31 dec. 2015

Bramwell Booth inför det nya året

För mer än hundra år sedan skrev Frälsningsarméns dåvarande general ett budskap inför 1900-talet som just skulle börja
.
Han skrev om de nya utmaningar man skulle möta under 1900-talet och vad slags människor Gud skulle behöva för att möta de utmaningarna. Bramwell  Booths tankar finns samlade i boken "Our Master - Thoughts for salvationists about their Lord".

Under några dagar i början av det nya året kommer vi att publicera Bramwell Booths tankar inför 1900-talet. Och det förvånande är att dessa tankar är minst lika akuella för oss och vår tid som de var då de skrevs. Inläggen är översatta till svenska av Rut Baronowsky. Det första inlägget kommer i morgon lördag.

30 dec. 2015

Inför det nya året

Nu är det inte så många timmar kvar av 2015 och snart börjar vi skriva 2016, om Jesus inte har kommit tillbaka innan dess.

Vad kommer att hända på hemsidan rupeba.se under 2016? Jag vet egentligen inte hur framtiden kommer att utvecklas men jag har i varje fall några tankar inför det nya året.

Bibelläsningen fortsätter
Det går bra att fortsätta med bibelläsningsplanerna för 2016. Det finns några alternativ: 1/Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. 2/ Gamla Testametet på ett eller två år 3/ Hela Bibeln under ett år. Du finner bibelläsningsplanerna för hela 2016 HÄR.
   På hemsidan kommer vi att fokusera på NT och Psaltaren under det kommande året. Varje dag under 2016 planerar jag att ha ett nytt inlägg från NT och Psaltaren. Det kommer att finnas en andakt, ett Ord för dagen, och under strecket kan man finna kommentarer och/eller frågor att tänka vidare på. Var med från början av året i läsningen av NT och Psaltaren under ett år.

Följ med i vår nya app
Lagom till det nya året lanserar vi vår nya app. Där kan du varje dag läsa Dagens Andakt av Rut. Du kan också läsa alla övriga inlägg varje dag. Bland annat kan du följa med i bibelläsningsplanen och läsa Ord för dagen. Du kan läsa mer om appen HÄR.

Bramwell Booth talar inför det nya året
Bramwell, Frälsningsaméns andre general, skrev inför sekelskiftet 1800-1900 några tankar inför det nya århundradet. Det är förvånansvärt hur väl de tankarna passar in här och nu då vi går in i ett nytt år. Inläggen kommer från boken Our Master - thoughts for Salvationist about their Lord och har översatts till svenska av Rut.

/Peter

29 dec. 2015

Läs Dagens Andakt i mobilen!

Nu kan du läsa Dagens Andakt och mycket mer på din mobil. Appen fungerar i iPhone, Windows och Android.





Så här gör du för att ladda ned appen:

1
Gå till dagboken.rupeba.se på din telefon eller scanna in QR-koden:










2
iPhone: Längst ned på sidan trycker på symbolen
och sedan väljer du "Lägg till på hemskärmen". En app-symbol läggs då in på ditt "skrivbord"

Windows: Längst ned till höger på skärmen trycker du på symbolen ...
Sedan väljer du "add to favourites". En app-symbol läggs då in på din menysida.



3
Då du öppnar appen ser du längst uppe till vänster denna symbol: 




 
Då du klickar på symbolen öppnas menyn:
Först kan du välja språk om du inte gjort det tidigare. Andakterna finns på svenska, norska och engelska. 

Då du valt språk får du Dagens Andakt, böneämnen och nyheter på respektive språk.

Sedan är det bara att komma ihåg att gå in i appen varje dag och läsa andakten, be för böneämnen och läsa nyheter.

Lycka till!
/PB

Den tomma brunnen

"I kraft av blodsförbundet med dig skall jag släppa dina fångar ur den tomma brunnen" (Sak 9:11)

Vilken besvikelse att törstande komma fram till brunnen, full av förväntan, och finna den helt tom. Då man ser brunnen förväntar man sig att den ska innehålla det en brunn ska innehålla, friskt vatten.

Den ser ut som en brunn, men den har förlorat brunnens funktion. En gång måste det där ha varit en källa med friskt vatten. Och någon har bemödat sig att bygga en fin överbyggnad.

Men efterhand har vattnet i brunnen sinat, och kvar står bara den fina överbyggnaden kvar. Det ser fortfarande ut som en brunn, men den saknar det livgivande vattnet.

Kan det vara på samma sätt med en kristen församling idag? En gång var det väckelse där. Många människor fick sina liv förvandlade genom ett möte med Jesus. Under väckelseperioden byggde man en kyrka eller kapell på platsen. Man kanske tänkte att byggnaden skulle dra till sig människors uppmärksamhet. Brunnen ger en förväntan av livgivande vatten och man tänkte att kyrkan skulle vara en påminnelse om att här finns det vatten att hämta. Församlingen och den Helige ande inbjöd alla människor att komma och dricka: "Och Anden och bruden säger: ´Kom!´ Och den som hör det skall säga: ´Kom!´ Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten." (Upp 22:17).

Och åren går och leden tunnas ut i den fina kyrkan. De som kommer dit får inte uppleva det levande vattnet som en gång inspirerade församlingsmedlemmarna att bygga kyrkan. Det ser ut som en brunn, men det är ingen brunn.

Församlingsmedlemmarna gör vad de kan för att bevara den fina brunnen. Ibland kanske det kan kännas lite väl torrt därinne, men man reagerar inte. Man kanske inte hade väntat att det skulle finnas så mycket livgivande vatten därinne. Man är fullt upptagen att hålla verksamheten och traditionerna igång. Det ska i varje fall se bra ut. Man blir fången i sina traditioner och verksamheter. Man arbetar och arbetar med lite resultat, och till slut förväntar man sig inte längre några resultat. Man fortsätter att försöka vara en brunn även om man innerst inne vet att det var länge sedan människor kunde komma hit för att dricka.

Man är som "fångar i den tomma brunnen."

Men så får man höra budskapet att komma tillbaka. Nästa vers i Bibeln säger: "Kom tillbaka till borgen, ni fångar som fått ett hopp!" (Ska 9:12). Fångarna i brunnen får ett nytt hopp. Man behöver inte leva i en uttorkad brunn. Hoppet frigör energi. Man kommer tillbaka till den Herre som själv sa: "Är någon törstig så kom till mig och drick" (Joh 7:37).

Vi behöver människor i dag som kan ropa ned i den torra brunnen och skapa hopp om att det fortfarande finns liv för den som är törstig.

Är du en av dem som ska ropa?

28 dec. 2015

Det överlåtna livet

David Wilkerson - Januari 2002

"Överlåtelse." Vad säger det ordet dig? I litterära termer betyder överlåtelse att ge upp något till någon annan. Det betyder också att avstå från något man har beviljats. Det här kan inkludera dina ägodelar, makt, mål och till och med ditt liv.

Dagens kristna hör mycket talas om det överlåtna livet. Men vad betyder det egentligen? Det överlåtna livet handlar om att ge tillbaka till Jesus det liv Han har beviljat dig. Det är att överlämna kontroll, rättigheter, makt, ledning samt allting du gör och säger. Det är att totalt överlåta ditt liv i Hans händer för att Han ska kunna göra med dig vad Han vill.

Jesus själv levde ett överlåtet liv. "Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Joh 6:38) "Jag söker inte min egen ära ..." (Joh 8:50) Kristus gjorde aldrig något på egen hand. Han tog inget steg eller uttalade något ord utan att ha blivit instruerad av Fadern. "... jag ... gör (inte) ... något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig ... eftersom jag alltid gör det som behagar honom." (Joh 8:28-29)

Jesu fulla överlåtelse till Fadern är ett exempel på hur vi alla borde leva. Du kanske säger: "Jesus var Gud i köttslig gestalt. Hans liv var överlåtet innan Han ens kom till jorden." Men det överlåtna livet tvingas inte på någon, inte ens på Jesus.

Läs mer HÄR.

27 dec. 2015

Att vara relevant



Gästinlägg av Marie Marti

Vi måste vara relevanta. Jag hör mig själv säga det om och om igen. Relevanta så att folk kan identifiera sig med oss. Men var kommer egentligen sådana tankar ifrån? Jesus kallar oss först och främst att följa honom i ett liv av självförnekelse, i fattigdom, i lydnad. Han säger själv ”Rävarna har lyor…”. Var läser vi om att vara relevant? Var Jesus relevant för sin tid? Han som gick till fots från by till by, åt det han fick av andra, han som inte bodde i något hus. Han hade ingen fru eller barn som dom flesta hade på den tiden, han var inte på något sätt relevant i förhållande till dåtidens normer och levnadsstandard. Varför ska vi då vara relevanta?  Jag är rädd att det bara är en ursäkt för att ge avkall på vår egen bekvämlighet, en fruktan för att bli betraktad som annorlunda eller konstig, en fruktan för att inte ha nog, en fruktan att bli betraktad som fattig. Jag tror att vi behöver få se Jesus ibland oss, att vi behöver se kristna som törs leva som Jesus, annorlunda, utan att samla sig fördelar, utan att gardera sig på alla håll, som vågar vandra öppet bland dagens fattiga och utstötta, inte som deras hjälpare men som deras vänner.

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 27 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och till och med den sista söndagen under 2015. Nästa söndag har vi redan hunnit en bit in på det nya året.

Den gångna veckan har präglats av julfirande tillsammans med barn och barnbarn i Sverige. Mycket god mat, många julklappar och besök av jultomten med medhjälpare. Julaftonskväll var vi på en fin midnatsgudstjänst i Fristads missionskyrka.

De sista dagarna på året är det ju brukligt att se tillbaka på året som gått. Under det gångna året har vi varit på resande fot mer än någonsin tidigare. Förutom otaliga resor i Norge har vi varit i Tyskland och Moldavien, två gånger på Island och vi har till och med varit i Sverige (Örebro).

Under året har jag varit en smula mer produktiv då det gäller bloggpredikningar. Du kan läsa årets inlägg HÄR. Jag har också skrivit en bibelstudieserie om Thessalonikerbreven och året avslutades med en serie med namnet "22 dagar med Uppenbarelseboken".

Inför det nya året har jag en del planer då det gäller hemsidan rupeba.se. Bland annat räknar jag med att skriva något varje dag som följer bibelläsningsplanen för Nya Testamentet och Psaltaren på ett år. Vi börjar den 1 januari och den sista december räknar jag med att ha hunnit fram till den 150 Psalmen och Uppenbarelseboken 22.

Reseverksamheten ser ut att fortsäta i oförminskad intensitet. Vårens program börjar bli fulltecknat. Du kan se resplanen HÄR.
Den här bilden är inte en söndagsmorgonbild. Jag tog bilden i går kväll från vår uteplats. Det kanske ser ut att vara natt över Betlehem, men det är det inte. Det är natt över Moss. Det är mörkt i våra breddgrader nu för tiden. Det ljusnar sent och det mörknar tidigt. Men ge inte upp hoppet. Nu har det vänt!! Vi går mot ljusare tider!

Med detta vill jag gärna tacka för det gångna året och önska dig en ljusare framtid och ett välsignat gott nytt år.
Peter Baronowsky

23 dec. 2015

Gräshoppornas dag

David Wilkerson, december 2001 

I Uppenbarelseboken 8, läser vi om sju änglar som blåser i sina trumpeter. Dessa mäktiga trumpetstötar varnar mänskligheten för hemska katastrofer som skall komma över jorden.

De första fyra trumpetstötarna varnar för otroliga föroreningar som förgiftar träden, gräset, floderna och haven, liksom luften. Vattnet blir bittert, himlen förmörkas över en tredjedel av jorden.

Sedan, i kapitel 9, kommer en femte varning. Den beskriver en världsvid invasion av gräshoppor:

"Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden." (Upp 9:3)

Vem ligger bakom denna fruktansvärda svärm av gräshoppor?

Läs mer HÄR.

21 dec. 2015

22 dagar med Uppenbarelseboken


Alla inlägg i serien från Uppenbarelseboken:

Älskad och friköpt - Upp 1
Det dolda mannat - Upp 2
En öppen dörr - Upp 3
Han som inte ändras - Upp 4
Gör din röst hörd - Upp 5
Slaktad för Guds ords skull - Upp 6

-  Tvättade kläder - Upp 7 
-  De heligas böner - Uppenbarelseboken 8
-  Eld, rök och svavel - Uppenbarelseboken 9 
Ont i magen - Uppenbarelseboken 10
Två vittnen - Uppenbarelseboken 11
Anklagad? - Uppenbarelseboken 12
Vilddjurets märke - Uppenbarelseboken 13
En ny sång - Uppenbarelseboken 14
Alla folk skall tillbe - Uppenbarelseboken 15
Behåll kläderna på - Uppenbarelseboken 16
Kampen hårdnar - Uppenbarelseboken 17
Världsekonomin kollapsar - Uppenbarelseboken 18
Jesus kommer tillbaka!- Uppenbarelseboken 19
Den slutliga domen - Uppenbarelseboken 20
Allt blir nytt - Uppenbarelseboken 21
Kom snart! - Uppenbarelseboken 22

Budskap inför julen - av Bramwell Booth del 1 av 4

Frälsningsarméns andre general skrev för mer än hundra år sedan ett budskap om julen till sina frälsningssoldater. Budskapet finns återgett i boken "Thoughts for Salvationists about their Lord" (Tankar till frälsningssoldater om deras Herre). Budskapet om julen publicerades i början av 1900-talet och återges här med översättning till svenska av Rut Baronowsky.

Kapitel 2 Jesu födelse

Luk 2:11
Rom. 8.29

Jesu födelse är ett av de stora bevisen på hans ödmjukhet. Oavsett ur vilket perspektiv vi ser på detta, är hans födelse bara av obetydligt mindre härlighet än hans död. Om den ena manifesterar hans strålande gudomlighet, förhärligar den andra hans underbara mänsklighet. Om Golgata och uppståndelsen uppenbarar hans kraft, är det då inte så att hans födelse stadfäster hans kärlek? Och var inte både korsfästelsen och uppståndelsen ett resultat (en följd) av hans födelse? Den oändliga härlighet som hör ihop med korset och graven, hade sitt ursprung i stallets dysterhet. Om den lilla babyn inte hade blivit lagd i en krubba hade den vuxne människan inte spikats fast på korset, och lammet som blev slaktat hade aldrig intagit sin plats på den eviga tronen.
Jag hävdar därför att vi behöver ge lite mer uppmärksamhet åt de händelser som hör ihop med vår Frälsares födelse, och de lärdomar som man kan härleda ur dessa. Även om något av det som jag här skall säga kanske redan är känt hos någon som läser detta, vill jag drista mig till att dela med mig av några tankar som kommit till mitt medvetande. Enkelheten i dem har varit till hjälp för mig själv.

1.      Han kom
Hela frälsningsverkets natur uppenbaras i detta enda faktum – Han kom verkligen. Hans eviga kärlek, hans oändliga medkänsla, hans alltomfattande syfte, har funnits i evigheter, men vi fick kännedom om detta bara på grund av att han faktiskt kom. Om han hade varit förnöjd med att sända olika budskap eller högt uppsatta budbärare, eller om han hade låtit oss få uppleva några korta men underbara  gudomliga uppenbarelser, då skulle människorna utan tvivel ha varit ytterst attraherade av detta, och kanske till och med hjälpt till på något sätt i hans enorma kamp emot ondskan, dock utan att hennes vilja någonsin behövt bli kuvad eller berörd av Gud själv och omvänd till honom, och hon hade aldrig blivit nedtagen från sin stolthet och behövt ropa ut ”Min herre och min Gud”. Nej, det var det att Han kom till oss som i våra hjärtan drev fram, först en övertygelse om synden och sedan en övertygelse om Sanningen.
Det var han själv som kom.
Där finns något mycket underbart i den grundregel, som illustreras i Jesu liv och som handlar om kontakt. På samma sätt som han fann det nödvändigt att komma in i människorasen för att kunna frälsa den, och klä sig själv i dess natur och underkasta sig dess naturlagar, sökte han hela tiden under sin jordiska vandring efter att komma i kontakt med och beröra de människor som han ville välsigna. Han rörde vid de sjuka, han mättade de hungriga, han lade sina händer på blinda ögon, och berörde de dövas öron och de stummas tunga. Han tog synagogföreståndarens  ”döda dotter i handen och hon reste sig upp”. Han lyfte upp de små barnen i sin famn och välsignade dem, han sträckte ut sin hand till den sjunkande Petrus, han stod nära den döda Lasarus’ likstinkande kropp. Han tog brödet och han bröt det i sina egna händer och gav det till sina lärjungar vid den sista avskedsmåltiden. Han tog till och med den stackars Tomas skälvande hand och förde den till hålen i hans egna händer och till såren i hans sida.
Ja, det är verkligen sant. Det står skrivet med stora bokstäver under alla skeden i hans liv, att han faktiskt kom, han kom nära de förtappade och lidande människorna.
Finns här inte en lärdom för oss, min käre vän? Så som han var i denna världen så skall vi vara. Denna grundregel i hans liv fanns inte där av en olyckshändelse eller av en slump. Nej det var en väsentlig egenskap i hans natur, en egenskap som var nödvändig för att han skulle kunna utföra det verk som hade blivit anförtrott till honom. Och detta är också en väsentlig egenskap hos dem som är kallade att fortsätta att utföra hans verk.
Så, är detta det intryck som du förmedlar till dem som du arbetar ibland, att du har kommit till dem i sanning, att du med allt vad du är, med dina händer och med ditt hjärta vill komma i nära kontakt med dem, att du kommer i kärlek till dem och med sympati för dem, och då särskilt till dem som behöver dig allra mest?
Oh, låt detta vara ditt mål! När du rör dig bland dina egna eller bland dem som Gud och armén har gett dig ansvar för, uppträd då inte - varken för din egen skull eller för din Mästares skull -  som en som har lite eller ingenting gemensamt med dem, som en som inte känner dem, som en som inte kan ha medkänsla med dem. Gå i stället till deras hem, hjälp dem att bära deras bördor, ta del i deras strävan, vårda deras sjuka, gråt med dem som gråter och gläd dig med dem som gläds. Låt dem få känna att det är din personliga tro, inte bara armén som organisation, som har fått dig att komma till dem. Låt dem förstå genom din sympati och vänlighet, att kärleken är den allt överskuggande drivkraften i ditt liv, och att det är kärleken som har fört dig till dem. Tvinga dem att se dig som ett varmhjärtat och osjälviskt exempel på den sanning du predikar. Låt dem få känna att du verkligen kommer från Gud för att ta dem vid handen, och så långt som det behövs, leda dem genom denna tåredal till en plats av ljus och vila.  
2.      Hans anspråkslösa ursprung
Det verkar som att allting i samband med Jesu ankomst har arrangerats för att markera hans ödmjukhet. Det är sant att Maria, hans mor, var i rakt nedstigande led från kung David, men hennes relation till kungahuset var mycket avlägsen och familjen hade hamnat i svårigheter. Romarna regerade i riket och en främling satt på Israels tron. Maria, var därför bara en fattig stadsflicka. Josef, hennes trolovade, var snickare – en vanlig arbetare. Bethlehem, platsen för Frälsarens födelse, var en liten eftersatt stad, som även om den inte var den allra minsta av Juda städer, så var den i alla fall bland de minsta. Och Nasaret, där Jesus växte upp från spädbarnsålder och barndom till ungdom och vuxenliv, var också en liten by i det bergrika landskapet norr om Jerusalem, en by med lågt anseende hos den tidens människor.
Det yrke som Jesus tidigt i livet fick utöva var av enkelt slag. Han lärde sig att montera skåp, och arbetade tillsammans med Josef vid snickarbänken. Hans kollegor och vänner kom från bygemenskapen, och han, ”vars namn står över alla andra namn”,  rörde sig bland folket, han gick ut och in  bland de fattiga, i deras stugor och hem – som en av dem. Antagligen var det ingen förutom hans mor, som under dessa hans tidiga år hade den minsta aning om det mystiska löfte som var förknippat med honom.
Vilken kontrast allt detta utgör mot de kommande årens olika påfrestningar, stormar och segrar, och mot det överlägsna inflytande som hans undervisning och hans exempel senare skulle få i världen!
Finns det inte en lärdom här för oss? Är det inte så att ett simpelt ursprung, enkla landsortsvanor och svaghet får en del kamrater att tveka på tröskeln till de stora utmaningarna, när de i stället borde löpa framåt i Guds kraft? Tänk om de kunde komma ihåg sin mästare och fatta mod. Tänk om de kunde dra sig till minnes Nasarets otidsenliga, obildade och okultiverade omgivningar. Tänk om de kunde minnas snickaren skjul, det tuffa arbetet på landsbygden, det knappa möblemanget i byns bostäder och den enkla familjelivet. Och tänk om de, framför allt, kunde komma ihåg den enkla och milda modern, och den ödmjuka och blygsamme mannen själv. För i medvetandet om detta måste de gå framåt.
Att komma ur ett enkelt ursprung eller från ett medelmåttigt yrke, att komma från fattigdom och nöd, att vara en som de rika och de som har makt i denna världen ser ner på, att bli behandlad som betydelselös av dem som regerar  och styr, men att ändå fortsätta och våga och lida och segra för Gud och för det som är rätt, är inte allt detta själva uppfyllelsen av Paulus ord ”Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.” (1 Kor 1:27-29)    

Fortsättning följer...