Tidig söndagsmorgon i Västerås den 26 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Förra söndagen hann vi med att gå på två möten. Först var det förmiddagsgudstjänsten på Västerås kår och på eftermiddagen var det välkomstmöte för Åke och Guri Nilsson på kåren i Sala.

Vi känner ett visst ansvar för Åke och Guri. Utan oss hade de förmodligen inte träffats. Och hade de inte träffats hade de inte gift sig. Och hade de inte gift sig hade inte deras tre barn funnits till...

Så här gick det till. Åke flyttade från Västerås till Sollentuna för att börja arbeta där. Han hade ingenstans att bo, så han fick bo hemma hos oss. Han blev till och med musikant på Stockholms 6:e kår där jag var musikmästare.

1979 flyttade Rut och jag till Norge för att arbeta som lärare på Jelöy folkhögskola. Då sa Åke att han följer med oss och börjar som elev på Jelöy Folkhögskola. Så Åke åkte med på flyttlasset och hjälpte oss att flytta.

Då året var slut stannade Åke kvar på Jelöy och arbetade som vaktmästare på skolan under sommaren. Det handlade nog mest om att klippa gräsmattorna. På sommaren invaderades Jelöy av deltagarna på sommarmusikskolan. En av deltagarna hette Guri från Kristiansund. 

En dag så regnade det på Jelöy. Guri hade paraply, Åke hade inget. Jag vet inte om det var Guri som frågade om Åke ville komma in under hennes paraply, eller om det var Åke som frågade. Men hur som helst fick Åke komma in under Guris paraply och där stannade han.

Några år senare gifte de sig och jag fick vara Åkes "forlover" (norsk variant av Best man vid ett bröllop). Ja, så kan det sluta om man har ett paraply för lite.

Det var ett fantastiskt fint möte i Sala. Guri sjöng och Åke predikade. Caféet var fullt och alla tog del i glädjefesten.

På tisdagen fick vi besök av äldste sonens äldste son. Han är 20 år och studerar på högskolan i Eskilstuna, inte så långt ifrån Västerås. Vid sådana sådana celebra besök visar vi gärna upp Västerås sevärdheter: IKEA och Anundshög. Anundshög är Sveriges största gravhög från 500-700 e.Kr. (Bilden överst är från besöket i Anundshög).

Äldste sonens äldste son är ganska berömd. Jag tror att de flesta som läser detta inlägg har sett honom på bild många, många gånger. Har du sett omslaget på DAGBOKEN? Den unge mannen till vänster på bilden är äldste sonens äldste son. Den unge mannen till höger är den äldste sonens näst äldste son. Han är idag ett muskelberg 1,94 meter hög.

På lördagseftermiddagen var det bön- och lovsångsgudstjänst på Söderkåren i Stockholm. Under gudstjänsten välkomnades sex fältsergeanter som kommer att tjänstgöra på olika platser i Sverige samtidigt som de utbildar sig till att bli frälsningsofficerare. Läs mer om de nya fältsergeanterna HÄR.

Då gudstjänsten var slut väntade yngste sonen med familj utanför på Hornsgatan. Vi har nämligen privilegiet att ha deras två barn som övernattningsgäster hemma hos oss i Västerås. Nu sover de gott, men små barn har en benägenhet att vakna tidigt på morgonen (det går över i tonåren). Det är bäst att jag avslutar skrivandet nu, för när de små har vaknat är det slut på stillheten i huset.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky