Tidig söndagsmorgon i Västerås den 13 oktober

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

 Då vi för några veckor sedan hade en bibelhelg för kåren i Bodö i Nordnorge anordnades det samtidigt ett release-party på Jeløy Folkehøgskole för en bok som Rut och jag har medverkat i. Det var "Frelsesarmeens historiske selskap" som hade arbetat med att få fram Jeløy Folkehøgskoles femtioåriga historia (Bild 1 är en bild av folkhögskolan i Norge). Rut och jag har skrivit varsitt kapitel i den boken.

Denna vecka fick vi ett mejl från "Selskapet" som frågade efter vår adress i Sverige för att skicka författarexemplar av boken till oss.

Vi hade också satt in några bilder i våra respektive artiklar. Vi har en bild på den unga familjen på Jelöy (Bild 2). Den yngste sonen, Stefan, var bara några veckor gammal då vi flyttade till Norge och på bilden är han cirka åtta år. Rut och jag var lärare på skolan större delen av 1980-talet, men det är en person på bilden som har varit lärare på skolan längre än vi. Vår mellanson Daniel var lärare på skolan från 2009? till 2022. 

Bild tre är min första årskull med bibellinjen på Jeløy. De flesta av eleverna är norrmän, men det finns en engelsman och en holländare bland eleverna. Efter denna årskull fick jag åtta nya årskullar.

Bild fyra är skolans Brass Band. Många av eleverna hade frälsningsarmébakgrund och vi lyckades få ihop ett brassband varje år. Många av eleverna på bilden var också med och spelade på kåren i Moss under skolåret. Varje år hade kåren en ny musikkår och en ny strängmusik. Andra kårer byter officerare men i Moss bytte man soldater varje år. Jag är ganska säker på att musikkåren på bilden var den största musikkåren under våra år på Jelöy. Nio kornetter, fem tromboner, tre som spelade euphonium och nio althorn!

Det ska bli spännande att se hur boken ser ut då den kommer.

I torsdags hade vi övning med musikkåren på Frälsningsarmén i Västerås. Vi har lånat in en soprankornettist från Borås för att hjälpa oss i en kommande spelning. Soprankornettisten heter Mikael och är den som står längst till vänster på bilden med "rödtröjorna" ovan (Bild 2; men nu har han blivit mer än 40 år äldre) .

Men nu är det söndag och vi ska gå på gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Det var en stund sedan sist eftersom vi har rest mycket i vår förkunnartjänst.

Efter gudstjänsten som börjar klockan 15:00 är det ekumenisk bön. En gång i månaden samlas vi från de olika församlingarna i Västerås och den här hösten är samlingarna på Frälsningsarmén. Jag har fått i uppgift att leda bönen för böneämnet "Världen", och det finns många saker som händer i världen just nu som vi bör bedja om. Jag kan tycka att världsläget nu påminner mycket om Jesu tal om den stora vedermödan som ska komma över världen innan Jesus kommer tillbaka (Matt 24).

Med önskan om en välsignad vecka i väntan på Jesu återkomst.
Peter Baronowsky

P.S. I morgon börjar vi en serie om förlåtelse på rupebas facebooksida. Vi kommer att lägga ut ett avsnitt varje dag i elva dagar. Missa inte det!

Dagens andakt den 13 oktober

 

”Han skall döpa er i helig Ande och eld.” (Luk 3:16)

Det var bara några veckor sedan han hade blivit frälst. Nu skulle han följa med oss ut och ha möte på den plats där han var född och uppvuxen. Hans föräldrar var inte kristna, men hans farfar var med i församlingen som vi skulle besöka. Bibelundervisningen i gudstjänsten handlade om att vi som kristna måste vara fyllda med den helige Ande – Jesu ande – och att detta var en möjlighet för varje kristen. Israels folk hade två vatten att passera – Röda havet och Jordan, innan de kom in i löfteslandet där Gud skulle förse dem med allt gott. Samma princip finns i kristenlivet där Röda havet representerar frälsningen och Jordanfloden representerar dopet med den helige Ande. Sådan var undervisningen. Vi hade haft en inbjudan, och många människor hade kommit fram och bett om att få del av välsignelsen.

Nu satt vi i bilen på väg hem. Han satt i baksätet och var mycket dämpad. Vi stannade för att köpa korv, men han ville inte ha. Till slut frågade vi varför. Då sa han: ”Jag borde ha gått fram”. Vi sa: ”Det löser sig vi kan tala mer om det nästa vecka – då kan vi be om att du ska få bli döpt med den helige Ande – här är lite litteratur, studera den”. Han sa de förlösande orden på klingande norska: ”Jeg skjönner ikke vitsen med å vente”. Han hade rätt. Där och då bad vi att han skulle bli fylld med den helige Ande. Undret skedde, och ledd av den helige andes kraft, har denne man nu fått vara ett starkt vittne för Jesus under snart tretti år.

BÖN

Herre, det finns ingen poäng med att skjuta upp det som du säger till oss att göra. När du kallar mig idag vill jag gå genast.

DOMENS DAG – Hes 30

 

Bibelläsning: Hesekiel 30
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=30&verse=1

"Så säger Herren, HERREN: Jämra er: "Ve oss, vilken dag!" Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära, en mulen dag, då hednafolkens stund är inne." (Hes 30:1-2 FB)

Hesekiel uppmanas av Herren att förkunna dom över Egypten. Det ska komma en domens dag över hela Egypten och ingen ska komma undan.

I detta kapitel, såväl som i många andra kapitel i Hesekiel, uttalas dom över ett speciellt geografiskt område. Men Bibeln lär också att det kommer att komma en domens dag över hela jorden. I Jesu tal om den sista tiden i Matteus 24 talar Jesus om denna dag och Uppenbarelseboken är fylld av skildringar om den slutliga domen.

Också Gamla Testamentet talar om en slutlig dom över hela jorden:
"Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg, så att alla som bor i landet darrar. Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära" (Joel 2:1)

Men domsprofetiorna vill också väcka till omvändelse: "Men nu, säger HERREN, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till HERREN, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han" (Joel 2:12) 

_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
"Ty han ville ställa fram församlingen
inför sig i härlighet, utan fläck och
skrynka" (Ef 5:27)
_____________________________

Innehåll kapitel 30:
Egyptens och faraos fall

Kommentar:
Babylons kung; Nebukadnessar, kommer att dra in över Egypten (vers 10) och krossa Egyptens militärmakt som till stor del bestod av legosoldater från flera länder (vers 5).

Egyptens folk ska föras bort i fångenskap till Babylon (vers 17+26) under fyrtio år (se kap 29:11).

Uttrycket "de ska inse att jag är Herren" återkommer ofta i Hesekiels bok. I detta kapitel återkommer det fyra gånger (vers 8, 19, 25 och 26). Uttrycket används huvudsakligen då profetior går i uppfyllelse.

Till eftertanke:
- Vad ska behöva ske för att Sverige ska inse att Gud är Herre?
- Vad ska behöva ske för att församlingen ska inse att Gud är Herre?
- Vad ska behöva ske för att jag ska inse att Gud är Herre?

Inför söndagen. Tema: LOVSÅNG

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
1 Krön 29:10-14

10 David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

”Lovad är du, Herre,

vår fader Israels Gud,

från evighet till evighet!

11 Dig, Herre,

tillhör storhet och makt,

härlighet och glans och majestät,

allt som finns i himlen

och på jorden.

Ditt, o Herre, är riket,

och du har upphöjt dig

till ett huvud över allt.

12 Rikedom och ära kommer från dig,

du råder över allt,

och i din hand är kraft och makt.

Din hand kan göra vad som helst,

stort och starkt.

13 Så tackar vi dig nu, vår Gud,

och lovar ditt härliga namn.

14 För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. 

FRÅN BREVLITERATUREN
1 Tess:5:16-24
16 Var alltid glada, 17 be utan uppehåll 18 och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda 22 och håll er borta från allt slags ont.

FRÅN EVANGELIERNA
Luk 17:11-19

11 På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen. 12 När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14 Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.

15 När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16 och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18 Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" 19 Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."

FRÅN PSALTAREN
Ps 65:9-14

9 De som bor vid jordens ändar

häpnar för dina tecken,

öster och väster

fyller du med jubel.

10 Du tar hand om jorden

och vattnar den,

du gör den mycket rik.

Guds flod är full av vatten.

Du skaffar säd åt människorna

när du så bereder jorden.

11 Du vattnar dess fåror

och jämnar det plöjda,

du mjukar upp den med skurar

och välsignar dess gröda.

12 Du kröner året med ditt goda,

dina spår dryper av rikedom.

13 Vildmarkens beten dryper,

höjderna klär sig i glädje,

14 ängarna fylls av hjordar

och dalarna täcks med säd.

Man ropar av glädje och sjunger.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)

Dagens andakt den 12 oktober

 

”Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.” (Jes 46:4)

Många människor kan aldrig lära sig att flyta i vatten. De är alldeles för spända och oroliga, och vågar inte överlämna sig till vattnets bärkraft. Och tyvärr verkar det vara så, att vattnet bär oss först när vi vågar slappna av och lita på dess förmåga att hålla oss uppe. Det är först när vi vågar hänge oss åt vattnet, när vi reservationslöst vågar vila i dess famn, som vi kan flyta. 

Den som på allvar tar med sig löftet i dagens bibelord, in i den nya dagen kan vara verkligt trygg. Gud lovar att bära oss genom hela livet och när vi vågar vila i det löftet, kan vi ha frid i vårt inre vad som än möter. 

BÖN

Herre, tack för att du som skapat mig och lovat bära mig genom hela livet, bär mig också idag. Varje timme, varje stund får jag påminna mig om ditt löfte till mig idag.

HÖGMOD GÅR FÖRE FALL – Hes 28 och PROFETIA MOT DET SJÄLVGODA - Hes 29

 

HÖGMOD GÅR FÖRE FALL – Hes 28

Bibelläsning: Hesekiel 28
Läs bibeltexten här: 
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=28&verse=1

"Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet. Ändå är du bara en människa och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud."  (Hes 28:2 FB)

En profetia mot kungen i Tyrus. Kungens framgångar, rikedom och vishet gjorde hans hjärta högmodigt (vers 5), och kungens högmod ledde också till hans fall (vers 19). 

Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning. Den ger en alltför stor självuppskattning och gör att den högmodige ser ned på andra människor. Ordspråksboken säger: "högmod går före fall." (Ordsp 16:18)

Kapitlet innehåller även en profetia om Guds löfte att återsamla sitt folk i sitt land: "Så säger Herren, HERREN: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob" (vers 36) 

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Högmod går före fall.
______________________________

Innehåll kapitel 28:
Profetia mot kungen i Tyrus (vers 1-19)
Profetia mot Sidon (vers 20-24)
Löfte till Israels hus (vers 25-26)

Kommentar:
Profetia mot kungen i Tyrus (vers 1-19)
Förra kapitlet handlade om domen över Tyrus. Detta kapitel vänder sig mot fursten av Tyrus. En vanlig tolkning av kapitlet är att fursten över Tyrus inte bara är den mänsklige fursten utan satan själv. Han var i Edens lustgård ( vers 13), han hade varit en kerub (ängel) med stora befogenheter och tillgång till Herrens heliga berg (vers 14). Han blir senare avslöjad och nedkastad från Herrens heliga berg (vers 16-17). I denna tolkning är fursten den andemakt som förgiftade Tyrus. På andra ställen i Bibeln används "fursten" som benämning på en andemakt över ett område ("Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar" Dan 10:13).

Profetia mot Sidon (vers 20-24)
Sidon ligger strax norr om Tyrus på Medelhavskusten. Sidon visade förakt emot Israel. Sidon blev senare en lydstat till det persiska riket, gjorde uppror mot Persien och mötte ett blodigt slut (351 f.Kr.).

Löfte till Israels hus (vers 25-26)
Mitt i alla domar mot Israels grannar kommer ett löfte till Israels hus. De ska få vända tillbaka till sitt land efter att de varit utspridda bland många folk (vers 25). Det löftet började uppfyllas 1948 då Israeliterna fick tillbaka sitt land.

Löftet om trygghet och fred (vers 26) är ännu inte uppfyllt utan pekar säkert fram mot Jesu återkomst och tusenårsriket.

Till eftertanke:
Även om det ibland tar lång tid innan profetiorna i Gamla Testamentet går i uppfyllelse så kommer de alla slutligen att bli uppfyllda: "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå" (Luk 21:33).

 

PROFETIA MOT DET SJÄLVGODA - Hes 29

Bibelläsning: Hesekiel 29
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=29&verse=1

"Jag är emot dig, farao, du Egyptens kung,
du stora monster, som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min, jag har själv gjort den."  (Hes 29:3 FB)

Här talar profeten ord från Gud mot Egypten och Egyptens kung.

Gud talar emot det självgoda, det som tar till sig berömmelse, det som ser ned på de andra och det som litar på sin egen styrka.

Alla de som satt sin tillit till Egypten kommer att se det vackla. De som stöder sig på Egypten ska uppleva att käppen de lutar sig mot ska gå sönder och skada dem själva (vers 7).

Gud har samma budskap till oss idag. Vi ska inte förhäva oss och tro att vi är större än vad vi är. Vi ska inte sätta vår tillit till oss själva eller våra egna resurser. Vi ska bygga våra liv på tillit och beroende till Herren. Vi får söka först och främst Guds rike. Då vi gör det kommer alla andra saker att falla på plats. (Matt 6:33) 

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
"Det som för världen var oansenligt
och föraktat....har Gud utvalt... för
att ingen människa skall berömma
sig inför Gud" (1 Kor 1:28-29)
______________________________

Innehåll kapitel 29:
Profetia mot Egypten

Kommentar:
Då Jerusalem hotades av Babylons kung Nebukadnessar ingick Juda ett förbund med Egypten. Men Nebukadnessar drog ut mot Egypten som led ett stort nederlag. Egypten beskrivs här som en rörstav (som växte vid Nilen). Då man stöder sig mot rörstaven bryts den av och skär in i den som stöder sig på den (vers 6-7).

Nebukadnessar anföll senare ännu en gång Egypten 572 f.Kr. (vers 19) och förde bort många egyptier i fångenskap till Babylon. Efter några år blev Babylonierna besegrade av det persiska riket. Den persiske kungen Koresh gav då en möjlighet för de fångna folken att återvända till sitt hemland. Det fick judarna göra och även de egyptier som varit fångar i Babylon. Den egyptiska fångenskapen i Babylon varade i fyrtio år (vers 11).

Egypten som tidigare hade varit en stormakt blev ett underkuvat folk. Först av perserna, sedan av grekerna och sedan av romarna.

Till eftertanke:
Sensmoralen av detta kapitel lär oss att det inte finns någon trygghet i att lita på sig själv (Egypten), eller lita på hjälp från andra (Juda). Vi blir igen påminda att den enda vi kan lita på som aldrig sviker är Gud själv.

Vittnesbördet del 2

I måndags la jag ut ett vittnesbörd av Tommy Svantesson som jag träffade på Frälsningsarmén i Trollhättan förra helgen. Tommy lovade att han skulle skicka del 2 av vittnesbördet som då inte var färdigt. Om du inte har läst del 1 kan du hitta det om du går tillbaka till måndagens inlägg. /Peter

När stormen lägger sig.

Om det mot all förmodan någon som orkar höra mig orera om mitt möte med Jesus lite till, jag har ju i tid och otid tagit varje tillfälle att ta upp mitt möte med en kändis! Så jag ska inte dra den historian en gång till, men bara för att rekapitulera för någon som lyckats komma undan mina läsningar så är alltså saken den att jag fick en stroke, åkte taxi med Jesus som av någon anledning helade mig. Sådär, nu vet ni hela förhistorien, nu kommer finalen, hoppas ni orkar höra den. Jag råkade alltså somna ifrån bussen som skulle ta mig till Trollhättan via sjukhusen i Göteborg, Kungälv och möjligtvis någon mer vårdinrättning, det är som ni/du förstår inte jag som skrivit tidtabellen. Om jag missat bussen två veckor innan så skulle lösningen på det garanterat blivit en annan än den jag valde nu. När man som jag har nått den aktningsvärda åldern av massor av år så brukar de flesta barnsjukdomar vara avklarade, men det visade sig att jag har lite att önska när det gäller mognad och vad som förväntas av en gammal gubbe, så döm om min förvåning när jag konstaterade att jag missat bussen för att i nästa ögonblick resa mig upp för att påbörja resan hem medelst liftning, ni hörde rätt, gubben hade fått för sig att bästa lösningen var att lifta! Varför? Det är den naturliga frågan på ett sådant stolleprov och jag kan ärligt tala om att om den saken har jag ingen aning. Fast jag har mina misstankar, till saken hör att jag var mycket exalterad över mitt möte med Jesus och delade mer än gärna med mig om det till alla som ville höra, med mig i passagerarsätet spelar det egentligen ingen roll vad personen ville eller inte ville, för det var i princip omöjligt att få tyst på mig. Jag tänkte mig att så snabbt som möjligt ta mig till väg 31 som gick till Lammhult, Nässjö och sedan Jönköping, och då var jag ju i princip hemma, eller så kände jag i alla fall. Nu är det så att jag inte varit i Växjö på några år, det skulle visa sig spräcka alla planer och det verkade som en övernattning vid sidan av vägen vara av nöden. Jag gick till ett köpcenter där väg 31 brukade starta, det visade sig att min information var föråldrad och det hade tillkommit ett par tre nya köpcenter, dessa behövde av och påfarter och de sträckte sig långt bort och vara av 2.1 vägar viket omöjliggjorde liftning, de gick inte ens att promenera utefter, jag försökte, men alla arga tutningar fick mig att överge den taktiken. Vad göra? Gå genom alla förorter och villakvarter var det som blev svaret. Efter tre timmar gav höfterna upp, har jag nämnt att det var 30 grader varmt? Det underlättade inte det minsta. Men Jesus var med. Som av en händelse sprang jag på Kyrkans hus, dessvärre stängde de klockan 16 och nu var den 17. Jag ryckte i dörren i ren desperation och den for upp, gick på toaletten, fyllde flaskan med vatten och skulle gå ut, på dörren till kontoren satt en ringklocka, och jag tänkte, varför inte! Ringde på och så någon röra sig längre in. En kvinna kom och öppnade, hon såg undrade på mig så jag förklarade varför jag kom och störde en timme efter stängning, hon sa bara: vänta lite, och gick tillbaks in. Hon återvände med en Festis och en Ramlösa, precis vad jag behövde, hon ritade en karta med en genväg ut till vägen så en timme senare stod jag på väg 31 och började lifta. Efter en halvtimme stannade den första bilen, en Kurd som skulle till Lammhult, och färden var igång. Det visade sig snabbt att vi inte hade samma religion, som om det skulle hindra mig, vi talade om Jesus ända fram till Lammhult, där vart jag stående i bortåt 45 minuter. En kärlekskrank 25åring visade sig vara en god samarit, talade om sina kärleksbekymmer oupphörligen men jag lyckades slinka ett råd om bön till Jesus då och då, undrar hur det gick för den bekymrade gossen. Klockan hade nu blivit 19 så trafiken på den småländska landsbyggde hade glesnat betydligt, där jag stod i Hjälmseryd eller vad metropolen kunde ha hetat. Jag började småfrysa och blev lite orolig, då dök det upp en Polack och jag kunde vara tyst och vila, för han förstod inte ett ord jag sa, övergick raskt till Engelska vilket fungerade ungefär lika bra. Jag befann mig nu i Nässjö trött och sliten tog jag beslutet att sluta lifta för dagen, för mörkret hade fallit och inte ens jag var tokig nog att ställa mig på vägen. Nässjö är välsignat  med en mycket fin rastplats, dit ställde jag kosan. Jag var ensam på rastplatsen, det stod några tradare där, men ingen människa var synlig. Där satt jag och huttrade för temperaturen föll och om man fick tro väderappen på telefonen skulle det bli 10 grader, burr! Vet inte om jag nämnt att jag var klädd i kortbyxor och T-shirt. Plötsligt svängde det upp en husbil på parkeringen, ut klev ett äldre par  runt 75 vårar med en kaffekorg. De vandrade in på området och tittade sig omkring, det var ca: 10 bord och bara mitt som var befolkat, av någon outgrundlig orsak gick de fram till mig, jag slog upp mitt bredaste leende och försökte se så ofarlig ut jag kunde, eftersom jag är skapad med ett ansikte som en potatisknöl var det inte det lättaste. De frågade om de fick göra mig sällskap, samt frågade om jag ville ha en kopp kaffe, jag kunde ha kysst dom men sådant kan så lätt missförstås. Vi drack kaffe och jag höll min numera väl inövade monolog, det var Jesus här och Jesus där. En gång när jag andades klämde mannen in en fråga om jag var lastbilschaufför, jag svarade nekande, och mannen undrade då hur och varför jag var där, en högst adekvat fråga. Upplyste om att jag åkt på tummen från Växjö och tidigare på dagen blivit utskriven från sjukhuset där, funderade ett ögonblick att försäkra dem om att det inte var mentalsjukhuset, utan en helt vanlig stroke. Nästa fråga, lika adekvat den löd: var ska du sova? Jag svarade: på bänken jag sitter. Genast sa kvinnan, vi har en brits bakom sätena, där får du gärna  sova, om du vill. Det ville jag. Vaknade runt sex, smög mig ut för att inte störa, så halv sju var jag på plats vid vägkanten och började lifta. Nästan genast stannade en kvinna som råkade sitta i Kronobergs Regionstyrelse så det blev intressanta samtal om sjukvården och jag kunde inte låta bli att höja vården i Växjö till skyarna. Hon skulle till Jönköping och det skulle jag med så det passade bra. Hoppade av innan centrum då lift troligen skulle bli svårt inne i stan. Stod på en busshållplats utanför Jönköping och såg en bil som skulle ut på vägen bredvid mig, återigen drog jag till med ett strålande leende, det hade ju fungerat tidigare, en man med sin dotter satt i bilen och skulle till daglig verksamhet där dottern hade sitt värv, men mannen sa att han kunde lämna henne där för att sedan köra mig runt Vätterns södra spets för att släppa av mig vid rondellen där vägen gick vidare mot Mullsjö. Även där gick det fort att få lift, en somalisk taxi chaufför som skulle hämta en sjuktransport i Mullsjö erbjöd mig skjuts, och det var nästa löjligt passande. I Mullsjö tackade jag chauffören som såg lite vimmelkantig ut efter all information om Jesus och mitt möte med honom. Här vill jag komma med en varning, skulle ni befinna er ute på vägarna för att lifta, undvik Mullsjö! Det tog nästan en timme innan en Ukrainsk lastbilschaufför förbarmade sig över mig. Jag öppnade munnen men han vinkade bara att jag skulle hoppa in, det var språkförbistring av det långvarigast slag, vi kunde bara kommunicera via handrörelser och mim, det var bara vitt smink som fattades på oss, han hade ingen aning om vart jag skulle och jag visste lika mycket om hans destination. Vi åkte förbi motorvägsavfart efter  motorvägsavfart, men lastbilen närmade sig min ändhållplats och hoppet växte, när han svängde vänster efter Grästorp var känslan närmast lycklig, jag fick säga till att jag ville gå av då jag nu var hemma. Å vad drog jag då för slutsats av allt som skett, tja, jag hade känt Jesus närvaro ända sen jag släpade in mig i taxin för att fraktas till Växjö, hela tiden på sjukhuset där och den mer än vårdslösa hemresan, det underliga är att när jag känner efter så är han med mig ännu. Att bli bättre på att passa busstider är en annan slutsats, fast då missar man alla underbara möten med människor man annars aldrig träffar., så jag vet inte..... Men en sak vet jag, att mina känslor för hejarklacken inom frikyrkan som ropar Jesus och halleluja i tid och otid, de har ändrats och jag står numera i den klacken och börjar lära mig ramsorna själv.

Dagens andakt den 11 oktober

 

”…lydnad är bättre än offer…” (1 Sam 15:22)

Ibland lockas vi att tro, att kristenlivet består av goda gärningar. Och visst är det så att ett sant kristenliv är fyllt av goda gärningar. Jakob skriver: ”Vad hjälperdet eom någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?”

Men våra gärningar måste alltid utgå från vår lydnad mot Guds röst i vårt inre. Att hjälpa en gammal dam över gatan är en god gärning, men om man gör det när damen ska åt andra hållet, blir det i alla fall fel.

Gud vill inte i första hand ha våra goda gärningar. Han vill ha vår lydnad.

BÖN

Gud jag vill lyssna efter din röst i mitt inre idag. Hjälp mig att lyda den antingen den säger till mig att handla eller låta bli att handla, att tala eller låta bli att tala. Och om jag misslyckas med detta, hjälp mig att börja om igen att lyssna efter vad du säger till mig.

DET MÄKTIGA VACKLAR – Hes 27

 

Bibelläsning: Hesekiel 27
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=27&verse=1

”Men nu, då du har förlist och försvunnit från havet ner i vattnets djup, har dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig. Kustländernas alla invånare häpnar över dig, deras kungar står rysande med förfäran i sina ansikten.”  (Hes 27:34-35 FB)

Kapitlet är en klagosång över Tyrus. Tyrus såg sig själv som den fullkomliga skönheten (vers 3).

Tyrus beskrivs som den mest framgångsrika handelsstaden med enorma rikedomar. Tyrus hade också en imponerande krigshär (vers 10-11).

Men trots sin skönhet, rikedom och makt störtas Tyrus ned och slutar att finnas till (vers 36).

Samma sak ser vi hända i våra dagar. Förtryckar- och diktaturstater faller den ena efter den andra. Folken reser sig och de som hade all skönhet, rikedom och makt måste fly för sina liv.

Vi brukade sjunga en sång på Frälsningsarmén då jag var yngre:
”Då världsriken vacklar och störtar i grus och allt mot förgängelse går,
ja då är det gott att ha grundat sitt hus, på klippan som evigt består…”

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Sök först Guds rike och hans
rättfärdighet (Matt 6:33)
______________________________

Innehåll kapitel 27:
Klagosång över Tyros

Innehåll:
Tyros beskrivs som ett skepp (vers 1-9).
Gränserna var mitt i havet (vers 4), masten kom från en ceder i Libanon (vers 5), seglet var av fint broderat tyg från Egypten (vers 7) och en viktig sysselsättning var att täta fogar (vers 9).

Beskrivning av Tyros fantastiska makt och skönhet (vers 10-25).
Förutom sin skönhet hade Tyros en stark krigshär som bestod av legosoldater från många olika platser (vers 10-11). Den starka krigshären kan vara en av förklaringarna till att Nebukadnessar fick belägra Tyros i tretton år och att han slutligen lyckades inta bara en del av staden. Se också kommentaren till föregående kapitel (27) om Tyros undergång.

Den sista delen av kapitlet beskriver skeppets undergång (vers 26-36).
Skeppet med hela krigshären och allt manskap sjunker ned i havets djup (vers 27-36). Då skeppet förlist häpnar alla kustländernas invånare och köpmännen bland folken visslar hånfullt åt det en gång så mäktiga Tyros (vers 34-36).

Till eftertanke:
Tyros hade sin trygghet i sin rikedom, skönhet och mäktiga här. Men allt detta tog slut.
- Var har jag min trygghet?

Torsdagsbibelskolan. Apostlagärningarna del 7

 

7 - "Vad betyder detta?"

I den förra lektionen såg vi på de olika benämningarna på det lärjungarna upplevde på pingstdagen i Apg 2. Nu ska vi se mer på vad denna erfarenhet innebär, eller som folket som såg det hela frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). För att kunna förstå händelseutvecklingen i Apostlagärningarna måste man ha en förståelse för vad pingstupplevelsen innebär. Den erfarenheten är startskottet på hela utvecklingen och genom hela Apostlagärningarna fortsätter mäniskor att bli fyllda med den Helige Ande.

Tre uppfattningar
Det finns tre, mer eller mindre vanliga uppfattningar om vad dopet med den Helige Ande är och när det sker:
1/ Man blir döpt med den Helige Ande i förbindelse med dopet som barn eller vuxen. Man blir ju döpt i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn.
2/ Man blir döpt med den Helige Ande då man blir frälst. När man blir pånyttfödd, blir man ju född av Anden. Man kan inte vara Guds barn utan att ha den Helige Ande.
3/ Dopet med den Helige Ande är en särskild erfarenhet som inte är densamma som att bli född på nytt. Den kan upplevas samtidigt som frälsningsupplevelsen. Den kan också upplevas senare och man kan vara ett Guds barn utan att ha mottagit dopet med den Helige Ande.

Låt oss se hur dessa tre uppfattningar stämmer överens med de förhållanden som beskrivs i Apostlagärningarna. Det finns i Apg sex olika beskrivningar där människor blir fyllda med den Helige Ande:
Apg 2:1-4 Lärjungarna på pingstdagen
Apg 4:31 Bönemötet i Jerusalem
Apg 8:17 De nyfrälsta i Samarien
Apg 9:17 Paulus i Damaskus
Apg 10:44 Hedningarna i Kornelius hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

1/ Det finns inget exempel i Bibeln där dopet med den Helige Ande automatiskt sker i förbindelse med dopet i vatten.
2/ Det finns exempel på att människor blir frälsta och fyllda av Anden samtidigt (Apg 10:44), men detta är inte det mest vanliga.
3/ Från de exempel vi har i Bibeln ser det ut som att dopet med den Helige Ande är en annan erfarenhet än att bli pånyttfödd. Normalt sett är det människor som redan är frälsta som blir fyllda med den Helige Ande (Apg 2:1-4; 4:31; 8:17; 19:6).

Född av Anden - fylld av Anden
Alla kristna har den Helige Ande. När vi blir pånyttfödda, kommer den Helige Ande in i den troende och vi blir ett "tempel för den Helige Ande". Men det ser ut att vara skillnad på att vara född av Anden och att vara fylld av Anden.

Apostlarna var vid tiden för Jesu himmelsfärd verkligen Guds barn. De hade:
-lämnat allt och följt Jesus (Matt 19:27; Mark 10:28)
-förkunnat och helat sjuka ( Luk 9:1-2)
-kastat ut onda andar (Luk 10:17)
-sina namn skrivna i himmelen (Luk 10:20)
-blivit renade från sina synder (Joh 13: 10-11; Joh 15:3)
-frid med Gud (Joh 20:19-21)
-blivit utsända av Jesus (Joh 20:21)
-hållit Jesu ord (Joh 17:6)
-de var inte av denna världen (Joh 15:19: Joh 17:14)
-de tillhörde Fadern och Sonen ( Joh 17:9-19)
-de var delaktiga i den gudomliga livet (Joh 15:5)
-de trodde att Jesus var Guds son (Joh 17:8; Joh 16:27)
-de trodde på Jesu uppståndelse. De till och med såg honom efter uppståndelsen (Rom 10:9)
-Jesus kallade dem bröder (Joh 20:27)
-de tog emot den Helige Ande (Joh 20:22)

Men även om de bar alla tecken på att verkligen vara kristna, säger Jesus till dem att om några få dagar ska de bli döpta med den Helige Ande.
De var födda av Anden, men inte döpta med Anden.

I Samaria bröt väckelsen ut (Apg 8). Människor tog emot Guds ord, kom till tro och lät döpa sig (v.12-14). Då apostlarna i Jerusalem fick höra detta, reste Petrus och Johannes till Samaria för att be att de nyfrälsta skulle bli fyllda med den Helige Ande "eftersom Anden ännu inte fallit på någon av dem" (Apg 8:16 FB). De var födda av Anden men inte fyllda av Anden.

Strömmar av levande vatten
Om vi är födda av Anden, om vi redan har Guds Ande, hur kan vi då ta emot Anden ännu en gång? Vi kan väl inte ta emot det som vi redan har?

Detta är frågor som många ställer sig i dag. Vi kan kanske få hjälp att förstå detta om vi använder två händelser ur Jesu liv.

I Joh 4 talar Jesus med en kvinna från Samarien. Jesus säger till henne att det vatten som han ger blir en källa i den som dricker det. En källa som "flödar fram och ger evigt liv" (Joh 4:14 FB).

Detta är vad som händer då jag blir frälst, född på nytt. Jag får en källa i mig. Guds Ande bor i mig och jag får låta Gud frigöra denna källa i mig så att så mycket som möjligt av Guds liv kan komma fram i mitt liv.

I Joh 4:37-39 talar Jesus om det som skulle ske efter hans himmelsfärd, vid pingsten. Här säger Jesus om den den som tror: "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram" (Joh 7:38 FB). "Från hans innersta" betyder att något kommer fram ur det som vi redan har inom oss. Här talar Jesus om pingstupplevelsen. Dopet med den Helige Ande är att den källa som Gud gav mig vid frälsningen, frigörs och får lov att strömma ut på ett nytt och mer kraftfullt sätt.

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande på pingstdagen, blev Guds liv i dem frigjort. De fick en ny frimodighet och Andens gåvor började fungera i deras liv.

Dagens andakt den 10 oktober

 

”…den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
(Matt 7:14)                       

När en av våra söner var liten gick han på dagis. En dag undervisade man där om människokroppen. Fröknarna talade om hur det såg ut inne i kroppen och visade bilder på magen, njurarna, lungorna och hjärtat. När de kom till hjärtat räckte vår son upp handen och sa: ”Det är där Jesus bor”. Vi vet inte hur fröknarna reagerade, men han berättade efteråt för pappa om händelsen och sa: ”Men dom förstod inte vad jag sa”. Och så fick vi förklara att hjärtat dels är en rent fysisk del av kroppen, men att Bibeln också talar om hjärtat som en osynlig plats i vårt innersta, vårt livs centrum, som kan vara fyllt av det egna jaget, men som egentligen var skapat för en plats för innerlig gemenskap med levande Gud.

Sedan den dagen har vi försökt att göra våra barn medvetna om att de allra flesta människor tror inte som vi. De allra flesta människor vill inte veta av talet om att Jesus har något med vår samtid att göra. De allra flesta människor går den breda vägen, även om den leder fel och det är få människor som finner fram till den trånga port som leder till livet. Och  vi har också fått förklara att det är inte alltid är majoriteten som har rätt.

BÖN

Jesus, tack för att Du vill komma in och bo i vårt innersta. Tack för att du vill ta kontroll över våra liv och tack för att vi får gå den smala väg som är den enda som leder rätt.