Budskap inför julen - Bramwell Booth del 3 av 4

Frälsningsarméns andre general skrev för mer än hundra år sedan ett budskap om julen till sina frälsningssoldater. Budskapet finns återgett i boken "Thoughts for Salvationists about their Lord" (Tankar till frälsningssoldater om deras Herre). Budskapet om julen publicerades i början av 1900-talet och återges här med översättning till svenska av Rut Baronowsky.

Kapitel 3 – Kontraster i Betlehem

Jesu födelse och barndom får mindre uppmärksamhet än vad de förtjänar, trots at vi firar jul om och om igen. Detta beror utan tvivel på det intresse som är förknippat med hans vuxenliv och hans död. Men detta tema kan ge oss några nyttiga lärdomar, särskilt dem av oss som har mycket kontakt med de svaga och vacklande, och som själva tyvärr också ofta är svaga och vacklande. Får jag presentera några tankar omkring detta tema, vilket trots sin enkelhet har varit en välsignelse för mitt eget hjärta.

1.      Den djupaste svaghet kan mycket väl förenas med sann storhet och godhet 

Det är onödigt att ens för ett ögonblick ifrågasätta svagheten hos barnet Jesus. Bibeln har inte lämnat oss i något som helst tvivel om detta.

Han kunde inte tala, han kunde inte gå, han kunde inte göra något av sig själv. Han var svag med all den mänskliga rasens svaghet, ja till och med svagare än en ung fågel eller en liten mask och detta heliga barn  blev lagd i den hårda krubban som egentligen tillhörde förgängliga djur.

Men vi vet att han var den gudomliga sonen, den synliga avbilden av Fadern, den evige konungen, han som sitter på tronen, Skaparen, ” utan vilken ingenting av det som är till har blivit till” Häri ligger verkligen en stor kontrast, en kontrast som först gör oss förundrade och sedan tvingar oss till vördnad och kärlek. Vår Gud är en förtärande eld – vår Gud är ett litet barn. Helig, helig, helig är världarnas Herre, hela jorden är full av hans härlighet – och ändå är han där i en baby’s skepnad, en liten stackare, för vilken man trots hans bedårande oskuld, inte kunde finna någon plats i det fullbelagda härbärget.

Ja min vän, att vara svag, att vara liten, att uppleva det tragiska i att inte passa in i tidsandan, att känna sig uppgiven och oförmögen att räcka till i livets hårda strider, att upptäcka att du blir bortstött av folket, att föraktfullt bli bortglömd av alla dem som roar sig, ropar och sjunger på gatan  – allt detta kan vara en beskrivning på din situation; men ändå – du kan vara Guds utvalda redskap – avsedd, formad ”för att lida och triumfera med Honom”. Du, ja just du, är kanske bestämd att genom hans visdom, inta en viktig plats i kampen mot ondskans och otrons härskaror. Och mer än så, du kanske är utsedd av Gud Fadern att vara som hans Son, att äga en helig likhet med honom när det gäller vilja, tillgivenhet och integritet.

För det är faktiskt inte omöjligt att en omfattande svaghet kan förenas med godhet, renhet och kärlek. Krubban har här ett budskap till oss. Ur detta mysterium av hjälplöshet framträdde ett lejons hjärta av kärlek, ett hjärta som för vår skull fick honom att ensam gå till vinpressen, ett hjärta som älskade oss med en evig kärlek, så att han, trots att vi fortfarande var rebelliska, gick en ensam och skamlig död i möte, för vår skull. Så fatta mod, och kom ihåg att det är ur svaghet som vi skall bli starka.   Förlora inte modet – idag är kanske en dag när fienden står stark, en dag när du bara kan skrika ut som Jesus: ”…detta är er stund, nu har mörkret makten” (Luk 22:53) – men morgondagen kommer att tillhöra dig. Stallets svaghet och förödmjukelse måste få föregå Förklaringens berg, Golgata, uppståndelsens härlighet och upphöjelsen inför Faderns tron. Fatta mod!

2.      Ett tillstånd av totalt beroende kan mycket väl förenas med en viktig tjänst – det vill säga ett kall till stordåd

Jag förmodar att det inte finns någonting som är så helt beroende av andra som ett litet barn! Livet självt börjar i totalt beroende av andra, och livet kan bara bestå i ett ändå större beroende av krafter utanför det egna jaget. Det handlar om beroendet av luft, av ljus, av värme, av mat, av kläder, av bekvämlighet – ja faktiskt beroende när det gäller allting. Detta är särskilt tydligt när det gäller ett barn. De unga lejonen och fåren, de små flugorna och de små fiskarna –  alla är de förmögna att göra något för sin egen överlevnad, men det nyfödda barnet visar oss en bild av fullständigt beroende. Och Jesusbarnet var inget undantag. Vilken  ovärderlig och oförgänglig gåva hans mor gav till världen, genom att kärleksfullt vårda och ta hand om honom!

Vi vet en hel del om den förbluffande gärning som han kom för att fullgöra! Det där lilla barnet skulle bli den främsta förebilden, den bästa läraren, den största, ja den enda frälsaren, den störste helbrägdagöraren av all mänsklig smärta, den främste välgöraren, den störste härskaren och konungen. På honom och på  hans ord – på honom, han som ligger där i sin mors jungfruliga famn, helt beroende av hennes bröst för sitt liv och värme, skulle otaliga människoskaror lägga ner sitt allt i detta livet och i nästa – tiotusentals människor skulle mitt i outsägliga plågor, sätta allt sitt hopp till honom, och vara villiga att dö döden många gånger.

Låt därför inte ditt hjärta gripas av oro för att du också är beroende av andra – inmutad av olika omständigheter, begränsad av sjukdom och smärta, inkompetent eftersom du inte har någon erfarenhet eller kunskap, eller tvingad att stå stilla och vänta när du gärna skulle rusa iväg och göra saker och våga saker för din herre. Allt kan vara precis så här, och ändå kan du vara kallad att ta del i samma höga tjänst som din frälsare.

Jag läste nyligen om ett gammalt helgon, som under många oroliga år satt fastkedjad i en fängelsehåla och inte ens kunde skaffa sig föda, men vars vittnesbörd om Jesus var så kraftfullt att de ledde till frigörelse för många av hans plågoandar.  Han blev till slut dödad, för annars skulle han ha omvänt alla sina fångvaktare, som var anställda för att ge honom mat.

Är du ”bunden” på något sätt? Sitter du fast i någon märklig prövning? Har du fått uppdraget att göra din tjänst i det som tycks vara en ondskans håla? Har du fastnat i orättvisans våld? Känner du dig hjälplös och onyttig utan omgivningens stöd?  Nåväl, men knota ändå inte. Glöm inte bort att Guds kallelse ofta kommer – ja så väldigt ofta – till just en sådan som du – för att du skall vittna om honom trots alla ”dessa bojor”, för att du skall proklamera sanningen och tillrättavisa synden. Framför allt, tvivla inte på din Gud.  Du kanske känner dig mycket begränsad och beroende av andra idag, men du kan bli mer än segrare i morgon.

Fortsättning följer....