Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så var det söndag igen och sommaren är över för den här gången, i varje fall enligt kalendern.
Vi har fortfarande lite ledigt kvar innan vi börjar arbetsåret. Under veckan har vi varit på en utlandsresa.
I fredags morse var jag ute på promenad i solskenet. Mobilen ringer från ett nummer som jag inte känner igen. Jag svarar med mitt namn, men tydligen uppfattar den som ringer inte vad jag sagt och undrar om han har kommit till fel nummer. Jag frågar honom vem han söker och han svarar "Rut eller Peter".
Jag talar om att jag är Peter, han säger sitt namn och jag börjar förstå vem jag talar med.
Den gamle mannen heter Stig och brukade komma på våra möten på kåren i Nacka. Då vi sist såg honom var han 85 år och nu hade han blivit 94. Stig börjar med att berätta att han många gånger under dessa nio år hade försökt att komma i kontakt med oss, men gett upp varje gång eftersom han inte hittade något telefonnummer. Och datorer förstod han sig inte på.
Men nu gjorde han ett nytt försök. Han tog mod till sig och ringde till Frälsningsarméns Högkvarter i Stockholm och där talade han med en person som heter Anna-Karin och då han berättade att han kände Rut och Peter sa hon att det gjorde hon också. Hon bad Stig att hälsa till oss från henne då han ringde oss, och den hälsningen kom fram.
Vad var Stigs egentliga ärende? Han frågade lite om hur vi hade det och vad vi gjorde och jag frågade detsamma om honom. Sedan kom hans ärende. Han ville tala om att han köpte Ruts DAGBOKEN av oss på kåren i Nacka och att han läst den varje morgon sedan dess. Det var viktigt för Stig att jag framförde detta till Rut, och det gjorde jag.
Nu tror jag att Stig räknade fel. Det är nio år sedan vi lämnade Nacka och jag är ganska säker på att han skaffade boken flera år tidigare. De sista åren var vi inte kårledare för kåren. Jag berättade att vi efter tiden i Nacka jobbade tre och ett halvt år i Lettland, sedan bodde vi ett halvår i Stockholm för att sedan flytta och jobba i Norge i fyra år och för att till sist flytta hem till Sverige där vi jobbat för Frälsningsarmén det sista året.
Efter samtalet började jag tänka efter på Stig och DAGBOKEN. Om vi bara räknar de nio åren som Stig talade om och om han har läst DAGBOKEN varenda morgon, så har Stig under den tiden läst en hälsning från Rut 3.285 gånger. Varje morgon under nio år har han fått ett bibelord, en andakt och en bön att be.
Och så tänkte jag vidare. Stigs exemplar av boken är bara ett exemplar av de mer än 1.800 exemplaren av boken som vi sålt eller givit bort. Tanken svindlar...
Ja, jag vet att alla 1.800 exemplaren av DAGBOKEN inte blir lästa varje dag under nio år, men vi får ofta höra liknande berättelser på många platser där vi reser runt.
Och dessutom, DAGBOKEN är bara en av de böcker vi skrivit och jag blir på nytt påmind om varför vi håller på med bokskrivandet. Det är helt enkelt en del av vår förkunnartjänst. De ord vi talar ut blir fort bortglömda, men de ord vi skriver kan fortsätta att leva på olika sätt.
Det är naturligtvis en stor välsignelse varje gång vi får höra att "en del föll i god jord", som Jesus säger (Mark 4:8).
Så, vi fortsätter att tala. Det kommande skolåret har vi många tillfällen att undervisa i olika sammanhang.
Och vi fortsätter att skriva. Vi skriver varje dag på hemsidan och nya böcker är på gång. Just nu håller jag på att skriva en bok om Jesu återkomst, som är ett av de mest frekvent förekommande ämnena i Nya Testamentet. Jag räknar med att den boken blir färdig under 2019 "om Herren dröjer", som de gamla pingstvännerna brukade säga.
Men nu är det söndag, och snart dags att gå på gudstjänst.
Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky
PS1
Vi tjänar inga pengar på vår bokförsäljning och det är inte heller meningen. Om det någon gång blir överskott investerar vi det i nya böcker som vi kan sälja eller ge bort.
PS2
Vi har sålt många fler exemplar av den norska översättningen av DAGBOKEN än av den svenska. (Jag tycker inte om att Sverige alltid ska komma tvåa efter Norge)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar