De flesta av deltagarna i skolans musikkår var frälsningssoldater och deltog också i musikkåren i Moss kår. Ungefär lika många var med i kårens strängmusik. De flesta andra kårer i landet brukade ibland byta officerare. Kåren i Moss bytte soldater. Varje år.
Varje torsdagskväll och varje söndag körde vi med "gulebussen" (En gul 14-säters Ford Transit) fram och tillbaka till kåren så många gånger det behövdes för att alla som ville kunde vara med på kårens gudstjänster. De flesta eleverna på skolan följde nog med till kåren då och då. Om inte annat för att det var nyfikna vad det var som gjorde att 20-30 av deras skolkamrater flera gånger i veckan satte på sig konstiga uniformer och försvann i "gulebussen" för att komma tillbaka två timmar senare.
Många, många år senare var Rut och jag inbjudna till en officerskurs på kurscentret på Jelöy. Vid en måltid såg vi att en av officerarna var en tidigare elev från folkhögskolan. Vi kom ihåg att hon var en av de många som hade blivit frälst under sitt år på folkhögskolan och senare hade hon tydligen blivit officer. Vi frågade henne vad det var som gjorde att hon blev frälst på folkhögskolan. Hon svarade med ett enda ord "gulebussen". De flesta som vittnar brukar ju säga att det var Jesus som gjorde det, men hon svarade att det var "gulebussen". Vi förstod precis vad hon menade. Hon såg alla elever som varje vecka åkte ned till kåren och förstod att det måste vara något speciellt som hände där. Och till slut var det hennes tur att ta reda på det...
Det första året vi var på Jelöy hade vi en temavecka på hösten där alla elever fick välja ett tema. Alla lärarna skulle erbjuda ett tema som eleverna fick välja bland. Varje elev var annars knuten till en speciell linje: Datakunskap, socialkunskap, slöjd, Kristen ledarträning, Musik. Men den här veckan fick alla eleverna välja ett annorlunda tema.
Jag inbjöd till ämnet "Endetiden" (på svenska "Ändens tid" eller Den sista tiden). Jag tror att jag hade 15-20 elever som anmälde sig till det temat. De flesta kom inte från min linje "Kristen ledarträning", och många var inte kristna. Vi använde hela veckan till att studera Bibeln. Jag skickade också ut eleverna för att intervjua olika pastorer och präster i Moss.
På lördagen var hela skolan samlad i aulan för att berätta för varandra vad de hade studerat under veckan. En av dem som inte var kristen i min grupp var en ishockeyspelare från Fredrikstad, och det var han som fick i uppdrag att redovisa för hela skolan. Han ritade upp en tidsaxel på tavlan och gick igenom händelserna som hänger ihop med den sista tiden: Uppryckelsen, den stora vedermödan, Jesu återkomst och mycket mer. Då han var färdig sa han till sina hundra medelever: "Då vi nu vet vad som kommer att hända i framtiden så bör var och en tänka igenom sin situation". Och det gjorde han: Samma kväll tog han emot Jesus. Ganska snart började han gå på förberedelseundervisning för att bli frälsningssoldat. Han gifte sig sedan med en flicka som var elev samma år och som var frälsningssoldat. Många år senare skrev han ett mail till Rut och mig som började med orden "Jeg og min kone elsker fortsatt Jesus!"
Ett av de första åren hade jag på min linje en flicka som var lite besvärlig (Vi kan kalla henne för Astrid så att hon inte känner sig utpekad om hon läser detta). Jag kunde inte förstå varför hon hade valt linjen om Bibeln och kristet ledarskap. Hon hade invändningar mot allt jag sa utifrån Bibeln. Jag tänkte för mig själv att hon hade passat bättre i någon av de andra linjerna på skolan. Men så en dag, på väg ut ur klassrummet lämnade hon en tillknycklad papperslapp på katedern. Då klassrummet var tomt läste jag vad hon hade skrivit på lappen "Peter, jag vill bli frälst. Kan du hjälpa mig?"
Senare samma dag undervisade jag i en annan klass i Psykologi. Eleverna satt i grupper och jag gick runt till grupperna för att svara på eventuella frågor. Två flickor satt och arbetade tillsammans och då jag kom fram till dem frågade jag om jag kunde hjälpa till med något. Då sa de "Kan vi få fråga om något helt annat?" och det fick dom naturligtvis. Då berättade de att de i flera dagar hade försökt att bli frälsta, men ingenting hade hänt. De hade bett tillsammans med andra elever och personal, men ingenting hade hänt. De hade varit på söndagsmötet på Frälsningsarmén, gått fram till botbänken och bett om att bli frälsta och inatt hade de gråtit och bett hela natten om att bli frälsta, men ingenting hade hänt.
På kvällen samlade jag Astrid och de två flickorna från psykologilektionen i skolans bönerum. Jag berättade för dem att det behövdes två saker för att bli frälst. Hjärtats tro och munnens bekännelse (Rom 10:9). Jag talade om för dem att hjärtats tro var redan moget hos dem. "Hur vet vi det?", frågade de. Jo, sa jag, då man verkligen vill bli frälst då är hjärtats tro mogen. Då är det bara en sak som fattas: munnens bekännelse. Jag bad före och de bad efter. De bekände Jesus som Herre i sitt liv och tackade honom för frälsningen. Tre flickor lämnade sedan bönerummet i full frälsningsvisshet och inom kort visste alla på skolan att de var frälsta. De kunde inte låta bli att berätta det för alla.
Jag tror att detta hände vårt andra år på skolan 1980-81. Efter skolåret hörde vi inget mer från flickorna.
Trettiofem år senare bodde vi igen i Norge. Rut och jag var inbjudna att ha en bibelhelg på en helt annan plats i Norge. Precis innan första mötet skulle börja kom ett medelålders par emot oss i lokalen. Kvinnan log med hela ansiktet och frågade om jag kände igen henne. Och plötsligt såg jag att det var Astrid med den tillknycklade papperslappen. Hon berättade att hon och hennes man tillhörde Pingstkyrkan i den staden och att de ofta gick på Frälsningsarmén. Jag frågade henne om hon kom ihåg vad hon hade skrivit på lappen som hon gett mig trettiofem år tidigare. Hon log ännu mer och sa "Javisst gör jag det".
Jag vet naturligtvis inte vad som har hänt med alla elever som blev frälsta de nio åren vi var på folkhögskolan i Norge, men varje gång vi möter någon av dem som är bevarade i tron säger vi bara i tacksamhet till Gud de ord som Jesus säger i Mark 4:8 "Men en del föll i god jord".
/PB
Nästa avsnitt kommer på onsdag.
De tidigare avsnitten finner du här: http://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar