Vi var på väg till Norrland. Nu satt vi i bilen på väg till flygplatsen. Många, många gånger hade vi kört den här vägen förut, och vi hade lärt oss precis hur lång tid vi behövde ha på oss för att hinna i tid till flyget. Men den här morgonen satt vi och samtalade, och alldeles för sent upptäckte vi under en omkörning, att vi just passerade avfarten till Arlanda.
Plötsligt blev den välplanerade tiden väldigt kort. Vi förstod att vi måste vända så snart det bara gick. Och första kilometern norr om Arlandaavfarten hade vi fortfarande gott hopp om att hinna. Men när vi insåg att den ena kilometern efter den andra passerades utan att det fanns någon avfart blev vi lite oroliga. Under några sekunder övervägde vi att bara fortsätta och försöka köra hela vägen upp till Umeå. Till slut, efter många kilometer hittade vi emellertid en avfart och vi kunde återvända till flygplatsen och hann med vårt flyg även om det var med mycket liten marginal. Vilken tur för oss att det fanns en vändpunkt.
Några år senare var vi på väg till Örnsköldsvik, denna gång skulle vi köra bil hela vägen. När man är ute och kör långa sträckor i vårt land åker man förbi många olika ”platser”. Man kör förbi hållplatser, och parkeringsplatser och rastplatser osv. Men under den här resan upptäckte jag en plats, en vägskylt, som jag inte sett tidigare, nämligen ”Vändplats”. Skyltarna finns ibland där det är trefältsväg och det växlar mellan dubbelfiliga sträckor och sträckor med bara en fil. På den här sträckan var det långt mellan avfarterna och vi körde förbi ganska många vändplatsskyltar.
Vi var på väg till en bibelhelg och den där skylten: ”Vändplats” fick plötsligt en ny betydelse. Jag började be om att Gud skulle låta den kommande helgen bli en ”vändplats” för någon.
Det där att vända om är inte alltid så lätt. Det är mycket mer frestande att bara köra på. Ta till exempel det där med stickning. Jag stickade en ganska jobbig tröja och hade som mest 350 maskor på varje varv. Någonting gick fel och plötsligt hade jag bara 349 maskor på stickorna. Men jag tänkte som många av oss skulle ha gjort att en enda maska kunde väl inte spela så väldigt stor roll. Jag kunde säkert fixa det längre fram. Så jag stickade på…
Efter flera timmars stickande upptäckte jag att den där enda maskan som jag inte hade brytt mig om, förryckte hela mönstret och felet blev mer och mer tydligt ju längre jag stickade. Till slut måste jag bara stanna upp och inse att det enda rätta var att repa upp ett stort antal varv med 349 maskor.
Jag måste gå tillbaka till den punkt där allt fortfarande stod rätt till. Det tog en stund, flera timmar faktiskt, men när jag vänt tillbaka och fick börja om var det med en helt annan känsla jag såg varv efter varv växa fram.
Vänd om! Bibeln talar mycket om detta. Och jag skulle vilja föreslå att du och jag ibland gav akt på de där påminnelserna om att vi borde stanna upp och ta emot möjligheten att köra in på en av vändplatserna. Eller att vi stannar upp i tid och inser att det är bättre att rätta till ett misstag tidigt än att bara fortsätta och hoppas att ingen ska märka något. Det fungerar aldrig!
Många gånger i Bibeln uppmanas vi att vända om. I Jesaja 30:15 läser vi: ”Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.” Och i Hesekiel säger Gud genom sin profet: ”Jag önskar ingens död… vänd om, så får ni leva” (Hes 18:32).
I Nya Testamentet ropar Johannes Döparen ut sitt omvändelsebudskap (Matt. 3:2) Och han förstärker sitt budskap genom att säga: ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen” (Matt. 3:8)
Gud har placerat ut olika slags vändpunkter längs vår väg. Det vi ser som ett hinder för vad vi hade tänkt att göra, kan vara en sådan vändpunkt. Ett plötsligt telefonsamtal, kan vara en sådan vändpunkt. En oönskad tid av isolering, en pandemi till exempel, kan vara en sådan vändpunkt, där Gud vill möta oss och korrigera vårt livs färdriktning. Låt oss stanna upp, och inte bara köra på!
(Inlägget tidigare publicerat mars 2021. Men det gäller fortfarande: VÄND OM!)
