Om förlåtelse kapitel 3

 

Från Förlåtelseboken av Rut Baronowsky

Kapitel 3

”Det är fullbordat” – om Jesu försoningsverk på korset

Johannes döparen står vid Jordanfloden och döper människorna som kommer till honom i skaror. En dag säger han profetiskt: ”Mitt ibland er står en som ni inte känner” (Joh 1:26). Han har sett Jesus i folkmängden. Nästa dag när han åter står och döper människorna får han ännu en gång se Jesus komma och då säger han: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29) och ”… han är den som döper med helig ande.” (Joh 1:33).

Förlåten rämnade – vägen till Gud låg öppen

Jesus var den som skulle komma och försona mänskligheten med Gud. Genom hans död på korset skulle den brutna relationen mellan Gud och människa helas för alla som vill. Det berättas så dramatiskt, att i samma ögonblick som Jesus dog på korset, brast förhänget i templet itu. Det rämnade uppifrån och ända ner. (Matt 27:50-51).

Paulus beskriver detta senare i Hebreerbrevet som att ”Jesus öppnade vägen för oss” innanför förhänget (Hebr. 6:1). Och vad var det som fanns innanför förhänget? Jo, där fanns det allra heligaste, där Gud bodde. Vägen till en upprättad relation mellan människa och Gud hade öppnats igen.

Men detta gäller bara för dem som väljer att gå denna väg, och Paulus uppmuntrar i Hebreerbrevet alla dem som gör detta val, när han skriver:

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss…låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta….låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp…låt oss ge akt på varandra…och låt oss inte försumma våra sammankomster…utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebr 10:19-25)

I det ögonblick då Jesus dog, blev det möjligt för människan att åter nå fram till Gud. Den oskuldsfulla och omedelbara gemenskapen mellan Gud och människa, som fanns i den ursprungliga skapelsen, kunde återupprättas.

Jesus hade betalat priset för min och hela världens skuld.

Jag ger det av fri vilja

I Johannesevangeliet använder Jesus liknelsen av sig själv som den gode herden som ger sitt liv för sina får. Och fåren, det är alla vi som vill tillhöra honom. Han säger att han känner sina får och fåren känner honom, på samma sätt som Fadern känner Jesus och Jesus känner Fadern.

Jesus fortsätter sin undervisning och säger:

... jag ger mitt liv för fåren… jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min Fader bestämt för mig. (Joh 10:15-18)

”Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja”. Det här avsnittet talar om relationer på hög nivå och om kärlek som övergår vårt förstånd. Herden som av kärlek till sina får gör allt, till och med ger sitt liv för att rädda fåren. Det är en bild och en profetia som Jesus uttalar om det, som inom kort skulle hända med honom själv.

Det var inte de som ville undanröja Jesus som bestämde över vad som hände med honom den där påskhögtiden. Det var inte Pilatus. Det som hände ingick i Guds stora frälsningsplan för världen. Jesus gav sitt liv av fri vilja för att skapa förutsättningen för en återupprättad gemenskap mellan Gud och människa, för dig och för mig.

”Må hans blod komma över oss och våra barn…släpp Barabbas fri”

Det som hände var att Jesus tog min plats. Det var jag som skulle ha dömts till döden, men Jesus tog min plats. Pilatus var den som fällde domen. Han hade försökt på alla sätt att slippa att döma Jesus till döden, för han förstod att Jesus var oskyldig. Men folkets krav på att Jesus skulle dö blev honom övermäktigt och till slut står det ”Då frigav han Barrabas, men Jesus lät han … korsfästa” (Matt 27:26), och folket ropade ”må hans blod komma över oss och våra barn” (Matt 27:25) – Och tack Jesus det gjorde det! – förlåtelsens blod blev tillgängligt för oss och våra barn.

Barabbas blev fri, jag blev fri och många tusentals kristna har sedan denna dag sett sina livförvandlade och fått sin relation till Gud återupprättad.

Den där dagen när Jesus dog på korset hände det egentligen två saker. För det första var det som om förlåtelsens kranar öppnades. Källan till all förlåtelse, Jesus själv, bröts sönder och hans blod frigjordes. Jesu blod, symbolen för liv och förlåtelse, blev förlöst. Hans liv kunde flyta ut till en sargad mänsklighet. Det som hände innehöll egentligen tre stora sanningar:

1. Blodet frigjordes till frälsning och försoning – Jag får bli ett Guds barn, bli född in i och bli en del i Kristi nya kropp på jorden. Frälsningen handlar om att jag räddas från evig död på grund av synden. Försoningen handlar om återföreningen med Fadern.

2. Blodet frigjordes till förlåtelse – Jag kan bli fri från all skuld. Min synd, all den orätt som jag gjort medvetet eller omedvetet, kan bli förlåten. Den är sonad.

3. Blodet frigjordes till befrielse och upprättelse – Jag kan bli en verkligt fri människa utan felaktiga bindningar till andra människor.

Eftersom den här boken i första hand vänder sig till dig som redan är kristen kommer vi här att fokusera på de två sista av dessa sanningar.