EN TILLFLYKT
Bibelläsning: Femte Moseboken 33
Läs bibeltexten här
"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar" ( Mos 33:27 FB)
Moses är en gammal man på väg att dö. Han ser tillbaka i tacksamhet över Guds ingripande i sitt och folkets liv. De hade varit slavar i Egypten i generationer. De hade fått utstå svåra umbäranden. En generation hade vandrat omkring i öknen utan mål och mening. Nu stod de vid randen av det Guds hade lovat, landet som flödade över av "mjölk och honung."
Då Mose ser tillbaka är hans summering av livet att Herren igenom allt har varit tillflykten för honom själv och för folket. Herren har varit med i det svåra och i det glädjefyllda. Herren har inte övergivit folket. Han har varit deras tillflykt.
Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).
- Mannakorn att tugga på under dagen: Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde son... för mig!
___________________
Innehåll:
Moses vet att hans liv på jorden närmar sig sitt slut. Han välsignar här Israel, den ena stammen efter den andra.
Innehåll:
Moses vet att hans liv på jorden närmar sig sitt slut. Han välsignar här Israel, den ena stammen efter den andra.
Kommentar:
Inledande välsignelse och tacksamhet till Gud (vers 1-5). Guds folk beskrivs med orden "De faller ned vid din fot, de tar emot av dina ord" (vers 3). Det är detta bibelläsning handlar om: att ödmjukt öppna sitt hjärta och ta emot Gud ord.
Sedan följer några ord om var och en av Israels stammar: Ruben, Juda, Levi, Benjamin, Josef, Efraim, Manasse, Sebulon, Gad, Dan, Naftali och Asher.
Kapitlet avslutas med en förklaring till välsignelsen över Israel: "Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd" (vers 20). Det är samma bekännelse som Israel sjöng då de hade kommit över Röda Havet och såg tillbaka slaveriet land: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning" (2 Mos 15:2) = All ära till Gud.
Till eftertanke:
Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).
- Vad betyder detta för mig?
Israels bekännelse var: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning"
- Hur låter min bekännelse?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar