Då Paulus skriver om de nio andliga nådegåvorna inleder han med orden:
_______________________________________
Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta (1Kor 12:7)
_______________________________________
Denna vers ger svar på tre viktiga frågor om de
andliga gåvorna:
- Till vem?
- Varför?
- Hur?
Till vem?
Både före och efter uppräkningen av gåvorna betonar Paulus att dessa
gåvor är till för var och en. Var och en betyder alla kristna. En del
kristna har den uppfattningen att gåvorna bara ges till vissa utvalda,
speciellt ”andliga” eller ”begåvade” kristna. Men det stämmer inte
med Bibelns undervisning. Det kunde möjligen vara sant i Gamla Testamentets
dagar, då Gud utrustade utvalda människor till speciella uppdrag. Men i Nya Testamentet
gäller en annan princip. På pingstdagen utgöt Gud den helige Ande över alla
människor. Den Helige Ande är given till alla människor, men alla människor har
inte tagit emot den gåvan. Du tar emot den Helige Ande då du blir frälst. Det
är det som händer i frälsningen, du föds på nytt av den Helige Ande. Du har
blivit ett tempel för den Helige Ande. Du är den platsen där den Helige Ande
bor.
De andliga nådegåvorna finns hos dig därför att
den Helige Ande bor i dig. Då det står att de andliga nådegåvorna är givna till
var och en betyder det att alla kristna kan göra bruk av de andliga
nådegåvorna. Eller det kanske är mer korrekt att säga att det är den Helige
Ande som gör bruk av oss då vi tillåter honom att förmedla en andlig nådegåva.
Har du inte låtit Anden framträda i dig, så har
du ännu inte i tacksamhet använt det som Gud av bara nåd har gett dig.
Varför?
Nådegåvorna är inte givna för att det skall vara lite mer intressant och
spännande på gudstjänsterna. Nådegåvorna är inte heller givna för att några
kristna skall kunna stoltsera över sin utrustning och andra kristna känna sig
underlägsna och åsidosatta. Det var kanske för att undvika det som Gud gav det
till alla.
Gåvorna är givna för att de skall vara till
nytta. Till nytta för församlingen som får ta emot en profetia till
förmaning eller tröst. Till nytta för den som är sjuk och får ta emot helande.
Till nytta för den som varken vet ut eller in och får ta emot ett ord av visdom
till vägledning.
Nyttoprincipen är alltså en bärande tanke då
det gäller gåvorna.
Bibel 2000 beskriver gåvorna som att Anden framträder. Att Anden framträder
betyder att något som finns hela tiden plötsligt träder fram och blir synligt.
Olika bibelöversättningar uttrycker detta med
olika ord, men med samma innebörd. I Folkbibeln och i 1917 års översättning
beskrivs de andliga gåvorna som att Anden uppenbarar sig. I levande Bibeln kan
vi läsa att den helige Ande visar sig genom de andliga gåvorna.
I flera engelska översättningar används uttrycket ”manifestation of the Spirit”
(En Andens manifestation) för att beskriva vad en andlig nådegåva är för något.
Vad de olika bibelöversättningarna gemensamt
beskriver är att en andlig gåva är att Anden som ständigt finns närvarande i
den kristne träder fram, visar sig eller manifesterar sig.
Här ser vi en avgörande skillnad mellan en
tjänstegåva och en nådegåva. Tjänstegåvan finns där hela tiden. Du kan vara en
evangelist eller herde hela tiden. Också de stunder du inte evangeliserar eller
visar en herdes omsorg om andra människor. En herde är en herde till och med då
han eller hon sover. Tjänstegåvan har normalt sin utgångspunkt i vem du är, i dina
naturliga gåvor eller din personlighet.
Nådegåvorna, de andliga gåvorna, är däremot
något som träder fram och uppenbarar sig i vissa situationer. De kan framträda
i vilken kristen som helst, men det finns ingen människa som t.ex. äger gåvan att profetera. Om inte Gud
ger ett budskap i den stunden får profeten vara tyst. Det finns ingen som äger gåvan att bota sjuka. Om någon
disponerade den gåvan fritt, skulle han kunna tömma Södersjukhuset i Stockholm
på en dag, för att nästa dag kunna gå vidare till Danderyds sjukhus.
Vi blir gång på gång smärtsamt påminda om att
alla människor vi ber för inte blir friska. Så är det för alla, även för dem
som ser ut att ha stor framgång med att be för sjuka.
_____________________________________________
En andlig nådegåva är att den helige
Ande framträder och
gör något genom oss som vi inte kan göra själva.
_____________________________________________________
Den helige Ande bor i alla människor som har
tagit emot Jesus. Då den helige Andes närvaro visar sig på ett övernaturligt
sätt kallar Bibeln detta för en andlig nådegåva.
En andlig nådegåva är då den helige Ande
framträder och gör något genom oss som vi inte själva kan göra. Det finns ingen
som har en naturlig fallenhet att bota sjuka, profetera eller göra under. Det
är bara Gud som kan göra det och då han gör det genom ett av sina barn kallas det
en andlig nådegåva.
Då det däremot gäller tjänstegåvor använder Gud
det som vi redan har i vår personlighet.
Den helige Ande kan framträda i vem han vill
________________________________________
Ni kan alla profetera, en i sänder (1 Kor 14:31)
________________________________________
Då Bibeln säger att alla kan profetera
innebär det att den helige Ande kan framträda i vem han vill. ”Alla” betyder att om en grupp med hundra
troende är samlade till gudstjänst så kan den helige Ande framträda i vem som
helst av de hundra.
____________________________________________
Alla kan profeter, men alla är inte profeter
____________________________________________
Men det betyder inte att alla har tjänstegåvan
att vara profet i församlingen. Profettjänsten är en av de speciella uppgifter,
tjänstegåvor, som Gud har insatt i församlingen för att bygga upp Kristi kropp
(Ef 4:12). Du kan läsa mer om tjänstegåvan att vara profet i del 10 som kommer så småningom..
Då Gud framträder genom en andlig gåva hos en troende så är det en
manifestation, en demonstration, ett vittnesbörd om Guds närvaro och kraft.
Hebreerbrevet beskriver andliga gåvor som just Guds vittnesbörd:
____________________________________________
Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och
under och många slags kraftgärningar och genom
att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.
(Heb 2:4)
________________________________________________________
I avslutningen av
Markusevangeliet kan vi läsa att de andliga gåvorna ska följa dem som tror
(Mark 16:17), och i kapitlets sista vers står det att de andliga gåvorna var en bekräftelse på att Herren var med dem:
________________________________________________
Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och
bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det (Mark 16:20)
_______________________________________________
En mycket vanlig uppfattning angående de andliga nådegåvorna är att det
är viktigt att ta reda på vilken gåva jag har fått och sedan använda den
flitigt så att den inte försvinner.
Bland dem som har den uppfattningen tänker man
sig att alla har en gåva, kanske två, och några speciellt ”begåvade” kan ha tre gåvor.
Även om det kan finnas bibelavsnitt som ser ut
att peka i den riktningen, så tror jag inte att det är det normala i Bibeln. Vilken
nådegåva har t.ex. Paulus? Det ser ju ut som om han hade alla gåvorna - fast
vid olika tidpunkter. Han talar i tungor mer än de flesta, han profeterar, han
botar sjuka, han uppväcker döda, han talar visdomens ord, han utför
kraftgärningar. Vad är det egentligen han inte gör?
Jag tror att det är mycket mer fruktbart att
tänka så här: Den helige Ande bor i mig. Han har alla sina gåvor med sig. Det
är Hans gåvor. Den helige Ande kan
framträda genom mig på många olika sätt, med vilken gåva han önskar, enligt sin
vilja så att det blir till nytta.
Vid ett tillfälle kan det vara till mest nytta
att förmedla en profetia till förmaning, tröst eller uppbyggelse. Vid ett annat
tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett visdomens ord. Vid ett
tredje tillfälle kan det vara till mest nytta att förmedla ett helande till
någon som är sjuk.
Om du har en statisk syn på att Gud har gett
dig en speciell gåva är det stor risk att du begränsar Gud, och inte är beredd
när Anden vill framträda i dig.
Om Kalle tror att Gud har gett honom profetians
gåva och den helige Ande, som bor i Kalle med alla sina gåvor, skulle vilja
framträda till att bota en sjuk människa, är inte Kalle beredd att stå till
förfogande för vad Anden vill göra. Kalle är bara fokuserad på att han har
profetians gåva.
Om vi på förhand har bestämt oss för vilka
gåvor Gud har gett oss begränsar vi Gud. Jag tror att den helige Ande vill att
vi ska vara öppna för de olika sätt han vill träda fram i våra liv så att det
blir till nytta.
Då kan man säga att varje nytt tillfälle är en
ny gåva. Inte till den som bär fram gåvan, utan till den som har ett behov. Den
som är sjuk, eller den som behöver ett visdomens ord.
Den person som Anden framträder genom äger inte
gåvan. Det är den helige Ande som äger gåvorna och han fördelar dem som Han
vill (1 Kor 12:11). Om den Helige Ande får äga oss är det lätt för honom att
träda fram med den gåva som är till mest nytta.
Tänk dig att en människa som är sjuk kommer
till församlingen och ber om förbön för helande och vi svarar: ”Den som har gåvan att bota är dessvärre på
semester och kommer tillbaka om tre veckor. Vi som är här har helt andra gåvor.
Vi kan tala i tungor för dig om du vill.”
_______________________________________________________________
Den helige Ande önskar framträda i oss mycket
oftare än vi låter det ske
________________________________________________________________
Låt oss inte låsa fast den helige Ande att bara
utföra det vi har bestämt att han kan göra genom oss. Jag tror att Gud är
större än så. Låt oss inte begränsa Gud. Låt oss vara öppna mot den helige Ande
så att han kan få dela ut sina gåvor som han vill. Den helige Ande önskar
framträda i oss mycket oftare än vi låter det ske.
Då vi ser oss om kring ibland kyrkorna är det
lätt att konstatera att det oftare förekommer tungotal bland pingstvänner än
bland lutheraner. Betyder det att den helige Ande som delar ut gåvorna efter
sin vilja hellre delar ut tungotal till pingstvänner än till lutheraner? Tror
du att Gud säger till en längtande lutheran som kommer och ber om gåvan att tala
i tungor: ”Du är väl ingen pingstvän!”? Jag
tror inte det!
Det är förmodligen så att pingstvänner
generellt har fått mer undervisning om tungotalets gåva än lutheraner.
Resultatet av det är att pingstvänner har en större beredskap och mottaglighet
för att låta Anden träda fram på detta sätt.
Min bön är att vi ska vara beredda och
mottagliga så att Anden kan använda oss så som Han vill och så att det blir
till nytta.
