Varje tid och kultur har sina frälsningsläror. Inte nödvändigtvis i teologisk mening, med formulerade religiösa anspråk. Men på andra sätt – existentiella eller psykologiska. Som reformatorn Martin Luther skriver i sin utläggning av det första budet: ”En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tager sin tillflykt till. Att hava en Gud är alltså ingenting annat än att av hjärtat förtrösta och tro på honom … Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud.”
Med denna definition av ”gud” blir kandidaterna många. Till de mest tidlösa hör pengar, sex och makt. Eller för att bredda associationsbanorna: konsumtion, njutning och popularitet. Det är inte för inte som denna treklang under hela kyrkans historia har betraktats som de farligaste av frestelser.
Ingenting tyder på att detta skulle vara mindre sant i vår tid jämfört med tidigare. Men frågan är ändå om det inte har dykt upp en ny kandidat till frälsningslära på den postmoderna stjärnhimlen. Jag tänker på det återkommande talet om självdefiniering.
Att anse sig ha rätten att definiera sig själv behöver inte alltid vara fel. I varje fall inte om alternativet är att någon mindre vetande ska uttala sig i frågan. Minoriteter har i alla tider upplevt att förtrycket mot den egna gruppen har tagit sig uttryck i att människor som inte satt sig in i deras situation kommer med anspråk på hur de borde vara, tänka och agera.
I dag kan man dock säga att pendeln har svängt i motsatt riktning. Nu är det i stället individens eget omdöme som trumfar alla andra perspektiv. Var och en förväntas definiera både sig själv och sin tillvaro i stort. Var och en är sin egen sanning. Och resurserna till vars och ens förlossning finns, inte hos Gud eller någon annan faktor utanför oss – utan på vår egen insida.
Ett av de mest extrema uttrycken för detta är den konstruktivistiska synen på kön, som vill få oss att tro att vi kan definiera vår egen könsidentitet – om vi är han, hon eller hen – utan hänsyn vare sig till medicinsk eller psykologisk expertis. Ofta åtföljt av övertygelsen att om vi bara tillåts fullfölja denna självdefiniering, kommer alla våra problem att lösa sig.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar