Mitt vittnesbörd del 16 - LETTLAND

Så kom vi till Lettland. Vi flyttade in på tredje våningen i Frälsningsarméns hus på Bruninieku iela 10A. Vår lägenhet var i de två upplysta fönstren ovanför fanan. På den stora fanan stod det "Lettland för Kristus". Det var det första vi såg då vi tittade ut genom fönstren på morgonen, och de orden hjälpte oss att inte glömma bort varför vi bodde just här. Planen var att vi skulle bo där i tre år, men det blev ett halvt år längre än planerat eftersom vår efterträdare inte kunde komma tidigare.

Alla negativa tankar vi tidigare haft angående Lettland var borta och vi var här till 100 procent. 

Det här avsnittet är det svårt för mig att skriva. Det är så många minnen som tränger sig på då jag tänker tillbaka på de åren. Vad ska jag ta med och vad får inte plats? Vi kom till Lettland i början av en skördetid då det som planterats och vårdats av många före oss var nu moget för att bärga in.

Då jag såg mig tillbaka hittade jag detta inlägg som jag skrev på bloggen då vi hade bott i Lettland i två år, 2011:

"Så flyttade vi till Lettland sommaren 2009. Det var en stor omställning. Men vi var beredda på det. Vi visste att detta var rätt väg för oss just då.

Vi har fantastiska medarbetare i Lettland. Det är fantastiskt att vara en del av en växande armé. Vi har nu varit i Lettland i två år och på våra sju kårer och fyra utposter har man under de två åren invigt mer än fyrtio soldater och mer än tjugo juniorsoldater. Vi har just nu åtta kadetter på officersskolan och om alla klarar sig fram till ordinationen sommaren 2012 ökar vi antalet lettiska officerare med 72 procent!!

I en liten by med miserabla förhållanden bor det sjuttio människor. De flesta vuxna är kriminella och alkoholister. I byn finns det arton barn. Tio barn är juniorsoldater i Frälsningsarmén och flera är på gång. Det betyder att just nu är fjorton procent av byns befolkning är juniorsoldater i Frälsningsarmén. Finns det någon annan plats på jorden som slår det??

Det är fantastiskt att få vara en del av en växande armé. Gud gör fantastiska saker som ingen människa skulle kunna åstadkomma.

På Riga första kår möter man en ungdomlig församling. Cirka 60 procent av mötesbesökarna en vanlig söndag är ungdomar under trettio år. Fyra av de nuvarande kadetterna och en av kandidaterna till nästa år kommer från den kåren.

På Riga andra kår kommer runt hundra personer till gudstjänst två gånger i veckan. Många av mötesbesökarna är hemlösa. Av de cirka tjugo soldaterna har många en bakgrund med hemlöshet, kriminalitet och missbruk. Att se dessa frälsta och upprättade soldater i sina prydliga uniformer är stort. Flera av våra officerare och kadetter kommer själva från ett liv i missbruk och kriminalitet.

Där har man varje vecka soldat- och rekrytmöte. Varje vecka har man en samling med högläsning ur Bibeln. Den brukar samla runt fyrtio personer (Det är ont om Biblar att läsa ute på parkbänkarna).

Den gångna veckan hade vi utvecklingssamtal med kårledaren i Drusti. Om man svänger av huvudvägen mot Ryssland och åker 16 km på en knappt farbar grusväg, kommer man till Drusti. En liten landsortsby med en befolkning på några hundra människor. Där finns en ensam frälsningsofficer som driver utposten i Drusti. För ett år sedan invigde hon de två första frälsningssoldaterna i byn och vid vårt besök berättade kårledaren att hon just avslutat en ny soldatförberedelseklass och att fyra nya soldater ska invigas nästa månad.

I en annan utpost, Seda, nära den Estniska gränsen har vi en annan nystartad utpost som har haft två soldatinvigningar och en juniorsoldatinvigning.

I Liepaja på västkusten invigde vi fem soldater och sju civilmedlemmar förra sommaren.

Bauska började året med att inviga tre soldater och nio civilmedlemmar.
De allra flesta kårerna växer. Inte explosionsartat men långsamt och stadigt.

Även om kårerna växer så är nöden fortfarande stor. Förra året serverade vi 74.000 portioner mat. De flesta kårer har soppkök, matutdelning, klädutdelning, duschar och tvättmaskiner, samtidigt som de har ett vanligt svenskt kårprogram med gudstjänster, hemförbund, bönemöten, bibelstudier och soldatmöten.

I december förra året öppnade vi vårt nya sociala center i Riga som betjänar Rigas fattigaste invånare.

Det är stort att få vara med i en växande armé. Vi har verkligen mycket att tacka Gud för."

Det var så det började, och sedan bara fortsatte det.

/PB

Fortsättning följer på måndag
De tidigare inslagen finner du här:  https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html