30 juni 2020

Vittnesbördet: Min väg till Gud - Veikko

"Jesus kan rädda dig från mörkret till ljuset"

Mitt liv började gå snett när jag var 17 år. Jag hamnade i ett knivdrama där min rumskompis blev brutalt mördad. Jag som försökte hjälpa honom blev mest blodig. Polisen tyckte att det här var ett lättlöst fall och då blev jag anhållen för mord.
   När jag kom ut hade jag en stämpel som mördare och då är det lika bra att bli det, och detta styrde mitt liv åt fel håll. Min identitet blev en farlig brottsling och en narkoman och till slut trodde jag på det själv.

Bibelord i Coronatider 66

Ty din nåd räcker upp till himlen
    och din sanning ända upp till skyarna.
(Ps 57:11)

Dagens andakt 30 juni

”Herren Israels Konung bor i dig. Du skall inte längre frukta något ont… Herren, din Gud bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel. (Sef 3: 15b, 17)

Första gången jag läste dagens bibelord var jag ganska nyfrälst, eller rättare sagt hade jag för första gången i livet fått det, som de gamla kallade för ”frälsningsvisshet”. Jag var 25 år gammal. Jag hade varit med i församlingen hela mitt liv, men jag hade aldrig etablerat en personlig relation till Gud och till hans ord. Bibeln var en otillgänglig bok, vars berättelser jag visserligen kunde ganska väl från söndagsskolan, men vars övergripande budskap fortfarande var ganska okänt för mig. Ordet från Sefanja bok blev mycket personligt när någon gav mig detta bibelord på en lapp. Tänk att budskapet var till mig - Det handlade ju om att Gud bodde i mig och att han gladde sig över just mig, att han älskade mig och att han fröjdade sig över mig. Ofattbart och underbart!
Senare i livet när jag skulle delta i, och tala vid, en konferens långt bort i världen, kände jag mig ensam och ganska hjälplös inför det viktiga uppdraget. Då mötte Gud mig ännu en gång med samma hälsning. Herren bor i dig! Och plötsligt blev det svåra överkomligt för Gud skulle vara med.  

BÖN
Tack Gud, min far för att du har tagit din boning i mig och att jag därför aldrig behöver frukta något ont. Tack att du räddar, tack att du älskar och tack att du gläder dig över mig.

UTMANINGEN 30 juni - Jos 7

BEGÄRETS KONSEKVENSER

Bibelläsning: Josua 7
Läs bibeltexten här


"Det är sant. Jag har syndat mot HERREN, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det." (Jos 7: 20-21 FB)

Allt hade gått så bra. Herren hade öppnat alla vägar. Och plötsligt blir de besegrade av folket i en liten ort, med många dödsoffer till följd.

Israels folk blev förskräckta. Vad skulle hända nu då alla folk fick veta att israeliterna hade blivit besegrade. Folkets hjärta smälte (vers 5), Josua kastade sig på marken och ropade "Varför!" (vers 7).

Det visade sig att en enda person hade varit ohederlig och stulit och ljugit (vers 11). Det var orsaken till att framgången för Guds folk upphörde.

Akans förklaring var att han fick begär till det och tog det (vers 21). Begäret ledde till en orätt handling.

Begär leder ofta till synd och synd leder till katastrof.

Men det fanns en väg tillbaka. Folket fick göra upp med synden och helga sig (vers 13). Det är aldrig hopplöst. Det finns en väg tillbaka. Men vi får aldrig kompromissa med synden. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Kompromissa inte med synden!
_______________
Innehåll:- Vers 1-5
Det misslyckade fälttåget mot Aj
- Vers 6-26
Akan bekänner sin synd


Kommentar:
Inför slaget om Jeriko frågade Josua Herren hur de skulle göra. Men då de skulle inta Ai frågade inte Josua Herren. Josua tänkte att detta kunde han klara av själv. Då Josua litade till sin egen styrka ledde det till katastrof med många dödsoffer.


Detsamma gäller oss idag. Den församling som tror att man klarar sig bra i sin egen styrka möter nederlag, medan den församling som är helt beroende av Herren kommer att finna en väg till seger. I brevet till Filadelfia i Uppenbarelseboken står det till och med att en av orsakerna till församlingens framgång var att de hade liten kraft i sig själva (Upp 3:8).

Genom hela Israels historia kan vi se hur välsignelse kommer som ett resultat av att man tar itu med synd. På samma sätt som inför övergången av Jordan uppmanas folket nu att helga och rena sig, för de kommer inte att kunna stå emot sina fiender innan de avlägsnat synden (vers 13).


Till eftertanke:
Akan visste att han hade syndat. Han förnekade synden och gömde den. Han tänkte säkert att så länge ingen visste om den var det inte så farligt.
- Detta är värt lite eftertanke. Hur hanterar vi våra synder? Kan vi tänka oss att leva med våra synder så länge ingen vet om dem? Hur påverkar våra dolda synder vår relation till Gud?

29 juni 2020

Mitt vittnesbörd del 17. DRÖMMAR BLIR VERKLIGHET

Vittnesbörd från Lettland.

Då vi möts av de enorma behoven och våra egna resurser är nästan obefintliga kan det kännas övermäktigt. Vi står där med två fiskar och fem bröd och femtontusen människor förväntar sig att vi ska föda dem. Det var ungefär så vi kände inför mötet med Sarkani. Här kommer en berättelse om vad Gud kan göra då våra resurser var uttömda.

Byn Sarkani var byggt som bostäder till den sovjetiska militären som hade ockuperat Lettland i femtio år. Nu var husen helt förfallna. Det var där de sociala myndigheterna placerade dem som hade straffat sig ut ur alla sociala nätverk. Det var hopplöshetens by. Ca sjuttio personer bor i byn, arton av dem var barn. De flesta vuxna var alkoholister och kriminella. Men det fanns barn i Sarkani och tio av dem hade blivit frälsningssoldater i Frälsningsarmén (Bild 1: Sju av dem blir invigda till juniorsoldater på Skangal som ligger några kilometer från Sarkani).

De åtta gråa betonghusen var utan värme, vatten, avlopp eller toaletter. Det enda vatten som finns i lägenheterna är det som läcker in genom de trasiga taken. En eftermiddag då vi hade besökt Sarkani och var på väg ut av byn och såg all hopplösheten fick Rut en syn. Det var som på en film som börjar i svartvit och som sedan går över i färg. Husen var inte längre grå och hopplösa, plötsligt var det fullt av glada färger. Det fanns blomsterrabatter och glada barn som lekte och skrattade. Rut såg vad det skulle kunna bli i Sarkani.

Vi tog kontakt kommunens borgmästare som vi hade mött några gånger tidigare. En mycket bestämd kvinna. Vi berättade om vår vision att göra något för i Sarkani och frågade om kommunen var villig att bidra med pengar. Hon hävdade bestämt att det vara meningslöst att försöka hjälpa folket i Sarkani. De är så lata att då de går ut för att stjäla ved, kapar de träden i midjehöjd för att slippa böja sig.
Efter några dagar kom det ändå ett erbjudande från borgmästaren. Vi skulle få hyra ett av bostadshusen i trettio år utan att betala hyra om vi renoverade det. En vision av Barnens hus i Sarkani började ta form. (Bild 2. Det huset vi fick erbjudande om i Sarkani. I taket finns stora hål och en del fönster hade ersatts med plastdukar. Det fanns toaletter i huset, men avloppen hade frusit sönder många år tidigare).

Veckan efter hade vi ett samtal med ett soldatpar. Hon var regional ungdomsledare, en oerhörd kapacitet. Han var byggare med egen byggfirma. På grund av att det inte fanns några byggjobb i Lettland levde han huvudsakligen i Norge och jobbade på byggen och kom hem då och då för att träffa familjen. Äldsta dottern skulle börja skolan till hösten och nu hade de tagit det smärtsamma beslutet att de måste överge Lettland och flytta till Norge. Vi bad tillsammans och då de skulle gå frågade Rut vår ungdomsledare om hennes drömmar, vad hon helst skulle vilja jobba med. Hennes svar var: "Jag drömmer om ett barnens hus i Lettland".

Några dagar senare var Rut och jag i Stockholm för ett sammanträde på HK. Dagen efter skulle vi träffa styrelsen för en fond som under flera år samarbetat med Frälsningsarmén för att stötta handikappade barn i Lettland. Samarbetet hade inte fungerat så bra de senaste åren. Det verkade som om Barnfonden mest utnyttjade Frälsningsarméns namn och lät Frälsningsarmén administrera deras hjälpverksamhet. Vi hade fått i uppdrag att avsluta samarbetet med fonden. På kvällen på hotellrummet fick vi en idé (säkerligen från Gud). Barnfonden arbetade bara med handikappade barn och vi kunde inte få några pengar till våra sociala barnverksamheter. Men om vi kunde övertyga styrelsen att även satsa på socialt handikappade ville vi gärna fortsätta samarbetet. Rut skrev projektet och dagen efter presenterade vi våra drömmar om ett Barnens hus i Sarkani, där barnen kunde få läxhjälp, duscha, leka och vara som vanliga barn. Jag tror till och med vi såg en tår i några ögon då vi berättade om barnens liv i Sarkani. Till vår förvåning fick vi direkt 100.000:- att starta projektet med.

Vi åkte tillbaka till Riga och anställde byggaren på ett år (det var ungefär så långt pengarna räckte). Vi skrev kontrakt med honom och bad honom åka upp till Sarkani för att se var vi skulle börja. Vi kanske kunde renovera en av lägenheterna och börja där. Vi bestämde träff med byggaren nästa fredag.
Vi hade en dröm, ett hus i dåligt skick och en byggare anställd på ett år. Dessutom kunde byggarens familj bo kvar i Lettland och vi kunde behålla vår barnarbetare.

På fredag träffade vi byggaren. Han sa att om vi sa att han skulle renovera huset, så skulle han göra det. men han avrådde oss att investera i huset. Grunden var skev och huset var fullt av mögel och vi skulle aldrig få tillstånd att bedriva barnverksamhet i det huset. 
Vi hade en dröm, inget hus, en byggare anställd under ett år som inte hade något att göra. Vi bad tillsammans med byggaren och lovade återkomma.

Nästa dag meddelade vi borgmästaren att vi måste tacka nej till erbjudandet om huset. Hon blev inte glad.

Några dagar senare fick vi ett mail från finanssekreteraren på Frälsningsarmén i Stockholm. Hon hade blivit kontaktad av en fond som hade "glömt" att ge ut fondens avkastning på flera år och nu sökte de efter ett projekt som de kunde ge pengarna till för att inte pengarna skulle gå förlorade. Finanssekreteraren tillade att det handlar om mycket pengar. Rut skrev projektbeskrivningar igen. Vi sökte även pengar för ett nytt socialt center i Riga. Vi hade rätt person som skulle driva det och hon hade en vision för sociala centret. Det var bara pengarna som fattades.

Vi väntade spänt på svaret på vår ansökan. Vi hörde att det var många som hade sökt och fått nej. Sedan fick vi svaret. Vi hade fått beviljat varje krona vi hade bett om!

Officerarna i Sarkani hade samtidigt fått reda på att ett något mindre hus var till salu i Sarkani. Vi skickade upp byggaren för att se på huset. Taket var ruttet, golvet var inte ruttet för det fanns bara jordgolv, men väggarna var intakta och möjliga att bygga vidare på. Vi köpte huset billigt (Bild 3. Huset vi köpte).

Byggaren satte igång och efter elva månaders byggande och ett 115 meter djupt borrhål för att få upp friskt vatten var huset färdigt och det var dags för invigning av Barnens hus i Sarkani. (Bild 4-6)

Vid invigningen var det fullt i samlingssalen. Till och med borgmästaren kom. Hon berättade att hon varit tvungen att lämna ett sammanträde i kommunalhuset någon mil från Sarkani för att hinna fram i tid. De andra frågade vart hon skulle åka. "Till Frälsningsarmén", svarade borgmästaren. Då hon lämnade lokalen var det med deras fråga ringande i öronen "Har du gått med i Frälsningsarmén...?"

Under högtidsstunden sjöng juniorsoldaterna "Bygg inte hus på en sandig strand" och efter det hade borgmästaren bett att få säga några ord. Hon grät då hon talade. Det gör normalt inte borgmästare i Lettland.

Något år senare invigde kårledarna de första vuxna soldaterna någonsin i Sarkani. (Bild 7)
/PB  

Fortsättning följer på onsdag
De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html

Bibelord i Coronatider 65

Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga
tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
Jag ropar till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig. 
(Ps 57:2-3)

Dagens andakt 29 juni

”Herren, Herren är min starkhet. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.” (Hab 3:19 FB)

Det står att Herren ”gör mina fötter som hjortens”. Hurdana är hjortens fötter? Jag tror att de är snabba och effektiva och ger tydliga avtryck. Och vi får be att vår tjänst för Herren, hur den nu än ser ut, ska vara effektiv och ge tydliga avtryck.
När det står att ”han låter mig gå fram över mina höjder” tänker jag på de utmaningar och svårigheter som ska övervinnas och tar till mig löftet om att han som är min starkhet ska låta mig övervinna dessa – Han ska se till att det sker!

BÖN
Jesus, tack för löftet om att du vill vara min starkhet. Tack att du vill göra min tjänst till en effektiv tjänst och att du vill vara med och låta mig övervinna de svårigheter som kanske kommer att möta mig idag.

UTMANINGEN 29 juni - Jos 6

MURARNA FALLER

Bibelläsning: Josua 6
Läs bibeltexten här


"Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Ja, när folket hörde ljudet från hornen, upphävde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden, var och en rakt fram, och intog den." (Jos 6:20 FB)

Israels folk fick möta sitt första motstånd på väg in i det nya landet. Staden Jeriko med sina mäktiga murar. Men folket behövde inte, eller kunde inte, bryta ned de stora murarna av egen kraft. De gick inför Gud i bön och Gud bad dem bara att marschera runt staden i sju dagar, och på sjunde dagen skulle de dessutom ge upp ett härskri. Då föll murarna ned av sig själva och staden kunde intas.

Då vi vill följa Guds vilja kan vi också ibland möta hinder som kan verka övermäktiga. Hur vi än försöker lösa problemen finner vi ingen utväg. Det är helt enkelt för svårt för oss.

Då får även vi komma inför Gud och tala om för Honom att detta är för svårt för oss. Och då vi lägger problemen i Guds händer får vi bara lita på att Han kommer att hitta en utväg i sin tid. Då kan vi också få uppleva att problemen som var oöverstigliga och ointagliga bara faller ihop och blir lösta. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Gud har en lösning - alltid!
______________
Innehåll:
Erövringen av Jeriko.
Rahab och hennes familj räddas.

Kommentar:
I Josuas första kapitel får Josua sitt uppdrag från Herren. Samtidigt fick han besked om att han inte skulle göra det efter sitt eget huvud utan istället noggrant följa det Gud säger och inte vika av från det.

I Kapitel 5 får Josua besked om att han inte är den verklige härföraren utan att det är Gud själv. Det ser han i en syn med en man med draget svärd som säger "Jag är befälhavare för Herrens här" (Jos 5:14).

Om Josua hade samlat israeliternas militärkommando för att lägga upp en plan hur man skulle erövra Jeriko, hade de säkerligen inte kommit fram till att de skulle marschera runt Jeriko, spela basun och utbrista i ett härskri. Herren säger: "Mina tankar är inte era tankar, och era tankar är inte mina tankar" (Jes 55:8).

Då Jeriko intogs räddades skökan Rahab och hennes familj för att hon hade hängt ut det röda snöret i fönstret (Jos 2:21). 

I Matteusevangeliet framgår det att Rahab var mor till Boas och att släktträdet leder vidare till Jesus. Det går en linje genom hela historien. Lammets blod var garantin för räddning för israeliterna i Egypten. Det röda snöret var garantin för räddning då Jeriko jämnades med marken. Jesu blod är garantin för vår frälsning och förlåtelse idag.

Till eftertanke:
- Har du något exempel då Gud använder en fullständigt ologisk metod för att hans vilja ska ske? Exempel där våra "kloka" metoder inte hade lett till önskat resultat?

Läs 1 Kor 1:17-31
- Vad är dina tankar om det bibelordet?

28 juni 2020

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen efter en vaaaarm vecka! För vår del har det varit en lugn vecka.
Vi har åkt en del bilturer. Vi har åkt Siljan runt och vi har åkt till ostkusten och badat. Vi har också hunnit med några mentorssamtal över telefon.

Arbetet med att skriva "Mitt vittnesbörd" har varit spännande för mig. Att minnas tider som gått är bibliskt. Då israels barn gått över Jordanfloden reste de minnesstenar för att inte glömma bort vad Herren hade gjort. Jag skulle vilja påstå att att varje del i mitt vittnesbörd är en "minnessten" om vad Herren har gjort. Så glöm inte bort att minnas.

Det har varit roligt att se att mitt vittnesbörd inte bara varit spännande för mig. Det är många som följt med på Facebook och på bloggen. Tack också för alla uppmuntrande ord i kommentarerna. De värmer.

Under tiden som jag hållit på att sammanställa mitt vittnesbörd har det dykt upp två frågor som behöver tänkas igenom.

Den första frågan handlar om varför det sker så mycket i den andliga världen vissa perioder och andra perioder kan det vara nästan "dött". Jag har i mitt vittnesbörd haft tre perioder då människor nästan stått i kö för att bli frälsta:
a) Den karismatiska väckelsen i Stockholm på 1970-talet som betydde så mycket för Rut och mig.
b) Tiden på Jelöy folkhögskola på 1980-talet då bortåt 20 elever kunde bli frälsta en bibelhelg.
c) Tiden i Lettland i början av 2020-talet då vi fick uppleva att många blev frälsta och blev frälsningssoldater.

Om vi till exempel skulle göra och säga exakt samma saker på Jelöy folkhögskola idag som vi gjorde på 80-talet skulle det förmodligen inte alls få samma resultat. Så frågan är alltså varför det sker så mycket vissa perioder och så lite i andra perioder? Beror det på Gud eller beror det på oss? Jag återkommer med mina tankar om detta i slutet av min långdragna serie om mitt vittnesbörd. Du får gärna komma med dina tankar i den frågan som kommentarer på Facebook eller bloggen.

Nu till den andra frågan. Det verkar som det sker mer underverk och mirakler då vi själva har väldigt lite resurser. Som till exempel då man skulle utspisa fem tusen män, förutom kvinnor och barn, med bara fem bröd och två fiskar. 
Såvitt jag vet sker det mycket mer av under och tecken inom Frälsningsarmén i fattiga länder än i västvärldens rikedom. Varför är det så?

Medan vi tänker på det kan vi läsa nästa inlägg i vittnesbördet. Det kommer i morgon (måndag). Vi var i en situation där vi absolut inte hade något att komma med. Då kom Herren med det han hade att komma med....

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på gudstjänst på kåren i Västerås. Gudstjänsterna hålls numera på Djäkneberget klockan 15.00.

Ha en välsignad ny vecka!
Peter Baronowsky



Psalmer från Psaltaren varje onsdag och söndag: Psalm 44


VARFÖR?

Bibelläsning: Psalm 44
"Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar." (Ps 44:2 FB)

Varför ser det ut som att det går bra för de ogudaktiga, medan Guds folk lider? Varför kommer inte bönesvaret? Hur länge ska det dröja?

Dessa frågor återkommer ofta i Psaltaren. Så också här. Psalmen inleds med att konstatera att många har vittnat om Guds stora kraft i gångna tider. Frågan som följer är varför vi ser vi så lite av detta idag.

Gideon ställer ungefär samma fråga: "Var är alla hans under som våra fäder har berättat om" (Dom 6:13 FB). Då Gideon ställt denna fråga till Herren får han svaret att det är han själv som är bönesvaret. Gideon fick i uppdrag att befria folket från förtryck och föra folkets hjärtan tillbaka till Herren.

Ibland kan det vara så att det är vi själva som är bönesvaret. Ibland kan det vara någon annan som Herren bett ingripa, men som antingen inte har hört eller som inte vill lyda. Gud tvingar ingen människa att göra hans vilja, men han inspirerar oss genom sin Helige Ande.

Idag kanske det är jag som skulle vara bönesvaret på någons bön. Det är viktigt att bli stilla och höra Herrens röst. Och att då vi hört den handla efter den.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
För vem ska jag få berätta om Herrens gärningar idag?

Dagens andakt 28 juni

”Dina lagbud ger du i rättfärdighet och i stor trofasthet”                                                          (Ps 119:138)

Det är av omsorg och i stor trofasthet som Herren sätter gränser. Psalmisten vet detta väl. Därför vågar han be i verserna innan dagens bibelord
-        Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar (vers 135)
-        Led mina steg som du har lovat, låt ingen ondska få makt över mig (vers 133)
-        Jag är din tjänare, ge mig förstånd så att jag kan lära känna dina lagbud (vers 125)
-        När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd (vers 130)
Så får också vi vara förvissade om att Gud har omsorg om oss, och be honom fostra oss på det sätt som han finner för gott.

BÖN
Jag ber dig Jesus att dag lära mig dina stadgar. Jag ber om att ingen ondska ska få makt över mig. Jag ber att du ska ge mig förstånd så att jag kan ta emot ditt ord. Tack för att jag får vara din tjänare idag.

UTMANINGEN 28 juni - Jos 4 + 5

MINNESMÄRKEN - Jos 4

Bibelläsning: Josua 4
Läs bibeltexten här


"Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför HERRENS förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid." (Jos 4:5-7 FB)

Stenarna skulle var ett minnesmärke för att Israels folk inte skulle glömma hur god Gud hade varit mot dem.

Vi har så lätt att glömma hur Gud har beskyddat oss, väglett oss, bönhört oss och välsignat oss. Vi behöver också minnesmärken som kan påminna oss om hur god Gud varit mot oss.

En bönebok kan vara ett sådant minnesmärke. Där kan vi i vänsterspalten skriva upp problem som vi möter och andra böneämnen. Sedan kan vi skriva in i högerspalten vad som har hänt med böneämnet.

Då vi sedan ser igenom vår bönebok får vi "Räkna Herrens gåvor en för en" (eng. Count your blessings), Frälsningsarméns sångbok 515. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?
_________________
Innehåll:
Efter övergången av Jordan reste folket minnesstenar för att  inte glömma bort hur Herren räddat dem.

Kommentar:
Den förra generationen hade upplevt hur Herren torrlade Röda Havet för att folket skulle komma ut i frihet.
Nu fick den nya generationen uppleva samma sak. Gud tog bort ett "omöjligt" hinder för att öppna vägen till löfteslandet. 

John Wesley använde de två vattenövergångarna som bilder på det kristna livet:
Övergången över Röda Havet var frälsningen. Folket blev befriade från slaveriet och kom ut i frihet. Men livet efter frälsningen kan ibland upplevas som en "ökenvandring". För att komma in i det lovade överflödslandet måste man passera ett annat vatten, dopet med den Helige Ande. Dopet med den Helige Ande kallades ofta "den andra välsignelsen".

Till eftertanke:
- Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka på att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?

Minnesstenarna var inte bara för att de själva skulle komma ihåg vad Herren hade gjort. Minnesstenarna gav också anledning att berätta för andra om Herrens verk. Vittnesbördet har en oerhörd betydelse.
- I vilka situationer får jag anledning att berätta för någon om mina "minnesstenar"? Tar jag vara på de tillfällena?



EN NY TID - Jos 5

Bibelläsning: Josua 5
Läs bibeltexten här 


"Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan." (Jos 5:12 FB)

I fyrtio år, under hela ökenvandringen, hade Herren dagligen försett folket med manna från himlen. Nu var man framme i det utlovade landet. Mannat försvann. Nu skulle man äta av det som fanns i landet.

Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid. Men då Herren öppnar nya dörrar får vi inte sitta så fast i det som varit att vi inte frimodigt följer Herren in i det nya som Han förberett. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hur kan jag förbereda mig på det nya som Herren vill sända? Hur kan jag påskynda det?
___________________
Innehåll:- Vers 1
Då de amoreiska och kanaaneiska kungarna fick höra hur Gud gjort under för sraels folk, "rann deras mod bort" (vers 1)
- Vers 2-12
Omskärelse och påskfirande
- Vers 13-15
Josua möter i en syn ´Anföraren för Herrens här´.

Kommentar:
Fyrtio år tidigare då israeliterna stod vid gränsen till löfteslandet, såg de motståndarna som jättar. Deras mod rann då bort och de vågade inte gå in i landet.
Nu var det tvärtom. Då amoreernas och kananeernas kungar fick höra om Guds under då han stoppade flödet i Jordan så att israeliterna kunde gå över, då "försvann deras mod och de hade ingen kraft kvar"(vers 1).

Josua fick se en syn med en man med draget svärd och frågade vem det var (vers 13). Svaret blev: "Jag är befälhavare över Herrens här" (Vers 14). Josua hade kanske trott att det var han själv som var befälhavare över Herrens här, men kunde nu förstå att det fanns någon mycket större än han själv som hade befälet. Josua får också uppmaningen att ta av sig sina skor, för han stod på helig mark (vers 15).

Josuas gudsmöte påminner om Moses möte med Herren. Där fick också Moses sitt uppdrag. Josua hade redan fått sitt uppdrag: "Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem" (Jos 1:6).

Till eftertanke:
Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid.
- Ge exempel på tillfällen i ditt liv då du själv har upplevt detta. 

Moses och Josua fick tydliga upplevelser av gudsnärvaro
- Tänk igenom hur dina speciella gudsmöten har varit.

27 juni 2020

Inför söndagen: FÖRLORAD OCH ÅTERFUNNEN

- Från kyrkoaretstexter.se -
Jes 66:12-14, 1 Pet 5:5-11, Luk 15:11-32, Ps 119:170-176

Utan Jesus är mänskligheten förlorad – det är bara i Jesus vi återfunna!

Texten från Lukas 15 handlar om den ”förlorade sonen”, eller snarare den ”återfunna sonen” eller ”den gode fadern” som är mer passande titlar. Det är intressant hur ibland vår Gudsbild präglar hur vi benämner en berättelse. Den yngre sonen är visserligen förlorad under en period, men han återvänder och festen och glädjen är huvudpoängen!


Läs mer här:  https://www.facebook.com/kyrkoaretstexter/photos/a.476168509074475/3376467399044557/?type=3&theater

Bibelord i Coronatider 64

Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig (Ps 3:4)