Synden har blivit omodern. Eller rättare sagt, ordet synd och undervisning om vad synd är blir allt ovanligare. I stället väljs andra ”rundare” uttryck, som ”brustenhet”, med motiveringen att redan skuldtyngda människor inte ska tryckas ner när de kommer till kyrkan utan i stället bli uppmuntrade och bekräftade.
Att resonera kring synd på detta vis är både kortsiktigt och kontraproduktivt.
Det är ett sorgligt faktum att synden inte försvinner för att vi slutar tala om den. Och det är ännu sorgligare att det gör att människor utestängs från det som på allvar kan lyfta av bördan – nåden och förlåtelsen. Vågar vi inte tala om synd mot oss själva, mot våra medmänniskor och mot Gud finns heller inga förutsättningar att berätta om tillvarons enda riktiga gratiserbjudande, Gratie Dei, Guds nåd, inte heller om den förlåtelse som är utan gräns – men inte utan villkor. Johannes träffar mitt i prick när han skriver: ”Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9).
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar