DAGENS ANDAKT, den 23 april

 

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. ”  (Joh 3:16)

Hon satt och tuggade tuggummi medan hon lyssnade till Bibelundervisningen. Fötterna hade hon placerat högt på ryggstödet framför. Ungdomskonferensen hade hållit på några dagar och nu undervisade jag om hur man blir frälst. Jag talade om de två villkor som står i Rom 10:9 för att man ska kunna bli frälst. Man måste tro att Jesus lever och så måste man vara villig att bekänna honom som Herre i sitt liv, det vill säga att låta honom bestämma över mig. Plötsligt höjde hon rösten och sa: ”Jamen så lätt är det ju inte”. Jag kontrade med att. ”Jo så lätt är det”. Hon såg tvivlande på mig och jag avslutade undervisningen. I konferensens avslutningsgudstjänst, någon dag senare, hade vi en ínbjudan för dem som ville komma fram och bli frälsta. Min glädje var stor när jag såg henne bana sig väg fram mellan alla ungdomar för att få uppleva undret i sitt eget liv.  Där och då fick hon uppleva frälsningen.

BÖN

Herre, du vill ha gemenskap med varenda människa. Ingen är oviktig för dig. Du dog för att alla människor ska kunna bli frälsta om de bara vill. Hjälp mig att idag leva så att någon enda människa får lust att lära känna dig.

ETT NYTT BUD – Johannes 13

 

Bibelläsning: Johannesevangeliet 13
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=joh&chapter=13&verse=1

"Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." (Joh 13:34-35 FB)

Det nya budet är att lärjungarna ska älska varandra. På samma sätt som Jesus älskade dem. Det är ett tecken på sant lärjungaskap.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att älska mina medsyskon.
Inte bara dem som jag har lätt att älska,
utan även de andra.

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Den sista måltiden tillsammans med lärjungarna - Vers 1-17
Under den sista måltiden tvättar Jesus lärjungarnas fötter. Jesus befaller också att lärjungarna ska tvätta varandras fötter. Han säger till och med att de är ´skyldiga´ att göra det (vers 14).
Till eftertanke:
Denna befallning från Jesus efterföljs normalt inte av Jesu lärjungar idag. Varför inte?
Menar Jesus att tvätta fötter är en bild på något annat? I så fall vad?

 

Jesus förutsäger Judas förräderi och Petrus förnekelse - Vers 18-38
Det måste ha varit en svår stund för Jesus. Jesus berättar om vad som kommer att hända. En av hans egna lärjungar skulle förråda honom (vers 27) och en annan förneka honom (vers 38).
Mellan avslöjandet att en av lärjungarna ska förråda Jesus och en annan förneka honom, ger Jesus sina lärjungar ett nytt bud: Att älskar varandra som Jesus har älskat dem.
Till eftertanke:
Hur uttrycker Jesus sin kärlek till dem som är hans lärjungar? På vilket sätt kan vi uttrycka kärleken till våra medsyskon på samma sätt?

Jesus säger också till sina lärjungar, då och nu, att alla kommer att förstå att de är Jesu lärjungar genom den kärlek de visar varandra.
Till eftertanke:
Förstår alla idag att vi är Jesus lärjungar? Varför/varför inte?

Del 15 - DU ÄR RIKARE ÄN DU TROR

 

Fortsättning från föregående tisdag

De tre återstående nådegåvorna, att tala profetiskt, tungotal och tydning av tungotal, kan vi kalla för talade inspirationsgåvor.

”Talade inspirationsgåvor”

• Gåvan att tala profetiskt
• Gåvan att tala i tungor
• Gåvan att tyda tungotal

 

Gåvan att tala profetiskt

På samma sätt som med de andra nådegåvorna finns möjligheten att tala profetiskt hos alla Guds barn.
”Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder” (1 Kor 14:31)

 Att tala profetiskt är att tala ut vad vi hör Herren säga. Ett kännetecken på Guds barn är enligt Jesus att vi känner igen Guds stämma. Jesus berättar i liknelsen om den gode herden och fåren, att fåren (= vi) följer herden (= Jesus) för att vi känner igen hans röst (Joh 10:4). Tänk att vi, i dagens mediebrus med tusentals intryck och stämmor som försöker fånga vår uppmärksamhet, bland alla dessa stämmor kan känna igen Guds röst. Jesus säger att vi kan det.

Att tala profetiskt är att tala ut det som vi hör Herren säga. Uppenbarelseboken avslutar varje brev till de sju församlingarna i Mindre Asien med orden: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingen” (Upp 3:6). Gud hade ett speciellt unikt budskap till var och en av de sju församlingarna. Att tala profetiskt är att förmedla en gåva, ett budskap, till en annan människa eller till en grupp av människor. Gåvan är normalt inte till dig som bär fram den, utan du får vara en kanal som förmedlar gåvan till den eller dem det gäller. Det behövs tro för att ta emot budskapet från Gud och kanske ännu mera tro och kärlek för att våga bära fram budskapet.

Ett profetiskt budskap skall man inte utan vidare tro på. Bibeln säger att budskapet skall prövas. Varje budskap är färgat av profeten som bär fram budskapet. Du får normalt inte orden som skall sägas, utan du får ett budskap. Sedan får du klä budskapet i ord. Även om budskapet är detsamma kan det låta väldigt olika om två personer skulle bära fram samma budskap. Någon har ett målande, bildrikt språk och målar ut budskapet i många färger. En annan kanske uttrycker sig fåordigt och säger med några få ord samma sak som den förste använder tio minuter att förmedla. Någon har ett stort ordförråd med nyanser och en annan uttrycker budskapet med sitt begränsade ordförråd. Någon bär fram budskapet med starka känslor, medan en annan bär fram budskapet utan några känslor alls. Varje budskap är färgat av budbäraren och måste prövas.

Ibland kan det låta lite konstgjort för unga lyssnare att höra en äldre person bära fram ett budskap under stark sinnesrörelse på ett gammaldags språk. Men det kanske inte är så konstigt om man t.ex ett helt liv har läst 1917 års svenska bibelöversättning och alltid hört Gud tala på en svenska från början av 1900-talet, att man då man bär fram budskapet också uttrycker sig på det språk man är van att höra Herren tala på.

Eftersom varje budskap är färgat av dem som bär fram det kan det vara så att den som bär fram ett budskap för första gången är så upptagen av att han eller hon faktiskt profeterar, att själva budskapet blir lidande av det. Då man har profeterat flera gånger blir det lättare att vara fokuserad på budskapet och inte på sig själv.

Lyssna! Gud talar. Anden talar till församlingen. Du och jag får ta emot budskapet och förmedla det till människor som längtar efter att få höra något från Gud.

Det behövs större tro för att bära fram ett specifikt och detaljerat budskap än för att bära fram en mer allmän profetia. En allmän profetia är att säga ut det som vi vet alltid ligger på Guds hjärta. Det kan handla om Guds kärlek och omsorg eller hans längtan efter innerlig gemenskap med oss var och en. Bibeln säger att vi ska utöva den profetiska gåvan i förhållande till vår tro (Rom 12:6). Ibland har vi tro för ett mer specifikt budskap, andra gånger har vi bara tro för att förmedla ett allmänt budskap.

Lyssna! Gud talar. Anden talar till församlingen. Du och jag får ta emot budskapet och förmedla det till människor som längtar efter att få höra något från Gud.

Jesus profeterade hela tiden. Han sa ingenting annat än vad han hörde Fadern säga. Men Jesus uttalade inte bara profetiska ord, han var profetian. Han var och är budskapet från Gud till människorna.

Gåvan att tala tungotal

Det står inte uttryckligen att Jesus talade i tungor, men han förutsa att de som trodde på honom skulle tala nya tungomål.

”Dessa tecken skall följa dem som tror…de skall tala nya tungomål”
(Mark 16:17)
Gåvan att tala i tungor omnämns i plural och beskrivs med orden ”tala olika slags tungotal”. Tungotalets gåva visar sig alltså på flera olika sätt.

Vi kan i Nya Testamentet tydligt se tre olika sätt som gåvan uppenbarar sig på:

1. Att tala ett främmande språk till någon som förstår det språket.
2. Att be i tungor. Ett privat bönespråk.
3. Att förmedla ett budskap till församlingen i tungor som sedan åtföljs av uttydning.

 

1.   Att tala ett främmande språk till någon som förstår det språket.

Den första gång vi möter tungotal i Nya Testamentet är på pingstdagen. Det berättas att det på pingstdagen fanns fromma judar från alla länder under himlen[1] i Jerusalem, och då den helige Ande föll över lärjungarna började de tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem ( 1 Kor 12:10).

När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: "Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?

Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber - ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.  (Apg 2:6-11)

Denna händelse slutar med att tre tusen människor blev frälsta och anslöt sig till församlingen.

Det som gjorde så starkt intryck på folket var att lärjungarna plötsligt kunde göra något som de egentligen inte kunde göra. De hade inte gått på språkkurs, de hade inte varit i de länder där man talade det språk som de plötsligt själva talade. Men ändå förkunnade de evangeliet på ett för dem okänt språk för att budskapet skulle nå fram till varje lyssnare.

Den helige Ande kan manifestera sig på liknande sätt även i våra dagar. Följande händelse berättas från en av Frälsningsarméns årskongresser i Stockholm.

Flera tusen människor var samlade till gudstjänst under en kongress i Stockholm. Under gudstjänsten reser sig en person och förmedlar ett budskap på ett okänt tungomål. Den som leder gudstjänsten avvaktar för att se om budskapet skall följas av en uttydning. Då ingen uttydning kommer fortsätter gudstjänsten och många undrade säkert vad det var som hände och varför.

Efter gudstjänsten visade det sig att det i församlingen fanns en kvinnlig missionär som var på hemlandsemester under kongressen. Missionären var vid tillfället mycket missmodig i sitt missionsuppdrag och trött efter allt arbete som inte resulterat i några större resultat. Hon övervägde om hon överhuvudtaget skulle orka resa tillbaka till missionsmarken efter semestern.

Budskapet som kom under gudstjänsten förmedlades på det infödingsspråk som bara hon kunde av alla tusen människor som var samlade. Det var ett budskap av uppmuntran och att Herren hade sett hennes tjänst och visste hur hon mådde, men att han skulle stå vid hennes sida och kröna hennes arbete med framgång för Guds rike.

Resultatet var att missionären med förnyad tro och inspiration kunde återvända till sitt missionsuppdrag. Men under själva gudstjänsten var det ingen annan än missionären själv som förstod vad som hände. Inte ens personen som förmedlade budskapet. Gåvan var ju inte till förmedlaren, utan till mottagaren.

 

2.   Att be i tungor. Ett privat bönespråk.

Detta är kanske den vanligaste formen av tungotal. För många kristna kan tungotal verka konstigt och obegripligt. Man kan kanske försöka förklara det på följande sätt:

Den Helige Ande bor i alla kristna. Till och med hos den kristne som känner sig misslyckad och värdelös bor den Helige Ande med all sin kraft. Den Helige Ande som bor i oss ber ständigt för oss. Man skulle kunna säga att varje kristen är ett vandrande bönemöte.

”På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord och han som utforskar våra hjärtan vet vad

Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”  (Rom 8:26-27)

 Bönen som pågår inne i dig uttrycks som ”rop utan ord”, eller som det står i en annan bibelöversättning ”outsägliga suckar.” Andens bön i dig beds alltså med ord som du egentligen inte kan säga. Men om du öppnar din mun och med den Helige Andes hjälp talar ut de ljud som kommer så är det som om du släpper fram bönemötet som pågår inne i dig hela tiden.

Ibland kanske du är osäker på vad du ska be om eller hur du ska be. Bönespråket hjälper dig att be för rätt saker i rätt tid och på rätt sätt. Även om du inte själv förstår vad du säger i din bön så vet du att ”Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”

Ordet ”bönespråk” finns inte i Bibeln men Paulus skriver att den som talar med tungor talar till Gud, och då vi talar med Gud brukar vi ju kalla det för bön.

Vi har ibland fått frågan om alla kristna måste tala i tungor. Frågan är egentligen fel ställd. Ordet måste är inte relevant då vi talar om gåvor. Gåvor är inte något vi måste utan något som vi får av bara nåd. Och vem vill avvisa det Gud ger av bara nåd? Och vem vill beteckna gåvor som Gud ger oss som värdelösa eller mindre viktiga?

Bönespråket är den enda yttringen av de andliga nådegåvorna som är till för mig själv. Alla andra gåvor förmedlar jag till andra så att de blir till nytta. Men bönespråket är till för min egen uppbyggelses skull. Och vem behöver inte bli uppbyggd?

"Den som talar med tungor bygger upp sig själv" (1 Kor 14:4)

 

3.   Att förmedla ett budskap till församlingen i tungor som sedan åtföljs av uttydning.

Tungotal med uttydning eller tolkning har samma funktion som profetia. Enda skillnaden är att profetian först kommer på ett oförståeligt sätt och sedan tolkas eller uttyds av samma person eller en annan person.

 

Gåvan att tolka tungotal

Gåvan att tolka tungotal är den enda yttringen av nådegåvorna som inte kan operera på egen hand. Den bygger på att någon har sagt något i tungor, så att det finns något att tolka.

Paulus säger att det är bättre att profetera än att tala med tungor, såvida inte tungotalet blir tolkat. Om tungotalet blir tolkat får det samma effekt som profetian, nämligen att församlingen blir uppbyggd (1 Kor 14:5.

Man måste komma ihåg att tolkning inte är en översättning. Någon som är kritisk till övernaturliga manifestationer på gudstjänsterna och som sitter och räknar ord kan konstatera att tungotalet var mycket längre än uttydningen, och att det då måste vara något fel med tolkningen eller tungotalet. På samma sätt som med profetia tolkas emellertid budskapet av budbäraren och blir då färgat av budbärarens sätt att uttrycka sig, samt hans eller hennes ordförråd och dialekt.

Nästa avsnitt i denna serie kommer nästa tisdag.

DAGENS ANDAKT, den 22 april

 

”På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade. De litade på dig och du svek dem aldrig”…”
(Ps 22:5)

Vilken uppmuntran det är att höra talas om vad Gud har gjort för andra. När jag var barn lyssnade jag gärna till berättelserna om hur Gud hade gripit in i människors liv. Vi mår bra av att bli påminda om vad Gud har gjort förr. Det hjälper oss att lita mer på honom i nuet. Men Gud handlar inte alltid på det sätt som vi tror att han ska handla.

Jag skulle besöka en gudfruktig men cancersjuk vän, som betytt mycket för mig i min kristna utveckling. Jag ville så gärna förmedla tröst och uppmuntran till henne. Jag läste Bibeln och bar och försäkrade henne om att Gud älskade henne, men jag kände att jag inte riktigt nådde fram. När jag skulle lämna henne vände jag mig om i dörren för att säga ett sista farväl. Då sprack hennes ansikte upp i ett stort leende och så utbrister hon: ”Rut, nu när du log mot mig, då var det från Herren!”

BÖN

Tack Gud för att du aldrig sviker dem som litar på dig. Tack att du vill använda oss som dina budbärare, inte alltid på det sättet som vi tror eller skulle önska, men så att det blir till nytta och glädje för våra medmänniskor. 

VETEKORNETS LAG – Johannes 12

 

Bibelläsning: Johannesevangeliet 12
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=joh&chapter=12&verse=1

"Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt." (Joh 12:24 FB)

Jesus är vetekornet som faller i jorden för att dö. Poängen med att så vetekorn är att det ska komma upp många nya vetekorn av det ena vetekornet.

I dag uppstår Jesu liv i varje människa som tar emot Jesus i sitt liv. I dag finns det hundratals miljoner människor som bär på det liv som Jesus gav då han lät sig falla i jorden för att dö för oss.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Tack att jag får vara bärare av gudomligt
liv genom Jesu död på korset.

 

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

Jesus blir smord i Betania - vers 1-11

Jesus rider in i Jerusalem - vers 12-19

Vetekornet - vers 20-36

Ärad av människor eller Gud? - vers 37-40

Det börjar med det yttersta tecknet på vördnad och tillbedjan, där Maria offrar något av det dyrbaraste hon har i tillbedjan för Jesus (vers 3). Översteprästerna hade stora problem med Jesus eftersom uppväckandet av Lasarus gjorde att många människor lämnade översteprästerna och trodde på Jesus (vers 11). Konsekvensen av det blev att översteprästerna beslöt att döda både Jesus och Lasarus.

Därefter rider Jesus in i Jerusalem och möts av jubelrop från folket "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn" (vers 13). Fariseerna upplever uppgivenhet över att de inte kan göra något åt Jesus "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom" (vers 19).

Då människor kommer och vill se Jesus, svarar Jesus med att tala om ett ensamt vetekorn som ska dö och uppstå i många (vers 24).

Efterhand börjar till och med medlemmar av Stora Rådet att tro på Jesus, men det ville de inte bekänna av fruktan för fariseerna (vers 42). "De ville hellre bli ärade av människor än av Gud" (vers 43).

Till eftertanke:
Kan du sätta dig in i fariséernas och de skriftlärdas fruktan för Jesus och förklara varför de ville döda Jesus?

Kan du sätta dig in i rådsherrarna fruktan att öppet bekänna sig till Jesus? Hur är det med oss och vår bekännelse idag? Finns det sammanhang där vi önskar att ingen ska veta att vi tror på Bibeln? I så fall vilka?

Emmanusvandrarna

 

Med öppnade ögon och brinnande hjärtan: Luk 24:28-36

24 Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

25 Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! 26 Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

28 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

32 De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" 33 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. 34 Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

36 Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!"

DAGENS ANDAKT, den 21 april

 

”Du skall inte mer kallas ”den övergivna”…” (Jes 62:4)

Gud lovar att den som vänder om till honom ska få upprättelse. Han eller hon ska få ett nytt namn. Namnet representerar vår identitet. När vi lägger vårt liv i Guds hand gör han något fullständigt nytt i våra liv. Han ger oss en ny identitet. Han förvandlar sorgen till glädje och mörker till ljus. Den som förut kallades den förskjutna och den övergivna får ett nytt namn ”hon som jag har kär” säger bibelordet.

BÖN

Tack Herre för att du som äger all makt i himmelen och på jorden, bryr dig om varje liten människa. Tack att du idag vill låta mig byta ut det namn som andra människor gett mig, eller som jag gett mig själv, mot det underbara namn som du vill ge mig. Tack att det namnet är ett uttryck för din kärlek till mig.

GUDS HÄRLIGHET – Johannes 11

 

Bibelläsning: Johannesevangeliet 11
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=joh&chapter=11&verse=1

"Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" (Joh 11:40 FB)

Vi behöver få uppleva mer av Guds härlighet. Ibland kan vi uppleva att våra samlingar och gudstjänster bara blir ord och sånger om Gud. Men jag tror att många idag har en längtan att få uppleva Guds härlighet på ett påtagligt sätt.

Jesus säger att det är vår tro på honom och hans möjligheter som öppnar för att hans härlighet ska bli synlig.

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Låt mig se din härlighet!

 

Översikt – Kommentar – Till eftertanke

 

Lasarus uppstår från de döda
Jesus kommer försent. Det var det alla trodde. Till och med systrarna Marta och Maria, som verkligen trodde på Jesus, trodde att allt hopp var ute för att Jesus kom för sent. De säger båda två vid olika tillfällen "Om du hade varit här skulle min bror inte ha dött" (vers 21+32).

Jesus var inte oberörd av situationen och då han såg den stora sorgen finner vi den kanske kortaste versen i Nya Testamentet "Och Jesus grät" (vers 35).

   Men Jesus visste så mycket mer än de andra. Jesus visste att detta skulle bli en demonstration om hur livet övervinner döden. Jesus säger "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör" (vers 25).

Herrens härlighet
Då människorna tvekade att ta bort stenen framför graven säger Jesus: "Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet" (vers 40)
Till eftertanke:
Det ser ut som om vår tro är det som gör att vi kan se Guds härlighet.

Befria de bundna resurserna
Och då Lasarus till slut kommer ut av graven med fötter och händer inlindade i i bindlar säger Jesus "Befria honom och låt honom gå" (vers 44)
Till eftertanke:
Kan det vara på samma sätt i dag. Att församlingen och de kristna har fallit tillbaka till passivitet och de resurser som finns är bundna? Skulle du behöva höra Jesus säga till dig "Skaka av dig bindlarna som håller dig tillbaka och kom ut i Herrens frihet och lev ut det nya livet"?

Jesus lever!

 

Kristus är uppstånden! - Mark 16:1-14

Jesus uppstår ur graven

1 När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt den första veckodagen kom de till graven när solen gick upp. 3 De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"

4 Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. 6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. 7 Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."

8 Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.

Den Uppståndne visar sig

9 När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

14 Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 

(Bilden från FreeBibleImages och texten från Folkbibeln 2015)

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 20 april

 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Dagens stora nyhet är att Jesu grav är tom: Jesus har uppstått från de döda och han lever idag!

Detta faktum har naturligtvis präglat veckans inlägg på den här sidan.

Skärtorsdagen var det gudstjänst med kärleksmåltid då vi stannade inför Jesu sista måltid med sina lärjungar.

På långfredagen var det för ovanlighetens skull förmiddagsgudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Därefter samlades kristna från alla möjliga församlingar i vid Domkyrkan för att gå en korsvandring med bön på många olika ställen. Påskens hemmavarande musikanter spelade innan bönevandringen började och ackompanjerade den gemensamma sången då alla som vandrat kom tillbaka till Domkyrkan (bild 1)

Men påskfirandet är inte riktigt över ännu. I morgon kan du läsa om lärjungarna som gick tillsammans med Jesus utan att förstå att de gick tillsammans med Jesus. Under min uppväxt i Paris hade vi i vårt hem ett litet almanacksblock på en trä-platta där man rev av en sida varje dag. Någon hade bränt in ett bibelord på träplattan där det stod ett bibelord: "Et Jesu fit route avec eux" som betyder "Och Jesus slog följe med dem" (Jag kan ha presterat några stavfel i min franska, jag var ju bara fem år på den tiden).

Resultatet av promenaden med Jesus blev att lärjungarna fick "Öppnade ögon" och "Brinnande hjärtan". Men det kan du läsa mer om i morgon här på sidan.

Förra helgen åkte Rut och jag på en mini-semester till Berlin. Vi åkte runt och såg många av platserna man ska besöka. "Check-Point Charley", resterna av Berlinmuren, Brandenburger Tor och mycket mer.

Helt plötsligt gick vi förbi en staty av Martin Luther (Bild 2). Jag lyckades få med både Martin och Rut på samma bild (Martin Luther är han utan handväska). Men Martin Luther och Rut har ändå något gemensamt. På statyn pekar Martin Luther med hela handen på en uppslagen Bibel och ett berömt Luther-ord är ju "SKRIFTEN ALLENA".

Rut (och även jag) har samma bibelsyn för vi är med i Frälsningsarmén och Frälsningsarméns första lärosats säger ju samma sak som "Skriften allena":
"Vi tror att Gamla och Nya Testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv". Den skulle Martin Luther ha tyckt om.

Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky

DAGENS ANDAKT, den 20 april

 

”…han är den levande Guden… som evigt förblir…han räddar och befriar, han gör tecken och under” (Dan.  6:26)

I gårdagens andakt berättade jag om Eva som blev frälst en bönekväll på ett ungdomsläger.  Kvällen efter hade vi en ny bönekväll och alla var församlade. Jag satt och bad för Eva att Gud skulle bekräfta sin kärlek till henne på ett annat sätt än bara genom mig och mina ord. När jag satt och bad kom en av de äldre ungdomsledarna som varit kristen under lång tid fram till mig. Gråtande berättade hon att Eva hade kommit fram till henne och önskat att de skulle be tillsammans. Ungdomsledaren trodde att Eva ville ha förbön, men plötsligt började Eva be rakt in i ungdomsledarens egen situation. Eva som absolut inte kunde veta något om hur den här ungdomsledaren hade det, fick tala läkande ord som träffade i hennes hjärta.

Det spelar ingen roll om vi varit kristna länge eller bara en kort tid. Om vi följer den helige Andes maning kan vi få vara redskap för Gud själv och vara hans budbärare till andra människor.

BÖN

Herre, du gör så många under ibland oss, men ibland känner vi inte igen dig i det som sker. Ibland tror vi att det bara är en mänsklig impuls som får oss att göra vissa saker. Men du har lovat att om vi ”frambär ädel metall utan slagg” (Jer. 15:19, 1917) ska vi få tjäna dig såsom mun. Hjälp oss att känna igen din helige Andes maning idag. 

Psalm 47 - LOVSJUNG GUD! och Psalm 48 - STOR ÄR HERREN

 

Psalm 47 - LOVSJUNG GUD!

Bibelläsning: Psalm 47
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=47&verse=1

"Lovsjung Gud, lovsjung! Lovsjung vår konung, lovsjung! Ty Gud är konung över hela jorden, lovsjung honom med en psalm. Gud är konung över hednafolken, Gud sitter på sin heliga tron." (Ps 47:7-9)

I psalm 47 möter oss en stark uppmaning att lovsjunga Herren. Lovsången stiger upp till Guds tron. Men lovsången finns inte bara i himlen. Den skapar också resultat i den som lovsjunger.

Då vi ger vår lovsång till Gud händer det något i oss. Vi fokuserar på vem Herren är och inte på oss själva. Vi ställer oss i ett rätt förhållande till Herren. Han blir på tronen både i himlen och i våra hjärtan.

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Lovsjung Gud, lovsjung!
______________________________

Kommentar
Psalmen är en uppmaning till alla människor att lovsjunga Gud (vers 2, 7, 8). Psalmen berättar också varför vi ska lovsjunga Gud: Han är konung över hela jorden (vers 3, 8), han är inte bara konung för judarna, han är en konung även för hednafolken (vers 9), det vill säga alla som inte är judar.

Psalmen kan tolkas som en messiansk psalm, som talar om den kommande Messias, Jesus Kristus. Dels att den kommande Messias ska vara Herre över hela jorden och att han har farit upp till himlen (vers 6).

Psalm 48 - STOR ÄR HERREN
Läs bibeltexten här:

https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=48&verse=1

Bibelläsning: Psalm 48
"Stor är HERREN och högt prisad i vår Guds stad, på sitt heliga berg. Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad." (Ps 48:2-3 FB)

Detta är både en lovsång och en tacksägelsepsalm över befrielse för Guds stad, Jerusalem.

När psalmen skrevs bodde Herren i templet i Jerusalem. Idag bor han i nya tempel av kött och blod, som går omkring på två ben. ”Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er” (1 Kor 3:16 FB)

Vi får stämma in i lovsången och tacksägelsen över Herrens storhet och för att han befriar den som tar sin tillflykt till Honom.

_______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Stor är Herren...
_______________________________

Kommentar
Psalmen både börjar och slutar med lovsång till Gud och Guds heliga stad (vers 2-4 och 10-15).

Verserna däremellan talar om orsaken till denna lovprisning av Gud och den stora staden. Gud hade räddat Jerusalem från angripande fiendehärar (vers 5-7). Tidigare hade de bara hört om Guds makt och hans gärningar, men nu fick de se med egna ögon hur Gud räddar sin stad Jerusalem och folket som bor där (vers 9).

Denna psalm sjöngs enligt vissa källor varje vecka i Templet som en påminnelse om Gud och vad han har gjort.

DAGENS ANDAKT, den 19 april

 

”Jesus stannade och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” (Matt 20:32)

Många ungdomar hade varit samlade till bibelläger. Eva var inte frälst när hon kom. Hon hade varit klasskamrat med en av de andra lägerdeltagarna. De första dagarna ställde hon många frågor omkring vår bibelundervisning. En kväll skulle vi ha förbön. Ungdomarna hade fått i uppdrag tidigare på dagen att tänka igenom vad de skulle svara, om de fick frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”, den fråga som Jesus brukade ställa till människorna innan han botade dem.  Nu kom de till böneplatsen för förbön i ett särskilt rum. Eva kom och grät när jag satte mig bredvid henne för att be för henne. Jag frågade vad hon ville att Jesus skulle göra för henne. Då svor Eva. Hon sa att hon var så arg på Gud för att han inte visade sig för henne. ”Jag vill att han konfronterar mig. Jag vill inte ge mitt liv till en illusion” skrek hon. Okej sa jag, då konfronterar Gud dig nu och han frågar dig: Är du frälst? – Nej. Vill du bli frälst. -  Ja. Och så fick jag leda Eva steg för steg genom Romarbrevet 10:9 och hon blev frälst. Nästa dag berättade hon om hur hon blivit frälst för alla andra lägerdeltagarna.

BÖN

Jesus, tack för att du tål att bli konfronterad. Du som känner oss precis sådana som vi är längtar efter vår uppriktighet och du möter oss först när vi vågar vara ärliga och sanna; när vi säger det om oss själva som du redan vet.

Psalm 46 - BLI STILLA

 

Bibelläsning: Psalm 46
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=46&verse=1

"Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden." (Ps 46:11 FB)

Att bli stilla är en bortglömd konst i våra dagar. Våra liv är fyllda av aktiviteter. Vilodagen har fått nåt slags krav på sig att vara den stora aktivitetsdagen.

Det sägs att vi en normal dag tar emot mellan 3.000 och 10.000 intryck varje dag genom olika informationsskyltar, reklambilder och annat. För bara någon generation sedan tog man knappt emot så många intryck under ett helt liv. Hur kan man bli stilla mitt i alla aktiveter och i det enorma informationsflödet som ständigt når oss?

Vi får söka stillhet och avskildhet i Guds närhet. Att bara bli stilla och betrakta Guds storhet gör gott för den irrande själen. Jesus uppmanar oss, då han instruerar lärjungarna i bönens hemlighet, att gå in i vår kammare och stänga dörren. Vi får stänga av alla intryck för några ögonblick och bara vara tillsammans med Honom.
_______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Bli stilla och besinna att jag är Gud.
_______________________________

Kommentar
Psalmen uppmuntrar oss att sätta vårt hopp och vår tillit till Herren, och att förtrösta på hans omsorg för sitt folk då det kommer svåra tider.

Vers 2-6
Gud är vår tillflykt och vår starkhet och därför behöver vi inte frukta då problemen och motgångarna hopar sig.

Vers 7-10
Här påminner sig psalmisten om hur Gud tidigare har hjälpt sitt folk i svåra tider, och såsom han har hjälpt oss tidigare, så kan han också hjälpa oss idag.

Vers 11-12
Psalmen avslutas med ord från Gud som uppmanar oss att bli stilla och besinna att han är vår borg.

Långfredagen

 

Långfredagen - Jesus på korset Mark 15:21-41

Jesus blir korsfäst

21 De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bära Jesu kors.  22 Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. 23 De försökte ge honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. 24 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. 25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26 På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: "Judarnas kung".

27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 29 De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, 30 fräls dig själv och kom ner från korset!" 31 På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. 32 Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Jesus dör

33 Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. 34 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Elohi! Elohi! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"

35 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 36 En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom." 37 Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

38 Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

40 Även några kvinnor stod på avstånd och såg på. Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat honom. Där fanns också många andra kvinnor som hade gått med honom upp till Jerusalem.

(Bilden från FreeBibleImages och texten från Folkbibeln 2015)