Sedan kom det andra planer. Vi flyttade till Lettland och plötsligt fanns det ingen tid för skrivande mer. Nu har jag tagit fram manuskriptet igen och börjat titta på det. Eventuellt blir det utgivning senare i år. Här kommer i alla fall första kapitlet för provläsning.
Kapitel 1 - Två konfliktområden
Under 1970-talet svepte den karismatiska väckelsen genom Sverige. Många kristna i kyrkorna fick sina liv förvandlade genom ett dramatiskt möte med den Helige Ande. De hade kanske varit aktiva medlemmar i församlingen i många år, men kunde plötsligt uppleva en total förvandling i sitt kristna liv.
Men väckelse innebär också konflikt, brytning och omvärdering av det traditionella. Många av de tidigare väckelserna resulterade i nya samfundsbildningar, men den karismatiska väckelsen blev inte i första hand samfundsbildande utan de som tog emot väckelsen stannade i stor utsträckning kvar i sina församlingar. Brytningen mellan det gamla och det nya blev inte mellan församlingar utan inom församlingen.
Väckelse är utmanande. Den ifrågasätter det traditionella. Är det något fel på mitt sätt att vara kristen? Den tvingar mig att ta ställning. Är jag för eller emot det nya?
Det var speciellt två konfliktområden i den karismatiska väckelsen som var starkt framträdande: lovsång och de andliga nådegåvorna.
Lovsång
Plötsligt översvämmades församlingen av helt nya lovsångskörer. De fanns inte med i sångboken eller psalmboken utan spreds på lösa blad eller visades på overhead. Många gånger fanns det varken körblad eller overhead tillgängliga, utan de nya körerna sjöngs ur minnet, så att bara de ”invigda” kunde vara med i lovsången.
Det blev förstås häftiga reaktioner. Vad var det för fel på de gamla sångerna i sångboken? Reaktionerna kunde i många församlingar bli mycket starka.
Några i församlingen hängav sig i lovsången. Körerna, ofta med enkla texter, sjöngs gång på gång. De som sjöng såg ut att försvinna i en annan dimension medan resten av församlingen oförstående satt kvar utanför lovsången utan att kanske förstå vad som egentligen hände. Atmosfären i lovsången kunde ibland bli så stark att det nästan blev olidligt att finnas kvar i rummet utan att vara en del av lovsången.
I dag är inte lovsångskörerna lika konfliktfyllda. Nästan alla församlingar med självaktning ser det som en självklarhet att lovsångskörer är en del av gudstjänsten. En del församlingar har helt anammat lovsången som sin musikstil och eliminerat sångböcker och psalmböcker. I många traditionella församlingar har man i stället gjort lovsången ”ofarlig” och har införlivat en lovsångskör bland alla andra programpunkter.
Andliga nådegåvor
Det andra stora konfliktområdet i många traditionella församlingar var bruket av nådegåvorna. Många av dem som drabbades av väckelsen började tala i tungor, profetera och be för sjuka. De ”nyväckta” började, precis som i Apostlagärningarna, göra saker som de egentligen inte kunde göra.
Ofta var det unga omogna kristna och ibland helt nyfrälsta som började tala i tungor. Många gamla trotjänare tyckte kanske att det var orättvist att dessa omogna kristna skulle bli utrustade med gåvor som de själva aldrig varit i närheten av. De kunde kanske till och med uppleva att bruket av nådegåvor var ett hot som ifrågasatte deras form för kristendomsutövning.
Det var helt enkelt mycket kontroversiellt att tala om andliga nådegåvor och många församlingar upplevde mycket av splittring och långvarigt sårade relationer.
I dag finns det ingen församling med självaktning där man inte talar om gåvor. Ofta har man gjort ämnet ”ofarligt” genom att vidga begreppet gåvor till att omfatta allt. Någon talar i tungor och någon annan har gåvan att koka kaffe till kyrkkaffet.
Fördelen med det synsättet är att alla är med och att ingen känner sig hotad.
Nackdelen med det synsättet är att man undviker utmaningen av att söka Guds övernaturliga ingripande genom Andens manifestationer som de beskrivs i Apostlagärningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar