Vilken besvikelse att törstande komma fram till brunnen, full av förväntan, och finna den helt tom. Då man ser brunnen förväntar man sig att den ska innehålla det en brunn ska innehålla, friskt vatten.
Den ser ut som en brunn, men den har förlorat brunnens funktion. En gång måste det där ha varit en källa med friskt vatten. Och någon har bemödat sig att bygga en fin överbyggnad.
Men efterhand har vattnet i brunnen sinat, och kvar står bara den fina överbyggnaden kvar. Det ser fortfarande ut som en brunn, men den saknar det livgivande vattnet.
Kan det vara på samma sätt med en kristen församling idag? En gång var det väckelse där. Många människor fick sina liv förvandlade genom ett möte med Jesus. Under väckelseperioden byggde man en kyrka eller kapell på platsen. Man kanske tänkte att byggnaden skulle dra till sig människors uppmärksamhet. Brunnen ger en förväntan av livgivande vatten och man tänkte att kyrkan skulle vara en påminnelse om att här finns det vatten att hämta. Församlingen och den Helige ande inbjöd alla människor att komma och dricka: "Och Anden och bruden säger: ´Kom!´ Och den som hör det skall säga: ´Kom!´ Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten." (Upp 22:17).
Och åren går och leden tunnas ut i den fina kyrkan. De som kommer dit får inte uppleva det levande vattnet som en gång inspirerade församlingsmedlemmarna att bygga kyrkan. Det ser ut som en brunn, men det är ingen brunn.
Församlingsmedlemmarna gör vad de kan för att bevara den fina brunnen. Ibland kanske det kan kännas lite väl torrt därinne, men man reagerar inte. Man kanske inte hade väntat att det skulle finnas så mycket livgivande vatten därinne. Man är fullt upptagen att hålla verksamheten och traditionerna igång. Det ska i varje fall se bra ut. Man blir fången i sina traditioner och verksamheter. Man arbetar och arbetar med lite resultat, och till slut förväntar man sig inte längre några resultat. Man fortsätter att försöka vara en brunn även om man innerst inne vet att det var länge sedan människor kunde komma hit för att dricka.
Man är som "fångar i den tomma brunnen."
Men så får man höra budskapet att komma tillbaka. Nästa vers i Bibeln säger: "Kom tillbaka till borgen, ni fångar som fått ett hopp!" (Ska 9:12). Fångarna i brunnen får ett nytt hopp. Man behöver inte leva i en uttorkad brunn. Hoppet frigör energi. Man kommer tillbaka till den Herre som själv sa: "Är någon törstig så kom till mig och drick" (Joh 7:37).
Vi behöver människor i dag som kan ropa ned i den torra brunnen och skapa hopp om att det fortfarande finns liv för den som är törstig.
Är du en av dem som ska ropa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar