VÅLD FÖDER VÅLD – Hes 32

 

Bibelläsning: Hesekiel 32
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=32&verse=1

"Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land."  (Hes 32:22-23 FB)

I den senare delen av kapitlet räknas de fallna upp, en efter en: Assur, Elam, Mesek-Tubal, Edom, Nordlandets furstar.

Det ena landet efter det andra tar upp svärdet och faller. Massor av människor dör på grund av människors maktbegär.

Våldet föder våld. Hat föder hat. Hämnd föder hämnd. Hårda ord föder hårda ord. Det finns en våldets spiral som bara drar människorna djupare och djupare.

Men det finns också en motsatt gudagiven rörelse. Vänlighet föder vänlighet. Goda ord föder goda ord. Omsorg föder omsorg och kärlek föder kärlek.

Men så ofta väljer människorna den negativa nedåtgående rörelsen i stället för den positiva uppåtgående rörelsen.

Romarbrevet säger: "Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning" (Rom 12:10) 

_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Överträffa varandra i ömsesidig
hedersbevisning.
_____________________________

Innehåll kapitel 32:
Klagosång över Farao

Kommentar:
Hesekiel förmedlade denna profetia 585 f.Kr. Nyheten om att att Jerusalem hade fallit hade just nått fram till judarna i Babylon. Nu var det Egyptens tur att drabbas. Landet kommer att läggas i mörker (vers 8) och det är den babyloniske kungens svärd som kommer över Egypten (vers 11). Farao och hela hans här blir slagna med svärd (vers 31).

Därefter följer en sorgesång över en rad nationer som en gång var mäktiga och som sedan blivit slagna (vers 22-30).

Till eftertanke:
Gemensamt för de slagna rikena var att de en gång var mäktiga och litade på sin egen kraft och förmåga.
- Det ser ut som om Gud har lättare att använda det som är svagt än det som är stort i egna ögon: "Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud". (1 Kor 1:27-29)