DEN FÖRLORADE HÄNFÖRELSEN – Gal 4

Bibelläsning: Galaterbrevet 4
Läs bibeltexten här 

"Var är er hänförelse nu?" (Gal 4:15)

Paulus frågar galaterna vad som har hänt med deras tidigare hänförelse?
Det kan vara så att också vi ser tillbaka till en tid då vi drevs av hänförelse för Jesus. Men så har tiden gått och hänförelsen har svalnat.
 
I ett av breven i Uppenbarelseboken kan vi läsa: "Men det har jag emot dig, att du övergivit din första kärlek." (Upp 2:4).
 
Men även om det skulle vara så, finns det alltid en väg tillbaka. Brevet fortsätter: "Tänk på varifrån du fallit och omvänd dig..." (Upp 2:5)

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hur är det i dag med min kärlek och hänförelse för Jesus?

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Från slav till arvinge - Vers 1-8
Genom Jesu verk kan vi bli friköpta från lagen och få söners rätt (vers 5). Vi har fått Guds Ande i våra hjärtan och Anden ropar "Abba! Fader" (vers 6). Då vi går från att vara slav till att bli son, innebär det också att vi blir arvingar (vers 7).
Till eftertanke:
Vad får det för konsekvenser för mitt liv att jag blivit arvinge?

Lagens förbund och löftets förbund - Vers 9-31
Abraham hade två söner, Ismael och Isak. Den ena var född av mänsklig vilja och den andra i kraft av ett löfte (vers 23). De två sönerna representerar två förbund, lagens förbund och löftets förbund.
  I församlingen hade det uppstått två olika riktningar. Det var de som återvände till lagen och de som levde i Andens frihet. Paulus upplever att lagmänniskorna var ivriga att skilja församlingen från Paulus inflytande (vers 17).
  I församlingen var det på samma sätt som med Ismael och Isak, "Han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu" (vers 29).
Till eftertanke:
"Så är det också nu" skriver Paulus. Är det så även i våra dagar. Upplever vi en polarisering mellan lag och nåd, mellan form och frihet, mellan mänskligt och andligt?

Jag kan uppleva en tilltagande polarisering inom kristenheten. Idag kanske den inte är så stark mellan samfunden, men stark inom samfunden. Jag skrev ned min upplevelse av den tilltagande polariseringen. Läs inlägget nedan.
Till eftertanke:
Hur ser du på mitt inlägg? Håller du med? Håller du delvis med? Håller du inte alls med?

Här kommer inlägget:
Jag ser framför mig en ökande polarisering inom kristenheten i västvärlden

- Den ena sidan har en stark tro på Bibeln som Guds ord.
- Den andra sidan har en fantastisk förmåga att tolka bibelordet så det stämmer överens med det som är politiskt korrekt just nu.

- Den ena sidan representerar en väckelsekristendom med människors frälsning som högsta prioritet.
- Den andra sidan representerar en humanistisk kristendom och är fokuserad på verksamheter.

- Den ena sidan har en stark längtan att få manifestera Guds kraft och se ett andligt uppvaknande bland Guds barn.
- Den andra sidan försvarar det som är och sätter sin tillit till kunskap och resurser.

- Den ena sidan förkunnar omvändelse, synd, den dubbla utgången och Jesu återkomst.
- Den andra sidan förkunnar en terapeutisk kristendom med mål att få människor att må bra och känna sig inkluderade.

- Den ena sidan tror att Jesus är den enda vägen till Fadern.
- Den andra sidan tror att Jesus är den bästa vägen till Fadern, men vill inte utesluta att det även kan finnas andra vägar.

- Den ena sidan bygger på en levande, dynamisk relation till Jesus och ingenting annat.
- Den andra sidan litar på strukturer, traditioner, sakrament, riter och yttre former.

- Den ena sidan kommer stundtals att vara en liten kämpande minoritet utan stort inflytande.
- Den andra sidan kommer att ha makt, resurser, positioner, inflytande och den kommer att ringakta den kämpande minoriteten.

Jag ser framför mig en ökad polarisering inom kristenheten i västvärlden.

Jag önskar att jag ser fel, men jag är rädd att jag ser rätt.

 

Förlåtelseboken - DU KAN BLI FRI - Del 6

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. Detta är det sjätte inslaget.

Kapitel 4:2

Om hela relationer i individualismens tid

Vi lever i ett sekulariserat samhälle där honnörsordet är oberoende. Individualismen breder ut sig och Sverige är det land som har flest ensamhushåll i världen. I individualismens släptåg följer lösa och oförpliktande relationer, där ingen behöver ta ansvar för någon annan, åtminstone inte när motgångarna kommer eller den första förälskelsen har lagt sig. Där individualismen härskar frodas också egoismen. 31

Robert Bly talar i sin bok ”Syskonsamhället” om att ingen längre vill bli vuxen. Alla vill förbli som tonåringar utan att behöva ta ansvar. Och vidare skriver han att vår tid kännetecknas av en kultur, där man alltmer använder andra för sina egna syften. Skilsmässorna ökar och alltfler barn lever i splittrade familjer.

Media uppmärksammar ”fördelarna” med de nya familjekonstellationerna. Nu kan ju barnen få ha mamma eller pappa för sig själv en hel vecka åt gången och den andre föräldern kan få vila upp sig och umgås med sina vänner, och leva sitt liv. Barnen får inte bara ha en julafton, födelsedag eller annat högtidsfirande utan får fira dubbelt upp dels med mamma och dels med pappa. Kan det bli bättre för alla parter?

Men så möter vi det trasiga barnets längtan efter att få leva och växa upp tillsammans med sitt ursprung, barnet som inte kan förstå att inte mamma och pappa kan fortsätta att leva tillsammans, barnet som ofta till och med tar på sig skulden för föräldrarnas relation. I en norsk undersökning om barns uppfattningar på 1990-talet visade det sig att 20% av barnen var osäkra på om det var någon som älskade dem. Hälften av barnen trodde att föräldrarna värdesatte materiella ting som hus, bil, sommarställe eller kläder mer än barnen.

Det finns verkligen en destruktiv trend, som leder människor mot isolering och oberoende i världen idag. Det är nästan kusligt likt det som Paulus beskriver i ett av sina brev till Timoteus, när han talar om hur människorna kommer att vara i de sista dagarna:

… i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, svekfulla hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft. (2 Tim 3:1-5)

Bibeln beskriver emellertid också en stark positiv trend i den sista tiden. Den går mot helhet och beroende.

Profeten Hesekiel i Gamla testamentet skriver om hur det ska bli i de sista dagarna. Han ser en syn där en massa döda benrester ligger utslängda på en slätt. Så börjar Hesekiel profetera och det han profeterar händer inför hans ögon. Det börjar rassla och gny och det står att ben blir fogat samman med ben. Benen får senor och bäddas in i kött och hud dras över dem och slutligen blåses det in ande i dem. Sedan står det att de reste sig upp, en väldig här. I en engelsk översättning står det att detta väsen ställde sig på fötterna som en väldig här. Vilken förvandling - från utslängda ensamma benrester till ett väsen som står på sina fötter, en sammanfogad kropp som rest sig.

Kristi nya kropp, församlingen, frukten av att Jesus myllades ner i jorden som ett vetekorn, har ett uppdrag att föra hans liv vidare i denna världen. Efesierbrevet 4:16 visar emellertid att ingen enskild individ kan klara av detta. Paulus visar på vikten av att vi har hela relationer till varandra och att vi faktiskt har ett gemensamt uppdrag i Kristi kropp, församlingen. Det står att: ”Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del...” och det är två små ord här som vi ska lägga märke till. Det ena ordet är led och det andra är del.

Kroppens styrka beror inte så mycket på hur starka delarna är var för sig. Det som ger styrka har mer att göra med i vilken kondition lederna är och lederna är det som finns emellan delarna.

I min kropp kan jag ha världens starkaste underarm, och världens starkaste överarm, men om leden som sammanbinder överarmen och underarmen är ur led, är ändå hela armen obrukbar. Så är det också i Kristi kropp. Delarna, dvs. du och jag som individer kan vara hur bra som helst, men om inte lederna = relationerna mellan oss och andra kristna fungerar, så är vi ändå obrukbara. Och tyvärr tror jag att det finns mycket led-gikt idag i Kristi kropp. Det är många leder som är ur funktion och det är inte så Gud vill ha det.

Blodomloppet

I Kristi kropp, precis som i våra mänskliga kroppar, har blodet en central funktion.

I min fysiska kropp är det blodet som flyter i mina ådror som är livet. Om inte blodomloppet fungerar i min mänskliga kropp dör jag. I Kristi kropp står blodet från Kristi kors för frälsning, helande, pånyttfödelse och förlåtelse. Också i Kristi kropp är det av avgörande betydelse att blodet med förlåtelsens läkedom får flyta fritt. Varje del måste släppa flödet vidare.

Det handlar både om att ge förlåtelse och att ta emot förlåtelse, precis som blodomloppets uppgift i min mänskliga kropp är att både att transportera syre och näring till kroppen, men också att transportera bort slamprodukter från organen.

Jag hade en moster som blev 99 år gammal. Hon fick leva ett långt liv, men när hon var i 70-årsåldern konstaterade läkarna att hennes blodådror var igensatta. Man försökte med olika metoder att sota blodådrorna, men ådrorna i hennes ben var så igenproppade att det inte gick att bara rensa dem. Därför var man tvungen att amputera först det ena benet och senare även det andra. Hon fick leva sina sista år utan sina ben. Om man inte hade amputerat benet hade hon emellertid fått kallbrand i foten och dött mycket tidigare.

Den här berättelsen har varit en viktig påminnelse för mig om vikten av att låta förlåtelsen flyta fritt i Kristi kropp. Risken för amputation eller död är annars överhängande. 

Det dubbla flödet
Blodet i min kropp flyter två vägar. Det flyter till hjärtat och det flyter från hjärtat. På samma sätt måste det vara i Kristi kropp. Där måste finnas ett dubbelt flöde, ett tillflöde och ett frånflöde av förlåtelse. Jesus lärde oss att be: ”förlåt oss våra synder så som vi ock förlåter dem oss skyldiga äro” (Luk 11:2)

Vi ber att Gud ska förlåta våra synder på samma sätt som vi förlåter dem som har gjort oss något ont. Det finns en begränsning för hur mycket förlåtelse vi kan ta emot. Det står i proportion till vår villighet att förlåta andra.

Att ta emot förlåtelse för de synder, som jag har begått, eller att förlåta när andra gör mig illa, är inget vi kan göra en gång för alla. Det handlar i stället om ett ständigt flöde, ett sätt att leva.

Så länge vi lever i en fallen värld, kommer vi att synda mot andra och vara i behov av förlåtelse både från Gud och från andra människor. ”Om vi säger att vi inte har synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss” (1 Joh 1:8)

Å andra sidan är det också sant att så länge vi lever i en fallen värld, kommer andra människor att synda emot oss och vara i behov av vår förlåtelse.

Att ta emot förlåtelse och att ge ut förlåtelse handlar ytterst om din och min rätt att leva ett befriat liv - ett rent liv och ett liv i frihet. I Hebreerbrevet uppmanar Paulus oss att ”lägga av allt som tynger, och särskilt synden som så hårt omsnärjer oss” (Hebr 12: 1) och sättet, som vi lägger av synden på, det är att ta emot förlåtelsen. Det är detta som nästa kapitel handlar om. 

Dagens andakt, den 19 augusti

 

 ”Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda” (Matt 5:37)

Har du tänkt på vilken oerhörd makt, som ligger i det lilla ordet men? Om du beskriver en tavla med de vackraste orden, och sedan lägger till ett men, har du i ett nu raserat din tidigare beskrivning. Om du refererar en underbar konsert med de mest fantastiska superlativerna, kan du strax få hela tillställningen att verka medelmåttig, genom att lägga till ett men. Du kan beskriva en vän eller medarbetare som både kompetent, lojal och yrkesskicklig, och med ett enda litet men svärta ner hela hans rykte.     

BÖN

Herre sätt en vakt för min mun, så att varje ord jag talar ut kan behaga dig.

En anpassning till samtiden drar inte fler till kristen tro

(Bildtext: Forskningen pekar på att församlingar som sätter Jesus i församlingens centrum tenderar att stå emot sekulariseringen bäst. Foto: Unsplash)

- Stefan Gustavsson i Världen idag

"Magnus Hagevi är kristen och aktiv i Equmeniakyrkan. I artikeln gör han en träffsäker analys av situationen. Han varnar för den liberalteologiska idén att anpassning till samtiden skulle dra människor till kristen tro. Det finns ”ingen forskning som kan visa att ett minskat fokus på Jesus på längre sikt kan kopplas till att nå fler människor, öka intresset för församlingar eller ge ett ökat antal medlemmar. I stället pekar forskningen på det motsatta: församlingar som starkt betonar människors personliga relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum tenderar att stå emot sekulariseringen bäst. Det är dessa församlingar som i störst utsträckning väcker intresse, engagerar medlemmar och får nya medlemmar.”

Här är vägen framåt inför hösten 2022: att frimodigt proklamera de goda nyheterna om Jesus, hålla sig tätt intill Bibelns ord, sätta fokus på evangelisation och apologetik, kalla människor till omvändelse, tro och efterföljelse och uthålligt be Gud om en väckelse som återigen skakar om vårt land".

Läs mer här: https://www.varldenidag.se/ledare/en-anpassning-till-samtiden-drar-inte-fler-till-kristen-tro/repvfm!gh97P4HV5KUcpadI8Lbw/

BREV TILL DEN DÅRAKTIGA FÖRSAMLINGEN – Gal 3

Bibelläsning Galaterbrevet 3
Läs bibeltexten här

"...tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga?" (Gal 3:2-3 FB)

I Galaterbrevets tredje kapitel använder Paulus ord som han normalt inte använder. Han kallar församlingsmedlemmarna dåraktiga.
- Det verkar som om församlingsmedlemmarna trodde att de fått Anden genom att vara rättfärdiga.
- Det verkar som om församlingsmedlemmarna trodde att Gud gjorde underverk bland dem för att de var så rättfärdiga.

Också i dag är det många kristna som tänker att de inte är heliga eller goda nog för att Gud skulle fylla dem med sin Ande. Men det beror inte på hur bra eller god du är.

Många kristna tänker att Gud bara kan göra underverk genom goda och rättfärdiga människor. Men det beror inte alls på vår egen prestation.

-Våga tro att Gud vill och kan fylla dig med sin Ande
-Våga tro att Gud vill och kan göra underverk i ditt liv.

Du ska få se vad Gud kan uträtta genom en sådan tro.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Tack att jag får vara fylld med Guds Ande, inte på grund av vad jag har gjort, utan på grund av vad Jesus gjort. 

 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Till den dåraktiga församlingen - Vers 1-14
Här använder Paulus starka ord. Han kallar församlingsmedlemmarna dåraktiga och förhäxade (vers 1-3). Orsaken var att de litade på sin egen förmåga och förträfflighet i stället för att vara helt beroende av Guds nåd. De hade flyttat fokus från Gud till sig själva.
De hade börjat rätt - Anden - och var på väg att sluta helt fel - i köttet (vers 3).
Till eftertanke:
Är det en vanlig utveckling att börja beroende av Gud och mer och mer bli oberoende av Gud? Vad kan vi göra för att inte hamna i samma utveckling som galaterna?

Lagen - vår övervakare - Vers 15-25
Lagen beskrivs som vår tillfällige övervakare på väg mot tro.
Till eftertanke:
På vilket sätt kan lagen vara vår övervakare idag? Och vad innebär det att bli fri från "lagens förbannelse" (vers 13).

Alla har samma möjlighet - Vers 26-29
Det var en fullständigt revolutionerande tanke på den tiden att man och kvinna är likställda. Här har den omgivande världen hunnit ifatt en grundläggande kristen värdering.

Dagens andakt, den 18 augusti

 

”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan” (Kol 3:16)

I min mors släkt var alla sju syskonen kristna. Flera av dem var frikyrkopredikanter. Varje år möttes några av syskonen med familjer på landet under några sommarveckor. De var enkla människor. Ingen hade någon högre utbildning. Det berättas om min morbror att när han skrev officiella brev, brukade han skämtsamt lägga till ett antal bokstäver på slutet, och uppmana läsaren att själv stoppa in dem där han tyckte att de skulle passa.

Även om släkten var av enkel natur, fanns det en värme, en fromhet och en djup gudsfruktan, som också präglade semestertiden. Guds ord bodde i gemenskapen. Vi samlades ofta till släktmiddagar, och aldrig avslutades en familjemiddag utan en andakt. Ofta sjöng man alla versarna av August Storms sång Tack min Gud för vad som varit -, en sång som innehåller tack till Gud för det goda i livet såväl som det onda, för både det som varit och det som ska komma, för det vi känner till och för det man inte vet.

Den andliga gemenskapen är en viktig tillgång för oss kristna. Låt oss inte vara rädda för att praktisera dagens bibelord när vi möter familj och vänner.

BÖN

Jesus vi vill inbjuda dig att vara med i de sammanhang där jag finns med, inte bara osynligt i mitt hjärta, utan också i den synliga gemenskapen.  

FÖRKASTAR DU GUDS NÅD? – Gal 2

Bibelläsning Galaterbrevet 2
Läs bibeltexten här

"Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves." (Gal 2:21 FB)

Om jag litar mer på mina egna gärningar än på Guds verk, förkastar jag Guds nåd. Varje gång jag litar mer på min egen rättfärdighet än på Guds, deklarerar jag att Jesus dog förgäves.

Men Jesus dog inte förgäves, "ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig" (Gal 2:16 FB).

Därför får jag frimodigt lämna självverksamhetens och självrättfärdighetens land och vila i den nåd Kristus så dyrt har köpt för mig.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Det är av nåd!

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Mötet med de ansedda - Vers 1-10
Paulus skriver att han efter 14 års evangelisationsresor återvände till Jerusalem och informerade ledarna om det evangelium han predikat bland hedningarna (vers 2).
Resultatet av mötet var att Petrus hade fått uppdraget av Gud att vara en apostel bland de omskurna (judarna) och Paulus bland hedningarna (alla folk som inte var judar).
"Bara en sak ville de, att vi skulle tänka på de fattiga" (vers 10)
Till eftertanke:
Här ser vi igen hur det sociala engagemanget är en del av evangelisationen. Hur är det med oss idag?

Paulus klandrar Petrus - Vers 11-14
Paulus berättar om hur han offentligen gick tillrätta med Petrus under hans besök i Antiokia. Petrus brukade äta med hedningarna, men då några ledare kom från Jerusalem höll sig Petrus borta från hedningarna. Paulus ser det som hyckleri.
Till eftertanke:
Paulus skriver i andra sammanhang att han själv anpassar sig till dem han vittnar för att vinna desto fler (1 Kor 9:19). För judarna blir han som en jude, för de som står under lagen blir han som en som står under lagen. För dem som är utan lag blir han som en som är utan lag. För de svaga blir han svag... (1 Kor 9:20-22).
Vad menar du? Håller du med om att Petrus hänger sig åt hyckleri, eller anpassar han sig på samma sätt som Paulus, för att inte vara till anstöt?

Rättfärdighet genom tro - Vers 15-21 
Här kommer Paulus till evangeliets kärna. Ingen blir rättfärdig genom laggärningar, utan vi blir rättfärdiga genom tro på Kristus (vers 16).
Paulus säger vidare att han är korsfäst med Kristus, så att det inte längre är han som lever, utan Kristus lever i honom (vers 19-20).
Till eftertanke:
I vers 21 talar Palus om att "förkasta Guds nåd". Vad menar han här att det betyder att förkasta Guds nåd? Finns det andra sätt att förkasta Guds nåd?

Förlåtelseboken - DU KAN BLI FRI - Del 5

 

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. Detta är det femte inslaget.

Kapitel 4:1

”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”

Lärjungarna hade grälat. Jesus hade just pekat ut vem av de tolv det var som skulle förråda honom och nu grälade de andra om vem som var störst bland dem.

Jesus ger dem en kort lektion i kristet ledarskap och talar om för dem, att i motsättning till världens ledarskap, ska den störste vara som den yngste och ledaren ska vara som tjänaren. Han hänvisar till sig själv som det bästa exemplet på detta och säger att han är mitt ibland dem just som tjänare. Så ger han dem några uppmuntrande ord för att de varit trofasta och så säger han till dem: ”samma kungavärdighet som min Fader har tilldelat mig tilldelar jag er” (Luk 22:29).

Trots att lärjungarna var så mänskliga, trots att de var så omogna, trots att de gav efter för frestelsen att vilja vara störst och främst, lovar Jesus att just de ska få samma ställning, samma kungavärdighet som honom i världen.

Två gånger i Johannes evangeliet kan man läsa att Jesus vill sända sina lärjungar ut i världen på samma sätt som Fadern hade sänt honom in i världen.

Första gången hittar vi detta i Jesu förbön för dem som är hans. Denna förbön är en del av hans avskedstal till sina lärjungar. När jag läser orden i denna bön ”Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen” (Joh 17:21), tycker jag nästan att jag hör ett frågetecken efter det Jesus säger. Det är nästan som om Jesus frågar Fadern: ”Var det verkligen en så klok idé det där att jag ska anförtro lärjungarna allt det som du anförtrodde mig? Kommer dom att kunna lita på dig lika mycket som jag har gjort? Kommer dom att kunna driva ut andar och bota sjuka lika mycket som jag har gjort? Kommer dom att kunna stå emot fiendens alla angrepp på samma sätt som jag har gjort?” Jesus hade all anledning att tvivla.

Andra gången uttalandet kommer är efter uppståndelsen och det uttalas som en direkt befallning från Jesus till lärjungarna. Hans tvivel tycks ha försvunnit och han säger: ”Som Fadern har sänt mig sänder jag er”(Joh 20:21). 29

Att Jesus sänder ut sina lärjungar på samma sätt måste betyda att Jesus vill att vi ska göra samma gärningar som han gjorde. I förbindelse med förlåtelse måste det betyda att Jesus vill att vi ska förlåta på samma sätt som Jesus förlät. Paulus understryker det i Kolosserbrevet där han säger: ”Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta.” (Kol 3:13)

Kristi kropp
När Jesus gick omkring på jorden var han begränsad trots att han var Gud. Han var begränsad i tid. Han hade bara några korta år på sig att förmedla sitt budskap. Han var också begränsad i rummet. Han kunde bara nå ut till sin närmaste omgivning, den lilla landremsan utmed Medelhavet. Och egentligen kunde han bara ta sig så långt med sitt budskap, som hans fötter orkade bära honom.

Men när Jesus dog och uppstod i sin nya kropp, församlingen, sprängdes dessa begränsningar.

Vi talade tidigare om vad som hände när Jesus dog på korset. Dels frigjordes förlåtelsen källa och dels dog Jesus som ett ”vetekorn” för att uppstå i en ny skepnad, som beskrivs som Kristi kropp. Jesus dog inte för att sedan bara försvinna, utan för att uppstå i sin nya kropp som består av många. Han uppstod i sin nya kropp och alla kristna på jorden utgör idag tillsammans Kristi kropp. Detta är det begrepp som Bibeln använder för att beskriva den kristna församlingen utöver jorden. I 1 Korintierbrevet 12:27 står det - riktat till de kristna: ”Ni utgör Kristi kropp, och är var för sig delar av den.”

Och idag är Kristi kropp inte längre begränsad, varken i tid eller rum. Kristi kropp, församlingen har verkat i över två tusen år och den är spridd över så gott som hela jorden.

Dagens andakt, den 17 augusti

”Stå emot djävulen, och han ska fly för er” (Jak 4:7)

Som ung vuxen och nykristen, var jag mycket rädd för att vittna. Inte för att jag var rädd för att tala inför andra. Men jag hade ett problem. Problemet var att så fort jag började tala om andliga saker så började jag gråta. Det tyckte jag var så otroligt pinsamt och det höll mig tillbaka under lång tid.

Så skulle kören, som jag var med i, ha konsert, och jag blev tillfrågad om jag ville vittna och presentera en av sångerna, som vi skulle sjunga. Sångens ord handlade om rädsla: Jag var så svag – jag var så rädd. Jag ville så gärna göra det, men jag var rädd, - för jag trodde att jag skulle börja gråta, och det var det värsta jag visste, när predikanter och andra blev så känslosamma att det fällde tårar.

Men jag visste att jag ville vittna om Jesus, och till slut lovade jag att säga några ord av vittnesbörd och presentera sången. Jag minns inte om jag grät eller inte, när jag faktiskt stod där, men jag minns mycket väl vilken vånda det var att fatta detta beslut, för jag var tvungen att stå öga mot öga med det jag fruktade, och säga till mig själv, till Gud och till hela andevärlden: ”Om jag kommer att gråta eller inte spelar ingen roll - nu ska jag vittna om Jesus, med eller utan gråt”. Efter den gången har jag fått vittna och predika i många sammanhang – och fruktan för att börja gråta har försvunnit. 

BÖN

Jesus, tack för att du använder oss även om vi är svaga och rädda. Hjälp mig idag att gå emot det jag fruktar mest, i vissheten om att du är med.

Citatet

"På korset fick Jesus den behandling vi förtjänade, så att när vi tror på honom får vi den behandling som han förtjänar"

(Från "Hur ska vi förstå Gud?" av Timothy Keller)

Dagens andakt, den 16 augusti

”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt 6:34) 

Min far körde mycket bil i sitt arbete. Han reste genom hela Sveriges land för att ha möten, visa kristen film och samla in pengar till kristet socialt arbete. Ibland fick vi barn följa med. Då satt vi hela familjen tillsammans många timmar i bilen. Oftast satt jag i mors knä i baksätet. Och vi sjöng. Mest var det far som sjöng. Han hade några favoriter. Sångerna fanns inte på några topplistor och de var inte särskilt anpassade för barn. Men det var roligt att sjunga och orden fastnade i mitt inre, - för alltid:

Sörj ej för dagar som komma
Lämna den flyende tid
Lägg dig med allt i din Mästares hand
Han ger ditt hjärta frid 

BÖN

Tack Gud för vad som varit och tack för vad som ska komma. Tack för att Du, som var och som är och som skall komma, finns med varje sekund av mitt liv.

FÖRSÖKER JAG STÄLLA MIG IN HOS MÄNNISKOR? – Gal 1

Bibelläsning Galaterbrevet 1
Läs bibeltexten här

"Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare." (Gal 1:10)

Visst känns det skönt att vara accepterad och omtyckt av människor. Men Paulus skriver att han måste välja. Om han strävar efter att vara människor till lags är han inte längre Kristi tjänare.

Vem vill jag vara? Vill jag vara Kristi tjänare, eller vill jag kompromissa och vara människor till lags? Vem vill jag helst ha på min sida? Gud eller människor? Vilka praktiska konsekvenser får mina svar på dessa frågor för mitt liv?

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Lev så du behagar Gud!
 

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Presentation -Vers 1-5
Här börjar Paulus brevet till galaterna med att presentera sig som utsänd av Gud och inte av människor (vers 1)
Till eftertanke:
Hur skulle du presentera dig om du skulle skriva brev till en församling?

Ett annat evangelium - Vers 6-12
Här uttrycker Paulus stor förvåning över att galaterna avfallit till "ett annat evangelium" (vers 6), ett förvrängt evangelium (vers 7). Paulus är verkligen upprörd över detta och uttalar till och med förbannelse över dem som predikade detta evangelium. Paulus kommer längre fram i brevet tillbaka till vad detta andra evangelium egentligen handlade om.
Till eftertanke: 
Finns det strömningar idag som tangerar begreppet "ett annat evangelium"?

Paulus vittnesbörd - Vers 13-24
Paulus vittnar om hur han tidigare förföljde de kristna och hur han blev omvänd och kom in i  den tjänst som Herren redan i moderlivet hade utvalt honom till (vers 15).
Till eftertanke:
Vad kan du tänka dig att Gud har utvalt dig till att utföra här på jorden?

Förlåtelseboken DU KAN BLI FRI - del 4

På måndagar, onsdagar och fredagar lägger vi ut inslag från Rut Baronowskys bok Förlåtelseboken. Detta är det fjärde inslaget.

Kapitel 3

”Det är fullbordat” – om Jesu försoningsverk på korset

Johannes döparen står vid Jordanfloden och döper människorna som kommer till honom i skaror. En dag säger han profetiskt: ”Mitt ibland er står en som ni inte känner” (Joh 1:26). Han har sett Jesus i folkmängden. Nästa dag när han åter står och döper människorna får han ännu en gång se Jesus komma och då säger han: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29) och ”… han är den som döper med helig ande.” (Joh 1:33).

Förlåten rämnade – vägen till Gud låg öppen
Jesus var den som skulle komma och försona mänskligheten med Gud. Genom hans död på korset skulle den brutna relationen mellan Gud och människa helas för alla som vill. Det berättas så dramatiskt, att i samma ögonblick som Jesus dog på korset, brast förhänget i templet itu. Det rämnade uppifrån och ända ner. (Matt 27:50-51). 22

Paulus beskriver detta senare i Hebreerbrevet som att ”Jesus öppnade vägen för oss” innanför förhänget (Hebr. 6:1). Och vad var det som fanns innanför förhänget? Jo, där fanns det allra heligaste, där Gud bodde. Vägen till en upprättad relation mellan människa och Gud hade öppnats igen.

Men detta gäller bara för dem som väljer att gå denna väg, och Paulus uppmuntrar i Hebreerbrevet alla dem som gör detta val, när han skriver:
Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss…låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta….låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp…låt oss ge akt på varandra…och låt oss inte försumma våra sammankomster…utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebr 10:19-25)

I det ögonblick då Jesus dog, blev det möjligt för människan att åter nå fram till Gud. Den oskuldsfulla och omedelbara gemenskapen mellan Gud och människa, som fanns i den ursprungliga skapelsen, kunde återupprättas.

Jesus hade betalat priset för min och hela världens skuld.

Jag ger det av fri vilja
I Johannesevangeliet använder Jesus liknelsen av sig själv som den gode herden som ger sitt liv för sina får. Och fåren, det är alla vi som vill tillhöra honom. Han säger att han känner sina får och fåren känner honom, på samma sätt som Fadern känner Jesus och Jesus känner Fadern.

Jesus fortsätter sin undervisning och säger:
... jag ger mitt liv för fåren… jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min Fader bestämt för mig. (Joh 10:15-18)

”Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja”. Det här avsnittet talar om relationer på hög nivå och om kärlek som övergår vårt förstånd. Herden som av kärlek till sina får gör allt, till och med ger sitt liv för att rädda fåren. Det är en bild och en profetia som Jesus uttalar om det, som inom kort skulle hända med honom själv. 24

Det var inte de som ville undanröja Jesus som bestämde över vad som hände med honom den där påskhögtiden. Det var inte Pilatus. Det som hände ingick i Guds stora frälsningsplan för världen. Jesus gav sitt liv av fri vilja för att skapa förutsättningen för en återupprättad gemenskap mellan Gud och människa, för dig och för mig.

”Må hans blod komma över oss och våra barn…släpp Barabbas fri”
Det som hände var att Jesus tog min plats. Det var jag som skulle ha dömts till döden, men Jesus tog min plats. Pilatus var den som fällde domen. Han hade försökt på alla sätt att slippa att döma Jesus till döden, för han förstod att Jesus var oskyldig. Men folkets krav på att Jesus skulle dö blev honom övermäktigt och till slut står det ”Då frigav han Barrabas, men Jesus lät han … korsfästa” (Matt 27:26), och folket ropade ”må hans blod komma över oss och våra barn” (Matt 27:25) – Och tack Jesus det gjorde det! – förlåtelsens blod blev tillgängligt för oss och våra barn.

Barabbas blev fri, jag blev fri och många tusentals kristna har sedan denna dag sett sina liv förvandlade och fått sin relation till Gud återupprättad.

Den där dagen när Jesus dog på korset hände det egentligen två saker. För det första var det som om förlåtelsens kranar öppnades. Källan till all förlåtelse, Jesus själv, bröts sönder och hans blod frigjordes. Jesu blod, symbolen för liv och förlåtelse, blev förlöst. Hans liv kunde flyta ut till en sargad mänsklighet. Det som hände innehöll egentligen tre stora sanningar:

1. Blodet frigjordes till frälsning och försoning – Jag får bli ett Guds barn, bli född in i och bli en del i Kristi nya kropp på jorden. Frälsningen handlar om att jag räddas från evig död på grund av synden. Försoningen handlar om återföreningen med Fadern.

2. Blodet frigjordes till förlåtelse – Jag kan bli fri från all skuld. Min synd, all den orätt som jag gjort medvetet eller omedvetet, kan bli förlåten. Den är sonad.

3. Blodet frigjordes till befrielse och upprättelse – Jag kan bli en verkligt fri människa utan felaktiga bindningar till andra människor.

Eftersom den här boken i första hand vänder sig till dig som redan är kristen kommer vi här att fokusera på de två sista av dessa sanningar. 

Dagens andakt, den 15 augusti

”Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand.” (Matt 7:26)

De flesta vana kyrkobesökare känner till berättelsen om den vise mannen som byggde sitt hus på klippan och dåren som byggde sitt hus på sanden. Men om man frågar människor vad liknelsen egentligen går ut på, är det vanligt att de inte uppfattat den poäng som Jesus ville betona. Vad var det som skiljde den vise från dåren i praktiken? Jesu undervisning handlade ju faktiskt inte om olika byggtekniker. Poängen var att den vise mannen hörde och gjorde, medan dåren bara hörde.

Jag läste en insändare i en tidning, där någon skrev, att om alla som går på kristna sommarkonferenser hade för avsikt att omsätta det de får där av andlig näring, i praktiken, skulle de ha fullt upp. Jag tror att insändaren har rätt, och jag vet att Gud gläder sig över varje vis kristen, som både hör och gör, om det än handlar om aldrig så lite.

BÖN

Herre, jag söker efter visheten och du visar mig att den ligger inom räckhåll för var och en, som läser ditt ord, följer den helige Andes maning och handlar därefter.

LÅT ER FÖRMANAS – 2 Kor 13

 

Bibelläsning: Andra Korintierbrevet 13
Läs bibeltexten här

"Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er" (2 Kor 13:11 FB)

Efter ett långt brev avslutar Paulus med några förmaningar och jag lägger speciellt märke till orden "låt er förmanas".

Jag tror inte det är meningen att alla i församlingen ska gå omkring och förmana varandra. För att förmaning ska kunna fungera behövs en god relation. Annars är det lätt att det bara uppfattas som kritik.

Men jag tror att det är viktigt att vi som kristna kan ta emot förmaning och korrigering för att kunna utvecklas på rätt sätt som kristna. Vi behöver någon som kan ställa oss till ansvar för det liv vi lever. Engelskan har ett bra ord för detta som vi saknar i svenskan, "Accountability" (ungefär: att stå ansvarig inför någon).

-Be Gud visa dig någon som du kanske kan ingå ett ömsesidigt "accountability-förhållande" med. Någon som du ger tillåtelse att ställa de svåra frågorna till dig. - "Hur går det med din dagliga andakt?" - "Hur går det med de tankarna du kämpade med sist vi bad tillsammans?" - "Hur går det med din relation till den eller den?"

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Herre, hjälp mig att finna den rätta bönepartnern som jag kan ta emot vägledning och förmaning ifrån.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Paulus varnar korintierna inför sitt kommande besök… - Vers 1-6
Församlingsmedlemmarna uppmanas till självrannsakan (vers 5). De uppmanas att pröva sig själva. Vi har lätt för att bedöma varandra och se varandras brister, men hur är det med oss själva? Gud är visserligen nådens Gud, men Gud kommer inte att stå ut med vår synd hur länge som helst.
Vi besiktigar våra bilar med jämna mellanrum för att få varningar om något håller på att gå snett. Vore det inte lika viktigt att besiktiga vår utveckling som kristna.
Till eftertanke:
En sådan "besiktningsfråga" ställer Paulus "Vet ni inte med er att Krists bor i er?" Om vi inte svarar ja på den frågan består vi inte provet (vers 5). Formulera ytterligare några frågor som du kan ställa dig själv om du ärligt vill besiktiga din kristna vandring.

...ber för deras utveckling... - Vers 7-10
Paulus både ber och förmanar korintierna för att de ska kunna bestå provet.

... och avslutar brevet med uppmaningar, hälsningar och önskan om Herrens välsignelse - Vers 11-14
"Var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred." (vers 11). Paulus uppmanar oss att låta oss förmanas. Förmaning är verkningslös om den som förmanas inte inser sitt behov av förändring. Det är bara den som inser och erkänner sina brister som är mottaglig för förändring.
En rätt förmaning kräver en rätt inställning hos både den som förmanar och den som förmanas. Den som förmanar måste göra det av kärlek och omtanke, och den som förmanas måste förstå att förmaningen inte är för att bryta ner utan för att bygga upp (vers 10).
Till eftertanke:
Är jag själv mottaglig för förmaning? På vilket sätt kan jag ta emot förmaning?

Tidig söndagsmorgon i Strömstad den 14 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det äntligen dags att få träffa våra barn och barnbarn till en "Familjesamling". Träffen har planerats gång på gång och sedan blivit uppskjuten av pandemin och av många andra skäl. Våra barn och svärbarn har många saker i kalendern som måste fullföljas och barnbarnen har sina engagemang.

Vi samlades i Strömstad dit mellansonen med familj har flyttat under sommaren (Bild 1). De hade tidigare bott i Norge, men har nu flyttat och bor nu någon mil från gränsen till Norge. Fast på den svenska sidan.

Lördagen ägnades till en båtutfärd till Kosteröarna (Bild 2), utanför Strömstad. Där blev det långa promenader, bad och naturligtvis lite fotboll på stranden (Bild 3). Efter lunch blev det båtfärd tillbaka och middag hemma hos Strömstadsfamiljen.

Efter middagen, då det började skymma, trodde jag att dagen var slut. Men så kom förslaget att vi skulle åka ned till fotbollsplanen för att spela fotboll under lite mer ordnade förhållanden än på stranden. Det gjorde vi och den långa dagen avslutades med bad i havet (Bild 4). Det var så vi brukade avsluta varje dag av sommarlovet under pojkarnas uppväxttid, men det var längesedan....

Då det gäller veckan i övrigt var Strömstadsbarnbarnen tillbaka i Moss o Norge för att delta i Frälsningsarméns juniorläger. Moss är platsen där de har genomlevt hela sitt liv så här långt.

Nu är det söndagsmorgon och dags att skiljas och åka tillbaka hem. Men innan vi skulle lägga oss kom förslaget att tillbringa några timmar på stranden. Men därefter är det i alla fall dags att åka hem. En familj stannar kvar i Strömstad och övriga åker hem till Borås, Västerås och Stockholm. 

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Dagens andakt, den 14 augusti

 

”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.” (Ords 3:5)

Ibland kan vårt förstånd spela oss små spratt. Det som först verkar vara en klok handling, kanske efteråt visar sig vara helt fel. Problemet är att vi människor aldrig har det fullständiga perspektivet. Vi ser bara delar av verkligheten – aldrig hela bilden. Det gör bara Gud. Därför är det klokt att leva efter dagens bibelord. Det uppmanar oss inte, att inte använda vårt förstånd, bara att vi inte ska lita på det.

En vän predikade över detta bibelord, och för att illustrera sin poäng, höll han sin Bibel i ett stadigt grepp över sitt huvud. Gesten talade sitt tydliga språk. Guds Ord måste få vara överordnat vårt förstånd. När vi använder vårt förstånd på det viset och förtröstar på Herren av hela vårt hjärta, kommer Gud att välsigna både det vi är och det vi gör. 

BÖN

Fader, tack för att du har skapat mig med ett intellekt som du vill att jag ska använda. Hjälp mig att använda det så att det blir till nytta. Men framför allt vill jag förtrösta på dig av hela mitt hjärta.

UTMANINGEN: Psalm 98 och 99

Psalm 98 - EN SÅNG TILL HERRENS ÄRA

Bibelläsning: Psalm 98
Läs bibeltexten här

"Sjung för Herrens ära en ny sång, ty han har gjort under" (Ps 98:1 FB)

En ny sång? Vad är det för fel på de gamla sångerna, är det säkert många som undrar. Inte minst med tanke på alla nya sånger och körer som vi sjunger idag. Många kanske känner sig överkörda då de gamla sångerna de älskade inte längre verkar ha något värde.

Betyder "att sjunga nya sånger" att man inte ska sjunga en sång mer än en gång? Därefter blir den ju gammal. Nej, jag tror att bibelordet uppmanar oss att alltid sjunga med inlevelse då vi sjunger till Herrens ära. Det är lätt att vi sjunger sånger och körer av invand slentrian. Men då vi tar till oss innehållet i det vi sjunger och innehållet får ta tag i oss, då blir det en ny sång, även om vi sjungit sången 100 gånger.

Jag tror att Gud vill att vår sång till hans ära ständigt ska vara äkta, levande och ny.

Psalm 98 är en lovsång till Gud och människorna stämmer in med sång och olika instrument (vers 5-6). Även naturen (vers 7-8) faller in i lovsången. Vattnen och bergen prisar Herren, som en dag ska komma tillbaka för att döma jorden (vers 9).

Mannakorn att tugga på under dagen: Hur låter min lovsång idag? 

Kommentar:
Psalmen är en uppmaning för oss alla att lovsjunga Gud. Men den är också en profetisk framtidsvision om Jesus som kommer med en möjlighet för alla jordens folk att bli frälsta (vers 1-3; Jesu första tillkommelse) och som ska komma tillbaka för att döma världen (vers 8-9; Jesu andra tillkommelse).

Psalm 99 - BÖNESVAR

Bibelläsning: Psalm 99
Läs bibeltexten här

"De ropade till Herren och han svarade dem" (Ps 99:6 FB)
Gud är inte bara en bönhörande Gud - han är en Gud som svarar. Efter det att psalmisten skrev orden "och han svarade dem" har miljontals människor gjort samma upplevelse. Gud svarar på bön.
"I molnstoden talade han till dem" (vers 7)
"Herre, vår Gud, du svarade dem" (vers 8)
Gud kan svara på så många olika sätt:
-Genom ett ord från Bibeln.
-Genom ord som talas rakt in i våra tankar.
-Genom bilder.
-Genom andra människor.
-Genom händelser.
...och på många andra sätt.
Ibland kanske vi inte ens lägger märke till bönesvaren, eftersom vi glömt vad vi bett om. Skriv ned dina böneämnen så att du kan fylla i när Gud svarar på din bön, även om du ibland får vänta på svaret.

Mannakorn att tugga på under dagen: Herren är en Gud som svarar på bön - i rätt tid.

Kommentar:
Även om psalmen är skriven många hundra år före Kristus talar psalmen om Herren som en Herre över alla folk (vers 2). Genom Jesus förvandlas Israels Gud till hela världens Gud (vers 1-2). Idag finns kristna över hela jorden. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst (Apg 2:21).

Då Jesus kommer tillbaka ska alla förstå att Jesus är Herre. Många kommer att möta Honom med fruktan och bävan (vers 1 och 3). Då ska alla knän böjas och alla tungor bekänna att Jesus är Herre (Fil 2:10-11).