Gästinlägg av Marie Marti
Vi måste vara relevanta. Jag
hör mig själv säga det om och om igen. Relevanta så att folk kan identifiera
sig med oss. Men var kommer egentligen sådana tankar ifrån? Jesus kallar oss
först och främst att följa honom i ett liv av självförnekelse, i fattigdom, i
lydnad. Han säger själv ”Rävarna har lyor…”. Var läser vi om att vara relevant?
Var Jesus relevant för sin tid? Han som gick till fots från by till by, åt det
han fick av andra, han som inte bodde i något hus. Han hade ingen fru eller
barn som dom flesta hade på den tiden, han var inte på något sätt relevant i
förhållande till dåtidens normer och levnadsstandard. Varför ska vi då vara relevanta? Jag är rädd att det bara är en ursäkt för att
ge avkall på vår egen bekvämlighet, en fruktan för att bli betraktad som
annorlunda eller konstig, en fruktan för att inte ha nog, en fruktan att bli
betraktad som fattig. Jag tror att vi behöver få se Jesus ibland oss, att vi behöver
se kristna som törs leva som Jesus, annorlunda, utan att samla sig fördelar,
utan att gardera sig på alla håll, som vågar vandra öppet bland dagens fattiga
och utstötta, inte som deras hjälpare men som deras vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar