Epilog
Under de snart fyrtio år som jag undervisat om förlåtelse i
olika sammanhang, på olika platser främst i de nordiska länderna, men också i
andra delar av världen, har jag fått se människor ta till sig budskapet om
förlåtelse och handla i överensstämmelse med det. De har sedan kunnat fortsätta
sina liv med en ny resning. På ett alldeles särskilt sätt har Gud välsignat
förkunnelsen om utgivande förlåtelse – att släppa taget om det som varit. Vid
flera tillfällen har jag fått brev och telefonsamtal där människor berättat vad
som hänt.
En kvinna skriver ” Jag har försökt att förlåta så många
gånger, men nu har jag förstått att det att förlåta handla om att släppa taget
om det som varit”.
En annan kvinna skriver ”Utsatt för övergrepp som barn,
änka efter en man som varit otrogen hela livet inte bara med andra kvinnor utan
också med andra män…. Jag förstår nu att jag måste släppa taget om det som
varit och förlåta för jag vill tjäna Gud”
En kvinna skriver och frågar: ”Måste jag gå tillbaka in i den situationen där jag blivit sårad?”
Jag svarade henne med ett
tydligt nej. Ibland är det absolut nödvändigt att skilja lag med den situation
eller den person som förorsakat oss lidande.
Slutligen skriver en kvinna, som deltog i en gudstjänst där
vi fysiskt illustrerade hur vi kan sitta fast som med ett osynligt rep i de
oförrätter vi utsatts för: ”Tack för att du talade om att släppa taget om
det som sårat en. Tänk att en sladd kan göra så mycket… (vi hade inget rep den
gången, så vi använde en sladd i stället). Det kan vara lite mysigt att behålla
den där sårade känslan, att ha det som orsak att inte kunna gå vidare… fast nu
är det lämnat vid korset i …..” och så nämner hon platsen där vi befann
oss.
Den förlåtelse jag tar emot och den förlåtelse jag ger ut hänger ofta intimt samman. En kvinna kom till mig och var ganska bitter. Hon hade i sin ungdom arbetat i heltidstjänst för Guds rike, men hade lämnat denna tjänst för att gifta sig med en icke troende man. Hon visste någonstans att hennes beslut var emot Guds vilja, men fullföljde ändå giftermålet. Det blev ett olyckligt äktenskap. Hon mådde mycket dåligt och det hela slutade med skilsmässa. Det var i detta skede hon kom till mig och vi samtalade om hennes situation. På grund av hennes bitterhet mot sin man kom samtalet att handla mycket om vikten av att kunna släppa taget om det som varit och att förlåta i sitt hjärta.
Just när hon, i vår gemensamma bön, hade talat om för Gud att
hon var villig att förlåta, började hon gråta på nytt, för nu hade Gud visat
henne att det inte bara var hennes tidigare man som handlat fel, utan att också
hon själv hade ett ansvar i det som skett. Hon insåg att hon var i stort behov
av förlåtelse för egen del, och så fick hon be om, och ta emot förlåtelse och
hon fick uppleva en underbar befrielse. Efter den här händelsen gick det många
år, men Gud började sin återupprättelse av henne den här dagen och idag tjänar
hon Gud på ett kraftfullt och framgångsrikt sätt tillsammans med en ny man som
delar hennes starka tro på Gud. Det finns en ny början!
Vi är alla bristfälliga människor, som sårar varandra och är i behov av förlåtelse. Alla är vi också sårbara människor, som såras och blir skadade av andras synd. Vi är ofullkomliga, men älskade av Gud. Vi är ständigt i behov av förlåtelse och ständigt förpliktigade att ge ut förlåtelse i hans kraft. Förlåtna och omslutna av hans kärlek får vi fortsätta hans uppdrag i en sargad värld och dela hans lidande.
_________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar