Så var det söndag igen. Ni som följer vad som händer på den här sidan har säkert uppmärksammat att jag håller på att skriva mitt vittnesbörd. Det är ganska vanligt att vi har vittnesbörd på denna sida, men nu då jag ger mitt eget vittnesbörd tar jag lite större plats.
Jag har hittills lagt ut de första sju avsnitten av mitt vittnesbörd. De finns alla samlade här: https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html
Jag började skriva de första inläggen av mitt vittnesbörd för tio år sedan då vi bodde i Lettland. Men sedan dess har det hänt en hel del. Men n har vi kommit fram till 1980-talet då vi bodde i Norge första gången. Jag räknar med att lägga ut nya inlägg på måndag, onsdag och fredag ett par veckor framöver.
Då jag i veckan fick se detta foto förstod jag att det är ganska länge sedan vi bodde i Norge första gången. Bilden föreställer våra tre söner. Den yngste har fyllt fyrtio år och den äldste planerar att fylla femtio år i år.
Det är inte otroligt att någon eller några av er som läser detta var assistenter på kåren i Moss under denna period och var med att ta hand om våra barn på barnaktiviteterna på Frälsningsarmén i Moss. Tack, ni gjorde ett bra jobb!
De sju första avsnitten av mitt vittnesbörd är: Avundsjuka, "Det nya livet", Genombrottet, Tungotal, Fredagskvällarna i Sollentuna, Dags för uppbrott och Jelöy folkhögskole, Norge. I morgon, måndag, kommer det nya avslöjanden om livet på Jelöy i Norge.
Men nu är det söndag och då ska vi gå på gudstjänst. Ja, jag menar gå på gudstjänst för nu är det dags att lämna de digitala gudstjänsterna i Västerås och gå ut och ha söndagsgudstjänsten utomhus.
Från och med idag flyttar gudstjänsterna till Djäkneberget kl.15.00. Det ser jag fram till.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar