Guds beröring

David Wilkerson
Februari 2012

Daniel vittnade, ”Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer” (Daniel 10:10). Ordet för ”rörde” här betyder att ”häftigt gripa tag i”. Daniel sa i själva verket, ”När Gud la sin hand på mig böjde jag mig ner i bön. Hans beröring gav mig en iver att bedja, att söka honom med hela mitt allt.”
Detta händer närhelst Gud berör någons liv. Den personen faller ner på sina knän och blir en bönens man eller kvinna, manad att söka Herren. Jag har ofta undrat varför han bara rör vid vissa människor med detta trängande behov. Tjänare som berörts av Gud har en intim relation med Herren, de tar emot uppenbarelser från himlen och njuter av en vandring med Kristus som få andra gör. Varför blir en del hungrande sökare medan andra går sina egna vägar?

Jag tänker på Daniel. Denna hängivna tjänare var berörd av Gud på ett övernaturligt sätt. Det fanns många andra goda fromma människor som tjänade Herren under Daniels dagar: Sadrak, Mesak och Abed-Nego, likaväl som Baruk, en skrivare från Jerusalem. Mängder av andra israeliter bevarade likaså sin tro medan de var slavar i Babylon.

Så varför la Gud sin hand på Daniel och rörde vid honom som han gjorde? Varför kunde denne man se och höra sådant som ingen annan kunde? Han förklarar, ”Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte” (10:7).

Det här var den ofattbara synen Daniel såg: ”På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden ... När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld … kring sina höfter. Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar” (10:4-6).
Det här var en syn av Kristus själv, tydlig och levande. Det var faktiskt samma syn som gavs till Johannes på ön Patmos (se Uppenbarelseboken 1:13–15). Nu talade Gud till Daniel omisskännligt, ”som ett väldigt dån (KJV: en oräknelig folkhop) (Daniel 10:6). Det här var inte ett pip eller en viskning utan det dånande ljudet från ett rytande virrvarr.

Herren uppenbarade sig för Daniel på det här sättet för ett specifikt skäl: Han ville göra slut på Sitt Ords långa hungersnöd. Han bestämde att det var dags att ge ett budskap till en förlorad mänsklighet. Och han ville att hans tjänare skulle veta vad han tänkte göra och varför: ”Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar" (10:14).

Läs mer HÄR.

De förunderliga välsignelserna i att vara i Kristus

David Wilkerson - September 2011

Kyrkan idag lever i en tid med mycket ljus. Med så mycket undervisning tillgänglig för oss har den Helige Ande uppenbarat för oss de fantastiska välsignelserna i Jesus verk på korset.

Men det fanns en tid när Kristi underbara verk fördunklades för världen. Den perioden var den mörka medeltiden, när korsets betydelse doldes för människors ögon.

De flesta predikningarna under den tiden fokuserade på Guds vrede och fördömelse. Påvar och präster förkunnade ett gärningarnas evangelium, och människorna utförde många olika handlingar för att försöka finna frid med Gud. De reste miltals till helgedomar, knäböjde i tillbedjan inför ikoner av sten och repeterade långa böner. Men detta ökade bara människors bundenhet och förmörkade insikten hos många.

Till och med idag, med all tillgänglig undervisning, förstår många kristna fortfarande inte viktiga aspekter av Kristi verk för oss. Jag skulle vilja inrikta mig på en av de aspekterna – nämligen, vad det betyder att vara ”i Kristus.”

Att vara i Kristus är den enda grund på vilken ett heligt liv kan byggas. Utan denna grund vänder vi oss till vårt kött för att försöka frambringa helighet i oss själva. Men äkta helighet finns bara att få genom att känna Guds rikedomar i Kristus Jesus.

Läs mer HÄR.

Frihet från fruktan

David Wilkerson - August 2011

När nationernas ekonomier skakar och faller samman växer fruktan över hela världen. Vi ser Jesu ord bli till verklighet: "På jorden skall ångest komma över folken, och de skall stå rådlösa…Och människorna skall ge upp andan av förskräckelse och ängslan för det som kommer över världen, ty himlens krafter skall bäva" (Lukas 21.25–26). 

Kristus har gett oss en varning här: "Utan hopp i mig kommer massorna att dö av fruktan för det de ser kommer." Men för efterföljare till Jesus — de som förtröstar på Guds löften om att bevara sin kyrka — finns det underbar frihet från all fruktan. 

I själva verket behöver alla de som kommer under Kristi Herravälde aldrig mer frukta, om de griper tag i följande hemlighet: Äkta frihet från fruktan består i att totalt överlåta sitt liv i Herrens händer. Att överlåta oss själva i Guds omsorg är en handling av tro. Det betyder att ställa oss helt under hans makt, visdom och barmhärtighet och att ledas och bli bevarade enbart enligt hans vilja. 

Läs mer HÄR.

Medarbetare i bön

David Wilkerson Juli 2011

Ofta är bön ett av de mest själviska områdena i kristnas liv. Många av oss måste erkänna att de flesta av våra böner fokuserar på våra egna behov.

Då och då kan vi sträcka oss längre bort än våra egna, inskränkta bekymmer och be för andra. Men oftast när vi säger till någon, ”Jag ska be för dig”, gör vi det inte. Eller så ber vi en gång och glömmer sedan snabbt bort den personens behov.

Enligt Skriften är inte vår egna ljuva gemenskap med Herren tillräckligt. Ja, bön är hemligheten bakom andligt växande. Men om vi kommer inför tronen bara för vår personliga uppbyggelse och behov är vi själviska. Bibeln visar oss att vi inte får försumma att på allvar be för de trängande behoven överallt runtomkring oss.

I vårt arbete hörde vi nyligen från en dyrbar äldre man i San Diego. Denne käre sa att Gud hade manat honom att dagligen be för mig, och han frågade om han kunde ta med mig på sin bönelista. Tydligen inkluderar mottagarna av denne mans förbön en lång lista med änkor, fattiga, Herrens tjänare och ofrälsta människor. Han har bett för dem i åratals nu.

Mannen är en pensionerad postanställd och han lever ett väldigt enkelt liv. Han ägnar sin tid till att göra goda gärningar för andra och att umgås med Herren hela dagen. Han kör runt i staden och samlar ihop gamla möbler och andra saker som kastats bort som skräp och reparerar dem för att ge dem till änkor och de fattiga. Han handlar också och gör ärenden åt instängda, lagar deras avlopp och hjälper till att möta deras andra behov.

Hela tiden som denne man gör dessa goda gärningar ber han utan uppehåll, han ber troget för var och på sin lista. Faktum är att han stryker deras namn först när de dör.

Jag har varit en bönemänniska ända sedan jag kallades till att förkunna när jag var åtta år. Men denne gudfruktiga man gör mig skamsen. Jag har inte någon lista med behövande människor vilka jag ber för varje dag – men denne Guds tjänare bara fortsätter bedja.

Jag tror han är som den utblottade änkan som gav en liten småsumma men vars offrande var värt mycket mer än andras gåvor. I själva verket, när jag tänker på all fantastisk evangelisering som har skördat själar in i Guds rike, påminns jag om att det sker tack vare de fantastiska hjälpande bönerna från sådana människor som den här mannen.

Det här budskapet handlar om hur man utvecklar den typen av välsignat böneliv – hur man verkligen blir en medarbetare i bön.

Läs mer HÄR.

Vår Guds storhet

Mitt i strömmarna har Han allt under kontroll
David Wilkerson, maj 2011

Vår ministry har en webbsajt för uppbyggelse vilken tar emot meddelanden från kristna runt hela världen. Just nu skriver troende i olika länder samma sak: Fruktan håller på att få grepp.
Så som det profeterats i Skriften skakar Gud allt som kan skakas. Det är svårt att förstå all omvälvning som händer i världen just nu. Tänk på alla skådeplatser där nationerna är i kaos:

• Japan drabbas av efterskalv från en redan förödande jordbävning. Det landet håller fortfarande på och gräver fram ur bråten, samtidigt som strålning fortfarande spys ut i atmosfären.
• Arabiska regimer störtas runt om i Mellanöstern med en nation efter den andra i kaos. Israel iakttar dessa förändringar med intresse och undrar om de arabiska regeringarna kommer att förnya anti-Israeliska känslor.
• Farhågor för ekonomin fortsätter i land efter land. Grekland har balanserat på randen av total kaos.

Mitt i allt detta sprider sig fruktan och ångest och kristna är inte immuna. Många skriver att de går igenom sina livs stormar. De beskriver ekonomiska kriser, press på familjen, depression – och problemen upphör inte att komma. Några är överväldigade bortom allt de någonsin upplevt.
Aldrig i mina 58 år av tjänande har jag känt så många människor drabbade av cancer. I min egen familj får min dotter och mitt barnbarn utstå allvarliga prövningar just i detta ögonblick. Ibland kommer det vi mest fruktar genom smärtan hos våra nära och kära.
Många av Guds folk ropar, "Herre, det räcker. Ditt Ord ger löfte om räddning. Du sa att du inte skulle låta mig uthärda mer än jag kan bära utan att bereda en utväg för mig. Men var är utvägen? Var är din storhet nu mitt i min största prövning?"

Läs mer HÄR.

Det enda sättet du kan bli helig på

David Wilkerson, Mars 2011

Bibeln säger att vi är kallade att vara heliga "så som Gud är helig." Men hur blir vi heliga i Guds ögon?

Begrunda Petrus ord: "Såsom han som har kallat er är helig, var också ni själva heliga i hela er livsföring. Ty det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (1 Petrusbrevet 1:15-16, Reformationsbibeln, min kursivering).

Läs nu detta från Paulus: "Så som han har utvalt oss i honom, förrän världens grund var lagd, för att vi skall vara heliga och ostraffliga inför honom i kärlek" (Efesierbrevet 1:4, Reformationsbibeln). "Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse" (1 Tessalonikerbrevet 4:7, Reformationsbibeln).

Paulus klargör i den här sista versen: Gud har inte bara kallat oss till frälsning, eller till himmelen, eller för att ta emot hans förlåtelse. Dessa är snarare alla förmåner till vår enda sanna kallelse. Och den kallelsen är att vara helig såsom Fadern är helig.

Varje troende i Jesu Kristi kyrka är kallad till att vara helig så som Kristus är helig. Enkelt uttryckt, detta betyder att vara ren och utan skuld i Guds ögon.

"Men det är omöjligt", säger du. "Är det verkligen meningen att jag ska vara så helig som Jesus var? Han var obefläckad, utan skuld, fullkomlig. Hur kan någon leva upp till den standarden? Dessutom, säger inte Bibeln, 'Ingen är helig såsom Herren'?"

Det var själva syftet med lagen – att visa hur omöjligt det är för oss att motsvara Guds standard av helighet. Inget mått av mänsklig viljekraft, styrka eller förmåga skulle någonsin kunna göra någon enda helig.

Så om ingen är helig förutom Herren, hur blir vi verkligen ett heligt folk?

Läs mer HÄR.

Du har en Hjälpare

David Wilkerson - Januari 2011

Jesus sa, "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder" (Johannes 14:18).
När Kristus sa detta, var det till sina lärjungar han riktade sig, precis innan han gick till korset. Han hade samlat sina utvalda till en sista stund av gemenskap innan han skulle bli korsfäst.

Vilken sorglig, bedrövad samling dessa män var. Deras enda källa till tröst på jorden togs ifrån dem. Jesus var deras vägledare, deras lärare, deras glädje, frid och hopp. Och nu lämnade han dem fysiskt.
Lärjungarna måste ha tänkt, "Hur ska vi veta vad vi ska göra? Vart ska vi gå för att få det eviga livets ord? Han sa till oss att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet i hans namn. Men varifrån ska kraften och auktoriteten komma? Vi har förtröstat på Jesus i allting. Vi har byggt hela vår värld runt honom. Han är Gud kommen i kött, och nu lämnar han oss."

Naturligtvis visste Jesus vad de tänkte. Och han visste vad de var på väg att möta: förföljelse, umbäranden, armod, förlust av allt, berövande av deras jordiska tillhörigheter, de skulle dras inför domstol, bli torterade för hans namns skull.

Ändå tvivlar jag på att de lärjungarna förstod Kristi ord till dem där: "Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.. Jesus sa i realiteten:
"Jag kommer aldrig att låta er möta era strider ensamma. Jag kommer aldrig att lämna er hjälplösa eller maktlösa mot djävulens attacker. Jag vet vad ni kommer att få möta. Men jag vet Faderns plan för er. Om ni visste och förstod den skulle era hjärtan fröjdas. Ni skulle hoppa högt av glädje just nu på grund av att jag går till min Fader."

Läs mer HÄR.

Sållade heliga

David Wilkerson - December  2010

Herren sade, “Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).

 När Jesus vandrade på jorden kände han alltför väl till ondskans våldsamma krafter. Satan kom med vartenda vapen i helvetet för att sålla Kristi lärjungar. Och han kom för att fresta Jesus också.

Jag tror inte någon av oss någonsin skulle kunna till fullo förstå den enorma konflikt som rasar i det andliga riket. Inte heller skulle vi kunna inse hur fast besluten djävulen är att förgöra sådana lärjungar som Petrus. Han har målat en måltavla på ryggen på varje troende vars hjärta är fast beslutat att följa Kristus.

Så här är det: Vid något tillfälle i vår kristna vandring korsar vi det jag kallar ”lydnadslinjen”. Det är när vi i våra hjärtan bestämmer oss för att gå hela vägen med Herren. Vi inser att det inte finns något i denna värld som håller fast oss, och vi beslutar oss för att lyda Guds Ord på alla sätt och vad det än må kosta.

Ögonblicket då vi korsar den linjen – stunden då vi träder in i ett liv av lydnad och beroende av Kristus, fast beslutna att aldrig gå tillbaka – sätter vi igång alla larmklockor i helvetet. Varför? Vi har blivit ett hot mot mörkrets rike. Därför blir vi en måltavla för varje furste och väldighet. Lidanden, stormfloder och prövningar kommer som ett förtärande test av tron.

Kanske du en gång i tiden var en halvhjärtad Kristi efterföljare. Du älskade honom men du var inte helt och fullt överlåten till honom. Kanske du ville följa dina egna ambitioner. Du hade dragit upp linjerna för dina egna planer i stället för att söka att följa hans kallelse för och ledning i ditt liv.

Läs mer HÄR.

Gud har behag till dig!

David Wilkerson - Oktober 2010

”Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:17-20, min kursivering).

I denna psalm tänkte David tillbaka efter en fantastisk räddning. Han fröjdades eftersom Herren hade räddat honom från hans fiender. Saul hade utlyst skottpengar på hans huvud och jagade honom obarmhärtigt, så att David var tvungen att sova i grottor, hålor och på öppna fält.

David sa om den mörka tiden, ”Helvetets bedrövelser omringade mig, och jag levde i betryck. Ogudaktiga människor skrämde mig. Alla hatade mig.” Men Gud kom rytande från himlen för att rädda David: ”Och han sänkte himmelen och for ned … Och HERREN dundrade i himmelen … Han räddade mig från min starke fiende” (18:10, 14, 18).

Fienden hade kommit in som en störtflod. Men ändå kunde David säga, ”Gud trädde fram rytande för att dra upp mig från de virvlande vattnen. Han räddade mig ur alla mina svårigheter!”

Den Helige Ande gav David en uppenbarelse som är nyckeln till all befrielse.

Läs mer HÄR.

Faran av ett steg i rätt riktning

Vikten av att gå hela vägen med Gud
David Wilkerson September 2010

Jag vill tala med dig om den smygande faran i en tendens som är vanlig bland många kristna. På ytan kan denna tendens verka vara harmlös, men i realiteten kan den förorsaka haveri. Jag kallar denna farliga tendens för bruket av ”att ta ett steg i rätt riktning.”

Det är alltid bra att ta ett steg i tro när vi har satt vår förtröstan till Kristus. Som en Herrens tjänare applåderar jag den sortens steg. Men Bibeln visar oss att det är en stor fara om vi inte följer upp det där första steget med förökad tillit.

Lot är en av Bibelns främsta exempel. I Första Mosebok 19 läser vi om Lots övernaturliga räddning från Sodom och Gomorra. Vredens ängel från Gud hade dykt upp på scenen och varnat Lot, ”Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva dem" (Första Mosebok 19:13).

När Lot hörde detta handlade han omedelbart i tro. ”Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: "Stån upp och gån bort ifrån detta ställe” (19:14). Lot trodde på ängelns varning och tog den på tillräckligt stort allvar för att berätta om den för sin familj.

Sedan läser vi att Lot ”dröjde” nästa dag: ”När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: ’Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning.’ Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen…

”Och medan de förde dem ut, sade den ene: ’Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås.’ Men Lot sade till dem: "Ack nej, Herre. Se, din tjänare har ju funnit nåd” (19:15-19).

Lot visste att han blivit välsignad med Guds frälsande nåd. Han hade blivit barmhärtigt räddad från Sodom, som Gud var redo att döma. Herren gav till och med Lot specifik vägledning och sa att han skulle fly till det närbelägna berget.

Men Lot tvekade återigen, och begärde av Gud något som låg i hans eget intresse: ”Stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att jag omkommer. Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten" (19:19-20).

Sanningen är den att Lot inte ville ta sig till berget. Han ville i stället slå sig ner på slätten, i en stad som hette Soar, vars namn betyder ”liten”. I Lots tanke var det en ”liten sak” att begära av Gud.

Här är en bild av en man som tar ett steg i rätt riktning, ett steg i tro. Om Lot hade fortsatt efter det där första steget med ytterligare förtröstan hade han varit på väg mot en plats av välsignelse i enlighet med Guds fullkomliga vilja.

Enligt min åsikt är Lot som många kristna idag. Det är möjligt för oss att bli räddade från vår egen typ av Sodom. Vi kan räddas från ett liv i synd, fruktan och besvikelse och i stället smaka på Guds förunderliga barmhärtighet. Och vi börjar höra Gud vägleda oss, ”Gå upp på berget.”

Läs mer HÄR.

Faderns kärlek

Gud har behag till Sina Barn
David Wilkerson - Augusti 2010

De flesta kristna vet vad Bibeln säger om Guds stora kärlek till sina barn. Men till och med efter flera års trofast vandring med Jesus har många aldrig lärt sig att tillägna sig denna stora kärlek. Tråkigt nog finns det hängivna tjänare till Gud som aldrig kunnat glädja sig åt den härliga erfarenheten och privilegiet av att känna Faderns kärlek. Och inget annat gör Guds hjärta mer bedrövat.Under de år jag tjänat Herren har jag identifierat tre huvudhinder som gör att kristna inte till fullo tar del av den särskilda kärlek vår Fader har för oss.

1. Många kristna tror egentligen inte på vad Gud säger om sig själv.

Begrunda hur Gud beskriver sig själv för Moses: ”HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd” (2 Mosebok 34:6-7).

Här var de grundläggande egenskaper som Gud ville att Moses skulle känna till om honom: Han är barmhärtig, nådig, långmodig och förlåtande. Vi har undervisats mycket om detta. Ja, från pärm till pärm talar Bibeln om hur kärleksfull och ömsint vår Faders hjärta är mot oss.

Men ändå när vi har kört fast i dyn mitt i prövningar och vedermödor glömmer vi ofta vad Gud har sagt om sig själv.

Läs mer HÄR.

I väntan på Guds handlande

Ett budskap lämnat av David Wilkerson 1988

David Wilkerson - Juni2010

Jag tror få kristna anser sig vara otåliga. De flesta trogna Jesu efterföljare håller med om att de inte nått ända fram, att de inte är så kristuslika som de önskar vara. De talar om för dig att det finns områden i deras liv som är i stort behov av förbättring. Men få kristna känner igen en särskild form av otålighet i sig själva som är andlig till sin natur.
   Den är subtil men kan ändå orsaka förvirring i Guds mest trogna tjänares liv. Ja, den har påverkat den trofasta vandringen hos många. För att hjälpa till att förstå detta, låt mig väcka tanken att denna otålighet är en form av stolthet. Och jag drar denna definition direkt från Skriften: Stolthet är oberoende, medan ödmjukhet är beroende.
   Den typen av stolthet jag talar om är en otålighet i att vänta på att Gud ska agera i sin egen tid och på sitt eget sätt. Den rusar iväg för att ta saker i egna händer. Efter årtionden i tjänande är jag övertygad om att detta är en av de största frestelserna som möter varje trogen kristen: att agera i brådska på egen hand när det tycks som att Gud inte verkar snabbt nog.
   Ett av det tydligaste bibliska exempel på en som inte kunde vänta in Guds tid är kung Saul.
Saul begick just denna synd vid Gilgal, tidigt under sitt regerande över Israel. Profeten Samuel hade smort Saul till kung och nu diskuterade de två männen det stora krig som Israel stod inför mot filisteerna. Samuel klargjorde för Saul att han var mannen som hade fått en gudomlig kallelse att bryta slaveriet som filisteerna höll Israel i.
   När tiden för kriget närmade sig befallde Samuel Saul att vänta på honom innan han drog ut i strid. Allt folket skulle samlas vid Gilgal för att söka Herrens ledning, och Samuel skulle sedan komma tillbaka med ett specifikt ord till vägledning från Herren. Han sa till Saul, "Sju dagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra" (1 Samuel 10:8).
Det var helt enkelt bara Gud som skulle ha fullständig kontroll. Krigsplanen mot filisteerna skulle vara hans verk till fullo. Samuel representerade Guds röst och genom honom skulle Israel få ta emot övernaturlig suverän ledning. Gud själv skulle göra upp Israels alla planer och visa dem hur man för krig.
   Så Saul skulle vänta på budskap från Samuel vid Gilgal. Men kriget inleddes tidigare än väntat, när Sauls son Jonatan förgjorde en filisteisk garnison vid Geba. När detta hände blåste Saul i trumpeten för att samla ihop allt folket vid Gilgal.
   Men när han väntade där blev Saul otålig över att behöva vänta på att Samuel skulle komma. Filisteerna var i rörelse, men enligt Guds befallning kunde inte Saul röra på sig innan Samuel hade framfört order för att leda Israel i strid.

Läs mer HÄR.

Satan är ute efter att ödelägga din tro!

Ett budskap till dem vars tro prövas

David Wilkerson, Juni 2010

"Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön" (Hebreerbrevet 10:35). Om du är en kristen är du i ett våldsamt krig. Faktum är att du är i en strid på liv och död för din tro. Satan har bestämt sig för att ödelägga och krossa alla Guds utvaldas tro. Och ju starkare tro du har, desto större kommer hans attack att vara mot den.
   Du förstår, orubblig tro på Herren gör helvetet rasande. Inget utgör ett större hot mot Satans kungadöme än en kristen som står fast i tron. Varför? Det är genom tro och trons lösgjorda kraft som Satans kungadöme underkuvas. Genom tro föds rättfärdighet och släcks demoniska eldar. Guds löften vinns och lejonens munnar stängs.
   Genom tro undkommer Guds trofasta svärdseggen. Ur svaghet görs de starka. De blir modiga i strid och driver djävulens armé på flykten. De uthärdar hån, slag, stening. Om de sitter i fängelse sjunger de. Tron håller helt enkelt dem vid liv som äger den!
   Paulus varnade Timoteus att i tider av prövningar skulle några kasta bort sin tro: "Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron" (1 Timoteus 1:19). Han tillade att Satan skulle försöka "förvända så tron hos somliga" (2 Timoteus 2:18). Därför förmanade Paulus Timoteus att föra en beslutsam kamp, "rustad med tro och med ett gott samvete" (1 Timoteus 1:19).
   Aposteln Petrus kom under en våldsam attack mot sin tro. Hans förtröstan på Jesus gjorde helvetet så rasande att Satan begärde tillstånd att sålla honom för att se om han skulle stå. "Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).
   Några som läser detta budskap är i sina livs stormar....

Läs mer HÄR.

Att behålla glädjen i Herren

David Wilkerson - May 17, 2010

"Fröjd i HERREN är eder starkhet" (Nehemja 8:10). När dessa ord proklamerades hade israeliterna precis återvänt från fångenskap i Babylon. Under Esras och Nehemjas ledning hade folket åter byggt upp Jerusalems förstörda murar. Nu hade de i sikte att återupprätta templet och återuppliva nationen.
Nehemja sammankallade till ett särskilt möte vid stadens vattenport innanför Jerusalems återuppbyggda murar. Folket församlade sig, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten" (Nehemja 8:1). En del forskare tror att ungefär 50 000 personer samlades.

Först kom predikandet av Guds Ord. Skriften säger att folket hungrade efter att få höra det. "De bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok … Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde" (8:1-2).

Det var inte nödvändigt att försöka övertala dessa människor att lyssna på Guds Ord. En samfälld hunger hade utvecklats bland dem. Och de var helt och fullt beredda att underordna sig Guds Ords auktoritet, de ville ledas av det och rätta sig efter dess sanning.

Esra predikade till folksamling i häpnadsväckande fem eller sex timmar, "från dagningen till middagen" (8:3). Ändå lade ingen av de närvarande märke till att tiden gick. Tvärtom, "Allt folket lyssnade till lagboken" (8:3).

Vilken fantastisk scen. Jag tror det skulle vara svårt att hitta en sådan händelse i den moderna församlingen. Men äkta återupprättelse kan aldrig äga rum utan denna typ av förtärande hunger efter Guds Ord.

Tro inte att det var en vältalig predikan i den scenen där vid vattenporten i Jerusalem. Esra gav inte en sensationell predikan. Det var snarare så att han predikade direkt från Skrifterna, han läste flera timmar i rad och förklarade betydelsen. Och medan folket lyssnade blev de mer och mer hänförda.
Tidvis blev Esra så överväldigad av det han läste så att han stannade upp och "lovade den store HERREN Gud" (8:6). Guds härlighet kom mäktigt ner och alla lyfte sina händer i tillbedjan: "Allt folket svarade: "Amen, Amen", med uppräckta händer" (8:6). Fulla av ånger och förkrosselse, "böjde de sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden" (8:6). Sedan ställde de sig upp igen för att få veta mer.

Det var inget manipulerande från talarstolen, inget dramatiskt vittnesbörd. Det fanns inte ens några musiker än så länge. Dessa människor hade helt enkelt öron till att höra allt som Gud sa till dem.

Läs mer HÄR.

Vi ser Jesus

David Wilkerson - April 2010

Gud säger till oss att han har lagt allt skapat under människans fötter. Begrunda följande avsnitt från Hebreerbrevet:
“Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom? En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna, och du krönte honom med härlighet och ära. Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.” (Hebreerbrevet 2:6-8, Folkbibeln).

Detta avsnitt refererar till allt som har att göra med det förgängliga livet här på jorden. Det är helt enkelt så att allt som har med det dagliga livet att göra – som jordbruk, handel, makt osv. – har ställts under mänsklighetens ansvar.

Psalmisten refererar till detta när han skriver: “Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar” (Psaltaren 8:6-8). Några översättningar tolkar avsnittet så här: ”Du har satt dem att härska över allt du har skapat på jorden.”
Forskare säger att denna psalm i första hand profetiskt refererar till Kristus. Sannerligen, Jesus skapades mänsklig och led i köttet, även om han var krönt med ära och härlighet. Och Skriften säger oss att Fadern har lagt allt under sin Sons fötter.

Men Hebreerbrevets författare refererar här specifikt till den förgängliga människan som förvaltare. Så hur ser det ut idag under människans auktoritet?

Du har rätt i iakttagelsen, ”Sannerligen, allt är inte under auktoritet just nu.”

Vad ser vi i världen idag? Hur ser det ut i vårt eget samhälle? Det här är vad vi ser: en splittrad regering. Skolor som det inte går att hålla ordning i. Förvirrade ledare. Banksystem som kollapsar. Omfattande arbetslöshet. Ohanterliga sociala program. Ett fullständigt sammanbrott av moraliska värden.

Allt detta händer i den mest utvecklade och rika nationen i världen. Mina älskade, vi kan bara dra en slutsats av detta: Människan har förlorat kontrollen fullständigt.

Läs mer HÄR.

Kristi överväldigande makt just nu

David Wilkerson, Mars, 2010

 

Jag vill att du reflekterar över en bön som Paulus uttalade för Jesu Kristi kyrka. Han bad, ”Låt Gud uppenbara för er inte bara Kristi stora makt från förr utan även hans överväldigande makt just nu.”

Här är Paulus uttryckliga bön: ”Så att I förstån … huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro - allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft” (Efesierbrevet 1:18–19).

Kyrkan idag har en stor vördnad för den Jesus som vandrade på jorden. Jag refererar till galileen, Marias son, läraren och undergöraren. Vi blir aldrig trötta på att höra och berätta om Jesu Kristi nasaréns väldiga makt.

Vi älskar att påminna oss om hur denne Jesus jagade iväg demoner och stadigt stod emot alla frestelser. Han öppnade blindas ögon, öppnade dövas öron, fick förlamade att hoppa, återställde förtvinade armar, helade spetälska. Han förvandlade vatten till vin, livnärde mängder av folk med bara några bröd och fiskar, och vid mer än ett tillfälle väckte han upp döda.

Men ändå, vid något tillfälle i historien, började kristna begränsa den nuvarande makten hos vår stora undergörande Frälsare. Kyrkan utvecklade en teologi som gjorde Kristus till Gud över det andliga men inte det naturliga.

Läs mer HÄR.

Kristi överväldigande makt just nu

David Wilkerson - March 2010

Jag vill att du reflekterar över en bön som Paulus uttalade för Jesu Kristi kyrka. Han bad, ”Låt Gud uppenbara för er inte bara Kristi stora makt från förr utan även hans överväldigande makt just nu.”
Här är Paulus uttryckliga bön: ”Så att I förstån … huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro - allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft” (Efesierbrevet 1:18–19).

Kyrkan idag har en stor vördnad för den Jesus som vandrade på jorden. Jag refererar till galileen, Marias son, läraren och undergöraren. Vi blir aldrig trötta på att höra och berätta om Jesu Kristi nasaréns väldiga makt.

Vi älskar att påminna oss om hur denne Jesus jagade iväg demoner och stadigt stod emot alla frestelser. Han öppnade blindas ögon, öppnade dövas öron, fick förlamade att hoppa, återställde förtvinade armar, helade spetälska. Han förvandlade vatten till vin, livnärde mängder av folk med bara några bröd och fiskar, och vid mer än ett tillfälle väckte han upp döda.

Men ändå, vid något tillfälle i historien, började kristna begränsa den nuvarande makten hos vår stora undergörande Frälsare. Kyrkan utvecklade en teologi som gjorde Kristus till Gud över det andliga men inte det naturliga.

Låt mig ge dig ett exempel. Nuförtiden tror vi att Jesus kan förlåta våra synder och lätta på vår skuldbörda. Vi tror han kan ge oss frid och glädje och till och med evigt liv. Och han gör allt detta i den dolda och osynliga världen.

Men inte många av oss känner Jesus som Gud över den naturliga världen som vi lever i. Ofta känner vi inte honom som Herre över våra vardagliga bestyr, som Gud över våra hem, våra barn och äktenskap, våra jobb och räkningar.

Läs mer HÄR.

Rätt sång, fel sida

Hemligheten bakom styrka i farofyllda tider

Gud har en helig kvarleva av troende som har lärt sig hemligheten i att få och behålla den andliga styrkan som behövs i dessa farofyllda tider.

David Wilkerson, September 2009

När världen verkar skaka kommer ett folk att framträda som vet hur de behåller sin styrka mitt i allt detta. Dessa är människor som närmar sig Herren i kristider.

Enligt Skriften kommer det inte att ha någon betydelse för dessa människor om månen och stjärnorna faller från himlen, eller om bergen skälver och faller ner i havet. De kommer fortfarande att ha tro på att Herren räddar dem, och de kommer inte att få sin tro skakad av något som kommer.

Läs mer HÄR.