I väntan på Guds handlande

Ett budskap lämnat av David Wilkerson 1988

David Wilkerson - Juni2010

Jag tror få kristna anser sig vara otåliga. De flesta trogna Jesu efterföljare håller med om att de inte nått ända fram, att de inte är så kristuslika som de önskar vara. De talar om för dig att det finns områden i deras liv som är i stort behov av förbättring. Men få kristna känner igen en särskild form av otålighet i sig själva som är andlig till sin natur.
   Den är subtil men kan ändå orsaka förvirring i Guds mest trogna tjänares liv. Ja, den har påverkat den trofasta vandringen hos många. För att hjälpa till att förstå detta, låt mig väcka tanken att denna otålighet är en form av stolthet. Och jag drar denna definition direkt från Skriften: Stolthet är oberoende, medan ödmjukhet är beroende.
   Den typen av stolthet jag talar om är en otålighet i att vänta på att Gud ska agera i sin egen tid och på sitt eget sätt. Den rusar iväg för att ta saker i egna händer. Efter årtionden i tjänande är jag övertygad om att detta är en av de största frestelserna som möter varje trogen kristen: att agera i brådska på egen hand när det tycks som att Gud inte verkar snabbt nog.
   Ett av det tydligaste bibliska exempel på en som inte kunde vänta in Guds tid är kung Saul.
Saul begick just denna synd vid Gilgal, tidigt under sitt regerande över Israel. Profeten Samuel hade smort Saul till kung och nu diskuterade de två männen det stora krig som Israel stod inför mot filisteerna. Samuel klargjorde för Saul att han var mannen som hade fått en gudomlig kallelse att bryta slaveriet som filisteerna höll Israel i.
   När tiden för kriget närmade sig befallde Samuel Saul att vänta på honom innan han drog ut i strid. Allt folket skulle samlas vid Gilgal för att söka Herrens ledning, och Samuel skulle sedan komma tillbaka med ett specifikt ord till vägledning från Herren. Han sa till Saul, "Sju dagar skall du vänta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra" (1 Samuel 10:8).
Det var helt enkelt bara Gud som skulle ha fullständig kontroll. Krigsplanen mot filisteerna skulle vara hans verk till fullo. Samuel representerade Guds röst och genom honom skulle Israel få ta emot övernaturlig suverän ledning. Gud själv skulle göra upp Israels alla planer och visa dem hur man för krig.
   Så Saul skulle vänta på budskap från Samuel vid Gilgal. Men kriget inleddes tidigare än väntat, när Sauls son Jonatan förgjorde en filisteisk garnison vid Geba. När detta hände blåste Saul i trumpeten för att samla ihop allt folket vid Gilgal.
   Men när han väntade där blev Saul otålig över att behöva vänta på att Samuel skulle komma. Filisteerna var i rörelse, men enligt Guds befallning kunde inte Saul röra på sig innan Samuel hade framfört order för att leda Israel i strid.

Läs mer HÄR.