En av mänsklighetens mest seglivade irrläror är den som går under beteckningen gnosticism. Begreppet kommer från det grekiska ordet för kunskap, gnosis, och syftar på den ”upplysning” som bland gnostikerna tenderar att tillmätas en andlig elit – de som inser hur den här världen ”egentligen” är beskaffad.
I gnosis kan ett antal olika synsätt rymmas, men till de vanligaste hör att den synliga världen – skapelsen – är av mindre vikt och att sann frihet bara kan uppnås när vi befrias från världens begränsningar. Det materiella spelas ut mot det andliga, och påfallande ofta är det kroppen och sexualiteten som hamnar i skottgluggen. Sann frihet, säger gnostikerna, är att slå sig fri från sitt jordiska fängelse och förverkliga sig själv på ett andligt plan. Att finna sitt inre ljus.
Det är lätt att se parallellerna mellan gnosticismen och det nyandliga tänkandet. Mer eller mindre tydliga spår av denna filosofi dyker upp inom såväl nyhedendomen som de österländska meditationsteknikerna. Men på senare tid har gnosticismens världsbild fått ett fäste också på ett helt annat område – nämligen i delar av genusvetenskapen.
Världen idag har iflera artiklar uppmärksammat det sociala experiment som just nu pågår på ett antal svenska förskolor. Barn som regelmässigt kallas för ”hen” i stället för han eller hon. Utrensning av klassiska svenska sagoböcker. Påtryckningar mot barnen för att de ska klä sig på ett könsöverskridande sätt. Bannlysning av förment könsstereotypa begrepp som ”snögubbe” och ”jultomte”.
Allt detta kan ses som en förlängning av den konstruktivistiska synen på kön. Alltså den skola inom genusvetenskapen som hävdar att könet inte är något som är, utan något som görs. Som feministikonen Simone de Beauvoir formulerade det redan för 70 år sedan: ”Man föds inte till kvinna, man blir det.”
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar