Tidig söndagsmorgon i Västerås den 30 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen, och inte vilken söndag som helst. Det är den sista söndagen någonsin under 2018, så det kan passa bra med en liten revy på året som gått.

Men först något om veckan som gått. Huset har varit fullt av barn och barnbarn. Norgefamiljen har bott hemma hos oss och Stockholmsfamiljen har besökt oss flera dagar. Boråsfamiljen planeras komma under trettondagshelgen.

Det har varit underbara härliga intensiva dagar.  På bilden ser du de besökande barnbarnen. Det yngsta barnbarnet är inte med på bilden. Han är bara några månader gammal, så han får inte vara med och springa omkring på Stockholms gator.

Men nu till året som gått. Vi har varit deltidsanställda av Frälsningsarmén i Sverige och det arbetet har huvudsakligen handlat om mentorskap för ett antal officerare i Sverige och Lettland. Dessutom har vi i tjänsten fått privilegiet att undervisa på Distansbibelskolan Norr i Örnsköldsvik.

Under vårterminen hade vi ett visst ansvar för verksamheten på Riga första kår medan kåren väntade på sin nya kårledare från USA till sommaren. Detta innebar att vi tillbringade mycket av vår tid i Lettland under den perioden. 

Men sedan har det också hänt en del utanför tjänsten. Vi har haft kurser för socialarbetare om samtalsmetodik i Jönköping och Äktenskapskurs för officerare i Danmark. Vi har också haft många bibelhelger på kårer i Sverige, Norge och på Färöarna.

En del av vår förkunnartjänst utför vi genom rupeba. Dagligen uppdateras hemsidan och Facebooksidan. Jag har dagligen skickat ut mail med tankar från dagens kapitel i vår bibelläsningsplan till mer än 200 mailadresser.

Johannes skriver i sitt första brev: "Detta skriver vi för att vår glädje skall vara fullkomlig" (1 Joh 1:4). Här handlar det inte om hur glada mottagarna av brevet blev. Johannes skriver för att hans egen glädje skall vara fullkomlig.

Jag kan uppleva något av detsamma då jag skriver till er som tar emot mina morgonmail. Det är inte ett slavarbete. Det ger mig en fullkomlig glädje. Det är ett stort privilegium. Vill du också uppleva fullkomlig glädje? Berätta för någon om Jesus. eller skriv till någon om Jesus.

Ja, på tal om att skriva, så har jag under året som gått gett ut de tre sista böckerna av GT-boken, delarna fyra, fem och sex.

Men det viktigaste av allt är att vi har fått se flera människor bli frälsta. Men då jag skriver det fylls jag av en längtan att se många fler bli frälsta. Det finns något inom mig som gång på gång säger "Det kommer mer"!

Ha en välsignad vecka. 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 23 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Nu har det vänt! Vi går mot ljusare tider även om det tar en stund innan vi märker effekterna av det.

Då vi kom till julgrytan i torsdags för att ta vårt pass, hörde vi julmusiken på långt håll. Det var våra socialarbetare som dansade loss med tamburin och bjällror. Rut hoppade in i dansen och fick ta hand om bjällrorna. Då vi sedan hade gått in och satt på oss västarna tog vi över vid julgrytan. Musiken var den samma, tamburin och bjällror skötte vi med den äran, men jag tror inte att mina danssteg kom upp till samma nivå som våra företrädare. 

Veckan har annars varit lugn. Vi har inte varit ute på några resor. Vi har sovit hemma i våra egna sängar hela veckan. Det kan tyckas som om ingenting speciellt har hänt. MEN DET HÄNDE NÅGOT SPECIELLT: Jag har avslutat ett projekt som jag har hållit på varje dag under de tre senaste åren. Varje dag under 1.095 dagar.

Det började den 1 januari 2016. Jag började läsa Nya Testamentet tillsamman med många andra i vårt projekt "UTMANINGEN, Nya Testamentet och Psaltaren på ett år." Vi läste ett kapitel om dagen varje dag under. Varje dag la jag ut en miniandakt och ett mannakorn att tugga på under dagen. Det publicerades på vår hemsida och Facebooksida. De som hade anmält sig fick dessutom dagens inlägg i ett mail, som man kunde läsa på bussen, då man stod och väntade på någon eller närhelst det fanns två minuter lediga. Efter hand som året fortlöpte gav jag ut NT-boken i A5-pärmar där man också kunde skriva in sina egna anteckningar till den dagliga bibelläsningen. Det blev fyra pärmar med sammanlagt 1.139 sidor.

NT-boken kan man sedan använda som följeslagare till den dagliga bibelläsningen, för självstudium, gruppsamtal eller för predikoförberedelser, eller helt enkelt som uppslagsbok.

Den första januari 2017 började vi läsa "UTMANINGEN, Gamla Testamentet på två år". Under 730 dagar har jag varje dag lagt ut en andakt och något att tänka på för varje dag. Förutom publiceringen på hemsida och Facebook har jag skickat ut över 200 mail varje morgon till dem som bett om det.

Det blev tillsammans 6 delar i GT-boken med sammanlagt 1.607 sidor. Den sista december i år lägger jag ut det sista inlägget, Malaki kapitel 4. Jag har redan nu skrivit färdigt de sista inläggen och börja skicka ut GT-boken del 6 till dem som prenumererar på böckerna.

Jag har fått många vittnesbörd om hur denna serie har hjälpt många till en regelbunden bibelläsning och många har vittnat om att det var första gången som de orkade läsa igenom hela Gamla testamentet. 

I fredags fick jag ett mail från en man i Bergen på Norges västkust. Han hade varit med om UTMANINGEN de sista två åren men ville gärna beställa de fyra delarna av NT-boken. Han skriver: "Hei Peter! Jeg vil også bestille NT boken i 4 ulike deler.

GT bøkene har vert veldig verdifulle hvorav den siste GT boken er mottatt idag og betalt idag !

Daglig bibellesning med dine e-mailer har vert til stor inspirasjon til fordypning for meg i disse snart 2 år."

Tre år har gått. 1095 dagar. 2.746 sidor uppbyggelselitteratur från Bibeln. Nu finns det inte fler kapitel i bibeln. Vad gör vi nu? Vi fortsätter att läsa Bibeln!

Den första januari 2019 börjar vi läsa Matteusevangeliet från början igen och fortsätter sedan med hela Nya testamentet och Psaltaren under året.

Vill du också få ett morgonmail med dagens avsnitt? Skriv bara till info@rupeba.se och skriv UTMANINGEN. Obs du som redan nu finns med på utsändningslistan behöver inte anmäla dig igen! 

Du kan läsa mer om NT-boken HÄR.
Du kan läsa mer om GT-boken HÄR.

Med önskan om en välsignad vecka och en God Jul.
Peter Baronowsky

 

 

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 9 december

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen var det adventsgudstjänst på kåren i Västerås. Under gudstjänsten var det diplomutdelning till deltagarna i Alfakursen, Lärjungaskolan och en lärjungaskola på persiska (Jag vet inte vad den heter, än mindre hur det stavas, men det lät som "Almazira"); (Bild 2, hämtad från kårens Facebooksida).

Tidigt på måndagsmorgonen flög vi till Riga (Bild 1) för att träffa ett antal officerare för mentorssamtal. Denna gång rese de in till Riga, så det blev inga långa bilturer för vår del. 

Under besöket i Lettland fick vi också möjligheten att köra ner till Bauska för att se den "nya" lokalen. Vi var med att sätta igång bygget under vårt sista år som ledare för Frälsningsarmén i Lettland, men vi har aldrig sett det slutliga resultatet. Fasaden på det gamla huset fick inte ändras, men allt invändigt är nytt. (Bild 3: Bauska kår exteriör. bilden hämtad från kårens Facebooksida)

I helgen fick vi besök av mellansonen med familj från Norge, vilket resulterade i ett extra besök från mellansonen med familj från Stockholm. De två familjerna har barn i ungefär samma åldrar (Bild 4). 

Bild 5: "Norgefamiljen" på väg till maskerad tillsammans med gamla vänner från den tid mellansonen bodde i Stockholm. (Familjen är betydligt mindre skräckinjagande i verkligheten. Skjutvapnet är av plast och egenhändigt tillverkat i en 3D-printer).

Nu är det söndag och ikväll ska jag tala på den ekumeniska bönesamlingen för  de olika församlingarna i Västerås. På många platser är kanske inte bönemötet det mötet som samlar de största skarorna, men på den månatliga bönesamlingen i Borås  brukar Frälsningsarméns lokal vara välfylld. (Bild 6 från tidigare bönesamling. Bilden hämtad från kårens hemsida).

Så vill jag bara önska dig en välsignad kommande vecka.

Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Frufällan den 18 november

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu kanske någon undrar vad Frufällan är för något och vad i all världen vi gör där. Jag kommer till det i slutet av inlägget.

Som de flesta kanske vet håller vi på att läsa Gamla Testamentet på två år. Idag läste vi kapitel 10. Där mötte jag en en vers som väckte många minnen.

Det var strax före sommaren 1979 som Rut och jag stod på plattformen på Frälsningsarméns sjätte kår i Stockholm på vårt eget farvälmöte. På den tiden var Rut ledare för strängmusikkåren och jag var ledare för hornmusikkåren. Vi hade vuxit upp på sjätte kåren, först som juniorsoldater, "stora" soldater och nu lokala ledare. 

Vi var på väg till Norge. Rut skulle bara föda fram vår yngste son i mitten på sommaren och sedan skulle vi åka. Vi hade hyrt ut vårt radhus i Sollentuna och allt var klart.

Till farvälmötet hade Rut skrivit en melodi på en bibelvers från Hosea. Jag vet inte om innehållet i versen var profetiskt eller om det var en programförklaring för vad vi önskade använda våra liv till. Men där stod vi på plattformen och sjöng tillsammans (Det fanns bara 1917 års översättning på den tiden):
"Sån ut åt eder i rättfärdighet,  skörden efter kärlekens bud, //:bryten eder ny mark://  ty det är tid att söka HERREN,  för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder." (Sedan börjar det om från början igen och slutar med orden "bryten er ny mark ty det är tid att söka Herren")

Du kan förstås inte höra hur den låter, men det var en fantastiskt fin melodi. Jo, det handlade verkligen om att bryta ny mark. Efter ett år i Norge sålde vi radhuset i Sollentuna.

Under veckan som gått har jag också fördjupat mig i Världsevangelisten Smith Wigglesworth, som går under benämningen "Trons apostel". Han kom ganska tidigt i kontakt med Frälsningsarmén och blev soldat. Han gifte sig senare med en frälsningsofficer, som fick sluta som officer efter giftermålet eftersom officerare inte kunde vara gift med icke-officerare på den tiden.

Det är ingen som vet om Smith Wigglesworth slutade att vara soldat eller om han var det livet ut. Han dog 1947 (Det betyder att jag är från samma tidsepok som han, fast inte så länge. Jag föddes 1946). Du kan läsa inlägget som jag skrev i veckan HÄR.

Men just nu är vi i Frufällan. Du kanske undrar varför Frufällan heter Frufällan. Ja, det är det många som gör och det är väl ingen som med säkerhet vet. Däremot finns det många olika gissningar. Du kan googla på namnet får du se.
Men jag vet i alla fall var Frufällan ligger. Frufällan hör till Borås kommun och ligger norr om om staden, mellan Borås och Fristad. I Fristad bodde vi i tre år efter nämnda Norgevistelse som varade i nio år. Vi har lämnat efter oss barn lite varstans där vi har bott.

Efter de tre åren i Boråstrakten skulle vi flytta till Stockholm och Lännerstahemmet. Äldste sonen blev kvar i Borås och vi sover nu över i hans familjs hus i Frufällan.

Men det finns ännu en orsak att vi besöker Borås. Mellansonen är numera lärare på Jelöy Folkehögskole i Norge (där vi bodde innan vi flyttade till Borås). Han, eller rättare sagt hans fru, födde familjens tredje barn i somras. Det blev en pojke och han fick namnet Charlie (Ruts pappa hette dessutom Charles). Mellansonens fru har sina föräldrar i Kinna i Boråstrakten, och nu är vi alltså i Borås för norgefamiljens barndop för tredje gången i Kinna kyrka.

Nu måste jag också, för familjefridens skull, nämna att vi har ytterligare en son. Den yngste sonen, som blev kvar i Stockholm då vi flyttade till Lettland. Ja han var då redan bortgift och hade flyttat hemifrån en stund tidigare.

Charlie skötte sig utmärkt under hela ceremonin. Här ser du Charlie (Det är han utan skägg) tillsammans med sin pappa.

Men nu är det söndag, barndopet är över. Det var fantastiskt roligt att träffa  barn och barnbarn och annan släkt. Men nu är det snart dags för en ny vecka.

Jag ber att Herren ska ge dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 11 november

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den här veckan har vi tagit några dagar ledigt och varit bortresta. Ledigt betyder att jag har haft tid att läsa, skriva och förbereda kommande tillfälle.

Jag börjar med förbereda. Läsa och skriva går att skjuta upp lite grann, men förbereda måste man göra innan det är dags att stå fram. Efteråt är det för sent.

FÖRBEREDA
Det som ligger närmast framöver kommer i slutet av november. Då ska Rut och jag undervisa på Frälsningsarméns Bibelskola Norr i Örnsköldsvik. Det är en distansbibelskola som drivs av Ågesta Folkhögskola. Kursen har en längre tid varit fulltecknad med en kölista med dem som inte fick plats den här omgången.

Bibelskola på distans är en verksamhet som Frälsningsarmén i Sverige verkligen lyckats bra med. Då många andra strävar för att få ihop deltagare till sina bibelskolor så är det kö för att få komma med på Distansbibelskolans olika kurser. 

Det är en stor förmån att undervisa på en Bibelskola. Jag brinner verkligen för bibelundervisning och det har varit en huvudinriktning för mig de senaste fyrtio åren, efter det att vi "drabbades" av Gud och fick våra liv helt förvandlade. 

I Örnsköldsvik ska vi undervisa om Nya Testamentet, Lärjungaskap och trons grunder. Jag ser fram mot det!

LÄSA
Under de lediga dagarna har jag också läst två böcker som vi just tagit in i vår webbshop.

En av de nya böckerna är Tomas Dixons bok, "Israel och hela världens framtid". Den är verkligen läsvärd. Boken tar upp bakgrunden om hur Israel blev till och betydelsen av Israel för Guds plan för mänskligheten både nu och i framtiden. 

Den andra nya boken är "Ständigt växande tro" av Smith Wigglesworth. Wigglesworth var en världsevangelist och kallas för Trons apostel (Googla på "Trons apostel" så hittar du Smith Wigglesworth). I boken berättar Wigglesworth om några av de stora under han fick uppleva. Det är lätt för oss att tänka att det var mycket lättare och bättre förr, men Gud var inte bättre förr, han har aldrig varit i bättre form än just nu.

Du kan läsa om de nya böckerna HÄR.

SKRIVA
Det har också blivit lite tid över för att skriva. Jag håller på att skriva en bok om ett av Nya Testamentets mest förekommande tema: Jesus ska komma tillbaka.
Det kan ibland vara svårt att hitta tid till skrivandet, det händer ju så mycket annat i livet, men jag räknar med att boken ska komma ut någon gång under hösten nästa år, om inte Jesus har kommit tillbaka före den tiden. 

Jag kan naturligtvis inte veta när Jesus ska komma tillbaka men naturkatastroferna börjar alltmer anta de apokalyptiska dimensioner som beskrivs i Uppenbarelseboken. Den gångna veckan har en hel stad med 26.000 invånare totalförstörts i en våldsam brand i Kalifornien. Samtidigt hör vi om dramatiska översvämningar där hus sköljs.

Det är bäst att vi tar varningarna från Bibeln på allvar:  "När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst" (2 Pet 3:11-12)

Var beredd och ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 4 november

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med det sista mötet på Bibelhelgen i Västerås. Många sökte sig fram till förbön (Bild 2). Vi tackar Gud för helgen.

Måndag morgon blev det tidig start för avfärd till Riga. Vi har även detta läsår ett antal officerare i Lettland som vi är coacher/mentorer för. Det är en underlig känsla att komma tillbaka till en miljonstad som varit vårt hem i tre och ett halvt år. Vi hittar i staden, vi vet vilka gator som är enkelriktade, vi känner igen alla platser. Allt känns både hemtamt och främmande.

Vi har inte längre något ansvar för kåren Riga 1. Kåren har fått en ny kårledare från Västra territoriet i USA. Jag tror att det kommer att bli mycket bra.

På tisdagen körde vi hela vägen ut till västkusten i Lettland. Bilresan tar drygt sex timmar tur och retur.  Den vägen har blivit mycket bättre jämfört med då vi bodde där. Storkbona utefter vägen var övergivna och väntar på våren då storkarna återvänder från varmare platser.

På tisdagskvällen tog vi en promenad genom Riga ned till Daugavafloden. Vi brukade gå ned till floden de flesta kvällar då vi bodde där för att ha vår kvällsbön där (Bild 3). Den här kvällen blev bönen ganska kort. Det var kraftig vind, på gränsen till storm. (Bilden från ett tidigare besök, utan storm)

Mot slutet av veckan fick vi besök av yngste sonen med sina två flickor. Det blev besök på ett antal affärer och på favoritlekplatsen i Borås. Under eftermiddagen kom flickorna på att de gärna ville sova över hos oss och så blev det. Sent på kvällen ville flickorna att vi skulle gå ut i mörkret till lekplatsen (Bild 4). Där blev det några lekar och tävlingar och jag tror att de tyckte att det var riktigt "busigt" att vara i ute mörkret på kvällen (var vänlig berätta inte detta för föräldrarna).

Nu är det snart dags för en ny vecka med nya utmaningar och möjligheter. Jag ber att du ska få en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 28 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Då jag ser tillbaka på den gångna veckan kan jag bara konstatera att det blev ganska många timmar i bilen under veckans mentorsresor. Vi har kört till Norrland och till Skåne och en hel del platser däremellan. Jag kan också konstatera att vi har många fantastiska officerare i landet!

På resan hemåt på fredagskvällen mötte vi vinterns första snöflingor som talade om att sommaren inte varar för evigt även om den har hållit ut extra länge i år.

Vi håller också på att lägga en del planer för det kommande året. Under veckan fick vi en inbjudan att komma till Färöarna för att ha en bibelhelg i Torshamn. Vi har många goda minnen från tidigare besök på Färöarna och vi ser fram till att komma tillbaka även om vi vet att kampen om själarna kan vara hård. Här kommer några bilder från ett tidigare besök på Färöarna.

På bild 1 ser vi hur själarna kämpar i sin syndanöd och på bild 2 hur de slutligen kapitulerar. Jag måste påpeka att bilderna inte är arrangerade. Det var helt enkelt någon som fotograferade vad som verkligen hände. Jag är inte säker på att det var någon som lyssnade på mig under tiden som den dramatiska kampen vid botbänken utkämpades.

Igår (lördag) började Bibelhelgen på kåren i Västerås. Vi hade fyra bibelstudietimmar under temat "kallad till tjänst". Idag (söndag) har vi helgens avslutningsmöte på eftermiddagen.

Sedan blir det tidig start på måndag på väg till Lettland.

Jag ber att du ska få en välsignad vecka 
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 21 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den gångna veckan har handelsbolaget rupeba fyllt 11 år. Det började 2007. Vi hade haft ansvaret för ett utbildningsinstitut inom Frälsningsarmén under 20 år. Vi planerade att gå i en tidig pension och skriva alla böcker som fanns planerade i våra huvuden. 

Då vi skulle registrera företaget hade vi tänkt oss ett mer "kristligt" namn. Vi prövade namn efter namn och fick varje gång svaret att det namnet redan var upptaget. Till slut måste vi försöka hitta ett namn som ingen annan ville ha. Vi försökte med de två första bokstäverna i våra förnamn och vårt efternamn. Det blev "rupeba". Det ville tydligen ingen annan heta, så det fick vi använda för registreringen.

Några månader senare startade vi hemsidan rupeba.se med Dagens Andakt. Den har sedan uppdaterats varje dag med hundratals besökare varje dag.

Men det blev ingen pensionering för vår del. Först blev det tre och ett halvt år i Lettland, sedan fyra år i Norge och nu fortsätter vi att arbeta för Frälsningsarmén i Sverige. Även om vi har arbetat hela tiden så har det ändå blivit ett antal böcker genom åren. Du kan läsa om dem HÄR.

Men nu är det söndag igen. Vår dagliga skogspromenad bär med sig ett starkt vittnesbörd om att sommaren är slut. Nu är det höst. Skogsvägen där vi brukar gå är helt täckt av löv i alla möjliga färger (se bilden).

Vi har som målsättning att ta en långpromenad varje dag. De flesta dagar fungerar det. Några dagar kan det vara lite problematiskt att få in en promenad då vi sitter i bilen det mesta av dagen. I morgon kommer vi till exempel att köra cirka 70 mil, men nånstans på vägen kan vi kanske ta en promenad.

Förnyad inspiration för våra promenader fick jag då vi hade en äktenskapskurs för officerare i Danmark i slutet av september. Vi fick då en bok som tack för besöket. Boken heter Gå-bogen och på omslaget kan man läsa:
"Att gå gør dig
- stærk, sund og slank
- kreativ og klog
- mindre syg, trist og stresset
(Forskningsmæssigt dokumenteret)" 
Det är naturligtvis goda framtidsutsikter för alla som går. Tänk att bli allt det där.

Men det är naturligtvis ännu bättre framtidsutsikter för den som väljer att bli kristen: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.  I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er?  Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är." (Joh 14:1-3)

På tal om goda framtidsutsikter hittade jag häromdagen en bok som jag var med att skriva för många år sedan. Jag var då lärare på Jelöy Folkhögskola i Norge. Boken handlar om Jesu återkomst och är en antalogi där många skribenter fick skriva var sitt inslag.

Jag förstår inte hur det kom sig att jag blev tillfrågad om att vara en av skribenterna, men du måste hålla med om att jag kom i väldigt gott sällskap. Bland de övriga skribenterna finns  Desmond Tutu, Wilfred Stinissen, Aril edvardsen och Aage Samuelsen.

Jag har sparat mitt inslag som en pdf-fil. Om du är intresserad att läsa det inslaget kan du skicka ett mail till peter@rupeba.se så skickar jag inslaget till dig. Det är bara åtta sidor och det är på norska. 

På tal om Jesu återkomst håller jag på att skriva en bok om de sista tider och Jesu återkomst. Jag räknar med att vi ska kunna publicera boken under 2019 om jag hinner bli färdig till dess och om Jesus inte har kommit tillbaka innan dess.

Jag vet naturligtvis inte när Jesus kommer tillbaka, men vi är i alla fall mycket närmare den tidpunkten nu än då antologin skrevs på 80-talet. Vi har i själva verket aldrig varit närmare den tidpunkten än just nu.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 14 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och den gångna veckan har det blivit över hundra mil i bilen igen. Men av och till fick vi också lov att gå ur bilen för coaching/mentorsamtal med några av våra officerare.

Vi gjorde också ett litet stopp på vägen och gick ur bilen då vi passerade Borgs kyrka utanför Norrköping. Det var nästan femtio år sedan vi stod utanför den kyrkan senast. Då stod vi där som nygifta.

Varför i alla världen gifte vi oss i Borgs kyrka i Norrköping kanske någon frågar. Jo, det fanns flera orsaker till det:
- Ruts föräldrar, som svarade för det praktiska runt vårt bröllop, var då ansvariga för Frälsningsarméns hotell i Norrköping.
- Vår släkt bodde i Tranås, Stockholm och Blekinge. Norrköping var alltså en central plats då släktena skulle samlas.
- Min mammas flicknamn var Borg. Många med efternamnet Borg var närvarande och jag tror till och med det var Mårten Borg som spelade kornett i kyrkan.

Men det var alltså femtio år sedan, så när som på några månader.

Under veckan gick vi också ur bilen på Ågesta folkhögskola för att planera vår medverkan i Bibelskola Norr i Örnsköldsvik under läsåret. Bibelskolan på distans är ett projekt som verkligen har mött ett stort behov. Bibelskola Norr har varit fulltecknad seedan en tid tillbaka och det finns en väntelista för dem som inte fick plats i årets kurs.

Rut och jag kommer att ansvara för undervisningen på samlingarna i november 2018 och februari 2019. Vi kommer att undervisa i Nya Testamentet, Lärjungaskap och Trons grunder. Det ser jag verkligen fram till. Du kan läsa mer om Bibelskola Norr HÄR.

Ett annat stopp på veckans bilresa gjordes på Stiftsgården Stjärnholms slott där vi hade privilegiet att leda en Mini-Retreat.

Under veckan har vi också börjat planera läsårets resor till Lettland. Vi kommer även i år att vara mentorer för ett antal officerare i Lettland och vi räknar med att det blir en Lettlands-tur för vår del varannan månad under läsåret 2018-2019.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på kåren och snart är det dags att möta en ny vecka.

Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 7 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra veckan avslutades med två bibelstudier och ett möte i Ystad på lördagen och två möten på kåren i Trelleborg på söndagen. På avslutningsmötet talade Rut om om att Gud vill göra något nytt och vi fick verkligen uppleva det under helgen. Två blev födda på nytt och många sökte fram för att be om personlig förnyelse och uppfyllelse av den Helige Ande. Vi åkte från mötena med en stark känsla av att något stort håller på att hända i södra Skåne.

I tisdags var det start för kårens hemgrupper i Västerås. De nya hemgrupperna är geografiskt uppdelade och vi tillhör "Östermalm". Vi hade en fin kväll tillsammans med information om kårens målsättningsdokument, samtal och reflektioner om den senaste predikan på kåren samt bön och förbön.

Den här veckan är det höstlov i Norge och det resulterade i att vi fick besök av mellansonen med familj som bor i Norge. Det var intensiva och härliga dagar. En av dagarna gick vi på Västerås friluftsmuseum (Se bilden). Barnen fick pröva på en telefonkiosk (äldre modell av mobiltelefon) och hur det kändes att vara en häst som väntade på att få nya hästskor. Hemma hos prövade flickorna om de fortfarande kunde spela brassinstrument (Det brukade de göra då vi bodde i Norge granne med den norska familjen).

På kvällen åkte vi till Malls of Scandinavia för att träffa yngste sonen med familj. De fyra flickorna sprang runt överallt på köpcentret och träffade på Idol-gänget från TV. Jag hade inte sett dem på TV men några av barnbarnen kände igen dem och rusade fram med sina mobiltelefoner för att få en bild. De fyra i främre raden hör till familjen.

Vi hann också med en hel del utomhusaktiviteter under veckan:

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå till kåren och förmiddagsgudstjänsten. Hornmusikkåren spelar. Barnbarnen har åkt hem och jag har fått tillbaka min kornett. Per och Lotta Lundell hade en kördag igår på kåren och idag ska kören sjunga på gudstjänsten.

I morgon är det måndag och en ny arbetsvecka. Det är skönt att man har ett arbete att gå till för att vila upp sig efter veckan.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Ystad den 30 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen vaknade vi upp i Örebro och förberedde oss för förmiddagsgudstjänsten på kåren i Örebro. Vi tackar Gud för den unga kvinnan som tog emot Jesus under bibelhelgen och ber att Herren ska göra göra hennes steg fasta i det nya liv hon fick börja.

Dagen efter bibelhelgen i Örebro körde vi till Malmö och därefter över de danska öarna ända fram till den sista bron till Jylland. Där har Frälsningsarmén en gammal kursgård alldeles på stranden. Huset är gammalt och slitet men läget är fantastiskt (Se bild överst). Platsen heter Strib.

Stranden nedanför kursgården i Strib

På kursgården hade vi en äktenskapskurs för officerare i Danmark. En av deltagarna var elev på Folkhögskolan i Norge för 35 år sedan. Det tog sedan 30 år för honom att bestämma sig för att bli officer i Frälsningsarmén och de senaste fyra åren, då vi igen bodde och arbetade i Norge, träffade vi ofta honom och hans fru på officersskolan i Norge.

Det var ungefär 35 år sedan som Rut och jag inbjudna till kursgården i Strib första gången. Den gången var det officersmöten för Jyllands division. 

Man kan ju tycka att Rut och jag tillbringar mycket tid i bilen. Men det var inte mindre på den tiden. För att komma till officersmötena på Strib för 35 år sedan körde vi barnen från Jelöy i Norge till Stockholm. Där fanns morförläldrar som gärna passade våra barn medan vi sedan körde genom Sverige och Norge till Strib. Efter officersmötena körde vi naturligtvis tillbaka till Stockholm för att hämta våra barn och sedan köra tillbaka till Jelöy i Norge. Det blev en resa på närmare 300 mil den veckan.

Efter Äktenskapskursen i Danmark körde vi till Ystad. Igår (lördag) hade vi två bibelstudier och en gudstjänst på kåren i Ystad. Många kom fram till förnyelse och två blev frälsta.

Idag (söndag) kör vi till Trelleborg för att ha två möten och sedan återvänder hem till vårt hem i Västerås. Då vi kommer hem någon gång i natt har den nya veckan förmodligen redan börjat.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Örebro den 23 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden: Från FA Västerås Facebooksida)
Förra söndagen var det soldatinvigning på vår hemkår, Västerås. Vi flyttade hit för ett år sedan och under det året har det varit tre eller fyra soldatinvigningar. Vid något av tillfällena invigdes dessutom flera nya soldater.

En stor del av den gångna veckan har vi tillbringat i bilen. Mer än 150 mil har vi avverkat för mentorsbesök till några av våra fantastiska officerare. 

Nu är det söndag och vi är mitt uppe i en Bibelhelg på kåren i Örebro. Kåren har valt en av mina böcker, Gåvoboken, som utgångspunkt för undervisningen. Igår (lördag) hade vi två pass med bibelundervisning och idag avslutas helgen med förmiddagsgudstjänst. 

Som tema för förmiddagsgudstjänsten har kåren valt "Du är rikare än du tror", som också är undertiteln på min bok. Jag ser just att kyrkoårets texter har "Rik i Gud" som tema för den här söndagen, så det ser ju ut att vara synkroniserat.

Jag kommer att tala med utgångspunkt från Efesierbrevet 1:3 om allt vad du har i Jesus. Det är verkligen sant att du är rikare än du tror. Men motsatsen är också sant: "Du är inte rikare än du tror". Det är vår tro som frigör det som Gud ger så att det blir vårt. Vi blir frälsta genom att tro, genom hjärtats tro och munnens bekännelse. Detta kommer att bli min predikan idag. Om du känner någon som ska gå på gudstjänsten i Örebro idag - tala inte om det för dem!

Så är det snart dags för en ny vecka. För våran del ser ut att bli ännu fler mil i bilen den kommande veckan. Vi skall bland mycket annat köra till Danmark och ha en äktenskapskurs för officerare.

Jag önskar dig en välsignad ny vecka.
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 16 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I veckan har vi haft en kusinträff hemma hos oss med några av Ruts kusiner. En av kusinerna skickade för någon vecka sedan detta fina kort på min blivande hustru. Det är hon som sitter i mitten på hästryggen. Då ni ser henne kan ni mycket väl förstå att jag blev förälskad i henne. Fast på den tiden hade jag inte träffat henne. Det var först i nioårsåldern som vi träffades på juniormötena på Stockholms sjätte kår, och det var väl egentligen först tio år efter det som det  tände till.

Bakom Rut sitter hennes äldre bror som är hemma hos Herren  sedan många år. Framför Rut sitter en kusin som var med på kusinträffen hemma hos oss. Den äldre damen framför hästen är en av Ruts mostrar som också är hemma hos Herren nu. Till sist har vi hästen och var han finns vet jag faktiskt inte. 

På tal om Ruts moster så var de sju syskon i familjen: Ruts mamma Mirjam, Hertie (på bilden), Erik, Gunnar, Moody och Astrid. Fyra av barnen blev frälsningsofficerare, tre i Sverige och en i USA. Av de övriga blev en Missionsförbundare på hemorten, en pingstvän i Småland och en blev medlem i en kyrka i Hartford, USA.

Rut har skrivit om förhållandena på den tiden. Följande inlägg finns med i Ruts andaktsbok DAGBOKEN för den 6 januari:
"Min mormor Axelina, som jag själv aldrig träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten den gången. Mormor skrev att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de snart ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.
Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredställd nu då han lagt allt i Guds hand. Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.” 

Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön."

Ruts mormor Axelina fick också Silverstjärneorden fyra gånger (Silverstjärneorden ges till modern till en kadett då denne går in på officersskolan). Axelina skrev ett tackbrev till general Evangeline Booth. Brevet finns med i Frälsningsarméns digitala museum BOOTHEUM. Du kan läsa brevet HÄR.

Ja, så kan tankarna gå då man ser moster Hertie hålla i hästen med Lars, Rut och Sam som ryttare.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 9 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu är vi hemma i Västerås igen. Igår var det friluftsmöte. Musikkåren spelade och vi hade valaffischer på våra notställ. På valaffischerna uppmanade vi folk att välja Jesus.

Vi ställs inför många val i livet. En del val är viktiga och andra kanske är mindre viktiga. En del val är kortsiktiga och andra långsiktiga.

Det valet som svenska folket ställs inför idag är ett mycket viktigt val. Valresultatet handlar om vem och hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren.

Jag kommer naturligtvis att göra min medborgerliga plikt och gå och rösta idag. Men jag har gjort en del val i livet som påverkat mig mer än alla andra val. De valen kommer att avgöra mycket i mitt liv. Inte bara under fyra år, utan varenda dag så länge jag lever.

Det första av de två viktigaste valen jag gjort var då jag lovade att Älska och vårda Rut i nöd och lust så länge jag lever. Det fick jag skriva under på ett dokument.

Utan det löftet är jag inte säker på att jag hade kommit fram till det andra valet: Att älska och tjäna Gud så länge jag lever. Många år efter att jag började leva efter det fick jag också underteckna ett dokument med exakt dessa ord. Det gjorde jag då jag sent omsider blev ordinerad till frälsningsofficer.

Det är lite skillnad på de två förbundslöften som jag gett. Det första gäller inte vem som helst. Jag är den ende som fått privilegiet att vara gift med Rut.

Det andra löftet gäller vem som helst. Att älska och tjäna Gud är inte förbehållet officerare i Frälsningsarmén. Alla är kallade att göra det. Och det löftet är inte begränsat till detta livet, utan får konsekvenser för evigheten.

Eller som Jesus sa: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv!"

Förlorad eller få evigt liv - kan man göra något viktigare val?

Det är valdag! Välj det rätta! Välj Jesus!

Men nu är det söndag och jag väljer att gå på gudstjänst idag.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon den 2 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och sommaren är över för den här gången, i varje fall enligt kalendern.

Vi har fortfarande lite ledigt kvar innan vi börjar arbetsåret. Under veckan har vi varit på en utlandsresa.

I fredags morse var jag ute på promenad i solskenet. Mobilen ringer från ett nummer som jag inte känner igen. Jag svarar med mitt namn, men tydligen uppfattar den som ringer inte vad jag sagt och undrar om han har kommit till fel nummer. Jag frågar honom vem han söker och han svarar "Rut eller Peter". 

Jag talar om att jag är Peter, han säger sitt namn och jag börjar förstå vem jag talar med.

Den gamle mannen heter Stig och brukade komma på våra möten på kåren i Nacka. Då vi sist såg honom var han 85 år och nu hade han blivit 94. Stig börjar med att berätta att han många gånger under dessa nio år hade försökt att komma i kontakt med oss, men gett upp varje gång eftersom han inte hittade något telefonnummer. Och datorer förstod han sig inte på. 

Men nu gjorde han ett nytt försök. Han tog mod till sig och ringde till Frälsningsarméns Högkvarter i Stockholm och där talade han med en person som heter Anna-Karin och då han berättade  att han kände Rut och Peter sa hon att det gjorde hon också. Hon bad Stig att hälsa till oss från henne då han ringde oss, och den hälsningen kom fram.

Vad var Stigs egentliga ärende? Han frågade lite om hur vi hade det och vad vi gjorde och jag frågade detsamma om honom. Sedan kom hans ärende. Han ville tala om att han köpte Ruts DAGBOKEN av oss på kåren i Nacka och att han läst den varje morgon sedan dess. Det var viktigt för Stig att jag framförde detta till Rut, och det gjorde jag.

Nu tror jag att Stig räknade fel. Det är nio år sedan vi lämnade Nacka och jag är ganska säker på att han skaffade boken flera år tidigare. De sista åren var vi inte kårledare för kåren. Jag berättade att vi efter tiden i Nacka jobbade tre och ett halvt år i Lettland, sedan bodde vi ett halvår i Stockholm för att sedan flytta och jobba i Norge i fyra år och för att till sist flytta hem till Sverige där vi jobbat för Frälsningsarmén det sista året.

Efter samtalet började jag tänka efter på Stig och DAGBOKEN. Om vi bara räknar de nio åren som Stig talade om och om han har läst DAGBOKEN varenda morgon, så har Stig under den tiden läst en hälsning från Rut 3.285 gånger. Varje morgon under nio år har han fått ett bibelord, en andakt och en bön att be. 

Och så tänkte jag vidare. Stigs exemplar av boken är bara ett exemplar av de mer än 1.800 exemplaren av boken som vi sålt eller givit bort. Tanken svindlar...

Ja, jag vet att alla 1.800 exemplaren av DAGBOKEN inte blir lästa varje dag under nio år, men vi får ofta höra liknande berättelser på många platser där vi reser runt.

Och dessutom, DAGBOKEN är bara en av de böcker vi skrivit och jag blir på nytt påmind om varför vi håller på med bokskrivandet. Det är helt enkelt en del av vår förkunnartjänst. De ord vi talar ut blir fort bortglömda, men de ord vi skriver kan fortsätta att leva på olika sätt.

Det är naturligtvis en stor välsignelse varje gång vi får höra att "en del föll i god jord", som Jesus säger (Mark 4:8).

Så, vi fortsätter att tala. Det kommande skolåret har vi många tillfällen att undervisa i olika sammanhang.

Och vi fortsätter att skriva. Vi skriver varje dag på hemsidan och nya böcker är på gång. Just nu håller jag på att skriva en bok om Jesu återkomst, som är ett av de mest frekvent förekommande ämnena i Nya Testamentet. Jag räknar med att den boken blir färdig under 2019 "om Herren dröjer", som de gamla pingstvännerna brukade säga.

Men nu är det söndag, och snart dags att gå på gudstjänst.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

PS1
Vi tjänar inga pengar på vår bokförsäljning och det är inte heller meningen. Om det någon gång blir överskott investerar vi det i nya böcker som vi kan sälja eller ge bort.

PS2
Vi har sålt många fler exemplar av den norska översättningen av DAGBOKEN än av den svenska. (Jag tycker inte om att Sverige alltid ska komma tvåa efter Norge)

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 26 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen hann vi med att gå på två möten. Först var det förmiddagsgudstjänsten på Västerås kår och på eftermiddagen var det välkomstmöte för Åke och Guri Nilsson på kåren i Sala.

Vi känner ett visst ansvar för Åke och Guri. Utan oss hade de förmodligen inte träffats. Och hade de inte träffats hade de inte gift sig. Och hade de inte gift sig hade inte deras tre barn funnits till...

Så här gick det till. Åke flyttade från Västerås till Sollentuna för att börja arbeta där. Han hade ingenstans att bo, så han fick bo hemma hos oss. Han blev till och med musikant på Stockholms 6:e kår där jag var musikmästare.

1979 flyttade Rut och jag till Norge för att arbeta som lärare på Jelöy folkhögskola. Då sa Åke att han följer med oss och börjar som elev på Jelöy Folkhögskola. Så Åke åkte med på flyttlasset och hjälpte oss att flytta.

Då året var slut stannade Åke kvar på Jelöy och arbetade som vaktmästare på skolan under sommaren. Det handlade nog mest om att klippa gräsmattorna. På sommaren invaderades Jelöy av deltagarna på sommarmusikskolan. En av deltagarna hette Guri från Kristiansund. 

En dag så regnade det på Jelöy. Guri hade paraply, Åke hade inget. Jag vet inte om det var Guri som frågade om Åke ville komma in under hennes paraply, eller om det var Åke som frågade. Men hur som helst fick Åke komma in under Guris paraply och där stannade han.

Några år senare gifte de sig och jag fick vara Åkes "forlover" (norsk variant av Best man vid ett bröllop). Ja, så kan det sluta om man har ett paraply för lite.

Det var ett fantastiskt fint möte i Sala. Guri sjöng och Åke predikade. Caféet var fullt och alla tog del i glädjefesten.

På tisdagen fick vi besök av äldste sonens äldste son. Han är 20 år och studerar på högskolan i Eskilstuna, inte så långt ifrån Västerås. Vid sådana sådana celebra besök visar vi gärna upp Västerås sevärdheter: IKEA och Anundshög. Anundshög är Sveriges största gravhög från 500-700 e.Kr. (Bilden överst är från besöket i Anundshög).

Äldste sonens äldste son är ganska berömd. Jag tror att de flesta som läser detta inlägg har sett honom på bild många, många gånger. Har du sett omslaget på DAGBOKEN? Den unge mannen till vänster på bilden är äldste sonens äldste son. Den unge mannen till höger är den äldste sonens näst äldste son. Han är idag ett muskelberg 1,94 meter hög.

På lördagseftermiddagen var det bön- och lovsångsgudstjänst på Söderkåren i Stockholm. Under gudstjänsten välkomnades sex fältsergeanter som kommer att tjänstgöra på olika platser i Sverige samtidigt som de utbildar sig till att bli frälsningsofficerare. Läs mer om de nya fältsergeanterna HÄR.

Då gudstjänsten var slut väntade yngste sonen med familj utanför på Hornsgatan. Vi har nämligen privilegiet att ha deras två barn som övernattningsgäster hemma hos oss i Västerås. Nu sover de gott, men små barn har en benägenhet att vakna tidigt på morgonen (det går över i tonåren). Det är bäst att jag avslutar skrivandet nu, för när de små har vaknat är det slut på stillheten i huset.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 19 augusti

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Idag börjar jag med det personliga med snudd på det privata för att sedan glida över mer på det offentliga.

Förra helgen hade vi en heldag med yngste sonen med familj. Vi besökte hästgården som ligger nära där vi bor, åt gott och hade det roligt tillsammans. Vi hann till och med ta ett dopp i Mälaren.

Dagen efter åkte vi 42 mil västerut för att inspektera det senaste tillskottet i familjen. Det var mellansonens familj som utökade antalet barn i familjen till tre. Nytillskottet blev en pojke och du ser honom på bilden (barnbarnet är den utan glasögon). Vi hade några fina dagar tillsammans och hann till och med ta ett dopp i havet.

Det var speciellt att vakna upp med utsikten över Oslofjorden. Det var vår utsikt under 13 år av vårt liv. 

Under veckan har jag också avslutat bilförsäkringen på den bil vi hade under de senaste Norge-åren. Jag skickade ett mejl till försäkringsbolaget som vi anlitat och bad dem avsluta försäkringen. Dagen efter fick jag ett oväntat svar från ledaren för privatförsäkringar i det stora norska försäkringsbolaget. Han skrev:
"Hei!

Du har pengene på konto senest innen 2 uker.

Takk for alle årene du har vært kunde hos oss!

Jeg var innom hjemmesiden deres i går ettermiddag og leste litt.

Mye interessant!

Gud velsigne dere!"

Det var inte så oväntat att man får några kronor tillbaka då man avslutar en försäkring i förtid. Men jag tror att det är ganska ovanligt (till och med i Norge) att försäkringsbolaget önskar sina kunder Guds välsignelse!

Då jag såg efter lite mer noggrant förstod jag hur det hängde ihop. På mitt mejl till försäkringsbolaget avslutade jag med mitt namn och under namnet stod det, som vanligt, "www.rupeba.se". 

Försäkringschefen hade tagit sig tid att gå in på vår hemsida som han fann mycket intressant och tog mod till sig att önska mig Guds välsignelse.

För dem av er som, likt försäkringschefen, följt med på vår hemsida under veckan, har kanske upptäckt något nytt den här veckan. Vi har utökat sortimentet i vår webbshop med ett antal nya böcker. Hittills har vi bara marknadsfört våra egna böcker, men det finns ju också många andra böcker som också är bra.

Gör ett besök i AFFÄREN och se själv. Du hittar AFFÄREN HÄR. Där kan du läsa vår affärsidé:

"Vi vill med rupeba producera och förmedla kristen undervisning i tal och skrift till "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" (1 Kor 14:3).
Eventuellt överskott av verksamheten återinvesteras i rupeba hb för att producera och förmedla mer kristen undervisning."

Där finner du till exempel Sebastian Staksets senaste bok. Läs den!!! Du kommer att bli berörd och utmanad.

Där finner du också ett par nyare bibelöversättningar. Perfekt att ge till nyfrälsta, men också perfekt för den vane bibelläsaren att få möta Guds ord med nya ord.

Som du säkert vet brinner vi för att få Guds folk (och även andra) att läsa Guds ord. För tron kommer av att ta del av Gud ord, och om vi inte läser Guds ord, så blir det inte så mycket kvar av vår tro.

Var med och brinn du också!

Ha en välsignad vecka,
Peter Baronowsky