tiga är guld", säger ordspråket och menar att det är bättre att tiga än att tala.

    Psalm 58 säger däremot att det finns tillfällen då vi måste tala för att handla rättfärdigt. Det finns tillfällen då vi kristna måsta tala ut om orättfärdigheten som råder i vårt samhälle.

    Annars kan det vara så att jag genom att vara tyst bidrar till orättfärdigheten.

    Mannakorn att tugga på under dagen: Herre, hjälp mig förstå när jag ska tiga och ge mig frimodighet att tala då du vill att jag ska göra det.

    Kommentar:
    David är förtvivlad då han ser att de som har makten regerar i orättfärdighet.
    - David beskriver de ogudaktigas tankar och handlingar (vers 3-6).
    - Han ber Gud gripa in och bestraffa all orättfärdighet (vers 7-10)
    - David litar på att Gud kommer att skapa rättvisa. Den rättfärdige ska få sin belöning och den orättfärdige ska dömas, ”Det finns en Gud som dömer på jorden” (vers 11-12).

    13 maj 2022

    Gåvoboken del 5: TJÄNSTEGÅVOR


    Ett av avsnitten i Bibeln som behandlar tjänstegåvorna har i Bibel 2000 fått rubriken Kristi kropp byggs upp och börjar med orden:

    Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom.   (Ef 4:7)

    Tjänstegåvorna relateras här till Kristi kropp, församlingen. På samma sätt som kroppen har många olika lemmar med olika funktioner som tillsammans betjänar varandra så är det också med Kristi kropp, församlingen. Vi är alla olika, med olika funktioner. Tillsammans bildar vi en levande organism, där var och en har sin speciella uppgift.

    Guds tanke med att insätta olika funktioner i Kristi kropp är att vi var och en skall utföra vår tjänst och bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12).

    De olika lemmarna i vår kropp har olika funktioner. Händerna är bäst till att gripa och skriva, fötterna är bäst till att gå med, ögonen är bäst till att se med och öronen är bäst till att höra med. Så är det också i Kristi kropp. Var och en av lemmarna i Kristi kropp har sin specifika funktion. (Paulus utvecklar denna tanke i 1 Kor 12:12-27)

    Då vi blir födda på nytt inlemmas vi i den levande organismen Kristi kropp. Vi har olika funktioner, och Gud vill att vi skall finna vår funktion och vara med att betjäna Kristi kropp. Vem är jag? Vad är min uppgift? Är jag hand eller fot? Är jag öga eller öra? Detta är viktiga frågor att söka svaret på.

    Ibland kan vi uppleva att några av funktionerna saknas i Församlingen/Kristi kropp och att någon måste gå in och fullgöra en funktion som egentligen inte är hans eller hennes. En ”fot” kan ibland få träda in och göra en ”hands” funktioner om kroppen saknar händer. Det kan fungera, men det är långt ifrån idealet. Gud har insatt tjänster i sin kropp och alla mår bäst om de får tjäna i den uppgift som ligger bäst till för var och en.

    Hur kan jag veta vem jag är och vad min tjänstegåva är? Tre viktiga frågor kan vara till hjälp:
    1. Vad kan jag?
    2. Vad vill jag?
    3. Vad behöver församlingen?

    - Vad kan du göra? Tänk igenom vilka olika saker du skulle kunna göra. Vad kan du? Vad är du bra på?
    - Vad vill du göra? Av alla saker som du kan göra, vad skulle du vilja göra? Vad brinner du för? Många människor tänker så här: ”Om jag ger mig till Gud kommer han att tvinga mig att göra det jag hatar.” Jag tror precis tvärtom. Jag tror att Gud i normalfallet lägger ned en lust och längtan att göra det som är vår uppgift. Jag tror att Elsa älskar att få sjunga i församlingen. Jag tror att Oskar brinner av längtan att få ordna upp i församlingens administration och ekonomi. Oskar är inte riktigt hel förrän han får komma i funktion.
    - Vad behöver församlingen? Vi får inte bara en uppgift för att vi skall må bra, även om det är nödvändigt för oss att få en uppgift för att må bra. Vi kallas till olika tjänstegåvor för att församlingen behöver det. För att församlingen ska byggas upp och växa till.

    Det finns tre skäl varför det är viktigt att du skall hitta din plats och funktion i Kristi kropp. För din skull. För församlingens skull. För Guds skull.

    Fem tjänstegåvor = människotyper
    I Ef.4 talas det om fem grundläggande tjänstegåvor som tillsammans bygger upp Kristi kropp: apostel, profet, herde, evangelist och lärare.

    Vi kan tänka oss att dessa fem tjänster representerar olika människotyper som behöver finnas i församlingen för att församlingen skall växa till och byggas upp.

    Du kanske känner igen dig själv starkt i någon av de fem tjänstegåvorna. Kanske känner du igen dig i två. Eller du kan kanske uppleva att du känner igen dig i tre, men upplever att en av tjänstegåvorna är dominerande. Jag tror att vi alla har något i oss av dessa personlighetstyper. Men var och en av oss kan ha vår egen kombination. Du kan läsa mer om de fem tjänstegåvorna och hur de kan fungera i kapitel 9.

    Då Jesus gick här på jorden fanns alla tjänstegåvorna representerade i honom. Jesus var apostel, profet, herde, evangelist och lärare. Men Jesus var begränsad både i tid och rum. Han verkade ungefär tre år och hans verksamhet var begränsad till en litet område vid östra medelhavskusten.

    Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö:

    Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd (Joh 12:24)

    Då ett vetekorn faller i jorden och dör, uppstår det i en ny form. Det är inte bara ett vetekorn som kommer upp, utan många. Då Jesus ger sitt liv på korset och dör, står han upp i många.

     Han står upp i sin nya kropp, Kristi kropp, församlingen som består många, av alla kristna.
    Kristi kropp lever obegränsad i tid och rum. Den har funnits på jorden i snart 2000 år och finns idag utspridd över hela jorden.

    Men ingen av oss är hela kroppen. Du är inte Jesus i hans nya kropp. Vi är det tillsammans! Vi är var och en bara delar i Kristi kropp:

    Ni utgör Kristi kropp och är var och en delar av del (1 Kor 12:27)

    I detta ligger både en befrielse och ett ansvar. Befrielsen är att du själv inte är Jesus på jorden. Du behöver inte vara allt. Du är bara en del av en helhet som tillsammans reflekterar Jesus. Ditt ansvar är att vara en del av Kristi kropp. Om du inte fullgör din tjänst lider Kristi kropp brist på något.

    Vem är jag?
    Då det gäller tjänstegåvorna är det viktigt att ställa sig frågan: Vem är jag? De tre frågorna ovan om vad jag kan, vad jag vill och vad församlingen behöver är ett bra riktmärke.

    Det behövs två bekräftelser för att jag på rätt sätt skall kunna träda in i tjänst i församlingen:
    1. Den helige Andes vittnesbörd i mitt inre. Detta är en inre övertygelse eller längtan i en viss riktning
    2. Församlingens bekräftelse. Jag kan inte gå in i en tjänst om det inte lämnas utrymme för det i församlingen.

    Det är min uppgift att fråga Gud om vad han vill att jag skall göra, Men det är församlingsledningens uppgift att se till att alla lemmar i kroppen (= medlemmar) får utrymme att komma i funktion. Det är också viktigt att vi som församlingsmedlemmar uppmuntrar och bekräftar varandra i vårt sökande efter vår uppgift. Det kan vi till exempel göra genom att säga:
    ”Vad bra det var då du förklarade det där bibelordet i vår cellgrupp i onsdags. Där har du nog en gåva som du måste utveckla vidare”, eller 

    ”Jag såg dig i söndags i slutet av mötet då Elsa satt och grät ensam. Vad fint det var då du gick fram och delade hennes smärta. Jag kunde ana vilken fin omsorgsmänniska du är. En riktig herdemänniska.”

    Tjänstegåvor på olika nivåer
    Vi kan ofta se hur de olika tjänstegåvorna kan fungera på olika nivåer: globalt, nationellt eller lokalt.

    Någon kan ha en global lärartjänst i Guds rike. De skriver böcker och talar in undervisning på CD-skivor eller DVD och ger en undervisning till kristna över hela världen. Andra kan ha en motsvarande lärartjänst i ett land eller i en lokal bibelgrupp.

    På liknande sätt kan evangelisten och de andra tjänstegåvorna fungera över hela världen, i ett land, i en församling, i en liten grupp eller till och med enskilt med en annan människa.

    Läs mer om de olika tjänstegåvorna i kapitel 10