Att behålla glädjen i Herren

David Wilkerson - May 17, 2010

"Fröjd i HERREN är eder starkhet" (Nehemja 8:10). När dessa ord proklamerades hade israeliterna precis återvänt från fångenskap i Babylon. Under Esras och Nehemjas ledning hade folket åter byggt upp Jerusalems förstörda murar. Nu hade de i sikte att återupprätta templet och återuppliva nationen.
Nehemja sammankallade till ett särskilt möte vid stadens vattenport innanför Jerusalems återuppbyggda murar. Folket församlade sig, alla såsom en man, på den öppna platsen framför Vattenporten" (Nehemja 8:1). En del forskare tror att ungefär 50 000 personer samlades.

Först kom predikandet av Guds Ord. Skriften säger att folket hungrade efter att få höra det. "De bådo Esra, den skriftlärde, att hämta fram Moses lagbok … Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde" (8:1-2).

Det var inte nödvändigt att försöka övertala dessa människor att lyssna på Guds Ord. En samfälld hunger hade utvecklats bland dem. Och de var helt och fullt beredda att underordna sig Guds Ords auktoritet, de ville ledas av det och rätta sig efter dess sanning.

Esra predikade till folksamling i häpnadsväckande fem eller sex timmar, "från dagningen till middagen" (8:3). Ändå lade ingen av de närvarande märke till att tiden gick. Tvärtom, "Allt folket lyssnade till lagboken" (8:3).

Vilken fantastisk scen. Jag tror det skulle vara svårt att hitta en sådan händelse i den moderna församlingen. Men äkta återupprättelse kan aldrig äga rum utan denna typ av förtärande hunger efter Guds Ord.

Tro inte att det var en vältalig predikan i den scenen där vid vattenporten i Jerusalem. Esra gav inte en sensationell predikan. Det var snarare så att han predikade direkt från Skrifterna, han läste flera timmar i rad och förklarade betydelsen. Och medan folket lyssnade blev de mer och mer hänförda.
Tidvis blev Esra så överväldigad av det han läste så att han stannade upp och "lovade den store HERREN Gud" (8:6). Guds härlighet kom mäktigt ner och alla lyfte sina händer i tillbedjan: "Allt folket svarade: "Amen, Amen", med uppräckta händer" (8:6). Fulla av ånger och förkrosselse, "böjde de sig ned och tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden" (8:6). Sedan ställde de sig upp igen för att få veta mer.

Det var inget manipulerande från talarstolen, inget dramatiskt vittnesbörd. Det fanns inte ens några musiker än så länge. Dessa människor hade helt enkelt öron till att höra allt som Gud sa till dem.

Läs mer HÄR.