Tidig söndagsmorgon på semestern den 10 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här gången till och med semestersöndag. Den gångna veckan har det rapporterats en hel del från Almedalsveckan. Frälsningsarmén har unde flera år varit engagerad i seminarieverksamheten i samarbete med tidningen Dagen under rubriken "(G) som i Gud". Rut och jag var med att planera verksamheten inför starten omkring 2005 och deltog också i  Almedalsveckan de första åren.

Jag har många fina minnen från den tiden. Pulsen i Visby under veckan. Cafékvällarna på Frälsningsarméns hus varje kväll efter partiledartalen med intervjuer och aktuellt budskap från ståuppkomikern Mackan Andersson. Jag minns också en magisk sommarnatt i kyrkoruinen med medverkan av Vasa Gospel och Vic Poke.
Men det var då det. Nu är det semester som gäller. Jag sitter vid poolkanten och läser en självbiografi av Charles Finney, den store väckelsepredikanten som verkade i USA någon gång i början av 1800-talet.

Boken berättar om stora väckelsevågor i USA där Finney drog fram. I Rochester 1830 kunde mer 100.000 nya medlemmar läggas till församlingarna som ett resultat av väckelsen. Ungefär fyrtio år senare hade Frälsningsarmén startat i England och under en fyraårsperiod invigdes 250.000 nya soldater över hela världen.  I det perspektivet ser de tretusen nya medlemmarna i församlingen i Jerusalem på den första pingstdagen inte ut att vara så imponerande längre.

Boken är en av de böcker vi tog med oss för att eventuellt hinna läsa under semestern. Jag har säkert läst den tidigare, men den är lika inspirerande att läsa nu. Så ser jag plötsligt något som är handskrivet på första sidan i boken: "Till far den 1/10 1925. Hertie". Hertie var en av Ruts mostrar och hennes far var alltså Ruts morfar. Han var lekmannapredikant och bland annat predikade han i Attanäs Missionshus i östra Blekinge, inte långt ifrån den plats där vi hade vårt sommarställe under många år. Under en period tog vi upp manteln efter Ruts morfar och hade ett sommarmöte i det gamla missionshuset ett antal år. Lekmanapredikanten dog tidigt och fick inte möjlighet att följa sina sju barn genom livet. Fyra av dem blev officerare i Frälsningsarmén. Du kan läsa lite om det i en artikel som Rut skrivit och som publicerats på Bootheum.se. Du finner den HÄR.

Där vid poolkanten känner jag historiens vingslag. "Släkten följa släktens gång". Det handlatr om en stor väckelse i USA i början av 1800-talet, en ung blivande frälsningsofficer som ger en bok om den gamla väckelsen till sin far i början av 1900-talet och jag som sitter vid poolkanten i början av 2000-talet och läser om väckelsen i början av 1800-talet och Hertie som i början av 1900 talet skriver en hälsning till sin far i boken.

Men nu är det snart dags att lägga den gångna veckan till handlingarna och gå in i en ny vecka.
Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för sig.

Peter Baronowsky