”Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds…, Ni skall endast träda fram och stå stilla och se på hur Herren räddar er …. Frukta inte och var inte förfärade… Förtrösta på Herren er Gud, så har ni ett säkert fäste…” (2 Krön 21:15,17, 20)
Det berättas om kung Josafat att
Herren var med honom, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått
under sin första tid. Han sökte inte främmande gudar, utan lydde endast Herren.
Det står till och med om Josafat att han var stolt över att gå Herrens vägar (2Krön 17:6). Detta gjorde Josafat stor och mäktig och
kungadömena runt Juda vågade inte föra krig emot dem. Han införde flera
reformer som skulle få Juda folk att bättre tjäna Herren.
Men de omgivande folken som såg
Josafat och Judarnas framgång gaddade ihop sig och gick till angrepp mot dem,
och för första gången står det om Josafat att han greps av fruktan. Han insåg
att Judafoket inte skulle förmå någonting mot den stora skaran som nu ville gå
till angrepp emot dem. Men när allt folket, hela Juda, gick inför Herren, med
sina barn hustrur och söner, sände Gud ett profetiskt ord, med den tröst och
uppmuntran som finns i dagens bibelord.
Ofta kan det för oss också idag
kännas, som att de som står emot den kristna församlingen är som en väldig
fientlig skara. Men Herrens ord av tröst och uppmuntran gäller än. Gud uppmanar
oss endast att göra tre saker: träd fram,
stå stilla och se på hur Herren räddar er.
BÖN
Herre tack för att de
löften som du gav till ditt folk för länge sedan, också gäller idag. Tack för
det säkra fäste som vi har när vi förtröstar på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar