En profetia riktad till Frälsningsarméns territorier i västvärlden och till enskilda soldater I Frälsningsarmén.

Av Andrew Bale
(Publicerad i JAC online HÄR. Översättning till svenska: Rut Baronowsky)

Redaktörens anmärkning: I Januari 2007 profeterade Major Janet Munn att “Frälsningsarmen närmar sig sina bästa dagar.” Det är i detta sammanhang som vi vill förmedla denna profetia från Andrew Bale (som också kom i januari). Vänligen betrakta Bales profetia som en hjälp till oss att inta våra positioner, så att Gud kan fullfölja Munn´s ord. 

Det följande kom till mig idag i bön och jag delar med mig av det i ödmjukhet – må Gud välsigna, återlösa, helga och använda Frälsningsarmén – Halleluja! 

“Frälsningsarmen är ett av mina favoritbarn. I din ungdom gav jag dig en flerfärgad kappa, vävd med inslag av förunderliga tecken och under, men genom åren har du satt dig upp emot mig till den grad att du inte längre kan känna igen ljudet av min röst. Det är illa nog när en förälder och ett barn inte kan tala med varander men när någon inte ens kan känna igen den andres röst längre har situationen blivit tragisk. Jag talar fortfarande till dig lika mycket som någonsin men du känner inte igen min röst.

• Jag kallar dig fortfarande till de utstötta de som inte har några vänner, men du hör mig inte
• Jag kallar dig fortfarande till ett liv i renhet och helgelse, men du hör mig inte
• Jag kallar dig fortfarande till att stå mellan de förtryckta och förtyryckarna, men du hör mig inte
• Jag kallar dig fortfarande till det mäktiga arbetet att vinna själar, men du hör mig inte
• Jag kallar dig fortfarande till fattigdom, förföljelse och seger, men du hör mig inte

De en gång så hängivna kämparna I min Frälsningsarmé har blivit okänsliga för min röst.

Precis som urkyrkan föddes du genom en ström av pingstens eld och dina tidiga år utmärktes av frälsningskrig och väckelse. Du blev förföljd på grund av att du invaderade viktiga områden i djävulens rike och den smala vägen som leder till himlen var full av människor som blivit omvända på grund av dig. Du återfann helighetens pärla och du sålde allt du ägde för att få äga den.

Nu har du blivit ett “syndigt släkte, ett skuldbelastat folk, ogärningsmäns avkomma, vanartiga barn. Ni har övergivit Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort från honom.” (Jes. 1:4)

Jag har sett hur du lider och jag vädjar till dig att sluta upp med ditt uppsåtliga självskadebeteende.

“Varför skulle du fortsätta att bli slagen? Varför framhärdar du i ditt uppror? Hela ditt huvud är skadat, hela ditt hjärta är ansatt...” (Jes 1:5-7)

Dina kårer stängs, dina stolar står tomma, dina lokaler förfaller och du har inga pengar att restaurera dem. Andra församlingar försöker använda de vapen som jag skapade för dig – de försöker – men de är inte som du och därför passar rustningen dåligt och blir klumpig, de har inte läst bruksanvisningen och de har inte blivit  tränade på det rätta sättet, dina metoder – taktiken som var designad för dig är främmande för dem.  

“Ert land är en ödemark, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar.” (Jes 1:7)

Men trots detta sammanbrott i vår relation, trots ditt uppror och ditt självskadebeteende och fattigdom, fortsätter du med dina religiösa förordningar. Du marscherar till övergivna gator och predikar för ingen. Du föder slaven och kläder honom men misslyckas med att bryta hans kedjor. Du polerar ditt helgelsebord men förnekar möjligheten av ett rent liv. Du håller musikfestivaler som inte är någonting annat än concerter med ett ”amen” på slutet. Du visar upp dina goda gärningar som magiska troféer, som för att försäkra dig om att världen – tillsammans med din högra hand skall veta exakt vad din vänstra hand håller på med. Detta väcker anstöt hos mig. Jag finner det avskyvärt. Det är värre än Sodom och Gomorras synd. Jag har inte bett om detta.

“Bär inte längre fram meningslösa matoffer. Röken av dem är avskyvärd för mig. Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester – ondska tillsammans med högtidsförsamlingar. ” (Jes 1:13)

Du ber, ja till och med fastar men jag håller för öronen – Frälsningsarmé, jag lyssnar inte till dig.

“När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna.” (Jes 1:15)

Tvätta dig och gör dig ren, dina händer är fulla av blod ty vägen till helvetet är nu full av den famlande hopplösheten hos dem som jag reste dig upp för att frälsa, och deras blod är på dina händer. Du tror att det är nog att klä dem och att tvätta dem, men det är inte nog. Det finns ingen större motsägelse än din, för i din arroganta självupptagenhet ger du människan en klapp på axeln med ett hjärtligt ”Gud välsigne dig” och vänder dig sedan bort medan hon faller i det glödande helvetets klyfta.  

  

“Era händer är fulla av blod. Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont. Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren...” (Jes 1:15-18)

En gång var du beroende av mig, du kunda handla när du inte hade några pengar, du kunde anfalla där du inte hade en chans att segra och du öppnade eld där det inte fanns några mänskliga resurser. En gång ekade det i himlen vid ljudet av dina träffar och änglarna grät över djärvheten i din evangelisation, men nu har du prostituerat dig. Nu har du tagit det som tillhör Cesar och underlåtit att ge mig det som är mitt. Du har tagit Babylons pengar och legat med de hedniska filantroper. Du har sålt ut din rätt att bedja och att förkunna inför  möjligheten att få köpa en byggnad. En gång ropade du ”vi kompromissar aldrig”, men nu är det bara kompromisser som gäller. 

“Hur har inte den trogna staden blivit en hora! Den var full av rätt. Då bodde rättfärdighet därinne, men nu mördare.” (Jes 1:21)

Hur skall mitt domslut se ut? Hur skall jag behandla dig? Vad är mitt svar till din individuella och gemensamma synd?

”Kom, låt oss gå tillrätta med varandra...” (v. 18)

Jag spanar och väntar på dig. Liksom den förlorade sonen kan jag se dig nu, där du äter resterna av denna orena världen. Det är i detta elände, det som du har skapat, som du måste komma till insikt. Kära Frälsningsarmé kom tillbaka till mig för jag har en kappa och en ring och en fet kalv som väntar på dig. Det är dags att komma hem!

”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har Herrens mun talat.” (Jes 1:18-20)

Jag har lämnat en kvarleva åt mig själv och om de vill ödmjuka sig och identifiera sig i omvändelse och sorg skall jag ta ur öronpropparna ur mina öron, rensa mina ögon och låta revolutionen börja

• Kostnaden är att du ångrar dig
• Kostnaden är att du helt ta avstånd från denna världens värderingar och måttstockar
• Kostnaden är att du på nytt modigt utsätter dig för att vara totalt beroende av mig
• Kostnaden är att du helt och fullt inviger allt du har och allt du är till mig (det enda jag någonsin har bett dig om är att du älskar mig med allt ditt hjärta, av all din själ, kropp och förstånd. Jag är en avundsjuk Gud och jag vill inte dela din kärlek med någon annan!)

“Jag skall vända min hand mot dig och rensa bort ditt slagg som med lut och skaffa bort all din oädla malm. Jag skall åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Därefter skall du kallas ”rättfärdighetens stad”, ”den trogna staden”. Genom rätt skall Sion friköpas, genom rättfärdighet de som vänder tillbaka”

Frälsningsarméns framtid kommer att avgöras under den kommande 10 åren. Vi har ett tydligt val: ångra er och lev eller gör uppror och dö.

Er, i armén avskild av Kristus, för de förtappades skull

Andrew Bale