Tidig söndagsmorgon i Stockholm

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Och denna söndagsmorgon vaknar vi upp i Stockholm.

Efter en arbetsvecka i Norge med dagliga utflykter till närbelägna städer för sammanträden och vägledningssamtal reste vi i helgen till Stockholm.

Fredagen tillbringade vi på Värtahemmet där Frälsningsarmén har samlat en del material för framtida arkivering. Där gick vi igenom en del flyttkartonger från den tid vi arbetade på Frälsningsarméns Sociala Institut (FASI). Vi gav en del råd om vad som borde arkiveras och vad som kanske inte behövde arkiveras. Jag hittade också en del kassettband med bibelstudier som jag spelade in någon gång för länge sedan. De ska jag nog lyssna på någon gång om det fortfarande går att hitta en kassettbandspelare.

I vårt eget förråd i Stockholm tog vi också med oss ett par flyttkartonger med diabilder som vi planerar att scanna in digitalt (någon gång då vi får tid).

Då vi var i Stockholm fick vi också förmånen att träffa yngste sonen med famlj och följa med yngsta barnbarnet på luciafirande på dagis.

På tal om yngste sonen håller han just på att förfärdiga en app med Dagens Andakt, böneblogg och Nyhetsflöde från rupeba.se.

Man kan gå in och välja språk, svenska, norska eller engelska och då visas de olika delarna i appen på respektive språk. Appen fungerar både  i iPhone, Android och Windows. Jag kommer att introducera appen lite mer under veckan som kommer, men den som vill bekanta sig med appen kan redan nu gå in på dagboken.rupeba.se.

Under veckan har jag också skrivit ett inlägg om min uppväxt på Värtahemmet till Frälsningsarméns museumssida på nätet, bootheum.se. Det är en alldeles fantastisk hemsida med mycket spännande material. Den är absolut värd att besökas regelbundet.

Här är en bild från den tiden framför den gamla baracken som då var Myrornas enda försäljningslokal i Sverige. Mannen till vänster på bilden är min pappa. Jag kommer att lägga ut hela inlägget så småningom, men här kommer en liten smakbit:

"När vi flyttade dit fanns dit fanns det en enorm barack med jordgolv på tomten. I baracken fanns den enda butiken som  ”Myrorna” hade på den tiden, samt en brädgård.

Mellan huvudbyggnaden och baracken fanns några mindre byggnader med ett pannrum, en madrassverkstad och en grisgård.

Vi hade nio grisar om året. Man slaktade tre åt gången så det var slakt tre gånger per år. Lillasyster Pia namngav varje griskull med namnen Jan, Peter och Pia.

Lille Peter fick snabbt lära sig att förstå naturens kretslopp. Det Peter inte åt fick grisarna. De grisar som fick vara med på julslakten  serverades sedan på julfesten i form av korvar och julskinka. På så sätt fick Peter tillbaka det som han tidigare inte ätit upp, fast i en ny form. Tänk att vi hade grisar på tomten mitt i Stockholm!

Jag kan dessutom minnas hur man inför julen nackade en höna i storköket och hur den huvudlösa hönan sprang runt i köket innan den förstod att den var död. Detta tror jag att jag var med och upplevde, men det kan också vara så att mamma berättade det för mig så livfullt så att jag såg det framför mig och kommer ihåg den minnesbilden.

På gården fanns det också en stor livsfarlig schäferhund som var bunden vid en löplina utanför sin hundkoja. Schäferhunden skällde skräckinjagande på allt som rörde sig och vi fick stränga förhållningsorder att inte gå nära den farliga hunden. Det förstod jag och min storebror Jan, men lillasyster Pia var inte så många år på den tiden så hon gick till hunden någon av de första dagarna. Då mamma sedan till sin förskräckelse fick se lilla Pia sitta där vid hunden försökte hon rädda sin lilla dotter. Men gång på gång blev hon jagad på flykten av den argsinta schäferhunden och varje gång han skrämde bort mamma vände han tillbaka och slickade Pia kärleksfullt i ansiktet.

Lika kärleksfull som schäferhunden var inte trädgårdsmästaren. I alla fall inte mot Pia efter att hon låst in honom i garaget en dag. Men han fick skylla sig själv tyckte Pia eftersom han hade sagt att det fanns ormar i rabatterna bara för att Pia inte skulle trampa i dem. Mamma sa att det inte fanns ormar på gården, så trädgårdsmästaren fick sitta i garaget en hel dag." Fortsättning kommer under veckan...

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky