Mitt vittnesbörd del 10: INSTITUTET

Efter nio år i Norge kände vi att det var dags att återvända till Sverige. Vi började se oss om efter nya jobb i Sverige. Jag sökte och fick arbetet som distriktsföreståndare för Frikyrkliga Studieförbundet med kontor i Linköping. Men innan jag hunnit svara på jobberbjudandet fick vi en fråga från dåvarande socialchefen om vi var villiga att arbeta för socialtjänsten i Sverige och starta Frälsningsarméns Sociala Institut. Vi tackade ja till den förfrågan och flyttade hem till Sverige hösten 1988.

Socialchefen hade en vision om ett institut som kunde skapa en dokumentation, en handbok, över allt som man visste i Frälsningsarméns Socialtjänst. Det fanns många som var duktiga inom FA på att göra en massa saker, men kunskapen fanns bara hos de som arbetat en längre tid, och de nya föreståndarna fick göra många ödesdigra misstag innan de lärt sig vad de äldre redan kunde.

En annan vision hos socialchefen var att vi skulle skapa våra egna högskoleutbildningar för våra socialarbetare. Tio år senare var de visionerna uppfyllda. Det kan ta tid att låta drömmar bli verklighet. Det vi drömmer om idag kan kanske vara verklighet om tio år.

Handboken blev verklighet: Administrations- och Strategipärmar först som pappersutgåvor och senare som digitala utgåvor. Arbetsmiljöhandboken blev också en del av den dokumentationen som socialchefen drömde om.

Vi skapade flera högskolekurser i samarbete med två olika högskolor i Sverige. En tvåårig Grundkurs i Social Arbete (GISA) och terminskursen Grundkurs i Psykologi. Båda kurserna gick i kvartsfart och deltagarna arbetade resten av tiden på sina respektive arbetsställen.

De första tre åren var Institutet lokaliserat till Västsverige. Därefter blev vi ombedda att också ansvara för Lännersta kursgård utanför Stockholm, dit också Institutet lokaliserades.

Det var intensiva år med pensionatsverksamhet, kurscenter och Institut. Men vi fick också där uppleva hur människor blev frälsta.

Vi hade en mängd olika kurser. Förutom Högskolekurserna hade vi kurser i det Tiostegsprogram som vi skrivit och som blivit översatt till femton olika språk. I Tiostegsprogrammet hade vi både grundkurser och fördjupningskurser och många hundra deltagare gick de kurserna.

Vid en av dessa tiostegskurser kom det en deltagare från ett behandlingshem som inte tillhörde Frälsningsarmén. De arbetade också med någon form av andlighet och hennes föreståndare skickade henne till vår kurs för att hon skulle ta reda på vad vi sa om andlighet.

Den första kurskvällen blev hon frälst. Då hon dagen efter vittnade inför de övriga kursdeltagarna sa hon att hon i en av föreläsningarna första dagen hörde något som hon längtat efter i hela sitt liv och då tog hon emot Jesus.

Den andra kvällen på tiostegskurserna hade vi alltid en gudstjänst med inbjudan till förbön. Kvinnan kom då fram och ville bli döpt med den Helige Ande, vilket hon blev. Då hon reste hem efter tredje dagen skrev hon i sin kursutvärdering: ”Jag kom hit som en nykter alkoholist och reser hem som en ny skapelse i Kristus.” Vid senare kontakt med kvinnan fick vi reda på att hennes barn och hennes man också blivit frälsta efter att ha hört hennes vittnesbörd och att de var aktiva i en frikyrkoförsamling.

Vid en annan tiostegskurs blev en behandlingspersonal frälst under ett av gruppsamtalen. Då vi sedan gick ut till kafferasten där alla de andra grupperna redan satt och fikade, berättade han för de andra att han just blivit född på nytt. Vi hade ingen födelsedagstårta till kaffet, men vi sjöng tillsammans ”Happy birthday to you”.

Vi fick också uppleva hur personal på Lännersta tog emot Jesus. Vi hade en ung man som arbetade som vaktmästarassistent. En morgon då vi hade morgonsamling i det gamla fina dagrummet med några äldre pensionatsgäster saknade vi vår vaktmästarassistent som alltid brukade vara närvarande vid morgonsamlingarna. Då vi sjöng sista versen på en stillsam avslutningspsalm, slogs dubbeldörrarna plötsligt upp. Vaktmästarassistenten gick rakt igenom dagrummet med bestämda steg. Han slog nästan omkull stilbordet mitt i dagrummet och satte sig i en av de fina sofforna och utbrister högt: ”Jag måste bli frälst”. Och det blev han också inför ögonen på de förskräckta pensionatsdamerna.

En annan kurs som vi gjorde nästan fyrtio gånger var kursen i FA-kunskap, en tredagarskurs för anställda inom Frälsningsarmén. Den började först som en kurs för Myrornas personal men blev sedan en kurs för alla civilanställda inom FA.

Andra återkommande kurser var Vem vårdar vårdaren, en kurs om hur man tar hand om sig själv så man kan ta hand om andra. i hade också Ledarskapskurser, Arbetsmiljökurser, Bibelhelger, retreater, pionjärkurser och många fler kurser.

Under de åren fick vi även ansvar att driva FUS, Frälsningsarméns Underbefälsskola, en kursverksamhet för det lokala ledarskapet inom FA.

Arbetet på Institutet fortsatte för vår del i 20 år.

/PB

Nästa del av vittnesbördet kommer på måndag.
De tidigare avsnitten kan du läsa här: https://rupeba.blogspot.com/2020/06/mitt-vittnesbord.html