Då Paulus skriver om de nio andliga nådegåvorna inleder han med orden:
Hos var och en framträder Anden så att
den blir till nytta.
(1 Kor 12:7)
Denna vers ger svar på tre viktiga frågor om de andliga gåvorna: Till vem? Varför? Hur?
Till vem?
Både före och efter uppräkningen av gåvorna betonar Paulus att dessa gåvor är till för var och en. Var och en betyder alla kristna. En del kristna har den uppfattningen att gåvorna bara ges till vissa utvalda, speciellt ”andliga” eller ”begåvade” kristna. Men det stämmer inte med Bibelns undervisning. Det kunde möjligen vara sant i Gamla Testamentets dagar, då Gud utrustade utvalda människor till speciella uppdrag. Men i Nya Testamentet gäller en annan princip. På pingstdagen utgöt Gud den helige Ande över alla människor. Den Helige Ande är given till alla människor, men alla människor har inte tagit emot den gåvan. Du tar emot den Helige Ande då du blir frälst. Det är det som händer i frälsningen, du föds på nytt av den Helige Ande. Du har blivit ett tempel för den Helige Ande. Du är den platsen där den Helige Ande bor.
De andliga nådegåvorna finns hos dig därför att den Helige Ande bor i dig. Då det står att de andliga nådegåvorna är givna till var och en betyder det att alla kristna kan göra bruk av de andliga nådegåvorna. Eller det kanske är mer korrekt att säga att det är den Helige Ande som gör bruk av oss då vi tillåter honom att förmedla en andlig nådegåva.
Har du inte låtit Anden framträda i dig, så har du ännu inte i tacksamhet använt det som Gud av bara nåd har gett dig.
Varför?
Nådegåvorna är inte givna för att det skall vara lite mer intressant och spännande på gudstjänsterna. Nådegåvorna är inte heller givna för att några kristna skall kunna stoltsera över sin utrustning och andra kristna känna sig underlägsna och åsidosatta. Det var kanske för att undvika det som Gud gav det till alla.
Gåvorna är givna för att de skall vara till nytta. Till nytta för församlingen som får ta emot en profetia till förmaning eller tröst. Till nytta för den som är sjuk och får ta emot helande. Till nytta för den som varken vet ut eller in och får ta emot ett ord av visdom till vägledning.
Nyttoprincipen är alltså en bärande tanke då det gäller gåvorna.
Hur?
Bibel 2000 beskriver gåvorna som att Anden framträder. Att Anden framträder betyder att något som finns hela tiden plötsligt träder fram och blir synligt.
Olika bibelöversättningar uttrycker detta med olika ord, men med samma innebörd. I Folkbibeln och i 1917 års översättning beskrivs de andliga gåvorna som att Anden uppenbarar sig. I levande Bibeln kan vi läsa att den helige Ande visar sig genom de andliga gåvorna. I flera engelska översättningar används uttrycket ”manifestation of the Spirit” (En Andens manifestation) för att beskriva vad en andlig nådegåva är för något.
Vad de olika bibelöversättningarna gemensamt beskriver är att en andlig gåva är att Anden som ständigt finns närvarande i den kristne träder fram, visar sig eller manifesterar sig.
Här ser vi en avgörande skillnad mellan en tjänstegåva och en nådegåva. Tjänstegåvan finns där hela tiden. Du kan vara en evangelist eller herde hela tiden. Också de stunder du inte evangeliserar eller visar en herdes omsorg om andra människor. En herde är en herde till och med då han eller hon sover. Tjänstegåvan har normalt sin utgångspunkt i vem du är, i dina naturliga gåvor eller din personlighet.
Nådegåvorna, de andliga gåvorna, är däremot något som träder fram och uppenbarar sig i vissa situationer. De kan framträda i vilken kristen som helst, men det finns ingen människa som t.ex. äger gåvan att profetera. Om inte Gud ger ett budskap i den stunden får profeten vara tyst. Det finns ingen som äger gåvan att bota sjuka. Om någon disponerade den gåvan fritt, skulle han kunna tömma Södersjukhuset i Stockholm på en dag, för att nästa dag kunna gå vidare till Danderyds sjukhus.
Vi blir gång på gång smärtsamt påminda om att alla människor vi ber för inte blir friska. Så är det för alla, även för dem som ser ut att ha stor framgång med att be för sjuka.
En andlig nådegåva är att den helige Ande framträder och gör något genom oss som vi inte själva kan göra.
Den helige Ande bor i alla människor som har tagit emot Jesus. Då den helige Andes närvaro visar sig på ett övernaturligt sätt kallar Bibeln detta för en andlig nådegåva.
En andlig nådegåva är då den helige Ande framträder och gör något genom oss som vi inte själva kan göra. Det finns ingen som har en naturlig fallenhet att bota sjuka, profetera eller göra under. Det är bara Gud som kan göra det och då han gör det genom ett av sina barn kallas det en andlig nådegåva.
Då det däremot gäller tjänstegåvor använder Gud det som vi redan har i vår personlighet.
Den helige Ande kan framträda i vem han vill:
Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder (1 Kor 14:31)
Då Bibeln säger att alla kan profetera innebär det att den helige Ande kan framträda i vem han vill. ”Alla” betyder att om en grupp med hundra troende är samlade till gudstjänst så kan den helige Ande framträda i vem som helst av de hundra.
Alla kan profetera, men alla är inte profeter
Men det betyder inte att alla har tjänstegåvan att vara profet i församlingen. Profettjänsten är en av de speciella uppgifter, tjänstegåvor, som Gud har insatt i församlingen för att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12). Du kan läsa mer om tjänstegåvan att vara profet i kapitel 10.
Guds vittnesbörd
Då Gud framträder genom en andlig gåva hos en troende så är det en manifestation, en demonstration, ett vittnesbörd om Guds närvaro och kraft. Hebreerbrevet beskriver andliga gåvor som just Guds vittnesbörd:
Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja. ( Hebr 2:4 FB)
I avslutningen av Markusevangeliet kan vi läsa att de andliga gåvorna ska följa dem som tror (Mark 16:17), och i kapitlets sista vers står det att de andliga gåvorna var en bekräftelse på att Herren var med dem:
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. (Mark 16:20)
Vem får gåvan – och när?
En mycket vanlig uppfattning angående de andliga nådegåvorna är att det är viktigt att ta reda på vilken gåva jag har fått och sedan använda den flitigt så att den inte försvinner.
Bland dem som har den uppfattningen tänker man sig att alla har en gåva, kanske två, och några speciellt ”begåvade” kan ha tre gåvor.
Även om det kan finnas bibelavsnitt som ser ut att peka i den riktningen, så tror jag inte att det är det normala i Bibeln. Vilken nådegåva har t.ex. Paulus? Det ser ju ut som om han hade alla gåvorna - fast vid olika tidpunkter. Han talar i tungor mer än de flesta, han profeterar, han botar sjuka, han uppväcker döda, han talar visdomens ord, han utför kraftgärningar. Vad är det egentligen han inte gör?
Jag tror att det är mycket mer fruktbart att tänka så här: Den helige Ande bor i mig. Han har alla sina gåvor med sig. Det är Hans gåvor. Den helige Ande kan framträda genom mig på många olika sätt, med vilken gåva han önskar, enligt sin vilja så att det blir till nytta.
Vid ett tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla en profetia till förmaning, tröst eller uppbyggelse. Vid ett annat tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett visdomens ord. Vid ett tredje tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett helande till någon som är sjuk.
Om du har en statisk syn på att Gud har gett dig en speciell gåva är det stor risk att du begränsar Gud, och inte är beredd när Anden vill framträda i dig.
Om Kalle tror att Gud har gett honom profetians gåva och den helige Ande, som bor i Kalle med alla sina gåvor, skulle vilja framträda till att bota en sjuk människa, är inte Kalle beredd att stå till förfogande för vad Anden vill göra. Kalle är bara fokuserad på att han har profetians gåva.
Om vi på förhand har bestämt oss för vilka gåvor Gud har gett oss begränsar vi Gud. Jag tror att den helige Ande vill att vi ska vara öppna för de olika sätt han vill träda fram i våra liv så att det blir till nytta.
Då kan man säga att varje nytt tillfälle är en ny gåva. Inte till den som bär fram gåvan, utan till den som har ett behov. Den som är sjuk, eller den som behöver ett visdomens ord.
Den person som Anden framträder genom äger inte gåvan. Det är den helige Ande som äger gåvorna och han fördelar dem som Han vill (1 Kor 12:11). Om den Helige Ande får äga oss är det lätt för honom att träda fram med den gåva som är till mest nytta.
Tänk dig att en människa som är sjuk kommer till församlingen och ber om förbön för helande och vi svarar: ”Den som har gåvan att bota är dessvärre på semester och kommer tillbaka om tre veckor. Vi som är här har helt andra gåvor. Vi kan tala i tungor för dig om du vill.”
Den helige Ande önskar framträda i oss mycket oftare än vi låter det ske
Låt oss inte låsa fast den helige Ande att bara utföra det vi har bestämt att han kan göra genom oss. Jag tror att Gud är större än så. Låt oss inte begränsa Gud. Låt oss vara öppna mot den helige Ande så att han kan få dela ut sina gåvor som han vill. Den helige Ande önskar framträda i oss mycket oftare än vi låter det ske.
Då vi ser oss om kring ibland kyrkorna är det lätt att konstatera att det oftare förekommer tungotal bland pingstvänner än bland lutheraner. Betyder det att den helige Ande som delar ut gåvorna efter sin vilja hellre delar ut tungotal till pingstvänner än till lutheraner? Tror du att Gud säger till en längtande lutheran som kommer och ber om gåvan att tala i tungor: ”Du är väl ingen pingstvän!”? Jag tror inte det!
Det är förmodligen så att pingstvänner generellt har fått mer undervisning om tungotalets gåva än lutheraner. Resultatet av det är att pingstvänner har en större beredskap och mottaglighet för att låta Anden träda fram på detta sätt.
Min bön är att vi ska vara beredda och mottagliga så att Anden kan använda oss så som Han vill och så att det blir till nytta.
Samma gärningar
Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större (Joh 14:12)
Jesus säger att den som tror på Honom ska göra samma gärningar som Jesus. Tror du på Jesus? I så fall gäller löftet dig!
Vilka gärningar gjorde Jesus? Han botade sjuka, han gjorde kraftgärningar, han talade visdomen ord. Han gjorde de saker som vi kallar för Andens nådegåvor.
Jesus säger att du som tror ska göra samma gärningar, det vill säga låta Anden träda fram, som Han vill i ditt liv. Löftet gäller inte bara dem som tror på tecken och under. Det gäller alla dem som tror på Jesus.
I avslutningen av Markusevangeliet talar Jesus om att vissa tecken skall följa dem som tror. Som exempel på dessa tecken som skall följa de troende nämner Jesus tre av de andliga nådegåvorna: att driva ut demoner, tala i tungor och bota de sjuka. Lärjungarna trodde på Jesus och handlade därefter.
Men de gick ut och predikade överallt,
och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.
(Mark 16:20)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar