Tidig söndagsmorgon den 17 oktober

 Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så blev det äntligen av. Vi hade planerat den här helgen för två år sedan, men så kom Pandemin och vi har flyttat på helgen ett antal gånger. Men kunde vi samla  fjorton familjemedlemmar i Göteborg. Familjen från Moss i Norge, familjen från Borås, familjen från Stockholm och vi från Västerås. 

De två äldsta barnbarnen, som inte är barn längre, var upptagna med studier i Eskilstuna och Stockholm.

Vi träffades utanför Lisebergsteatern vid middagstid för att gå på musikalen "Sound of music". Vi hade kommit fram till att yngsta barnbarnet (3 år) inte kunde klara av att sitta så länge, så yngsta barnbarnets pappa fick ta sig an det yngsta barnbarnet för att ägna sig åt egna aktiviteter.

På kvällen var det dags för festmiddag på hotellet där vi övernattade och kunde umgås.

Nu är det söndagsmorgon och planen är att vi ska gå på vetenskapscentret Universum och sedan är det hemresa. För några 5 timmar (Stockholm), för andra 4 timmar (Västerås), för några tre timmar (Moss/Norge), för några en timme (Borås).

Med önskan om en ny välsignad vecka,
Peter Baronowsky

Dagens andakt den 17 oktober

 

”Det är saligare att ge än att få”. (Apg 20:35)

Bibeln är ofta kontroversiell. Mycket av dess budskap går tvärt emot det som vi uppfattar som normalt. I vårt prylsamhälle, där det hela tiden basuneras ut, att om du bara kan få den eller den prylen, kommer du att bli lycklig, talar dagens bibelord om lycka som något rakt motsatt. Det är saligare – du blir mer lycklig  om du ger än om du får.

Det finns ett begrepp som används på många språk. Man talar om människor eller fenomen som närande eller tärande. I norska språket talar man om ytere och nytere. De närande, de som ger, är människor som upptäckt lyckan i att dela med sig till andra. Säkert har många upptäckt att man blir inte fattigare, om man ger till andra efter Guds vilja. De tärande däremot, njutarna – är de som hela tiden kräver att få och som avundsjukt sneglar på grannens egendom. Med den tärande attityden kan man aldrig vara lycklig.

Den närande attitydens människor har upptäckt att ”Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är en stor vinning”, som det stod i den gamla bibelöversättningen (1 Tim 6:6).

BÖN

Herre, hjälp mig i dag att vara nöjd med allt det goda som du har gett mig, och hjälp mig att vara generös mot människor i min omgivning.

UTMANINGEN 17 okt - Hes 37

 

NYTT LIV

Bibelläsning: Hesekiel 37
Läs bibeltexten här

"Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv 6 Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är HERREN."  (Hes 37:4-5)

Det börjar med att situationen ser alldeles hopplös ut. Allt liv är förtorkat (vers 2), och frågan kommer: Är det verkligen möjligt att dessa döda ben kan bli levande igen? (vers 3). Svaret kommer: Det är möjligt!

Vi kan ibland kanske känna det på samma sätt med våra liv. Vi var en gång levande, men livet har torkat ut. Vi kanske kan uppleva detsamma med vår kår eller vår församling. Den blev en gång till genom en väckelse från Gud. Men nu är det mest form och inte så mycket liv kvar.

Är det möjligt med en förändring? Svaret är ja! Vi ska få uppleva hur Guds ande sveper in i våra liv och i vår församling. Det som var dött och sovande ska åter få liv.

Den Helige Ande ska göra undret i våra liv: "Se, jag ska låta Ande komma in i er, så att ni får liv" (vers 5).

Den Helige Ande vill på nytt blåsa liv i döda kårer och församlingar. Amen, låt det ske! 

==> Mannakorn att tugga på under dagen: "Se, jag ska låta Ande komma in i er, så att ni får liv" (vers 5).

_________________
Innehåll kapitel 37:
De förtorkade benen får liv (vers 1-14)
Ett folk - en kung (vers 15-28)

Kommentar:
931 f.Kr. efter Salomos död delades riket i ett Nordrike (Israel) och ett Sydrike (Juda). Sydriket bestod bara av två stammar, Juda och Benjamin, medan Nordriket bestod av de tio övriga stammarna. Efraim var den största stammen i Nordriket (vers 16). 

Hesekiel profeterar att Nordriket och Sydriket ska återförenas till ett land. Hesekiel förmedlar bilden av två trästavar som fogas samman till en enda stav (vers 15-22). Denna profetia började förverkligas då judarna fick återvända efter den babyloniska fångenskapen. Men judarna fick ännu en gång gå i landsflykt på 70-talet efter Kristus då romarriket intog Jerusalem och förskingrade judarna ut till många länder. Det återvändandet förverkligades först 1948 då judarna på nytt fick komma tillbaka till sitt land.

Men profetian talar inte bara om en nationell återupprättelse. Den handlar också om en andlig förnyelse (vers 23-24).

Till eftertanke:
I vilken utsträckning tycker du att bilden på de förtorkade benen passar in på den kristna kyrkan idag?

Lettlandsbloggen

Sommaren 2009 flyttade vi till Riga i Lettland. Det skulle bli vårt hem i tre och ett halvt år. Från och med nästa vecka lägger ut vi ut några minnesvärda händelser från vår tid i Lettland varje måndag, onsdag och fredag en stund framöver.

Inför söndagen Tema: Att leva tillsammans

 

FRÅN GAMLA TESTAMENTET

Rut kapitel 2, vers 8-12

Då sade Boas till Rut: ”Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här.
Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.”
Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?”
Boas svarade: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” —

FRÅN BREVLITTERATUREN

Apostlagärningarna kapitel 9, vers 36-43

I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga.
Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen.
Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt.
Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp.
Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande.
Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.
Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.

FRÅN EVANGELIERNA

Markusevangeliet kapitel 3, vers 31-35

Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom.
Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.”
Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?”
Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder.
Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

FRÅN PSALTAREN

Psaltaren psalm 68, vers 5-7

Sjung till Guds ära, lova hans namn,
hylla honom som rider på molnen!
Herren är hans namn, jubla inför honom,

de faderlösas fader, änkornas försvarare,
Gud i sin heliga boning.

Gud ger de ensamma ett hem
och de fångna frihet och lycka,
men upprorsmännen får bo i öknen.

(Bibelorden är hämtade från Bibel 2000)

Dagens andakt den 16 oktober

 ”Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp” (Jak 3:2)

Herodes vaktade inte på sin tunga. Han hade fest – och säkert utan att tänka sig för, - kanske för att imponera på sina gäster, lovade han Herodias dotter, som dansat på festen, att hon skulle få allt vad hon bad honom om, om det så vore halva hans rike. Vad han inte hade räknat med var, att hon skulle be honom om, att få ta livet av Johannes döparen. Det står att Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne.

 Konsekvensen av Herodes ord blev att han blev tvungen att döda Johannes, en man som det uttryckligen står att han hade respekt för, och som han visste var en rättfärdig och helig man, en man som han tidigare hade skyddat, en man vars budskap hade berört honom så starkt att han ville höra mer av honom (Mar 6:20)

Ord kommer så lätt över våra läppar, men de kan få långtgående konsekvenser för våra liv.  Jakob säger, med tanke på tungan, att det är som när en liten eld kan antända en stor skog. Ett litet obetänksamt ord kan föra oss själva eller andra in i stora svårigheter. Låt oss därför be Gud sätta en vakt för vår mun, så att vi bara säger det som är gott.

BÖN

Herre sätt en vakt för min mun idag, så att mina ord blir till nytta och inte skadar varken mig själv eller någon annan.