David Wilkerson - Oktober 2010
”Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga. De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd. Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig” (Psaltaren 18:17-20, min kursivering).I denna psalm tänkte David tillbaka efter en fantastisk räddning. Han fröjdades eftersom Herren hade räddat honom från hans fiender. Saul hade utlyst skottpengar på hans huvud och jagade honom obarmhärtigt, så att David var tvungen att sova i grottor, hålor och på öppna fält.
David sa om den mörka tiden, ”Helvetets bedrövelser omringade mig, och jag levde i betryck. Ogudaktiga människor skrämde mig. Alla hatade mig.” Men Gud kom rytande från himlen för att rädda David: ”Och han sänkte himmelen och for ned … Och HERREN dundrade i himmelen … Han räddade mig från min starke fiende” (18:10, 14, 18).
Fienden hade kommit in som en störtflod. Men ändå kunde David säga, ”Gud trädde fram rytande för att dra upp mig från de virvlande vattnen. Han räddade mig ur alla mina svårigheter!”
Den Helige Ande gav David en uppenbarelse som är nyckeln till all befrielse.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar