30 apr. 2013

Gudstjänst i Houston


Rapport från USA - Del 7

I söndags var vi på besök i Houston. Vi fick följa med våra värdar, Tina och Thomas, till den kyrka där de är aktiva, First Presbytarian Church i Houston.

Söndagsprogrammet erbjuder fyra olika gudstjänster, förutom bibelstusier, bönemöten, barnaktiviteter, körövningar och mycket mer.

De fyra gudstjänsterna har följande innehåll:

Den första gudstjänsten, Gospel Jazz Service, börjar 08.15. En gudstjänst där man blandar traditionell liturgi med musikstilar med allt från Bach till Rock. Lovsången leds av en fem man starkt jazz-band. Där medverkar naturligtvis Thomas med trombonspel.

Den andra och den tredje gudstjänsterna, är mer traditionell gudstjänst, 09.30 och 10.45, och är en mer  liturgisk gudstjänst med kyrkorgel och kör. Här sjunger Tina med i kören.

Den fjärde gudstjänsten är en modern gudstjänst 11:05.

De tre första gudstjänsterna har samma budskap. I söndags var det en besökande präst från Uganda som talade om Emmausvandrarna. Du kan se och höra predikan HÄR.

Före gudstjänsterna visade Tina oss runt i lokalerna. Man måste nog ha varit medlem i många år för att inte gå vilse i de många lokalerna. Överallt pågick aktiviteter i form av bibelstudier, bönemöten, barnaktiviteter.
HÄR kan du se en översikt över den första våningen.
HÄR  kan du se en översikt över den andra våningen.

Vi upplevde en fin söndag med en spännande gudstjänstupplevelse.

29 apr. 2013

Reboot = Omstart

För ungefär en månad sedan startade vi ett stödprojekt för människor i Lettland som behöver en ny start i livet. Du kan läsa mer om projektet HÄR.

Hur har det gått med projektet? Det är möjligt att det har kommit in mer, men vad vi vet har det hittills kommit in 58.000 svenska kronor, men troligen har det kommit in mer. Du har fortfarande chansen att vara med och ge en annan människa en chans till en ny start i livet.

28 apr. 2013

Tidig söndagsmorgon i Houston, Texas

Veckorevy från min personliga utgångspunkt på livet.

Så var det söndag igen efter en ovanlig vecka. En stor del av veckan har vi suttit i bilen. Först var det tre dagars körning mellan Tampa och Dallas. Efter ett uppehåll i Dallas, en dags körning till Houston, och idag reser vi vidare tillbaka mot Florida för hemtransport till Sverige.
Kvällstur i Dallas tillsammans med George och Betty
De många milen i bilen gör att man förstår vilket stort land USA är. Det gör också att man förstår vilken stor roll kristendomen har spelat, och fortfarande spelar, i USA. Speciellt utefter sydkusten åker vi förbi ett oräkneligt antal kyrkor. Under en kilometer kan vi passera över tjugo kyrkor av alla möjliga modeller, från enorma megakyrkor till små "garagekyrkor".

Om du har missat rapporterna från USA kan du hitta dem här:
- Tidig lördagsmorgon i Tampa, Florida 
- Coca-Cola-pojkarna
- Melvin och Ester
- Gudstjänst i Clearwater
- Släkten följa släktens gång

Vädret växlar ordentligt i det här landet. Här är det sol i Clearwater (det är mina fötter)...
...och här är det hagelstorm i Houston. Vi försökte ta bilen ut och handla, men fick vända. Det var för högt vattenstånd på gatorna, så bilen kunde inte fortsätta.

Nu är det som sagt söndagsmorgon och vi besöker under helgen Tina och Thomas från Västerås, som sedan många år bor i Houston.

Nu ska vi följa med dem på Gudstjänst i den kyrka de tillhör och sedan bär det av österut igen.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

27 apr. 2013

Säkten följa släktens gång...

Rapport från USA - del 5


Georg (Till höger på bilden)
Efter tre dagars bilkörning lyckades vi förflytta oss från Tampa i Florida till Dallas i USA. Där har Rut en kusin, George med sin fru samt barn och barnbarn.

Ruts mamma kom från en syskonskara av sju syskon. Fyra av syskonen blev officerare i Frälsningsarmén. Två av syskonen blev så småningom bofasta i USA. Så här skriver Rut i sin andaktsbok, om en av dem:


"Min mormor Axelina, som jag aldrig har träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten. Mormor skrev om att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.

Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredsställd nu då han lagt allt i Guds hand.

Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.”

Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön." ("Dagboken" den 6 januari)

Den sonen som Rut skriver om här fick i sin tur en son, som fick namnet George, och det är honom vi besöker just nu i Dallas.

26 apr. 2013

Gudstjänst i Clearwater

Rapport från USA - del 4

I söndags tog Ronda och Paul med oss på gudstjänst på Frälsningsarmén i Clearwater. Det
Församlingen i Clearwater
var cirka 200 mötesbesökare, men under vintern hade genomsnittet på söndagarna enligt uppgift varit runt 500. Orsaken till att det "bara" var 200 på gudstjänsten var att "sommarfåglarna" och "kanadenserna" hade åkte hem under veckan. "Sommarfåglarna" kallade man pensionärer från norra USA som åkte ned till Florida under vintermånaderna för att slippa snön och kylan. "Kanadensarna" var samma slags människor som kom från Kanada. Dessutom hade divisionen samma helg ett läger för kvinnor, och 45 deltagare från Clearwater kår hade åkt dit över helgen.

Kåren i Clearwater är en livaktig kår. Nu till sommaren skickar man tio kadetter till Frälsningsarméns Officersskola.

Under gudstjänsten medverkade hornmusikkåren och, i kvinnornas frånvaro, manskören. Man anade säkert att jag var duktig att sjunga, så jag inbjöds att sjunga med i manskören (Det är första gången, tror jag, som någon anar att jag är duktig på att sjunga). Jag tror dock inte att jag gjorde så stor skada, vi var närmare femtio män i kören, och en stor manskör överskyler en myckenhet av missljud.

Det var en fin gudstjänstupplevelse att få vara med. Bra innerlighet och bra förkunnelse.

Redan vid ingången till byggnaden förstod jag att jag kommit till en en kristen anläggning. Skylten var skriven på den engelska som talades på 1500-talet i den klassiska översättningen av Bibeln, "King James". Översatt till svenska blir det ungefär "I skolen icke parkera här".

Tidigare rapporter från USA:
- Tidig lördagsmorgon i Tampa, Florida 
- Coca-Cola-pojkarna
- Melvin och Ester

25 apr. 2013

Melvin och Ester

Rapport från USA - del 3

Under besöket i Florida träffade vi flera av Ronda och Pauls vänner. Bland dessa vänner fanns Melvin och Ester. De är pensionerade frälsningsofficerare.

Melvin och Ester
För cirka tio år sedan gick de i pension och bosatte sig i Clearwater i Florida. Ganska snart efter att de hade etablerat sig i sitt nya liv som pensionärer inträffade katastrofen i New Orleans, då orkanen "Katrina" drabbade staden och människorna som bodde där.

Melvin och Ester anmälde sig som frivilliga att tillsammans med ett team från Frälsningsarmén resa till New Orleans för att hjälpa människor som hade förlorat allt. Uppdraget gällde en tvåmånaders-period. Men det blev längre än så. Pensionärslägenheten i Florida fick vänta. De två månaderna blev sju år. Sju år då Melvin och Ester själva kämpade med dålig hälsa och flera operationer.

Under de sju åren gjorde Melvin och Esters team tusentals hembesök för att erbjuda materiell, mental och andlig hjälp. Då jag talar med Melvin och Ester kommer jag att tänka på det löfte vi skriver under då vi blir officerare i Frälsningsarmén, att kämpa för människors frälsning, inte så länge man är i aktiv tjänst, utan så länge man lever. Melvin och Ester är verkligen bra exempel på detta.

23 apr. 2013

Nyheter från Lettland

Vår efterträdare som Regional ledare för Frälsningsarmén i Lettland, major Christine Bailey, startar nu en blogg där hon informerar om vad som händer i Lettland. Den är på engelska, men Christine skriver en lättförståelig engelska och lägger också upp bilder från arbetet i Lettland. Klicka HÄR.

Coca-Cola-pojkarna



Rapport från USA. Del 2

Då Rut var 16 år gammal reste hon med fartyget ”Gripsholm” över Atlanten för att besöka sin morbror och moster som var frälsningsofficerare i USA. De hade två barn och kusiner till Rut, George och Ingrid (George kommer vi att besöka senare i veckan).
Rut och Richard
På kvällarna brukade de gå ned till stranden i Atlantic City där några unga frälsningssoldater hade friluftsmöte. Frälsningssoldaterna studerade på universitet och använde sommaren för att arbeta på Coca Cola fabriken för att tjäna pengar för att finansiera sina studier. På grund av sitt sommarjobb kallades de ”

Häromkvällen tog våra värdar i Florida, Ronda och Paul, med oss på middag där vi träffade två andra pensionerade officerare, Richard och Cherry. Efter en stund upptäckte Rut och Richard att de hade träffats tidigare. Richard hade varit en av Coca Cola-pojkarna som hade friluftsmöte på stranden i Atlantic City 1963. Och Rut var den där unga blonda flickan från Sverige som var på besök. Och så träffas de på ”Tampa Bay Golf and Country Club” i Florida, femtio år senare!

20 apr. 2013

Tidig lördagsmorgon i Tampa, Florida



Den här veckan har vi besökt Ronda och Paul Bollwahn i Tampa. Hur hamnade vi här, kan man ju fråga?

Det hela började med att Rut fick ett stipendium från Svenska Institutet för att studera frivilligarbete i USA. Resan omfattade studier både i Västra territoriet, i Centralterritoriet och i Östra territoriet (Frälsningsarmén i USA består av fyra territorier).
Vid besöket i Chicago i Centralterritoriet var Ronda Bollwahn Ruts värd. Ronda var då ansvarig för frivilligarbetet i territoriet och hennes man Paul var socialchef i Centralterritoriet. Rut fick med sig många intressanta upplevelser om frivilligarbetet under tiden i Chicago.

Några år senare bjöd vi in Ronda och Paul Bollwahn till Frälsningsarméns Socialtjänst i Sverige. De var talare på årets Sociala Dagar i Örebro och höll också en friskvårdskurs för äkta makar på Lännersta under besöket i Sverige. Under det besöket ordnade vi också så att Ronda och Paul kom med på en jättebild på första sidan av Dagens Nyheter. Samtidigt som Ronda och Paul var i Stockholm var Lech Walesa från Polen på statsbesök. Vi gick ut för att se då Lech Walesa kördes genom Stockholm i galavagn. Det var kallt och blåsigt och en fotograf som stod bakom oss tog en bild på Lech Walesa då han passerade i galavagnen. I förgrunden på bilden ser man Ronda och Paul bakifrån med uppdragna huvor på sina jackor. Ingen kan se att det är Ronda och Paul, men vi vet…

Nästa gång vi sågs var i Washington. Ronda var då ansvarig för frivilligarbetet för hela USA och Paul var Nationell Socialchef för de fyra USA-territorierna. Rut och jag hade talat på den skandinaviska kongressen i Pennsylvania och innan vi reste hem till Sverige tog vi en avstickare till Washington för att hälsa på Ronda och Paul. Under besöket i Washington tog de med oss på en båttur på Cheesapeek Bay och inne i en souveniraffär provade Paul en peruk och en keps. Ja, så här kan en socialchef för fyra territorier se ut då han lägger av sig uniformen och umgås med vänner.

Åren gick och för fyra år sedan fick vi ett mail från Ronda och Paul som då var pensionärer. De bodde i Denver, men hyrde varje vår ett hus i Florida och dit blev vi inbjudna. Vi var då ledare för Frälsningsarmén i Lettland och hade inte tid med några längre resor, så vi tackade nej till inbjudan. Inbjudan upprepades år efter år och nu då vi själva har blivit pensionärer tackade vi slutligen ja till inbjudan.
Under dagarna i Tampa fick vi också besöka Divisionshögkvarteret för Florida. Det är betydligt större än ett divisionshögkvarter var i Sverige, på den tiden de fanns om någon kommer ihåg dem. Paul och Ronda frågade förstås varför vi hade lagt ned divisionerna i Sverige och jag svarade sanningsenligt att det skedde på den tiden vi hade en engelsktalande ledare för Frälsningsarmén i Sverige och han hade läst i den engelska Bibeln att det står ”Let there be no divisions among you.”
En morgon då vi satt och åt frukost hemma hos Bollwahns promenerade en alligator förbi oss på några meters avstånd. Jag sprang in efter kameran, men alligatorn hade redan dykt ned i vattnet, antagligen på väg att inta sin frukost i form av två ankor som simmade omkring i vattnet. Alligatorn kom inte med på bilden, men väl några tropiska fåglar på andra sidan vattnet.
I morgon är det söndag och då åker vi till Clearwater för att gå på gudstjänst på Frälsningsarmén.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

18 apr. 2013

Alingsås


Herman Martinsson - avslutningsvis

"Armévän" skriver på "Blod och Eld" (del 2/2)
"Den 24 september 1884 kunde man läsa i Stridsropet:
"Näten lades ut, och vi drogo dem även i land med aderton fiskar, däribland en stor fisk, som en lång tid genom bönens och ordets makt förnummit udden av frälsningens krok och som nu kommit med i den levande älven,..." - "Den stora fisken var Herman Martinsson. - - -


"Det första Martinsson gjorde när han kom hem var att taga fram två konjaksbuteljer och hälla ut innehållet i slaskhinken. Och så var det slut med den varan.

Knappt två veckor efter sin omvändelse blev han soldat i Stockholm. Allt eget fick fara. Det som dittills varit hans berömmelse aktades nu ringa. När Herman Martinsson vid denna tidpunkt erbjöds utmärkelsen "Litteris et artibus", vägrade han att ta emot den samma.

De humoristiska historierna från hans officerstid är legio.
En präst såg under en tågresa med förargelse på hans uniform, gjorde åtskilliga elaka utfall och frågade sedan spydigt var i Bibeln det stod att frälsningssoldaterna skulle bära röd tröja, F på kragen och ett band med inskriptionen på mössan.
"Har inte herr pastorn sett det, sade Martinsson med mjuk stämma och skickligt spelad förvåning. "Det står i samma kapitel, där det sägs att prästerna ska ha elva under hakan, brandsegel på ryggen och skorstenshatt på huvet.
"

Läs mer

Vem var Herman Martinsson?

"Armévän" skriver på B&E:
"Det gäller alltså en av de allra första salvationisterna i Sverige.
Den första gången Herman Martinsson växlade några ord med Hanna Ouchterlony var på senhösten 1884, när Frälsningsarmén hade funnits knappt två år i vårt land.
Den gången kom Hanna Ouchterlony ner till honom och tackade för att han med pondus hade tystat ner några fridsstörande busar under mötet.
Herman Martinsson hade just det året fyllt femtio, och han hade ett förflutet som var djupt tragiskt, fast han arbetade som redaktör i skämtpressen. Sedan tolv år hade han varit änkling och ensam pappa till en dotter.
Han hade som ung varit elev vid Kungliga Teatern och varit verksam som skådespelare vid resande teatersällskap ("i ömsom komiska ömsom tragiska roller"). Han hade gift sig med en nio år yngre skådespelerska och tillsammans hade de en dotter. Barnet var mest hos farmodern när föräldrarna turnerade.
"

Läs mer

(Läs också om Herman Martinsson i Svenskt biografiskt lexikon)

16 apr. 2013

Stefan Gustavsson i debatt på Kunskapskanalen 16/4 med världskänd ateist

Från SEA:s nyhetsbrev - Tisdag 16 april visar Kunskapskanalen den världskände kosmologen och ateistiske debattören Lawrence Krauss föredrag "Ett universum ur ingenting" från mitten av mars. Efter föreläsningen medverkar SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson i det panelsamtal som ägde rum på Hotell Rival inför en fullsatt publik. Föreläsningen och samtalet arrangerades av Fri Tanke förlag och Kungliga Vetenskapsakademien. Dagens Nyheter publicerade nyligen en stor intervju med Lawrence Krauss;"Stjärnorna dog för att vi skulle kunna vara här i dag”.

Panelsamtalet där Stefan Gustavsson medverkar bjuder på laddade diskussioner kring vetenskap och tro, ateistisk kontra kristen världsåskådning och vetenskapens gränser. För SEA:s vänner är detta ett ypperligt tillfälle att se hur vi arbetar i den offentliga debatten.

Se Kunskapskanalens tablå och URPlay för mer information om hur ni kan se på sändningen som även webbsänds. Programmet sänds på Kunskapskanalen kl 16:40 och sparas sedan i URPlays arkiv

Gåvoboken - du är rikare än du tror!

Redan 2008 hade jag skrivit manuskriptet till den här boken. Den kommer att heta "Gåvoken-Du är rikare än du tror" och den handlar om andliga nådegåvor, tjänstegåvor, naturliga gåvor och alla andra slags gåvor.

Sedan kom det andra planer. Vi flyttade till Lettland och plötsligt fanns det ingen tid för skrivande mer. Nu har jag tagit fram manuskriptet igen och börjat titta på det. Eventuellt blir det utgivning senare i år. Här kommer i alla fall första kapitlet för provläsning.

Kapitel 1 - Två konfliktområden
Under 1970-talet svepte den karismatiska väckelsen genom Sverige. Många kristna i kyrkorna fick sina liv förvandlade genom ett dramatiskt möte med den Helige Ande. De hade kanske varit aktiva medlemmar i församlingen i många år, men kunde plötsligt uppleva en total förvandling i sitt kristna liv.

Men väckelse innebär också konflikt, brytning och omvärdering av det traditionella. Många av de tidigare väckelserna resulterade i nya samfundsbildningar, men den karismatiska väckelsen blev inte i första hand samfundsbildande utan de som tog emot väckelsen stannade i stor utsträckning kvar i sina församlingar. Brytningen mellan det gamla och det nya blev inte mellan församlingar utan inom församlingen.

Väckelse är utmanande. Den ifrågasätter det traditionella. Är det något fel på mitt sätt att vara kristen? Den tvingar mig att ta ställning. Är jag för eller emot det nya?

Det var speciellt två konfliktområden i den karismatiska väckelsen som var starkt framträdande: lovsång och de andliga nådegåvorna. 
Lovsång

Plötsligt översvämmades församlingen av helt nya lovsångskörer. De fanns inte med i sångboken eller psalmboken utan spreds på lösa blad eller visades på overhead. Många gånger fanns det varken körblad eller overhead tillgängliga, utan de nya körerna sjöngs ur minnet, så att bara de ”invigda” kunde vara med i lovsången.

Det blev förstås häftiga reaktioner. Vad var det för fel på de gamla sångerna i sångboken? Reaktionerna kunde i många församlingar bli mycket starka.

Några i församlingen hängav sig i lovsången. Körerna, ofta med enkla texter, sjöngs gång på gång. De som sjöng såg ut att försvinna i en annan dimension medan resten av församlingen oförstående satt kvar utanför lovsången utan att kanske förstå vad som egentligen hände. Atmosfären i lovsången kunde ibland bli så stark att det nästan blev olidligt att finnas kvar i rummet utan att vara en del av lovsången.

I dag är inte lovsångskörerna lika konfliktfyllda. Nästan alla församlingar med självaktning ser det som en självklarhet att lovsångskörer är en del av gudstjänsten. En del församlingar har helt anammat lovsången som sin musikstil och eliminerat sångböcker och psalmböcker. I många traditionella församlingar har man i stället gjort lovsången ”ofarlig” och har införlivat en lovsångskör bland alla andra programpunkter.

Andliga nådegåvor
Det andra stora konfliktområdet i många traditionella församlingar var bruket av nådegåvorna. Många av dem som drabbades av väckelsen började tala i tungor, profetera och be för sjuka. De ”nyväckta” började, precis som i Apostlagärningarna, göra saker som de egentligen inte kunde göra.

Ofta var det unga omogna kristna och ibland helt nyfrälsta som började tala i tungor. Många gamla trotjänare tyckte kanske att det var orättvist att dessa omogna kristna skulle bli utrustade med gåvor som de själva aldrig varit i närheten av. De kunde kanske till och med uppleva att bruket av nådegåvor var ett hot som ifrågasatte deras form för  kristendomsutövning.

Det var helt enkelt mycket kontroversiellt att tala om andliga nådegåvor och många församlingar upplevde mycket av splittring och långvarigt sårade relationer.

I dag finns det ingen församling med självaktning där man inte talar om gåvor. Ofta har man gjort ämnet ”ofarligt” genom att vidga begreppet gåvor till att omfatta allt. Någon talar i tungor och någon annan har gåvan att koka kaffe till kyrkkaffet.

Fördelen med det synsättet är att alla är med och att ingen känner sig hotad.

Nackdelen med det synsättet är att man undviker utmaningen av att söka Guds övernaturliga ingripande genom Andens manifestationer som de beskrivs i Apostlagärningarna.