Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 29 maj

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här söndagsmorgonen vaknar vi, för omväxlings skull, hemma i våra egna sängar på Jelöy, i Moss, Norge.

Veckan började med att vi undervisade på en kurs för blivande pensionärer och kursdeltagarna var frälsningsofficerare och andra anställda som var på väg att gå i pension de närmaste åren. Kursen innehöll en hel del praktisk information om vad som händer då man går i pension, hur mycket pension man får och mycket annat.

Vår uppgift var att ha ett pass om pensionärslivet utmaningar och möjligheter. Jag vet inte varför vi blev tillfrågade om det. Vi har ju misslyckats två gånger att gå i pension. Så vår enda kunskap om pesnionärslivet är ju egentligen om hur man misslyckas gå i pension.

På kursen berättade jag om hur det var då vi gick i pension, för det gjorde vi faktiskt en gång. Vi hade gjort ett försök tidigare, men det slutade med att vi blev ledare för Frälsningsarmén i Lettland i tre och ett halvt år. Men efter den tiden gick vi i pension "på riktigt". Kommendören kom över till Lettland och avtackade oss offentligt och gav oss ett pensionsdiplom (eller vad det heter).

Sedan flyttade vi hem till Sverige. Vi fick hyra ett hus på Sundsgården, utanför Stockholm, och började packa upp alla våra möbler och andra ägodelar som varit magasinerade under tiden i Lettland.

Under tiden på Sundsgården fick vi, bland alla annan reklam, en kurskatalog från medborgarskolan. En av kurserna såg intressant ut speciellt för oss pensionärer. Den handlade om Duvmatning och jag tänkte att det är ju det pensionärer gör hela dagarna. Kursen kostade 750 kronor och man fick själv hålla med bröd till övningarna. (Se kursbeskrivningen om du är intresserad).

Jag förstod ju efterhand att annonsen var ett skämt. Men innan jag kommit igång med duvmatning, bara några månader efter hemkonsten till Sverige, ringde telefonen. Det var ledarna för Frälsningsarmén i Norge som ringde och frågade om vi kunde tänka oss att flytta till Norge för att hjälpa till där i två år. Det ville vi gärna så vi började packa ihop våra ägodelar och förbereda oss för flytten till Norge. Jag gick dessutom ned till stranden på Sundsgården och frågade duvorna om de kunde vänta på mig ett par år för jag skulle åka till Norge. Duvorna sa inte så mycket, men de nickade lite och såg allmänt OK ut, så jag tolkade det som en form för godkännande.

Detta och en hel del mer berättade jag för de blivande pensionärerna och öste ur vår stora erfarenhet som pensionärer som varade flera månader.

Vi reste alltså till Norge de utlovade två åren. Nu är vi på väg att avsluta det tredje året, och det blir nog ett fjärde år i Norge. Jag brukar säga till Rut att efter det har Herren nog ett nytt spännande projekt för oss under tioårsperioden mellan 70 och 80 år. Men jag är fortfarande osäker på vad vi ska göra efter vi har fyllt 80 år. Men, den som lever får se, brukar man ju säga.

Men nu är vi, som sagt, hemma på Jelöy i Moss och idag ska är vi ansvariga för en Bibeldag på vår "hemkår". Det blir förmiddagsgudstjänst, mat och bibelstudium. Efter mötena på Frälsningsarmén i Moss går vi hem och packar för att tidigt på måndagsmorgonen resa upp till den nordöstligaste delen av Norge, inte så långt från Murmansk i Ryssland. Där ska vi ha tre undervisningsdagar för ungdomarna i Polarteamet som nu har varit däruppe ett år för att blåsa liv i den tynande kristna närvaron i den delen av landet. Men det kan jag förmodligen berätta mer om nästa söndag.

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky